Inför Katatonia live ikväll. Till Per!

Ikväll spelar Katatonia live i stan. Sitt jubileumsgig. Naturligtvis ska Per dit, det är ju hans absoluta favoritband, och jag unnar honom en fantastisk kväll. Senast det begav sig så delade han med sig av dessa tankar & bilder, och naturligtvis tror vi att det blir en än bättre kväll nu. Dessutom ska han få träffa bandet, så jag tänker hänga på Facebook för att få se idolbilder!

Uppladdning bjuds i form av recensionen av senaste "Night Is The New Day", liveplattan "Live Konsternation" likväl som en liten specialare med förbandet Enter The Hunt. Detta är Karins favoritband alla kategorier, och hon har lyckats med konststycket att inför kvällen få en intervju med bandet, likväl som en tävling.
Kolla in möjligheten att vinna en läcker T-shirt. på Werock.
Förstås!
Dessutom innebär ju Enter The Hunt-närvaron att man med sannolikhet får höra Krister Linder som gästsångare i "Departer". Bland annat, ryktet säger att kvällens "Last Fair Day Gone Night"-paket med Katatonia kommer att bevistas av flera gäster...

Nåväl. Per - njut av dagen och kvällen. Det är du värd!

Recension Katatonia "Night Is The New Day"

Den här skivan har verkligen fått finnas i min ägo länge innan recension. Jag har spelat den intensivt stundom, låtit den vila och sedan återkommit till den, allt för att försöka ta till mig detta epos. Trots det vet jag inte om jag är helt igenom barriären som Katatonia har byggt när det gäller den här skivan - det känns lite som om man måste tränga igenom ett ordentligt törnesnår, och... ja.. jag tror att jag fortfarande har en bit kvar på så sätt att plattan nog kommer att fortsätta växa än mer framgent.

Förra given från svenskarna var kritikerhyllade "The Great Cold Distance", och där den var mer smittande och direkt så känns "Night Is The New Day" dunklare, mörkare och mer svårgreppbar - vilket nog är precis vad gruppen har varit ute efter. Hur följer man upp en sån hit som "The Great Cold Distance"? Mer av samma vara är nästan dödsdömt, och det känns som om gruppen medvetet har siktat på att ställa om räkneverken och samtidigt producera ett verk som är urstarkt - fast på ett annat vis. Här bjuds vi på en resa i ett enormt ljudlandskap, bandet målar med både bred och smal pensel i dystra & mörka färger och det tar massor av lyssningar innan alla detaljer framträder (om man nu någonsin når dit...).
Personligen är jag lyckligt lottad som har en hifianläggning som klarar att ge den här skivans ljudbild rättvisa, för det är otroligt många lager på varandra, lager som försvinner och smälter ihop vid lyssning i enklare anläggningar.
Hörlurar är ett annat bra alternativ för den här skivan, ifall du nu inte vill lägga ut en mindre förmögenhet på stenåldersutrustning som CD-spelare...

Nåväl, hur klarar sig bandet då?
Svaret är - bra. Skivan är tyvärr lite ojämn i mina öron, då topparna är oerhört höga utan att dra med sig alla kompositioner mot dessa altituder. Totalt sett inbjuder den till lyssning från spår ett till det magnifika slutet, och jag gillar tanken som ligger bakom att sista spåret verkligen ska vara slutet - på mitt exemplar av skivan finns ett bonusspår, men det ligger inte traditionellt sist. Där breder istället låten "Departer" ut sig, med gästsång av Krister Linder från Enter The Hunt. Där, just när den låten spelas, då är undertecknad nära tårar. Det är så rätt, det är Katatonia när allt stämmer. Fantastisk låt, och eftersom hela skivan känns mer som en resa än olika sånger staplade på varandra så är det en perfekt avslutning.

Det skulle absolut vara möjligt att gräva ner sig och analysera den här skivan mer, men det vore också att förstöra för er som inte har gett er in i Katatonias mörka värld ännu, och dessutom riskerar jag absolut att misslyckas sätta ord på de känslor som rör sig runt i mig när jag spelar detta album.

Du hittar mer om Katatonia på deras MySpace, om du inte vet vilka de är ännu.

Bästa Spår: "Departer", men skivan ska ses som en helhet tycker jag. Att spela "Departer" lösryckt tjänar den inte på, då den i mitt tycke har sin perfekt plats som just avslut på "Night Is The New Day".

Betyg då? Nja, det blir inte ett maxbetyg. Därtill tycker jag att skivan är lite för svårtillgänglig, och jag saknar faktiskt en del av den där direkta känslan som föregångaren hade, den som talade direkt till mig som lyssnaren både första och tjugoförsta gången jag hörde den. Däremot tycker jag att bandet har lyckats komma ur en liten rävsax. Detta är riktigt bra, och ger dem full handlingsfrihet framåt.

Katatonia "Night Is The New Day" - 4