Metalbloggens samarbetspartner:

torsdag 31 december 2009

Årets bästa - och GOTT NYTT ÅR!

Så var det dags att runda av kavalkaden med "Årets", och vad passar väl bättre än att göra det med den totala årsbästalistan? Nä, inte mycket!

För övrigt är det nyårsafton nu, så vi ses nästa år. GOTT NYTT ÅR!

ÅRSBÄSTALISTAN 2009
1 - Mastodon "Crack The Skye"
2 - Amorphis "Skyforger"
3 - Tribulation "The Horror"
4 - The Devil's Blood "The Time of No Time Evermore"
5 - Paradise Lost "Faith Devides Us, Death Unites Us"
6 - Pearl Jam "Backspacer"
7 - Baroness "Blue Record"
8 - Lamb of God "Wrath"
9 - Immortal "All Shall Fall"
10 - Ghost Brigade "Isolation Songs"
11 - Katatonia "Night Is The New Day"
12 - Necrophobic "Death To All"


Topptrion har du omslagen på här:






Årets hedersomnämnande...

...borde det finnas något som heter.
Ni vet, de där grupperna som presterat bra, solida skivor men som inte riktigt räcker till listplaceringar.

Megadeth "Endgame", The Gates Of Slumber "Hymns of Blood and Thunder" och Kongh "Shadow of the Shapeless" hör dit, tycker jag, alla med sin egna charm.

Har du missat något av dessa tre släpp så är det bara att plocka upp dem, omedelbums!

Årets genombrott

Baroness finns överallt det här året, då för mig är det helt självskrivet att detta är det största genombrottet i år.
Denna grupp kommer vi att se och höra mer av, var så säkra - det var inte sista gången de placerade sig högt på årsbästalistor. Årets giv "Blue Record" är dessutom ett riktigt monster, varifrån vi hämtar videon till "A Horse Called Golgatha". Se, lyssna och njut!


onsdag 30 december 2009

Årets Svensktopp

Som vanligt har jag lyssnat på ganska mycket svensk musik i år.
Så pass mycket att det går att göra en egen topplista, en Svensktoppen!
I år fanns det för min del en ganska självskriven 1:a, sen anser jag att det är nästan hugget som stucket från plats 2 till 7. De grupperna kunde lika gärna ha placerats med lott, nästan...

Håll till godo...

1 - Tribulation "The Horror"
2 - Katatonia "Night is the New Day"
3 - Necrophobic "Death to All"
4 - W.E.T "S/t"
5 - Candlemass "Death Magic Doom"
6 - Kongh "Shadow of the Shapeless"
7 - Los Sin Nombre "Blind Leading Blind"
8 - Hardcore Superstar "Beg For It"
9 - Lions Share "Dark Hours"
10 - Crucified Barbara "Til death Do Us Party"

Årets Black Metal

Sen tvåa är Gorgoroth. Dessutom känns det som om jag missat en hel del bra black metal-släpp i år.
Men.
Det är ändå en värdig vinnare i mina ögon - och givetvis är det inga andra än Immortal!
Riktigt bra, med ett omisskännligt sound. Och med den där sköna blandningen av sväng och ös som jag gillar! Bästa spåret är enligt denna ödmjuka blogg "Unearthly Kingdom", och därmed bjuds du nu på en helt icke-officiell video. Inga bilder på bandet (skandal egentligen), men en massa sköna naturbilder på berg, och eftersom jag är en sucker for mountains så funkar det bra för mig - speciellt med detta spår som soundtrack!

Årets konsert


Trots mina lite halvlama invändningar om setlistan så är det inget att tveka över.
Behemoths spelning på Klubben var brutal, tajt och helt förkrossande i år!
Andraplatsen skulle jag vilja ge till Bring Me The Horizon och deras massmisshandel på Metal Town i somras. Jag hade ingen tidigare erfarenhet av bandet, men den stämning de piskade upp bland publiken tillsammans med sådana feta breakdowns - det gick inte annat än att gilla det!


Årets dödsmetall

Året har bjudit på en del dödsmetall i världsklass!
Behemoth släppte "Evangelion" och fick massor av ros av kritikerna, men den tar ändå bara bronspengen på den här bloggen. Skivan startar helt fantastiskt, men tappar lite i längden och avslutar tyvärr ganska trist. Dessutom kan det hända att jag bedömer Behemoth hårt, då de håller så hög kvalitet på sina släpp sen tidigare... Bra är det, men inte bäst!

Necrophobic verkar pånyttfödda. Förra skivan "Hrimthursum" var helt fantastisk, och årets platta "Death To All" är inte mycket sämre. En grymt jämn platta, inga svaga spår. En värdig 2:a!

Förstaplatsen knips av ett gäng snorungar från Arvika - Tribulation!
Det här är en helt tokbra dödsmetallplatta, som dessutom bjuder på så många snygga intros, outros och mellanspel att alla låtar vävs samman till en enda lång mumsig matta av musik. Kan hända att de får "extrapoäng" av undertecknad för att skivan var en överraskning, men det spelar nog ingen roll. Det här är helt enkelt skitbra!

Här har du vinnarna live i studion från Bukarest, en försmak av vad som väntar på Close Up-båten...


Årets för sena inköp...


Är givetvis Gorgoroth.
Grym platta, fattar egentligen inte varför jag inte hängde på låset och köpte den!

Nu missade jag att ha med den på alla Årsbästalistor, men kan bara skylla mig själv. Puckat...


God två är väl Alice In Chains. Det tog rätt länge innan jag fick tummen ur och införskaffade den med...

tisdag 29 december 2009

Årets Blogg

Den här bloggen har inte funnits länge, och för egen del är jag ganska ny inom bloggvärlden.
Det jag tycker är nästan roligast är den enorma spännvidd som bjuds.
En sökning på bloggar om metal ger så fantastiskt mycket olika sorters bloggar, och massor av olika inriktningar.
Kandidaterna till Årets Blogg är med andra ord rätt många, och naturligtvis föredrar jag lite olika siter beroende på vad jag är ute efter.

Men, det finns ett par bloggar som alltid är läsvärda. Välskrivna, med frekventa uppdateringar.
Bäst i år...

1) Blasphemedia Metal 4 LIfe Här hittar jag påfallande ofta läsvärda och intressanta artiklar, samtidigt som den är rätt snygg och "lagom" grafisk. BRA!
2) the paper, the pen, my eyes är god tvåa. Välskrivet, mycket välskrivet!
3) Norrans hockeyblogg. Lokalt intresse, mycket uppdateringar... stor blogg, och säkert ointressant för de flesta här - utom jag!

Årets Spelare


..blir givetvis den här killen. Kimmo Koskenkorva.
Avgörande i Sudden Death mot Linköping, och ett namn som är så tufft att man blir avundsjuk!
Med mitt lags sedvanliga fingertoppskänsla innebär det naturligtvis att denne finske evighetsmaskin belönas med... inget nytt kontrakt. Synd - men kanske denna lilla utmärkelse bli plåster på såren?
Heja Kimmo!


Årets miss...

...av undertecknad är en gnagande känsla av att det finns MINST 2 plattor som jag borde satt mig in i.
Hypocrisy "A Taste Of Extreme Divinity" samt Funeral Mist "Maranatha".
Jag har helt enkelt inte hunntit med dem, men jag blir inte ett smack förvånad om jag inom en relativt snar framtid kommer att skriva en hel del om dem - och kanske vara sugen på att revidera Årsbästalistan...




Årets Live


Är givetvis Dark Tranquillity "Where Death Is Most Alive". Grym platta och DVD, men ändå skulle jag vilja reflektera...
Visst har det släppts ganska lite liveplattor i år?
Eller är det jag som missat dem?



Årets namn


Går i min bok till Chickenfoot. Kul namn, bra rock'n'roll-känsla, snygg passande logga!


Synd bara att skivan inte levde upp till namnet...

Hedersomnämnande till Linköpings nya stolthet Los Sin Nombre, De Namnlösa. Bra namn, bra skiva.

Sämst namn går förstås till W.E.T. Vad faaaan är det? Allvarligt, hur ska det uttalas? Som ett pojkgruppsnamn a la EMD? Eller som ett ord, alltså "blöt"? Riktigt uselt, och namnet höll faktiskt på egen hand se till att jag missade detta gäng. Marknadsavdelningen - tänk om, tänk rätt...

Årets Öl

Brewdog Punk IPA har verkligen fått det att vattnas i mina smaklökar i år. Lagom bett, mycket smak, ekologiskt framställd - det här är framtiden för öltillverkarna!

Tyska DAB, Dortmunder Actien-Brauerei är ju motsatsen till en "liten" tillverkare, men ölen har fallit mig på läppen som lättdrucken och svalkande. Numera är detta faktiskt hus-ölen som köps när jag jagar ljus lager.

Sist men inte minst är en trehalva, Starobrno 3,5. Den säljs på den lokala handlaren i fyrpack, och passar perfekt för de tillfällen som starkare öl inte funkar. God tjeckisk pils som funkar till allt.

Alltså.

1) Brewdog Punk IPA

2) Dortmunder

3) Starobrno 3,5

måndag 28 december 2009

Årets Comeback



Årets comeback kan kanske inte bli någon överraskning. Att Alice In Chains klarade av alla hinder och alla spöken och kom i mål med albumet "Black Gives Way To Blue" är inget annat än ett smärre under.
Skivan i sig är dessutom bra, även om jag personligen mer ser fram emot nästa platta. Ska bli MYCKET spännande att se vad den där konstellationen kan åstadkomma utan att behöva ta hänsyn till alla gamla känslor avseende Staley..

Nummer två är heller ingen överraskning.
Immortal är tillbaka, och det med en fläsksmäll! Har du missat "All Shall Fall" så bör du åtgärda det. Nu!


Årets Tipsare

Under året har ju förstås allehanda tips om musik ramlat in till bloggen.
Bäst har utan tvekan Nattgeten varit i sina tips, då han står bakom både The Devils Blood och Baroness!
2 plattor som jag antagligen inte hade upptäckt på egen hand, i alla fall inte så fort.
Och visst är det grymma släpp, bägge två. TACK!

Förutom det så säger bloggen tack för alla tips, Killer, Per, Slusk mfl.
Musik är verkligen som whisky - ju mer man sprider ordet om vad som är bra, desto bättre blir det!

Årets Fulaste omslag!


...är med lätthet Jorns "Spirit Black". Vad i helskotta är det där på framsidan?
En kråka i väst och kostym? Saknas bara en monokel så är förnedringen total!


Årets snyggaste omslag


I år finns det 2 omslag som är riktigt riktigt bra. De står sig rentav i konkurrens genom tiderna.Bäst är ändå Tribulation. Så enkelt, så snyggt, så passande för innehållet. Briljant, skulle jag vilja säga!

God tvåa, och i stort sett lika bra, är förstås Mastodons omslag till "Crack The Skye". Motsatsen till enkelt, men nästan lika briljant...




Tredje pris hamnar i Polen. Behemoths ilskna best "Evangelion" och lika vacker som vansinnig. Snyggt!

Alltså...

1) Tribulation "The Horror"

2) Mastodon "Crack The Skye"

3) Behemoth "Evangelion"

Årets överraskning

Blir ett gäng som är rätt gammalt i gemet.
Pearl Jam smaskade ut en platta som knockade mig fullständigt - det fanns inte på världskartan att de hade detta i sig, trodde jag. Riktigt fel, visade det sig, och det blev mååånga promenader i höstsolen med Vedder och grabbarna i lurarna.

Grymt bra. GRYMT bra!

Årets Video

...inte mycket att snacka om, faktiskt.
Helt makalös video, Paradise Losts "Faith Divides Us - Death Unites Us"!


söndag 27 december 2009

Årets Chips


Är förstås - som vanligt - Black Rain Habanero.
Helt sjukt roliga chips, som egentligen inte är goda - men starka så inihelvete.
Man kan liksom inte bara äta ett, man måste äta minst ett till för att kolla om de verkligen var såååå starka? Mange har dessutom rekordet i antalet chips samtidigt, även om han höll på att stryka med på kuppen! :)

God 2:a är väl OLW's sourcream & peppar. Goda, men man smakar verkligen apa i munnen efteråt.

Sistaplatsen innehas av dessa. Chips ska inte smaka extra fett, tycker jag...

Årets säkraste kort!


Slayer är Slayer är Slayer.
Du vet vad du vill ha, du vet vad du får - inget nytt under solen.
Eller... jo, vänta.
Du får faktiskt lite vanlig sång av chefs-skrikaren Tom Araya, på spåret "Playing With Dolls". Resten är som vanligt dock, så du behöver inte oroa dig allt för mycket. Riffen är grymma, gitarrljudet är rakbladsvasst och de kör fortfarande med dubbelkaggar.
Nackdelen med att du vet exakt vad du får är skivans svaghet.
Slayer ska låta så här, men de kunde gott ha varit argare, galnare, sjukare.
Å andra sidan. Varför ändra ett vinnande koncept, även om man inte är förbannad på samma sätt längre? Årets säkraste kort. Som vanligt...

Årets största besvikelse...


....kommer knappast som en överraskning om du hängt med den här bloggen ett tag.

Killswitch Engage levererade en blodfattig, känslokall standardiserad platta med ett band som går på tomgång, och det gör mig lite ledsen. Jag gillar ju exempelvis "The End Of Heartache" som fasen, och det får mig att undra vad fanken det här är? Självbetitlat dessutom. Usch...


Som god tvåa får jag nog nämna W.A.S.P också, "Babylon" var inte alls vad jag förväntat mig.

Skillnaden här är väl dock att jag har skyhöga förväntningar på Blackie och grabbarna, och även om Babylonskivna är hygglig (stundtals mer än så, riktigt bra bitvis) så ville jag ha mer. Mycket mer!

Vinnare av boken!



Tävlingen är avgjord - nu ska boken delas ut!


Det var kanske få förslag (4 st) som lämnades in, men samtliga var av bra kvalitet, och jag är imponerad av de motiveringar som lämnats. Tack!


Vinnare blir ingen annan än bidrag nummer 1 - Thomas, med förslaget Los Sin Nombre!


Motiveringen till att han vill uppmärksamma Linköpingsgängets debutalster "Blind Leading Blind" är som följer: Jag tycker fanimej att en svensk debutplatta kniper platsen som årets bästa. Los Sin Nombre - Blind leading blind. Den kanske inte är den mest unika plattan med när man lyssat på den ett antal gånger så växer den oerhört och man hör en massa grejer som man inte reagerat på först. Sjukt bra låtar med driv och ändå en episk underton nånstans. Sången är ju kronan på verket.


Har du missat plattan (som du hittar bild på längst ner i detta inlägg!) så tycker jag att du ska plocka upp den bums. Riktigt bra, och en urstark debut. Bra förslag Thomas, skicka ett mejl till chief-rebel-angel@hotmail.com med din postadress så kommer boken på stört!


Dessutom är det ju jul. Det betyder tröstpris, tycker bloggen - och slänger in ett fullstämplat bonuskort från Sound Pollution. Det berättigar alltså till en skiva att hämtas på plats, och det priset går till ingen annan än The Woan. Varför? Jo, han kan ju behöva nåt nytt att lyssna på, efter att ha valt Slayer som "Största besvikelse" med följande motivering.... Motivering: då diablos in musica bokstavligen rev sönder högtalarna med grymt ljud, tunga riff och ett omslag man får mardrömmar av, kommer 2009 års Slayer-platta att låta platt, tråkig och oinspirerat.
Arvingarna har med klös i ljudet! Mixa och mastra om!

Samma sak gäller The Woan - mejl till chief-rebel-angel@hotmail.com så landar kortet i brevlådan på stubinen.


För övrigt - tack till Lenny som föreslog Baroness, och Crimson Anna som föreslog Europe, båda med bra motiveringar. Better luck next time!




Årets Bästa Icke-rock!

U2 är ibland rätt trista - larger than life, kommersiella utan att vilja vara det. U2 är också ibland något så enkelt som bra musik, raka låtar utan alltför mycket krusiduller och smittande refränger. Den här skivan har spelats rätt mycket hemma hos oss, och jag tycker den är riktigt bra. Årets Bästa Icke-rock blir således U2 "No Line On The Horizon"!

Årets Bästa Träningsmusik


...kommer från USA. Lamb of God släppte plattan "Wrath" i början av året, och trots att jag personligen oftast springer och gymmar till dödsmetall så har den här rullat massor i lurarna under året.

Bra tempo, bra låtar, bra platta!
Hedersomnämnande går till Necrophobic. "Death To All" är en riktigt bra giv, och den har rullat mer än ett varv vid löpning. En typisk dödsmetallplatta jag gillar att svettas till, även om jag tycker att förra skivan "Hrimthursum" är snäppet bättre!

lördag 26 december 2009

Årets Whisky

Jo, jag vet - det är inte mellandagarna än, men vafasen... vi tjuvstartar lite!
Årets Whisky har varit:

1) Springbank 10 YO
2) The Macallan Whisky Makers Edition
3) Yamazaki 12 YO (världsmästarwhiskyn!)
Springbank är en ny erfarenhet för mig, ganska rå om den dricks utan vatten - men riktigt ljuvlig när den är lagom utvattnad. Riktigt bra, och en kul erfarenhet.
Macallan är ett stormärke, och den här flaskan la jag rabarber på under en resa till vårt östra grannland, i taxfreebutiken. Varm, mjuk, härlig whisky!
Yamazaki vann världsmästerskapen, och whiskyn är bra. Det känns som om den skapats lite för att passa alla tillfällen, faktiskt. Tack Zappzott för flaskan . den trivs här... :)
Nedan en bild på skönheterna. Skål!

Årets Julsång...

..kan du läsa om i detta briljanta blogginlägg. Sånt gör mig verkligen varm i hjärtat av glädje - go Rage Against The Machine!

Förresten - du glömmer väl inte att medverka i tävlingen?
Sista dagen idag, och du har bra odds för vinst, trots de vassa bidrag som lämnats!
Dessutom kan du se rubriken på detta inlägg som en teaser. jag kan inte hålla mig, jag kör igång med "Årets..." redan ikväll. Massor av kategorier ska avverkas, få mellandagar finns att spela på! :)

fredag 25 december 2009

Stora känslor och hårda klappar

Juldagen idag, dagen efter.
Tomten var snäll med mig i år, hade med sig lite hårda klappar! Inte i form av musik, men blan annat en ny klocka och ett TV-spel som sparkades igång mot nattkröken när resten av familjen sov.
Gårdagens stora händelse var ju ändå något annat.
Inte en susning hade hon, hon som numera är min fästmö.
Det är en tradition i min släkt att förlova sig på julafton (först ut var min mormor och morfar 1950), men denna detalj har jag lyckats hålla hemlig. Dessutom hade jag snott en av hennes befintliga ringar en dag i höstas, så den ring jag erbjöd igår var rätt storlek!

En härlig känsla, och den ska jag njuta av hela dagen.
Vi "ses" imorrn igen! :)

torsdag 24 december 2009

En bild säger mer än tusen ord!

...och den här förstår ni va?


God Jul!

Idag är det julafton - och bloggen önskar alla en riktigt GOD JUL!
Hoppas att tomten är snäll mot er alla, och inte som tomten i utmärkta "Bad Santa".
Där är Billy Bob Thornton helt galen, och spelar en tomte som super, kn***ar och stjäl...

Är du en av de som inte riktigt gillar jul så ska du också få ett tips.
Torture Division släppte förra julen en julsingel vid namn "Suffer The Shitmass" - innehållande en egen låt samt en cover på WASP's "The Torture Never Stops". Båda spåren är bra som fan, förstås...
Gratis är den också - ta ner den här!

För övrigt kan bloggen minst en överraskning under julhelgen. I alla fall för de som känner undertecknad personligen.

GOD JUL!

onsdag 23 december 2009

Dan före dopparedagen

Imorgon kommer tomten.
Härligt, själv fixade jag faktiskt upp granen redan igår. Och ja, jag hade glömt hur "kul" det är att sätta upp en gran rakt, och sen fixa belysningen... grrr... först en gnutta Frank Sinatra julmusik, sen en gnutta Gorgoroth - annars lurade galenskapen just under ytan... :)

För övrigt har ni kanske märkt att Werock.se ligger nere. DNS/DHCP-problem, vad jag förstår (alltså, att översätta det namnet du skriver in i webläsaren till en ip-adress och de servrar där siten finns). Hoppas bara den kommer upp snart, för jag har en hel del att leverera dit under mellandagarna och början av januari.
Dessutom är väl nedräkningen avseende Sverigetoppen klar nu.
Topp 5 för mig är...

5. In Flames "Reroute to Remain"
4. Opeth "Blackwater Park"
3. Yngwie Malmsteen "Odyssey"
2. At The Gates "Slaughter of the Soul"
1. Opeth "Ghost reveries"

Dubbla Opeth på topp 5, alltså. INte så oväntat dock..
Motiveringar och hela Werocks lista ska jag länka till så fort siten är uppe igen. Go IT-avdelningen! :)

För övrigt blir det lite inlägg under hela julen på den här siten. Förstås. Och en bisarr mängd inlägg under mellandagarna, då kommer massor med "Årets...."
Missa inte det, mellan julskinka, glögg och klappar!

2008

Återigen är det vassaste som släppts under ett år från Sverige! Tiamat återvände till skivdiskarna med inget mindre än ett mästerverk, mörkt, varierat, känslosamt, vackert, fult. hårt och mjukt samtidigt, och "Amanethes" kommer garanterat att räknas bland de riktigt stora stunderna inom svenska hårdrock framåt i tiden. Omslaget är förövrigt helt briljant - sällan har jag sett en bild som så fullständigt fångar hur skivan låter!

Resten, utan inbördes ordning, blir en salig röra. Opeth "Watershed", Satyricon "The Age of Nero", Gojira "The Way of All Flesh", Grand Magus "Iron Will", Keep of Kalessin "Kolossus", Bullet For My Valentine "Scream Aim Fire", Moonspell "Night Eternal", Bloodbath "The Fathomless Mastery" tillhörde topparna. Dessutom var detta året då Metallica verkligen försökte göra en vettig skiva igen, med alla instrument i mixen.. Rätt bra blev det också, faktiskt, speciellt med lite tid i distans till den så tycker jag att den håller ganska bra!

Det här året innehöll även en del "va?" för min del. Överallt hyllades Amon Amarths "Twillight Of The Thundergods" - men jag tycker inte alls den sticker ut som speciellt bra för att vara AA. Av de senaste fyra släppen så tillhör den väl de svagare, snarare... Även Testament hyllades, men... nja, jag fastnade aldrig för den av nån anledning. Då var "The Gathering" mycket bättre! Båda skivorna är väl okej, men jag fattade aldrig den enorma hyllningarna - speciellt inte i jämförelse med tidigare material...

Bästa rock: Black Stone Cherry "Folklore & Superstition". Grymt sväng, bra rock!

Bästa döds: 2 ggr Åkerfeldt! Opeth & Bloodbath gav oss bra skivor, även om jag personligen tycker att de tidigare i karriären släppt än vassare alster. Fast.. tidigare i karriären finns förstås en del RIKTIGT bra skivor att jämföra med!

Bästa black: Keep of Kalessins "Kolossus" och Satyricons "The Age Of Nero" var bra - även om jag personligen båda gruppernas förra plattor bättre. Det här året var dock inget stort black metal-år för egen del, och mycket av det som konsumerades var äldre än just 2008...

tisdag 22 december 2009

Första intrycken...

...från gårdagens skivköp är:

Gorgoroth: Jävligt bra. Varför väntade jag med att köpa den här plattan? Pucko...
Propagandhi: Grymt ösig lättpunk med bra texter. Kommer nog bli en favorit!
Big Business: De bra låtarna är helt fantastiska, men vid en första lyssning känns plattan lite ojämn. Vi får se...

Övriga alster är ännu ouppackade (slönt norrländskt ord...)

2007

Robb Flynn och pojkarna i Machine Head gjorde äntligen den ultimata skivan, den där de haft i sig hur länge som helst men inte riktigt hittat fram till. På "The Blackening" stämmer allt, och trots att 2007 bjöd på en del konkurrens så är det här den skivan som jag förknippar med just det året. Hatten av, bra gjort!

De andra då?

Ja, generellt var topparna höga men bredden inte lika otroligt imponerande som föregående år. Dark Tranquillity "Fiction", Watain "Sworn To The Dark", Primordial "To The Nameless Dead", Bad Religion "New Maps Of Hell", Soilwork "Sworn To A Great Divide", Symphony X "Paradise Lost", Marduk "Rom 5:12", Throwdown "Venom & Tears", Coheed & Cambria "No World For Tomorrow", WASP "Dominator"... en bra lista, men sen tunnar det ut lite om man jämför med 2006.

Bästa rock: Coheed & Cambria, om man nu kan kategorisera det som rock...

Bästa döds:Dark Tranquillity, även om det kanske är på gränsen för snällt för att kallas döds..

Bästa black: Watain. Men det var ett bra år, även Marduk & Glorior Belli "Manifesting The Raging Beast" bör omnämnas. Och inledningen av Dimmu Borgirs "In Sorte Diaboli", fast den inte riktigt håller hela vägen tycker jag.

Plan3 på Nyhetsmorgon

Mjukisrockarna Plan3 spelar på Nyhetsmorgon på TV4 idag.
Inte min kopp the egentligen (känns som Banditproducerad massmusik), men det finns en liten twist som är värd att berätta....

Jag har intervjuat en av killarna för en anställnings som innesäljare på mitt jobb.
Tror det var basisten, men det var ett par år sen och med mitt guldfiskminne så är det hela... luddigt nu.
Det roliga är att jag ändå minns bandet, och att de var säkra på att slå igenom.
Faktum är att det var en av huvudanledningarna till att vi inte gick vidare med killen, han ville absolut kunna "försvinna någon månad då och då på turné"... Funkar inte riktigt så på ett säljföretag, men det är ju kul för dem att de lyckats så pass att de får speltid på TV4.

Kom igen nu...

...inte ett enda bidrag till tävlingen?!?
Annandag jul är sista chansen, och för den som kan räkna är alltså oddsen... ja... BRA.

Kom igen nu.
Någon skiva har väl utmärkt sig?

måndag 21 december 2009

Skivjakt...

Lyxig måndageftermiddag idag.
Jag har fått "ledigt" och ska spendera några timmar med Tomas - på skivjakt.
Bland annat hoppas jag täta några av de lyssningshål som jag har för i år, men framförallt vill jag hitta en del godbitar som är svåra att få tag i.
Black Sabbaths "Tyr" och "Forbidden", Krux första självbetitlade skiva och "No Parole From Rock'n'Roll" med Alcatrazz, till exempel. Dessutom kan man väl hoppas på att dagen bjuder på lite nyheter rörande Dark Tranquillity.
Kim tipsade ju om att de ställer in CloseUp-båtens spelning, till min stora besvikelse.
Då hoppas jag nu på ett BRA ersättningsband, och gärna ett meddelande om att göteborgarna kommer till Stockholm som huvudakt snart...

Ozzy släpper nytt?

Nicke tipsar om den här artikeln, som berättar att Ozzy ska släppa ny platta i juni. "Soul Sucka" är verket betitlat, och denna gång verkar inte Zakk Wylde finnas med i bilden - istället trakteras guran av nye Gus G.

Om det stämmer?

Ingen aning.

Om Ozzy skulle vara bättre med Zakk?

Nästan säkert, oavsett vad den nya förmågan kan bidra med. Jag har en känsla av att den skäggige gitarrhjälten står bakom mer än bara litegrann av legendarens sånger...

2006

Khoma från Umeå släppte en helt fantastisk platta 2006, och jag ser fram emot uppföljaren som planeras nästa år. Är den i närheten av "The Second Wave" så blir den grym!

För övrigt var 2006 ett helt grymt skivår. Keep of Kalessin "Armada", Necrophobic "Hrimthursum", Satyricon "Now, Diabolical", Katatonia "The Great Cold Distance", Mastodon "Blood Mountain", I "Between Two Worlds", Deathstars "Termination Bliss", Gorgoroth "Ad Majorem Gloriam Sathanas"...och då har man ändå bara skrapat på ytan! grymt svårt år att göra någon form av årsbästalista för - men jävlar, vilket bra år om man letar efter musik!

Bästa rock: förutom Khoma då (om man nu kan benämna det som rock), så givetvis Red Hot Chili Peppers. De har varit husgudar hos bloggen sen den funkiga första tiden, och återkomsten av John Frusciante gav gruppen en vitamininjektion. Härligt med en dubbel-CD, heja!

Bästa döds: Necrophobic "Hrimthursum". En femma i betyg för den plattan, lätt!

Bästa black: Oj... både Satyricon och Gorgoroth släppte skitbra plattor, fast helt olika. Den ena var svängig "black'n'roll", den andra ondska förpackad i ljud. Båda var skitbra, och till det ska läggas nämnda Keep of Kalessin och Dissections "Reinkaos"!

Årets konstigaste: Iron Maiden. Allvarligt talat, "A Matter Of Lie And Death" är i sig inte dålig låtmässigt, men vafaaaaan har de gjort med ljudet? Att släppa en skiva omastrad för att "fansen ska få höra hur det verkligen låter i studion" är ju helt stört - resultatet har blivit att jag aldrig lyssnar på plattan numer. Om de nu ville konstra såhär, varför inte släppa detta som bonusmaterial för die-hard-fansen?

söndag 20 december 2009

Live! Opeth "The Roundhouse Tapes"

Denna gång tar oss vår serie om liveskivor som du behöver till de svenska storheterna Opeth, världsmästare i progressiv dödsmetall och passande musik till den annalkande hösten. Spelningen på The Roundhouse i London finns även som DVD (vilken förövrigt rekommenderas den med...), men här fokuserar vi på den dubbel-CD som utgår ljudspåret.

Skivan är den sista (?) med Peter Lindgren på gitarr (han har ju som bekant ersatts med Fredrik Åkesson sedan dess), och som helhet är bandet stortajt, oavsett om det bjöds på piskande dödsmetall eller finstämda ballader. Gammalt material så som "Under the Weeping Moon", "The Night and the Silent Water" och "Demon of the Fall" blandas med nyare alster som utmärkta "Ghost of Perdition" och ständiga balladen "Windowpane". Totalt sett är det en bra mix av låtar, och "When", "Bleak" och "Blackwater Park" ges i utmärkta versioner - den enda godbit man saknar är antagligen brottarhitten "The Drapery Falls".

Herr Åkerfeldt hanterar som vanligt micken på sitt självklara och magiska sätt, oavsett om vi pratar sång eller mellansnacket (karl'n skulle väl antagligen kunna knäcka extra som stand-up komiker om det knep, humorn är konstant närvarande), och resten av bandet är som tidigare nämnts extremt spelsugna.

Totalt sett bjuds vi på en fantastisk resa med Opeth som guide. Missa inte det!

2005


Knappast någon överraskning för dig som följt med ett litet tag - jag har så starka minnen och känslor förknippade med den här skivan att det är nästan larvigt. Det känns som om jag kan varenda slag och not i Opeths "Ghost Reveries", och trots att 2005 var ett ganska starkt musikår är det enkelt att utse nummer ett!
Sen då?
Betydligt mjukare musik än föregående år. Millencollin "Kingwood", Foo Fighters "In Your Honour", Allen/Lande "The Battle" tillhör mjukisarna jag gillade det här året. Dessutom fick vi ett koppel svenska hårdrocksalbum som var riktigt bra, Spiritual Beggars "Demon", Hardcore Superstars självbetitlade svarta skiva och Grand Magus "Wolf's Return" är alla riktigt bra hårdrock i mittfåran. Dessutom kommer man inte undan att nämna Lamb of God "Sacrament", Dark Tranquillity "Character" och Nile "Annihilation of The Wicked" som fastnat från det här året!
Bästa rock: Foo Fighters & Hellacopters "Rock'n'Roll Is Dead".
Bästa döds: Ja, förutom Opeth så säger vi väl Nile! Avslutningen med titelspåret och "Von Unaussprechligen Kulten" är grym...
Bästa black: Nix, det här var ett år då black metal inte fick speciellt stor plats hos mig, så den lämnas faktiskt tom!

lördag 19 december 2009

Sourcreme och bearnaise...


Smakprov som följde med mig hem.
Det borde verkligen inte funka, Sourcreme & Bearnaise-chips.
OLW - I've got news for you.
Det gör det inte heller.
Undvik, i största möjliga mån, säger Rebellängeln!

2004


2004 var för min del ett hårt år. Mycket privata krångel, och det avspeglar sig till stor del i musiken som letade sig in i mitt hjärta det året.
Bäst var Mastodons "Leviathan", ett verk som golvade mig så hårt att jag ibland undrar om jag rest mig än - kanske bedömmer jag just det bandets plattor lite annorlunda och fortfarande i skimret av "Leviathan" och de känslor den skivan släppte fram...
Sen ligger de tätt efter, som en svärm elaka arga bålgetingar. Behemoth "Demigod", The Haunted "rEVOLEr", Bloodbath "Nightmares Made Flesh", Bolt Thrower "Those Once Loyal" var alla grymma verk av de hårdare slaget. Dessutom släppte In Flames "Soundtrack To Your Escape", Killswitch Engage sitt starkaste verk "The End Of Heartache" och Death Angel "The Art Of Dying", alla riktigt bra plattor.

Som kuriosa kan också nämnas att jag numera inte klarar av att lyssna på Nightwish "Once", efter att ha haft den i bilen varenda gång jag var på väg till ett av de där jobbiga privata tillfällena. Så det kan bli!
Bästa rock: Velvet Revolver "Contraband". Jävulen, vad den plattan svängde!
Bästa döds: Behemoth, men det gavs ut grymt bra döds det året. Bolt Thrower & Bloodbath, till exempel.
Bästa black: Deathspell Omega "Si Monumentum Requieres, Circumspice". Fast det upptäckte jag inte förrän ett par år senare, om jag ska vara ärlig. Är lite trög ibland...

fredag 18 december 2009

Dark Tranquillity - låt från kommande "We Are The Void"

Svenska Dark Tranquillity - som av den här bloggen spås få sitt riktigt breda genombrott kommande år - släpper nya plattan "We Are The Void" den första mars i Europa.
nu ligger en ny låt, "Dream Oblivion", uppe på deras MySpace, och jag antar att den hamnar på den kommande plattan. Det låter förstås som bandet gjort förr, med andra ord riktigt jävla bra.

Tills vidare får man trösta sig med alldeles utmärkta livesläppet "Where Death Is Most Alive", men sen blir det en senvinter i Dark Tranquillity's tecken. Spelning på Close Up-båten i slutet av februari, och release av plattan strax efter. Det ser undertecknad verkligen fram emot!

Veckans Tips - alla länkar!

Veckans Tips har paus just nu, och det är ju ett alldeles ypperligt tillfälle att läsa in sig på de gamla tipsen.
Här kommer, uppradat per vecka, alla Veckans Tips med länkar!

Tribulation "The Horror"
I "Between Two Worlds"
King's X "Dogman"
G Z R "Plastic Planet"
Throwdown "Venom & Tears"
Sacred Reich "Independent"
Black Stone Cherry "Black Stone Cherry"
Spritual Beggars "Demon"
Gorgoroth "Ad Majorem Sathanas Gloriam"
Coheed & Cambria "No World For Tomorrow"
Novembers Doom "Pale Haunt Departure"
Coldworker "Rotting Paradise"
Khoma "Second Wave"
Primordial "To The Nameless Dead"
Mad Season "Above"
Allen/Lande "The Battle"
Keep of Kalessin "Armada"

Mycket nöje!

Veckans Varning: Hatebreed

Jajamen, du läste rätt - den här veckan får du inget tips. Det blir en varning istället, signerad bloggaren Metal Bastard.


Det som följer är en ganska mastig sågning av bandet med fans, så gillar du dem och saknar humor gör du bäst i att inte fortsätta läsa. Jag? Hade aldrig hört dem förr, men... låten är rätt OK tycker jag, och tatueringar har jag också. Jag ligger alltså ganska risigt till! ;-)






VECKANS VARNING: Hatebreed




Hatebreed från Connecticut har inte bara gjort årets sämsta skiva, utan årets TVÅ sämsta skivor - coverplattan "For The Lions" samt en självbetitlad med egna låtar.

Två plattor som luktar omklädningsrum och date rape lång väg, till bredden fulla av übermachismo och neandertalarlogik. Testosteron som självändamål, helt utan syfte och mening.

Merparten av Hatebreeds fans består av män i åldrarna 18-35 som gillar att gå till gymmet tillsammans där de pumpar duktigt i maskinerna, snärtar varandra med våta handdukar och spanar in varandra i duschen. Men givetvis bara i smyg för att inte väcka misstankar.

På kvällen förfestas det med bärs, hög musik och lumparminnen. Absurda mängder high fives och manliga utrop, som ska föreställa konversation, viner genom luften. Sedan bär det av till Hatebreed-spelning där de förutom att dansa i moshpiten ("gorillan", "wigger walk" och "hoppa runt bredbent i stora byxor så ingen ser att jag har stånd" är alla populära moves hos fansen) även skrålar högljutt till bandets manliga anthems om karlakarlar och deras manliga gemenskap. Efter en stund kan de inte hålla sig längre utan sliter av sig tröjorna och med moshandet som hetero-alibi gnider de sina svettiga, tatuerade överkroppar mot varandra.
På vägen hem knackar de en bög på tunnelbanan utan att se ironin i det hela.

Gruppvåldtäkts-hardcore - just say no.

/Metal Bastard


Fredagmorgon!

Ahhhh! Fredag igen. Är det inte för härligt?
Dessutom innebär det att lite grejer på gång här på bloggen!

I vanliga fall får du ju ett Veckans Tips varenda fredag - men inte idag. Veckans Tips tar ett uppehåll under helgerna och återkommer fredag den 8:e januari. Istället får du ett gästinlägg av Metal Bastard, som väljer att varna istället för att tipsa. Varningen publiceras strax innan lunch, och jag kan redan nu utlova en rejäl sågning av ett ganska stort band med fans - missa inte det!

Själv arbetar jag febrilt med årsbästalistor och annat. Den totala årsbästalistan kommer att publiceras på Werock.se i mellandagarna, och lite extra fyllig på den här bloggen på nyårsafton, men det betyder inte att det blir tomt på läsgodis här till dess. Med start redan imorgon så kör vi en liten titt i backspegeln, år för år fram till på onsdag (dan före dopparedan...). 2004-2008 avhandlas, och det blir helt blandat - högt och lågt, bra och dåligt. Gemensamt är att du får veta vilken som egentligen var det årets bästa skiva, naturligtvis helt objektivt.. :)

I mellandagarna blir det en hel räcka med små "Årets..." Alltså, vilka whiskys som var bäst, skönast löpmusik och en massa blandat skrot.
Till det ska läggas den pågående tävlingen, nedräkning & beskrivning av Hårdrockskväll 2010 och allt som händer i det vanliga livet. Med andra ord... det finns nog en hel del att kika på framöver med.
Häng med!

torsdag 17 december 2009

Accept i studion...

Tyska läderkungarna Accept är i studion för att spela in ett nytt album, denna gång med ny sångare (Mark Tornillo).
Är du nyfiken på vad som sägs så ska du klicka på den här länken, då kan du se en intervju samt läsa lite om hur fantastisk skivan kommer att bli (mycket ovanligt att de inblandade säger det, eller hu...?)

Du vet väl också att Accept har gjort ett par fantastiska album?
Allra bästa var dessutom "Metal Heart", enligt omröstning på den här bloggen, samt det lååånga inlägget om Tvekamp!

Själv är jag på jobbet idag. Prat om budget för nästa år, upplägg för återkomst efter lång pappaledighet och annat.
Skum känsla..

onsdag 16 december 2009

Mitt i veckan!

Javisst, nu är vi där igen. Dags att uppdatera vad som spelats i det Rebellängelska hemmet - och den här gången var det ganska enkelt. I arbetet med att hitta rätt i Årsbästalista har jag försökt spola igenom de kandidater som finns, men "bara" en gång. Det innebär att de skivor som spelats mer än en gång hamnar på listan, typ...
Alice In Chains, Los Sin Nombre, Freak Kitchen & W.E.T är antingen helt nya eller ska recenseras - och till det lägger jag "covers", då jag förtvivlat försöker hitta svaret på kategorin "Bästa Cover" för Hårdrockskväll 2010...

För övrigt ramlar nedräkningen på hos Werock.se, avseende bästa svenska album genom tiderna - nu är halva listan avverkad, och mina placeringar so far är...
10) Talisman "Talisman"
9) Meshuggah "Destoy Erase Improve"
8) Tiamat "Amanethes"
7) Entombed "Wolverine Blues"
6) Watain "Sworn To The Dark"

..nu börjar det bli intressant! :)

tisdag 15 december 2009

...inför Sonisphere - Heaven & Hell!

Igår släpptes ju biljetterna till Sonisphere, och trots ett grymt tryck så har i alla fall jag säkrat mina platser.
Personligen vill jag verkligen se Ronnie James Dio, Tony Iommi, Geezer Butler och Vinnie Appice i Heaven & Hell - vi pratar om legendarer big time här, och med tanke på hur JÄVLA BRA DVD-släppet "Live At Radio City Hall" är så skjuts mina förväntningar i höjden. Bara frontmannen blir frisk så...

Nåväl, i väntan på detta så får du ingeln från senaste albumet "The Devil You Know". Det här är "Bible Black"!



Tävling - vinn en kul bok!


Under hösten har den här bloggen haft en del inlägg som baserat sig på boken "The 100 Best and Absolute Greatest Heavy Metal Albums in the World, Ever" av Jaclyn Bond - och nu har du chansen att vinna den!
220 sidor som bland annat avslöjar hur många svenska skivor som ryms likväl som vilken grupp som har flest skivor på listan. En massa bra läsning, med andra ord, och dessutom är det enkelt att delta.
Allt du behöver göra är att lämna en kommentar eller skicka ett mejl till chief-rebel-angel@hotmail.com och berätta vilken skiva du kommer att minnas från 2009 och varför.
Alltså, välj en skiva du tycker förtjänar att uppmärksammas - det må vara den som var störst besvikelse, bäst ljud, bäst under året, största överraskningen, you name it - och motivera varför. Bäst/roligast motivering vinner denna finfina book.
Enkelt va?!?
Tävlingen är öppen fram t o m Annandag Jul, den 26/12.
Go for it!

måndag 14 december 2009

Är skivor som vin?

Ja, alltså, blir de bättre med tiden?
Man kan nästan tro det, i alla fall somliga.
I detta fall så pratar jag om skivor som kom tidigare i år, och som jag nu återvänder till för att försöka få till årsbästalistan - och tamigfasen, har de inte växt i skivhyllan? Lite som vin som lagras, eller motsatsen till mina kläder i garderoben över jul (som tyvärr verkar krympa istället...)?

Den här gången är det Ex Deo och Lamb of God som imponerar på mig, så jag tänkte - varför inte bjuda på lite smakprov? Varsågod, här kommer två käftsmällar!





Sonispherebiljetter

Just nu släpps de, biljetterna till Sonisphere i Stockholm 2010.
Att Iron Maiden headlinar är faktiskt både bra och dåligt.
Bra, för får man se dem är det en garanterad hit.
Dåligt, för helt plötsligt blir det skitsvårt att få tag på biljetter...
Jag ska försöka, men jag kan bara tänka mig vilket kaos som kommer att bli när alla plåtar ska säljas slut på nån timme. Usch...
För övrigt så är det ganska uppkäftigt att boka Heaven & Hell, tycker jag. Ronnie James Dio har ju som bekant magcancer, men jag antar att de räknar med framgångsrik behandling... augusti är ju inte såååå långt bort om man väger in sånt, tycker jag!

Seattle strikes back?

För min del var det ett tag nästan larvigt - det skulle helst komma från Seattle för att vara bra.
Queensryche, Pearl Jam, Soundgarden, Alice In Chains, var grejen. Nu kan man ju fundera på om det är på väg tillbaka?
I år har Queensryche, Pearl Jam och Alice In Chains släppt album. Införskaffade sent om sider AiC's "Black Gives Way To Blue" före helgen, och kan konstatera att den är bra. hur bra vill jag vänta lite med, men min lille son M headbangade så att han ramlade omkull (och ja, jag skrattade så nästan grät...) när den gick igång - det kanske säger en del om svänget!

Får man nu önska sig en sak för 2010 så kan det väl vara att vågen fortsätter med en återförening av Soundgarden, eller att Chris Cornell i alla fall återvänder till det soundet?

söndag 13 december 2009

Mastodon gör musik till filmen Jonah Hex

Som alla läsare av Close Up kunde se i senaste numret så har Mastodon gjort musik till den kommande filmen Jonah Hex - en "western" med Josh Brolin, Megan Fox och John Malkovich.
Det står "western", för det hela handlar om Jonah Hex som står med ena benet bland de levande och det andra benet bland det döda, och.. ja.. man kan säga att det hela utspelar sig i westernmiljö, men det är fasen ingen traditionell western vi pratar om.

Oavsett så lär de ju ha en hoper folk som går och ser filmen "bara" för musiken om inte annat. Mastodon har - om jag förstår saken rätt - haft ganska fria tyglar att skapa musik till ett helt vrickat äventyr med John Malkovich som skurken som samlar ihop en armé från helvetet - och Josh Brolin som prisjägaren Jonah Hex som får tillfällig respit från priset på sitt huvud om han stoppar Malkovich. Med andra ord, perfekt grogrund för Mastodon, känns det som!

Kul kuriosa är dessutom att jag faktisk MINNS den där serien från det att jag var liten.
Ja, jag var en nörd...

Hur som helst - det finns inga trailers uppe än, men de intervjuer som finns hittar du här!

Dimebag Darrel-tribute, gratislyssning!

Panteras förra gitarrvirtuos, tragiskt nedskjutne Dimebag Darrel kommer att hyllas på ett album som innehåller några en hel del intressanta spelare från hårdrocksvärlden - och nu har du chansen att tjuvlyssna på alla låtar!
Vad sägs om en Machine Head-version av "Fucking Hostile", Zakk Wylde's variant av "Suicide Note Pt 1", "Mouth For War" i Biohazards tolkning, eller kanske att höra Throwdown få leva ut sina Pantera-wanna-be-känslor i "Becoming"?
Allt finns på denna länk - mycket nöje, passar väl perfekt att fira Lucia på det viset?

Remasters: Led Zeppelin "IV"

Där står du och tvekar. Led Zeppelin har ju ändå släppt ut en bunt remastrade plattor, och de fyra första är döpta med bara siffror... vilken är det nu som är bäst?


Goda nyheter.


Du kan sluta tveka, och greppa klassikern "Led Zeppelin IV". inte bara för att den innehåller dunderhiten "Stairway to Heaven" (som stundtals spelas närmast sönder och samman i media, men ändå lyckas hålla greppet som en bra rocklåt år ut och år in), utan minst lika mycket för det andra materialet.


Plattan startar med "Black Dog" och "Rock and Roll", 2 riktiga godbitar som bjuder på Zeppelin när de är som bäst. Sen kommer en riktigt skön blandning av ballader och rock, så på det hela taget har du en fin mix av klassiker att se fram emot på denna giv.


Att musiken framförs av Robert Plant, Jimmy Paige, John Bonham och John Paul Jones gör ju inte saken sämre - speciellt inte när du nu har chansen att lyssna på deras artisteri via en digitalt remastrad kopia.

Led Zeppelin räknas som en av grundarna till vår tids hårdare musik, riktiga pionjärer på sin tid. Plocka upp deras fjärde platta och upptäck att bra musik är tidlös - och att vi som gillar hård musik av idag ska vara tacksamma för dessa föregångare!

lördag 12 december 2009

Meshuggah släpper DVD + CD

Ni som följer nedräkningen över de bästa svenska albumen på Werock.se vet att jag har "Destroy Erase Improve" på plats nummer 9.


I början av februari får man dessutom chansen att ta hem Umeåkillarna i sitt eget vardagsrum om man vill, då kommer deras DVD + CD-paket "Alive".


Åsikterna om hur kul det är att se übermusikerna i Meshuggah live går ju isär - somliga står hänförda över att det är möjligt att vara så tajta, andra tycker det är trist att de bara.. tja.. spelar. Hur som helst får du chansen att avgöra själv nu, och låtmaterialet är ju inte svagt direkt!



Recension Katatonia "Night Is The New Day"


Den här skivan har verkligen fått finnas i min ägo länge innan recension. Jag har spelat den intensivt stundom, låtit den vila och sedan återkommit till den, allt för att försöka ta till mig detta epos. Trots det vet jag inte om jag är helt igenom barriären som Katatonia har byggt när det gäller den här skivan - det känns lite som om man måste tränga igenom ett ordentligt törnesnår, och... ja.. jag tror att jag fortfarande har en bit kvar på så sätt att plattan nog kommer att fortsätta växa än mer framgent.

Förra given från svenskarna var kritikerhyllade "The Great Cold Distance", och där den var mer smittande och direkt så känns "Night Is The New Day" dunklare, mörkare och mer svårgreppbar - vilket nog är precis vad gruppen har varit ute efter. Hur följer man upp en sån hit som "The Great Cold Distance"? Mer av samma vara är nästan dödsdömt, och det känns som om gruppen medvetet har siktat på att ställa om räkneverken och samtidigt producera ett verk som är urstarkt - fast på ett annat vis. Här bjuds vi på en resa i ett enormt ljudlandskap, bandet målar med både bred och smal pensel i dystra & mörka färger och det tar massor av lyssningar innan alla detaljer framträder (om man nu någonsin når dit...).
Personligen är jag lyckligt lottad som har en hifianläggning som klarar att ge den här skivans ljudbild rättvisa, för det är otroligt många lager på varandra, lager som försvinner och smälter ihop vid lyssning i enklare anläggningar.
Hörlurar är ett annat bra alternativ för den här skivan, ifall du nu inte vill lägga ut en mindre förmögenhet på stenåldersutrustning som CD-spelare...

Nåväl, hur klarar sig bandet då?
Svaret är - bra. Skivan är tyvärr lite ojämn i mina öron, då topparna är oerhört höga utan att dra med sig alla kompositioner mot dessa altituder. Totalt sett inbjuder den till lyssning från spår ett till det magnifika slutet, och jag gillar tanken som ligger bakom att sista spåret verkligen ska vara slutet - på mitt exemplar av skivan finns ett bonusspår, men det ligger inte traditionellt sist. Där breder istället låten "Departer" ut sig, med gästsång av Krister Linder från Enter The Hunt. Där, just när den låten spelas, då är undertecknad nära tårar. Det är så rätt, det är Katatonia när allt stämmer. Fantastisk låt, och eftersom hela skivan känns mer som en resa än olika sånger staplade på varandra så är det en perfekt avslutning.

Det skulle absolut vara möjligt att gräva ner sig och analysera den här skivan mer, men det vore också att förstöra för er som inte har gett er in i Katatonias mörka värld ännu, och dessutom riskerar jag absolut att misslyckas sätta ord på de känslor som rör sig runt i mig när jag spelar detta album.

Du hittar mer om Katatonia på deras MySpace, om du inte vet vilka de är ännu.

Bästa Spår: "Departer", men skivan ska ses som en helhet tycker jag. Att spela "Departer" lösryckt tjänar den inte på, då den i mitt tycke har sin perfekt plats som just avslut på "Night Is The New Day".

Betyg då? Nja, det blir inte ett maxbetyg. Därtill tycker jag att skivan är lite för svårtillgänglig, och jag saknar faktiskt en del av den där direkta känslan som föregångaren hade, den som talade direkt till mig som lyssnaren både första och tjugoförsta gången jag hörde den. Däremot tycker jag att bandet har lyckats komma ur en liten rävsax. Detta är riktigt bra, och ger dem full handlingsfrihet framåt.

Katatonia "Night Is The New Day" - 4