Det här inlägget på A Fair Judgement spelade tyska Attic, en ren kopia av den gamle dansken King Diamond (ja, och kanske Mercyful Fate, samma karl i bandform, men det får väl räknas som samma förlaga tycker jag).
Nä.
Just det, det går inte.
Gör sedan samma sak med Orchid och deras skiva "Capricorn", och försök tänka på annat än Black Sabbath från den gamla goda tiden med Ozzy Osbourne på sång.
Just det, det går inte heller.
Där har du i o f s drag av en viss Blackie Lawless i sången stundtals, men det är ändå här vi hittar utgångspunkten till denna fundering.
Kopierandet av musik. Copy/paste, för oss som jobbar på mer eller meningslösa kontor.
För det märkliga här är att jag gillar alla förlagor - men reagerar rätt olika på härmaporna?!?
När Orchid kommer på så diggar jag det, och sväljer stölden rakt av. Jag kan till och med utlova att detta kommer att figurera som Veckans Tips vad det lider.
När Attic kommer på så drar min hjärna iväg ut i skogen och vill utbrista i uttryck som "men våga prova något som helst eget grepp".
Vad märkligt, tycker jag.
Att grupper influerar varandra och kopierar varandras sound är ju inget märkligt alls.
Ibland blir det hårda ord mellan dem (jag vill t ex minnas att jag läst en intervju med Jenssen ur The Haunted som inte skrädde orden om Lamb Of Gods efterapande efter en gemensam turné... men så var det det här med källhänvisning, jag minns inte alls var... tror det var något nummer av Close-Up Magazine genom åren), och ibland blir det mer ett konstaterande (Venom har väl inspirerat halva black metal-världen, och kopierats till leda).
Det är inte det som är grejen, det lär ju fortsätta i alla evighet, utan snarare att jag personligen reagerar så olika på två så lika upplägg?
Märkligt.
Jag får fundera på det där en del, och fortsätta lyssna på både Orchid och Attic så länge.
Kopierad musik.
Passar bra så här i kontorslandskapet. Copy/Paste.
Inlägg
