Bildspecial: Getaway Rock Festval 2014

Så var den över för i år, Getaway Rock.
Du har kanske sett en del kommentarer på Facebook, eller så har du läst dag 1 och dag 2-rapporterna som jag petade ut på Werock.
Men det finns bra många fler bilder, somliga bra, somliga sådär.
Enkelt uttryckt så kan man sammanfatta festivalen som Mille Petrozza från Kreator ovan.
YEEAH!

Bäst var nog Kadavar (vilken röra av svett, skägg och sväng!), Mantar och Slayer (överraskande vitala), men generellt tänkte jag inte kommentera så mycket om respektive band eller så. Det mesta av de tankarna står i rapporterna på Werock, så du får vackert läsa dem om du vill veta mer.
Istället blir det en lång radda bilder som jag hoppas ska visa vad jag upplevde dessa dagar, och så får du fråga via kommentarerna om du undrar mer!

Okej - nu kör vi. Bilderna är skapligt i kronologisk ordning, från dag 1's början till dag 2's slut!

 

Bildspecial Alcest på Debaser Medis, 29/1 2014

 Onsdagen den 29/1 tillbringade jag med gode vännen Per på Debaser Medis.
På scen fick man åtnjuta The Faun (inte riktigt min grej), Hexvessel (mycket bra, helt säreget och udda men lockande!) samt Alcest (också mycket bra, det blir bra mycket mer klös live än på platta).
Som en form av sammanfattning och "dela med mig" kommer dels lite reflektioner här, samt ett knippe bilder. Bilderna är tagna med telefonen och hårt beskurna, och som ett separat spår kan vi ju diskutera vilken liten, smidig men ändå duglig kamera jag borde införskaffa..?

Nå.
The Faun var inte riktigt min grej alltså. Påminde en hel del om tonårens gitarrpop, men utan den där nerven som jag vill ha. Lyssnade en del, pratade mer med Per. 
Och de spelade länge, kändes det som. Aldrig ett riktigt bra tecken på ett gig, när det känns som om det bara pågår för alltid.
Hexvessel däremot.
Det var andra saker.

Musiken är en form av 70-talsdoom/hårdrock med lika delar folkmusik i mixen. 
Otroligt eget, där dels frontmannen Kvohst röst (om jag förstår saken rätt även sångare i norska Dødheimsgard och Beastmilk) och dels den fiol/keyboard/trumpetspelande Kimmo Helén som är en multiinstrumentalist. Med detta inte sagt att övriga bandet är svaga, framförallt är bassisten Niini Rossi väldigt karismatisk på scen, men det är ändå svårt att inte lyfta fram just de två tidigare nämnda som unika komponenter i bandets sound.
Detta var verkligen en trevlig erfarenhet, och Hexvessel ska kollas in mer!

Dags för huvudakten, franska duon Alcest som på scen är en kvartett.
Först fick man chansen att sura lite med trummisen Winterhalter i samband med köp av en t-shirt innan giget, och det ger ju alltid lite extra nerv till giget.
En annan sak som ger extra nerv är förstås att det blir mer klös i hela paketet med mer instrument och när låtarna framförs live - speciellt bra blir det förstås när bandet stundtals återupplever sina mörkare stunder och vi får lite black metal-minnande skriksång från Neige. Allra bäst var "Là où naissent les couleurs nouvelle", då just svärtan fick lägga ton på framförandet. 
För det ska erkännas.
Fast bandet i fråga är helt outstanding på att vrida fram gitarrslingor som träffar rakt i maggropen, svidande vackra och med underbart emotionella toner så kan det bli lite väl enahanda när det blir för mycket fokus på det finstämda.
Visserligen föll materialet från nya "Shelter" på plats väl i livesammanhang, men det funkade bäst när det blandades ut med tidigare alsters lite dystrare toner.

Nå, jag måste avsluta med att kommentera bandet.
Alltså, samtliga på scen.
En tät enhet, ledd med självklarhet av Neige och framdrivna av Winterhalter på trummor så tycker jag ändå att såväl bassisten som gitarristen och backupsångaren gjorde ett alldeles storartat jobb, och kändes som en naturlig del av bandet.
Kanske dags att övergå till en permanent kvartett?

Hur som, setlistan har du här, och detta inlägg avslutas med ett gäng bilder.
Det var en bra kväll, helt enkelt!

 

 

 

 

 

 

 

 

Bildspecial: Satyricon, Debaser 2013-12-20

I fredags var det infirande av jullov med ett stycke fantastisk konsert.
Ett band som ALLTID är bra live, och som dessutom avslutade turnén för senaste alldles lysande självbetitlade skivan.
Satyricon.
Denna kväll skulle förstås inte bli något undantag.
Fantastiskt band, ruggigt bra ljud och en setlista to die for. 
Saknade inte en enda låt, och att man dessutom flugit in Sivert Høyem för denna turnéavslutningen lyfte "Phoenix" ytterligare.
Förbandet Chtonic var väl helt okej, men det här är ingen recension av dem.
Det är iofs inte heller en recension av huvudaktens insats, det enda jag ska säga där är att jag fortfarande, på andra sidan helgen, är rätt tagen över deras insats, och kommer på mig själv att nynna på låtar från kvällen ifråga, likväl som att jag kommer på detaljer.
Det bästa jag kan göra, så här dagen innan julafton, är ett knippe bilder.
Kanske kanske får du känslan av hur det var.
Kanske inte.
Men det var... jävligt bra.
Satyricon!