Recension: Lustre "Wonder"

Nordvis är ett intressant förlag för musik. Man skrapar fram udda alster från den svenska myllan och lyfter fram som en kulturell välgärning. I år har Stilla samt Grift kommit min väg, samt den platta du ser till vänster.
Lustre "Wonder".
Den här gången presenterar man en skiva som består av 4 låtar och ändå runt 40 minuter musik - som konstant är svävande och flytande.
Huvudmannen Nachtzeit har med Lustre sedan tidigare skivor som "A Gift Of Glory" och "They Awoke To The Scent Of Spring" bakom sig, men för mig är det första gången jag stiftar bekantskap med den här esoteriska musiken.
Promoinformationen beskriver det som en utforskande resa i black metal-världens undervegetation och sinne, där syftet snarast är att sammanlänka de fyra spåren till en helhet än att presentera en port till onda krafter.
Resan går inåt, in i dig.

Musiken bygger på elektroniska element. Det är en synthslinga som står i centrum medan bakgrundsmusiken syftar till att bygga stämningen, och det går alltid väldigt långsamt.
Det har, i mina öron, väldigt lite med black metal att göra över huvud taget, och den enda beröringspunkten är väl kanske sinnesstämningen man vill framkalla. 
Meditativ, eftertänksam.

Skivans fyra spår heter "Moonlit Meadows", "Green Worlds", "A Summer Night" och "Petrichor", och det saknas i stort sett sång på hela skivan. Man får ett väsande i korta strofer ibland, men på det hela innebär denna avsaknad av tydligare strukturer att jag faktiskt har svårt att skilja låtarna åt. 
De flyter ihop för min del, speciellt när jag gör något annat samtidigt som jag lyssnar på skivan, så som att läsa en bok eller skriva för bloggen. Det är egentligen bara en enda gång jag har lyckats fästa uppmärksamheten på musiken hela skivan, och en enda gång jag lyckats få enheterna att verkligen fogas samman för att ta med mig på resan.
Det var på hemfärden norrut, på väg till min morfars begravning, och det säger kanske en del om skivan.
Inte för att den är mörk, kanske snarare tvärtom, men för att den kräver en hel del om du som lyssnare som orka fokusera hela tiden.
Personligen tycker jag att det faktiskt händer en aning för lite för att det ska vara intressant, och det avspeglar sig i betyget. Musik som lätt omvandlas till bakgrundsmusik om inte exceptionella omständigheter råder funkar inte i längden för min del, trots att jag kan se, förstå och till viss del applådera vad man vill åstadkomma.

Bästa Spår är "A Summer Night", där det stundtals river till med lite snabbare tempo på trummorna, och det är väl den låt jag tycker sticker ut mest.

Du hittar en trailer på Nordvis soundcloud, samt bandet Lustre på Spotify (inte just "Wonder", i alla fall inte ännu så länge) så du kan se om detta är något för dig.

Lustre "Wonder" - 2

A Magic Weekend!

Egentligen hade jag tänkt presentera en recension av Lustre "Wonder" idag, men det får skjutas till i morgon. Anledningen är enkel - detta har varit en så jävla magisk helg att jag istället väljer att dela med mig en del av den.
Vädret har, i Tyresö, varit rent av löjligt bra.
Bilden längst upp är tagen på badplatsen vi har rätt nära. 
Folk badar, alltså. I september. I ett land som ligger... ja, långt upp i snön, mörkret och kylan.
Det är riktigt häftigt!
Nå.
I helgen har det samkvämats med familj och grannar så galet mycket, och vi har kramat det sista ur helgen. Hade möjligheten att få plåtar till Soundgarden av Stones, men istället gick jag som utlovat på just sådant samkväm. Det var lite beroende på väder, och när dte nu blev som det blev så.. ja. Visst verkar man ha missat något, men ändå. Så är det.
Nå - helgen då.
Vi börjar väl med de klassiska sommarbilderna?

 

 

 ...från toppen förstår du vad du ser.
Bad i poolen, en riktigt bra öl (Laguitas Pale Ale), en okej öl (Napa Smith), ett äppeltråd som har gått bananer (hahaha... jodå, så att, humorn är på topp på måndagarna...) och har huuuuur mycket äplen som helst i sig, en äppelpaj blev resultatet - och sist men inte minst hur trött man blir av att vara ute hela dagen.
Lillkillen är fullkomligt väck på soffan strax innan middagen på söndag!
Enormt härligt. faktiskt.
Till det har jag hunnit läsa in mig & lyssnat in mig på dessa alster:

 

 

 Det är alltså mindre än en vecka till Elitserien startar (jo, jag vet, det har officiellt bytt namn till SHL, men det låter så skitnödigt att jag faktiskt vägrar säga det, i alla fall ett tag till), och på lördag är det nedsläpp. Då kommer denna bloggs vanliga "Så slutar Elitserien" att publiceras... bra läsning i alla fall, trots att Hockeysverige besitter betydligt mer kunniga skribenter i ämnet än Expressen.
Nästan läst klart andra delen av Hjort Rosenfeldt-serien också.
Banalt men spännande.
Och lyssnat in mig på Sammy Hagars jubileumsplattan "Sammy Hagar & Friends".
Recension på Werock till mitten av månaden, tänker jag.
Dessutom har jag denna helg etablerat ett nytt samarbete, med The Metal Detector Music Promotions, och därigenom kommer bland att recension av lite mindre etablerade akter som Stone Magnum och Taketh snart på den här siten. 
Dessutom fick jag en inbjudan av Mäbe till Twitter.
Vad betyder det, ni som vet?
Om jag tackar ja, alltså?
Måste man twittra då?
Det vet jag inte om jag orkar...eller kan man automatlänka, lite som med Fäjsbook?
 
....och ska sanningen fram så har jag tjuvlyssnat lite på nya Satyricon den här helgen med, fast jag brukar försöka vänta till dess att jag har skivan i min hand när det är ett släpp jag verkligen väntar på. Kunde inte hålla mig denna gång bara...!

Nå. Det om det - film, härnäst!

 

"Oblivion" var rätt kass, faktiskt, men ändå kunde vi liksom inte sluta kolla på den.
Märkligt.
"The Walking Dead" säsong 3 har däremot startat lika bra som förväntat.
Gillar den serien så jäkla hårt, faktiskt!
Postapokayptiskt, lite läskigt ibland, blod. Fint så!

Allt som allt - en riktigt bra helg. Ätit gott från grillen (laxpaket enda dagen, kossa andra dagen), druckit lagom gott, njutit av solen och hunnit med att läsa & kolla på film.
Verkligen inte alla helger man kan bocka av samtliga dessa saker!

Till sist - ni vet mina försök till musikalisk utbildning av knattarna?
Det verkar som om det börjar bära frukt, i alla fall delvis.
Den äldsta killen kan vara lost cause ur det perspektivet - han går runt och sjunger "Euphoria" - men den yngsta har jag förhoppningar om.
Han envisades med att gå och lägga sig med den här sängkamraten igår kväll:

 

Gitarrhjälte i vardande?

Man kan ju hoppas....