Remasters: Dissection "Storm Of The Light's Bane"

Jaha, det närmar sig jul och du har ingen aning om vad du ska köpa till mamma?

Förtvivla icket - här kommer tricket!

Dissections mästerverk från 1995 sopade inte bara hem en massa nomineringar i Werock's omslagsfrossa likväl som lista över de bästa svenska skivorna genom tiderna - den finns även i en riktigt deluxematad remastrad superversion, och det borde väl mamma älska till jul?

Detta är nämligen en dubbel-CD där första skivan innehåller originalskivan i remastrad version, och den andra massor av extra godis, vilket gör detta släpp till ett sånt där som du behöver både för låtarna i sig och extramaterialet.

Själva musiken är driven, melodiös och stundtals piskande black metal - betydligt hårdare än på två år tidigare debutplattan "The Somberlain", tycker jag - som presenteras dels i den remastrade versionen från -95, dels i en helt ny mix som faktiskt låter betydligt bättre ändå!

I den nya mixen (som utgör delar av materialet på CD 2) har bandet smugit in "Feathers Fell" (från just "The Somberlain") som inte finns med på den vanliga skivan, men den största skillnaden är mellanregistret.

Ljudet är betydligt fetare och fylligare.

Och det lyfter skivan på ett grymt bra sätt!

Låtmaterialet i sig är bra (även om jag, i ärlighetens namn, inte var inne på Dissection och black metal när det begav sig utan har upptäckt det i efterhand och snabbt letat mig bakåt i tiden), och med den alternativa mixen så tycker jag att det påminner en hel del om Watain.

Och det är ju bra, även om det kanske borde vara tvärtom skrivet, att Watain påminner om Dissection...

Extramaterialet innefattar också 3 st demospår av låtar från "Storm Of The Light's Bane", samt Mini-CD'n "Where Dead Angels Lie" i remastrad version. Du får också alla texter, och en kort linernote från bandets bortgångne sångare och frontman Jon Nödtveit (tror jag i alla fall, det är inte helt lätt att tyda autografen...) som beskriver hur pass mycket bättre gänget blivit på att spela och skriva låtar jämfört med debuten bara två år tidigare.

Och det kan man inte annat än att hålla med om.

Finns bara en sak att göra.

Sätt dig med mamma i soffan och kolla själv!