Min första riktiga stereo var en Yamaha. Svart.
Placerad i stereotorn, en sån där svart möbel med plats för vinylspelaren längst upp under ett glaslock, och sen alla delarna staplade på varandra samt fack för LP-skivor längst ner.
Man rymde kanske en 50-60 stycken skulle jag gissa på, och såna här torn var grejen.
Jag köpte allt på Thylins i Skellefteå, och säljargumentet till att ha olika delar som kassettdäck, equalizer (det hette så då, nu heter det väl förstärkare eller reciever om man ska vara petig), FM-radiodel (jajamen barn, på den tiden var det en egen låda!) var att det ju minsann var lättare att laga om det gick sönder.
Fantastiskt, det tar vi!
CD-spelaren tillkom senare, den hade jag inte med från början. Det blev en Pioneer, men det är ju förstås en annan historia. Den här Yamahan hade två högtalare som farsan hjälpte mig att montera upp på väggen i pojkrummet. Det var total lycka, och här lärde man sig att med stoppur kolla hur mycket tom tid som fanns kvar på en sida av kassetten, för att sedan hitta en lämplig låt som kunde fylla sista tomrummet efter en skiva. Ibland fick man tona ut sista låten på ett blandband för att det skulle bli bra. Det var, på det hela, ett hantverk att göra blandband eller bra kassetter, och givetvis delade grabbgänget upp inköpen av skivor.
Man hade sina grupper som man köpte, och sen spelade av till poolarna.
En hade Black Sabbath, en annan AC/DC, en tredje Iron Maiden.
Jag var väl bastarden som högg lite på vad som helst.
Så småningom, när pengarna började rulla in på ett annat sätt, så släppte det där, men den här tiden - högstadiet, Bureskolan, Västerbotten, världen - så var det sättet man fick ny musik. Dessutom bestämde den man var hos vad som spelades.
En av grupperna som skulle komma att bli "mina" var Candlemass.
Det var dessutom under en lång tid bara jag som gillade dem i gänget. Jag hade hört "Nightfall" via ett annat kompisgäng (jodå, det med Mattias och Anders, de som satte Metallica i öronen på mig), och när den här skivan kom så exploderade allt för mig.
"Ancient Dreams".
Inköpt på vinyl, förstås, och hemtagen med farsan som jobbade inne i stan. -88, så jag gick väl i sjuan/åttan då. Farsan jobbar på Mio, så klockan var väl närmare åtta innan han var hemma, och då hände det.
Min skivspelare gick sönder.
Det får ju inte hända när man har en ny platta, egentligen, men det hände. En vanlig veckodag.
Helvetes jävla skit, rentav.
Nödlösningen - ring en vän.
Jag hamnade till slut hemma hos en kille vi kallade Hålan. Han med Iron Maiden på sin lott. Och han lät mig spela av "Ancient Dreams" på en kassett som jag kunde ta med hem. Han gillade inte skivan speciellt, det var sent, jag hade cyklat dit och vi satt tysta i hans rum medan 45 minuter svart lakritspizza förvandlades till ett TDK eller Maxwell eller vad det nu var.
Snällt av honom, och fst jag hade dåligt samvete så hade jag ju inget val. Jag var TVUNGEN att höra den där skivan, genast. Och hundra gånger på repeat.
Jag var sen helt förälskad i Candlemass. Länge hävdade jag att "Tales Of Creation", efterföljaren till denna, var världens bästa skiva (nu vet jag ju bättre), och jag minns fortfarande när vi skulle ha "Lilla Melodifestivalen" på musiktimmen i högstadiet. Alla hade tagit med sin låt och det var röstning sen. Jag spelade Candlemass, "Mirror Mirror" - och musikfröken, "KP", trodde att det var fel på skivspelaren och försökte spela den på 45 varv istället för 33!
Jag kom förstås sist.
De andra i min klass var mer frikyrka än doom, kan man säga, men som tröst fick jag spela "Epistel No 81" i den version som ligger på plattan - bara för att visa att det skulle gå i den hastigheten.
Härliga minnen - bra skiva. Klart underskattad i bandets diskografi, men det kanske blir så om man ska följa upp just "Nightfall".
Hålan fick så småningom alla mina kassetter, många år senare.
Han har hus med fristående garage hemma i Skellefteå, och i det garaget har han en gammal bandare. Då och då får jag roliga meddelanden av honom när han varit ute i garaget och jobbat och lyssnat på något av banden han fick.
Det kan han vara värd, efter att ha hjälpt en besatt vän i nöd, den där sena kvällen.
Fredagslistan 2024, vecka 44: Power of Speed
2 dagar sedan
Candlemass är nog skyldiga till min nedsatta hörsel? Var på dom när dom släppte den där plattan i Örebro, och Messiah's röst fördärvade min högra trumhinna (ung och dum utan hörselplugg). Men jävligt bra platta!
SvaraRaderaHar faktiskt aldrig hört Ancient Dreams. Är inget jättefan av Candlemass och den skiva jag lyssnat på mest av dom är tro det eller ej den så ofta bespottade Chapter IV. Mycket underskattad skiva tycker jag.
SvaraRaderaKöpte min första stereo ganska sent eftersom jag länge körde musik via en ärvd Luxor-förstärkare med inbyggd LP-spelare. Men när jag väl köpte en så blev det en Rotel-förstärkare och ett par golvare från QLN. Musik spelades via ärva LP- och CD-spelare från Technics. Mycket skön känsla att köpa sina första egna stereoprylar.
Nänä, equalizer är inte samma sak som förstärkare som inte är samma sak som receiver. Däremot brukar en förstärkare innehålla en simpel equalizer, i form av bas- och diskantreglage. En equalizer kan alltså justera ljudet vid olika frekvenser. Och en receiver är som det låter, en mottagare alltså. Om förstärkaren innehåller en radiomottagare kan hela alltet kallas för receiver, annars är det en amplifier. Om man ska vara petig, och det skulle man ju.
SvaraRaderaSen kan man hävda att musiken som spelas på anläggningen är huvudsaken och det tekniska en bisak, och då har man alldeles rätt.
Jag ställer mig frågande. De Candlemasskivor som jag älskar har inte Messiha på sång. Inte en enda. De har Lowe och Wikström. Så är det.
SvaraRadera