Recension: Bloodbound "Unholy Cross"

Borlänges Bloodbound är ett gäng som jag först kom i kontakt med i samband med debuten "Nosferatu", 2006. Det var en platta jag gillade, och som skamlöst blandade galloppriff stulna av Iron Maiden med allsångsrefränger från power metalikoner som Helloween, och det är högst sannolikt att skivan kommer att dyka som ett Veckans Tips så småningom.

Av någon anledning verkar jag ha tappat bort dem ändå, och de två senaste släppen "Book Of The Dead" samt "Tabula Rasa" har gått mig förbi. Vete fasen varför, men så är det.

Nu är det dags för fjärde verket "Unholy Cross", och trots det anskrämligt fula omslaget så har den här skivan loggat en hel del spelningar.

Det är nämligen rätt enkel men bra hårdrock med power metal och tidigare nämnda influenser klart hörbara, och det är svårt att inte gilla en låt som "In For The Kill" eller "The Once We Left Behind".

Även om jag är helt säker på att någonstans i Iron Maidens låtskatt finns samma riff och vers och gömmer sig!

Bandet gör totalt sett en bra prestation, och nye sångaren Patrik Johansson känns som klippt och skuren för den musik som Bloodbound står för, precis som Werock-kollegan Mats konstaterar i sin recension. Där noteras också att skivans brist egentligen är dess ojämnhet, och det skriver jag under på. Lika bra och medryckande som spår som "Moria" och "The Dark Side Of Life" (som för övrigt måste vara stulen av Helloween!) är, lika träig är refrängen till "Drop The Bomb". Och stundtals är det så otroligt tralligt att jag får rysningar.

Fast - det kanske är grejen med power metal?

Det ska kanske vara livsbejakande, glatt och smilbanden på max?

Du hittar hur som helst skivan på Spotify så att du kan bilda dig en egen uppfattning, och man kan väl säga som så.. Bloodbound lär dela den här bloggens läsare i två läger. Jag tror att det antingen går hem med hull och hår - eller inte alls. Du känner förmodligen redan nu vilket läger du tillhör...

Produktionen på "Unholy Cross" är bra, tydlig och ren utan att göra avkall på tyngden, men jag måste få kommentera omslaget. Det är verkligen inte snyggt. Jag förstås att det är en maskot som bandet har, men.. visst ser det mest ut som en jättebaby? Och vad har det hela att göra med "Unholy Cross"? Märkligt.

Bästa Spår: Det får nog bli "The Once We Left Behind". Den har spelats på oroväckande hög volym, framförallt i samband med bilkörning...

Betyg: Nja, alltså.. det här är ju lite som "Die Hard 4". Det är bra underhållning för stunden, men kanske inget jag förväntar mig ska sitta kvar i åratal efteråt. Och som underhållning funkar det alldeles utmärkt - det är faktiskt ett givet köp om man gillar power metal eller bara vill veta hur det låter om man blandar Iron Maiden med Helloween - och betygstrean ska ses som stark.

Bloodbound "Unholy Cross" - 3

Efterlysning!

Den här bloggen har en serie som heter 3 Röster, där läsare och kollegor får chansen att säga sitt om en skiva som recenserats.

Och den närmaste tiden (maj) finns en del spännande alster i pipen, så jag tänkte ge er chansen att dels kolla lite i kristallkulan, dels vara med på ett hörn.

Du hittar andra "3 Röster om..." i arkivet, och i övrigt det bara att hugga sig för en platta och knäppa iväg ett mejl (chief-rebel-angel@hotmail.com) med dina tankar om den, sammanfattat på några rader.

Sedan tidigare recenserade plattor kommenterarjag inte så mycket här, men de är faktiskt också "up for grabs" för det mesta. När det gäller exempelvis Primordial har jag en av tre röster redan, så känner du att du vill vara en av de andra två så går det alldeles utmärkt...

Mike Amotts gäng Arch Enemy släpper "Khaos Legions" i slutet av maj, men har redan mutat in lite lyssningstid genom plattan "Dawn Of Khaos" som medföljde senaste numret av Close-Up Magazine. Som vanligt bjuds det på sådär lagom lättlyssnad döds, och JonteRoyal sammanfattar nog mina tankar än så länge rätt bra.

Mera svenskt blir det också. Bloodbound släppte för en 6-7 år sen den utmärkta debuten, men av någon anledning har jag inte lyssnat mer än ytterst sporadiskt på dem sen dess. Nu är dte dags igen med "Unholy Cross", och skivan är som vanligt resultatet av att Helloween och Iron Maiden korsas. Rollspelsmetal, typ! Recension hyggligt snart, och vill du inte vänta får du läsa kollegan Mats dylika på Werock!

...nästa i raden är den här.

Crowbars lätta och glada (INTE!) stil ska skärskådas ganska snart, och eftersom ett av villkoren var att Per skulle bidra till just 3 Röster så är vi delvis klara. SheerFaith har också bidragit, så i detta fall saknas bara en röst.

Ja, och själva recensionen...

Rev 16:8 spelar black metal.

Fin sådan.

Kan vara precis vad en nybliven tvåbarnsfar behöver, så i väntan på att själva barnet behagar växa färdigt i mammas mage har jag beställt den här plattan.

Hopplöst namn bara, vem kommer ihåg vilka siffror det var...?

...det här namnet kanske är lite lättare att hålla i minnet.

Foo Fighters.

"Wasting Light".

Mycket spännande, och en oerhört kritikerrosad platta som faktiskt ligger bredvid mig i skrivande stund. Rykande färsk från postlådan.

Sist men inte minst har vi ett stycke norsk black'n'roll.

Sarke gästspelas av den norska black metal eliten (på sång finner man exempelvis Nocturno Culto), och andra skivan "Oldharian" har snurrat en del. Förvänta recension rätt snart!

Förutom dessa så finns säkert fler godbitar i pipen. Amorphis släpper nya plattan "The Beginning Of Times" den 25/5.... In Flames släpper nytt snart... och The gates Of Slumber... och Morbid Angel... och...

Så - alltså.

Detta är en efterlysning.

Din röst behövs!

METAL-bloggen wants You!