Recension: Bloodbound "Unholy Cross"

Borlänges Bloodbound är ett gäng som jag först kom i kontakt med i samband med debuten "Nosferatu", 2006. Det var en platta jag gillade, och som skamlöst blandade galloppriff stulna av Iron Maiden med allsångsrefränger från power metalikoner som Helloween, och det är högst sannolikt att skivan kommer att dyka som ett Veckans Tips så småningom.

Av någon anledning verkar jag ha tappat bort dem ändå, och de två senaste släppen "Book Of The Dead" samt "Tabula Rasa" har gått mig förbi. Vete fasen varför, men så är det.

Nu är det dags för fjärde verket "Unholy Cross", och trots det anskrämligt fula omslaget så har den här skivan loggat en hel del spelningar.

Det är nämligen rätt enkel men bra hårdrock med power metal och tidigare nämnda influenser klart hörbara, och det är svårt att inte gilla en låt som "In For The Kill" eller "The Once We Left Behind".

Även om jag är helt säker på att någonstans i Iron Maidens låtskatt finns samma riff och vers och gömmer sig!

Bandet gör totalt sett en bra prestation, och nye sångaren Patrik Johansson känns som klippt och skuren för den musik som Bloodbound står för, precis som Werock-kollegan Mats konstaterar i sin recension. Där noteras också att skivans brist egentligen är dess ojämnhet, och det skriver jag under på. Lika bra och medryckande som spår som "Moria" och "The Dark Side Of Life" (som för övrigt måste vara stulen av Helloween!) är, lika träig är refrängen till "Drop The Bomb". Och stundtals är det så otroligt tralligt att jag får rysningar.

Fast - det kanske är grejen med power metal?

Det ska kanske vara livsbejakande, glatt och smilbanden på max?

Du hittar hur som helst skivan på Spotify så att du kan bilda dig en egen uppfattning, och man kan väl säga som så.. Bloodbound lär dela den här bloggens läsare i två läger. Jag tror att det antingen går hem med hull och hår - eller inte alls. Du känner förmodligen redan nu vilket läger du tillhör...

Produktionen på "Unholy Cross" är bra, tydlig och ren utan att göra avkall på tyngden, men jag måste få kommentera omslaget. Det är verkligen inte snyggt. Jag förstås att det är en maskot som bandet har, men.. visst ser det mest ut som en jättebaby? Och vad har det hela att göra med "Unholy Cross"? Märkligt.

Bästa Spår: Det får nog bli "The Once We Left Behind". Den har spelats på oroväckande hög volym, framförallt i samband med bilkörning...

Betyg: Nja, alltså.. det här är ju lite som "Die Hard 4". Det är bra underhållning för stunden, men kanske inget jag förväntar mig ska sitta kvar i åratal efteråt. Och som underhållning funkar det alldeles utmärkt - det är faktiskt ett givet köp om man gillar power metal eller bara vill veta hur det låter om man blandar Iron Maiden med Helloween - och betygstrean ska ses som stark.

Bloodbound "Unholy Cross" - 3