Recensioner D-A-D och Volbeat

Nytt år, ny månad.
Samma gamla tugg.

Werock-recensionerna är uppe, och för egen del har jag satt tänderna i den nya skivan från D.A.D (eller DAD, eller D-A-D, eller Disneyland After Dark, eller hur fanken de nu ska skrivas...) och liveplattan från Volbeat.

Dubbelt danskt, alltås, och inga överraskningar alls. Du får precis vad du vill ha.

Som det ska vara!

Dessutom har Janne dissekerat Vektors nya platta (jadu... den väntar jag fortfarande på... suck...), och övriga kollegor bidraget som vanligt. Alla recensioner för januari här.

På huvudsiten finns också möjlighet att säga sitt om vilken platta av skribenternas favoriter som var bäst 2011, samt en fin Spotifylista med representanterna. Missa inte det.

Annars är det Nyårsdagen idag.

Inte ett skit är öppet.

Nyårsafton var ganska lugn för undertecknads del. Vi hade tänkt fira med grannarna, men de fick tillskott i familjen natten till igår, så istället blev det easy going hemmavid.

Jag bor i radhus i förorten.

Skagentoast?

Check.

Kött och rotfrukter?

Check.

Jag är en klyscha!

W.A.S.P och RATT klara för Sweden Rock

Sommarens festivaler är i full gång med att släppa sina första artiser, och Sweden Rock har klart med WASP, som kommer att köra ett gig med bara låtar från de första 2 plattorna, samt RATT. Naturligtvis finns några fler, bland annat Anvil, Sabaton (som verkar ska spela överallt i sommar) och D A D. Personligen är jag däremot mer intresserad av kryssningen i April.

Den "headlinas" av Death Angel, ett band som jag är bra sugen på att se. "Act III" var ett riktigt bra alster 1990, och det är en av de där plattorna som jag äger på vinyl och har återköpt på CD. Tyvärr tvingades ju bandet till en lång ofrivillig paus bland annat pga en trafikolycka och efterföljder, men nu är man tillbaka - och det med besked!
Har du inte kollat in de två senaste alstren "The Art Of Dying" samt "Killing Season" ännu så har du två grymma plattor framför dig!

Ont i huvet...

..och lite småbakis igår.
T drack i stort sett inget alls av sin Glemorangie. Inte jag heller.
Däremot smakade jag lite Scapa, Laphroaig, Oban och Auschentoschan.
Stereon spelade Creedence, D A D och Dio ett tag, sen övergick det i TV-kollande.

Idol.
Jag är ganska säker på att det är därför jag har lite ont i huvet idag.
En timme falsksång måste vara roten till det hela...