Den egenproducerade debuten har satts i Soundfraction Studios, och leveransen till eder undertecknade var dessutom av extremt lyxig version, med medföljande "making of"-DVD.
Ambitiöst!
Ryggen är tyvärr helt svart på skivan, så hur man ska kunna återfinna den i skivhyllan är en annan sak, men ändå. Jag gillar satsningen.
Musikaliskt pratar vi om hårdrock med en del progressiva inslag, där lyriken kretsar kring vardagens betraktelser, inte sällan hämtat från relationer mellan människor. 8 låtar får man, och det här är en skiva som jag har haft liggande länge länge.
Spelat lite på då och då, men inte riktigt kommit in i, och låtit vila till förmån för andra skivor.
Återkommit till för att se om jag kan tränga in i den, men inte med helt lyckosamma resultat.
Bandet, bestående av Johan Björn (sång), Johan Lund (gitarr) Joakim Olausson (trummor), Jay Matharau (gitarr) och Eddie Siojo (bas) gör gott ifrån sig, och produktionen är rätt snygg, men resultatet blir som helhet ganska mycket som skivans rygg.
Anonymt.
I alla fall för mig.
Inledande "No Regrets", tillika titelspåret, är rätt representativt för hur skivan låter.
Det är aldrig fel, men för mig fastnar det inte riktigt.
Med undantag för andra spåret, det snabbaste av de som serveras. "Failed Icon" drivs av ett riffande och ett skönt flyt som jag önskar var närvarande i större utsträckning på resterande spår!
"God Of Fear" klarar sig undand med godkänt, likväl som "Greed" och "The One" (snyggt trumspel på den låten också, speciellt härlig känsla när kaggarna driver upp tempot lite), men balladerna "Hourglass" (som känns otroligt lång) och framförallt "Everything To Me" är direkt mördande för mitt intresse. Bandet vill nog ha med främst "Everything To Me" eftersom texten upenbart är viktig, men för mig som utomstående lyssnare så faller den på bristande kvalitet.
Det, och att sångaren Johan Björns ganska gälla stämma inte riktigt klarar att förmedla känslan som finns i orden. Överlag är det nog också en av anledningarna till att jag inte riktigt tar till mig skivan, jag har lite svårt att förlika mig med sättet som sången levereras på.
Det känns ansträngt, och när tempot dras ner så märks det tydligare.
Med det sagt, "No Regrets" är ju en debut. Mindshift verkar satsa hårt, och besitta en stark musikalisk grund. Man har skruvat ihop en bra produktion och levererar en rätt så tajt föreställning i övrigt. Vi lär få höra mer om dem, även om den här skivan inte blev min favorit!
Bästa Spår: Helt klart "Failed Icon". Jag tycker som sagt att bandet skulle tjäna på att driva upp tempot i låtarna överlag, då flyter och svänger det bäst...
Du hittar musiken för lyssning via bandets sida, så får du själv avgöra.
Mindshift "No Regrets" - 2
Inlägg
