Veckans Tips: October Tide "Tunnel Of No Light"

Ibland är livet riktigt enkelt.
Som när man som medioker hobbyskribent försöker hålla en blogg vid liv, där ett av inslagen är en serie som heter "Veckans Tips", och där det går ut på att skriva lite och tipsa om riktigt bra skivor. 
Som när denna serie har sin årliga "svarta november", där temat för tipsen är att skivorna är motsatsen till glättiga och man får något sånt här i öronen.
October Tide är pusselbiten mellan tidiga Paradise Lost och Katatonia, och "Tunnel Of No Light" är en sån där dunderträff att det är rent av löjligt.
Det är så vackert, svidande episkt och direkt på samma gång, och hela tiden beckmörkt.
Det är, på det hela taget, ett av de enklare tipsen jag sprungit på - men ändå var dte nära att det inte blev av.
Jag recenserade förra given "A Thin Shell" för Werocks räkning, men tyckte att skivan var sådär. Ojämn, framförallt, så när 2013 års platta landade i skivdiskarna lät jag den gå mig förbi.
Till dess att Per sa åt mig att skärpa mig, och att den här given var hästlängder bättre.
Han har rätt.
Den är riktigt bra.
Från första stund till sista är det en njutning att få lyssna på spår som "Of Wounds To Come", "Our Constellation", fantastiska "Watching The Drowners" (vilken titel... vilken låt!) och "In Hopeless Pursuit".
Att det dessutom påminner om just tidiga Katatonia är väl inte så märkligt, nämnas kan att de flesta låtarna (samt gitarrspelet) hanteras av Fredrik Norrman med ett förflutet i den gruppen - men jag tycker inte vi ska prata så mycket om just det förflutna egentligen.
Är det något som October Tide bevisar med "Tunnel Of No Light" så är det att man är aktuella och som bäst just nu. Här och nu.

Ett perfekt Veckans Tips i höstmörkret, kanske det optimala soundtracket till nordisk höst (ja, jag vet, jag säger det om i stort sett alla skivor som får sin kvart av berömmelse i just november månad...), och som sista reflektion kan man konstatera att skivbolaget Pulverized Records som vanligt har fingertoppskänsla när det kommer till svensk extremare musik.
Deras etikett har fasen blivit en form av kvalitetsstämpel, och i stort sett är det bara att köpa på chans när man ser den!

Nå. October Tide "Tunnel Of No LIght" finns på Spotify, så kan vi fälla en tår tillsammans, en sån där tår som kommer sig av att det är vackert och sorgligt på en och samma gång...

Bonustipset: Novembers Doom!

Bonustipsen fortsätter, och denna gång ska vi kolla på en sån där fantastisk skiva som jag nu ångrar att jag brände av så tidigt i serien Veckans Tips, innan bloggen fick lite fler läsare samt jag själv hittade min rytm i skrivandet.
Novembers Doom, passande nog i denna månad, och plattan "Pale Haunt Departure".
Det ursprungliga tipset var som alla andra tips i början mycket knapphändigt beskrivna (men, å andra sidan, man kan ju också låta musiken tala istället för att gödsla med text...), men detta är verkligen en skiva som tål att skärskådas.
Bandets brutala cross-over mellan doom och döds är ganska säregen, men träffar lyssnaren rakt i solar plexus. Inledningen med titelspåret är som att bli överkörd av en ångvält, och man vill egentligen bara vråla med. "Life escapes this shell of mine!", för bövelen.
Riktigt passande i denna månad, och en sån där guldklimp som du som inte haft koll på innan kommer att få mycket glädje av.
Skivan i sig finns inte på Spotify, men väl lite andra av bandets alster.
Kollar man denna länk så hittar man i "relaterade artister" namn som Rotting Christ, Demonaz och October Tide. En del av det håller jag inte alls med om, men.. .tja.. visst, jag tror nog att gillar man till exempel Rotting Christ - eller för den delen Moonspells senaste giv - så kan nog detta falla på läppen också.
Fast mest tycker jag att det är eget.
Det låter för min del inte som något annat.
Lyssna på "Autumn Reflection" till exempel, och inse att det ju.. faktiskt... är en ballad. Fast ändå inte. Eller häng med på svänget i "Dark World Burden".
Som sagt... riktigt jäkla bra, och ett Veckans Tips från bloggens barndom värt att lyfta igen ifall du nu hade missat det första gången!

Katatonia och October Tide på Göta Källare

Göta Källare blir ikväll ett lite dystrare ställe.
Inte nog med att Katatonia kommer att måla kvällen i sitt speciella mörker, de tar även med sig kompisarna i October Tide. En mysig vinterkväll, med andra ord!

Naturligtvis får du som ska dit (vilket inte jag ska, jag är i norr och firar farsans 60-årsdag, och dessutom fyller min hustru år idag, så jag har annat på agendan...) en video att ladda till. Eller, vafan, vi kör två! Först ut, "July" från förra briljanta given "The Great Cold Distance"...



...och sen tar vi en livetagning av "Right Into The Bliss" från "Live Consternation". Riktigt bra, förstås, och den skivan kan jag garantera att den dyker upp i bloggens Live!-serie så småningom!



Kanske kan det komma lite reflektioner så småningom på den här bloggen trots att jag inte ska dit - det beror på dig som ska dit, hur mycket du delar med dig.
Vill du istället bara läsa mer om kvällens akter så hittar du recension på Katatonias "Night Is The New Day" här, samt October Tides "A Thin Shell" här.
Mycket nöje!

Recension Blood Revolt, October Tide och Winterfylleth

Måndag igen, och dagen är verkligen helt späckad. Jobb, och dessutom förberedelser - ikväll telefonintervjuar jag Death Angel för Werock's räkning (ja, vafanken... har du någon speciell fråga som du skulle vilja ställa till bandet så skriv det genast i kommentarsfältet!).
Alltså - inte mycket tid att blogga.

Istället får du nöja dig med lite recensioner på Werock!

Winterfylleth "The Mercian Sphere"

Detta är black metal med melodiska och symfoniska inslag från bolaget Candlelight. Låtarna har rent av larviga namn, och de sniffar ofta på 10-minutersstrecket, så det är ingen lätt sak att sätta i sig.
Bra, trots det, och den har växt för varje lyssning.
Recensionen finns här!




October Tide "A Thin Shell"

Stilfull, snyggt producerad doom i samma ådra som exempelvis Katatonia - med growl!
Udda, minst sagt, och helt klart en erfarenhet jag är nöjd att ha gjort. Den här plattan innehåller en del riktiga godbitar....

Du hittar hela recensionen här.









Blood Revolt "Indoctrine"

På förväg den överlägset mest spännande plattan jag fick mig tilldelad för recension. Black metal som frontas av Primordials sångare Nemthanga, det låter ju mumma!
I efterhand - den tråkigaste upplevelsen.
Varför?

Läs själv, recensionen finns här!

Förutom mina recensioner så finns en hel del annat godis. Eller vad sägs om Accept, Iron Maiden , Malevolent Creation eller mina egna antifavoriter Sonic Syndicate?

I ramble on...

...som vanligt. Är lite rörigt med förändringar på jobbet samtidigt som familjen ska vara borta en vecka snart, så det blir stökigt i Rebellängelns huvud. Därav såna här inlägg, utan en enda ordning eller... ja, nån större idé. Vi kan väl börja med en bild från lördagens festvärds badrum. Tufft duschdraperi, förstås, men man kan ju undra om han har köpt det eller gjort det själv?

På tal om helgens fest, och nominering till Hårdrockskväll 2011. Fan, jag tror knappt jag fick med en enda av de kategorier jag hade röstat på! Grymt svårt, många av dem, och framförallt tror jag att det är dags för ett inriktningsbeslut. Ska jag spela lite blandat (som vanligt och som blivit fallet under tidigare år), eller ska jag välja bara lite med obskyra saker som jag vet att många av de medverkande inte har hört? Tål att tänkas på. Förslagsvis i Spanien en vecka, ska vi säga med Slayer i lurarna? "Live - Decade Of Agression" gör sig fint i solen med en bärs i näven...

För övrigt är det tisdag idag. Eftersom man dessutom kallar onsdagar för lillelördag borde det vara lillefredag idag. Kan vara värt att tänka på. I alla fall om man jobbar en massa. Som jag. På ett kontor designat av ett geni. Vi har glasväggar till alla konferensrum (utan frostat glas), så alla ser allt som händer, och en enda handikapptoalett på bygget... som ligger på andra våningen... utan hiss. Nä, den som ritade och designade har nog inte jobbat många dagar i verkligheten.

Nä, dags att ta tag i mitt dagjobb. Spelar October Tide för kontorslandskapet (recension på Werock.se till månadsskiftet), men du kan ju alltid roa dig med senaste Black Label Society som nu finns på Spotify. Finfin lyssning, och det säger även röstningen om man kollar den recension jag gjorde förra månadsskiftet!

Auf wiedersehn!