Bästa skivan att vara snorpackad till: "Panopticon"

Det finns inte mycket som är bättre än bra musik när man är sådär riktigt packad.
Alltså, inte sådär lite lullig eller bara roligt onykter, utan rent snorpackad.
Som man så sällan blir numera (jag har ju fyllt 40 så jag överlever inte sådana rus!), men som alla vet hur det känns. 
Och det finns inget bättre än sludge då.
Tycker jag.
Brutala, vackra och högljudda riff.

Bäst av alla kanske den här skivan är.
Isis "Panopticon" är snyggsludge, det är melodiskt och harmoniskt och ändå tufft.
Det är musik man kan börja grina till när alkoholen har brutit ner barriärerna som normalt håller alla känslor i schack.
Det är musik som vid sådana tillfällen kan bli större än livet.
Det är musik som skapt att vara totalt utom-kontroll-snorpackad till.
Den bästa musiken för sånt.

 "Panopticon" är för övrigt bra som fan även annars.
I normaltillstånd.
Och kanske är det därför den gör sig så bra när man är utom normaltillstånd och har tappat kontrollen.
Jag kan längta efter det ibland.
Fast jag vet att det inte är bra eller fungerar i mitt liv så kan jag längta efter det.
Att vara helt själv och sådär bortom-kontroll-full hemma, med Isis på stereon, volymknappen så nära max som öronen. hjärnan och grannarna klarar.
Att få uppgå helt i något större och viktigare än mig själv.