Recension: Mastodon "Once More 'Round The Sun"

Ingången och inledningen till den här recensionen med Atlantabandet och överstemeckarna Mastodon är lite annorlunda.
Det börjar nämligen med Californiabördiga slackersbandet Red Hot Chili Peppers, ett band som musikaliskt inte har ett skvatt med just Mastodon att göra.
Märkligt?
Kanske, och än märkligare kanske det är om jag berättar att det inte har att göra med att ju Red Hot Chili Peppers är min guilty pleasure som jag alltid är svag för samtidigt som jag verkligen alltid tycker att Mastodon träffar mig på en lika speciell punkt.
Nej - det hela kommer sig av bandens utveckling. Resan från att initialt vara ett långfinger i röven på etablissemanget och alla konventionella sätt att närma sig musik alldeles oavsett vad folk omkring en tycker...för att sedan, med tiden, plana ut i en betydligt mer lättillgänglig, välfriserad och för gemene man acceptabel kostym.
Och komma undan med det utan att anklagas eller upplevas som fullständiga "sell-outs", något som förmodligen kommer från att de aktuella individerna helt enkelt följer sitt hjärta och sin musikaliska lust lika mycket nu som då, i begynnelsen, och vågar ta en enklare approach helt enkelt för att det känns rätt för dem.
Jag har under de senaste veckorna spelat Mastodons sjätte fullängdare "Once MOre *Round The Sun" på alla möjliga och omöjliga sätt.
Den har utsatts för såväl tester som ensamsällskap i bilen och hörlurar under träningspass som fem sträckvarv med familjen i samband med samkväm i solen.
Den här skivan klarar av prov den utsätts för med bravur - helt enkelt för att herrar Brann Dailor (trummor, och för övrigt med en alldeles enastående insats på den här skivan - kanske han främsta hittills...ett faktum som säger helt vansinnigt mycket och gör honom till en av de allra yppersta inom sitt gebit), Brent Hinds och Bill Kelliher (gitarr) samt Troy Sanders (bas) låter sin kärlek till musik flöda fritt mot lyssnaren.
Den kommer denna gång förpackad i aptitliga enkla bitar, och att starta skivan med trion "Thread Lightly", "The Motherload" och "High Road" är ett sätt att fullständigt locka över alla eventuellt tveksamma rockers, halvrockers och ickerockers i den fest som är Mastodon.
Det är, kort sagt, låtar för att slå igenom på bred front.
Och det fortsätter på den inslagna vägen - faktum är att hela skivan är så väl sammansatt och med låtar så väl ihopsnickrade att det är otroligt svårt att hitta en spricka i rustningen...
...så länge som man accepterar det enklare, mer kommersiella och "hit"-producerande Mastodon.
Den lilla meckighet som återstår är, precis som med Red Hot Chili Peppers funk och uppstudsighet, kontrollerad och inordnad i jämförelse med det raseri och "skit-i-allt"attityden som en gång härjade.
Jag tror att "Once More *Round The Sun" kommer att dela bandets fans i två läger.
De som tar det för vad det är och låter låtarna skölja över dem, och de som tycker att det är för ytligt (men som gissningsvis ändå kommer att nynna med i låtarna när de spelas live och blandas upp med gamla favoriter).
Man kan ana detta på förra given "The Hunter", men det finns en viktig skillnad på föregångaren och denna giv.
Låtmaterialet på "Once More 'Round The Sun" är helt enkelt mycket bättre, och framförallt mer hållbart.
Det spelar ingen roll om det är det annorlunda greppet med barnkörer som kritiserats en del i "Aunt Lisa", den typiska Mastodonska titellåten, den nästan smöriga poprefrängen i "Ember City" eller den närapå perfekta desserten som avslutar skivan i "Diamond In The Witch House" - det passar ihop som ett pussel. Och det är bara Mastodon i hela vida världen som kan göra den här skivan.
Så enkel, lättsmält och talande direkt till hjärtat  - utan att för den skull en enda gång ge avkall på sina egna visioner eller sin intgritet.
Tycket jag då - trots att jag faktiskt fullkomligt avgudar och stundtals kan sakna den gamla goda tiden. Den där bandet drog ut till sjöss och slogs med vita valar eller besteg berg bosatta av märkliga sagovarelser.
Men jag gillar också musik som träffar rätt, och därför kan jag inte värja mig mot denna skiva."Once More *Round The Sun" kommer helt enkelt att bli svår att se förbi när dte är dags att summera årets bästa skivor i mitt tycke, även om jag kan ha förståelse för de som uttrycker en aning besvikelse för att den inte är tillräckligt komplex.
Betyget?
Fem. Detta är snäppet bättre än förra given "The Hunter", men jag vill ändå avsluta med att konstatera att det trots detta INTE är bandets bästa skiva så här långt.
I alla fall inte än.

Du har Mastodon "Once More *Round The Sun" på Spotify så att du kan ge din syn på saken. Dessutom får du chansen att hjälpa mig med vilken låt som är skivans bästa, för det är banne mig undertecknad övermäktigt!

Mastodon "Once More 'Round The Sun" - 5