Vem är världens bästa trummis?

Idag är det lördag, och min äldste kille fyller tre år.
Tre!
Hur fanken har han kunnat bli tre år när jag inte åldrats en enda dag???
Helt osannolikt.
Nåväl, det innebär att tjocka släkten ska få sitt, och att det blir lite preppning av kalas och annat. Och som dagens inlägg kommer en fråga - vem är världens bästa trummis?
Tidigare i år pågick ju omröstningarna om vem som är världens bästa hårdrocksgitarrist (Tony Iommi vann till slut), och om ungefär en vecka tänkte eder Rebellängel sparka igång en liknande omröstning avseende trummis. Vem är egentligen bäst?
Och, kära läsare, här behöver jag er input.

Min tanke är att dela in det i genrer. Alltså, det kommer att bli en genre med klassisk hårdrock där t ex Mikkey Dee (under) från Motörhead är ett alternativ, och en med metal där exempelvis Brann Dailor (Mastodon) på bilden längst upp finns som alternativ.
Givetvis blir det en kategori med black metal - Jens Fjellström och Frost (bilden nedan, Satyricon, 1349) känns som givna namn bland annat, men vilka mer ska vi ha? Death Metal blir en egen kategori, liksom rock (där man kan tänka sig att det till och med blir både Dave Grohl och Taylor Hawkins från Foo Fighters är röstningsbara alternativ, en intern match som är kul i sig!) och förmodligen också "göteborgssoundet" som en egen subkategori.
Och var placerar man den här karl'n, herr Haake från Meshuggah?

Naturligtvis kommer själva konceptet, världens bästa hårdrockstrummis, att bli lika svårt som att bestämma världens bästa hårdrocksgitarrist.
Är det enbart snabbhet som gäller?
Sväng?
Att kunna spela det enkla på ett jäkligt drivet sätt, som Tommy Lee från Mötley Crüe har som signum?

Det blir förstås upp till dig att avgöra.
Just nu behöver jag hjälp att dels ge lite förslag på genrer som kan vara egna kvalgrupper och framförallt att fylla dem med alternativ.
Jag tänker såhär än så länge på de olika "kvalgrupperna":

• Rock



• Klassisk hårdrock



• Metal



• Göteborgsdöds



• Death metal



• Black metal



• Power metal



• Thrash

Låter det bra? Jo, just ja... ska den här killen vara röstningsbar, tycker ni?

Sist men inte minst - du har väl inte missat Blasphemedias fantastiska krönika om just trummisar?

Jag kan inte hålla hemligheter. Kolla in The Konsortium!

Äh, jag är ju helt värdelös på att hålla en del hemligheter.
Speciellt bra musikaliska sådana.
Hade tänkt smyga lite med den här skivan, och dra fram den lite överraskande på den kommande Hårdrockskvällen, men det här är för bra för att gömmas undan.
Som en korsning mellan Kvelertak och sentida Satyricon, med Teloch (1349, Ov Hell) på gitarr och ett helt koppel medlemmar från just Kvelertak... detta är The Konsortium!

Glid över till deras MySpace och kolla in låtar som "Lik Ulven" och "Tesla" - men vet samtidigt att du då missar de bästa spåren på plattan. "Gasmask Prince", "Under The Black Flag" och grymma "Slangenes Barn" - som jag tror att Kvelertak körde på Sonisphere senast?
Det kändes i alla fall som om jag hört den förr när jag spelade den första gången.

Hur som helst - gillar du Kvelertak och Satyricon ska du kika på The Konsortium.
Jag blev så till mig att det skrevs en recension av bara farten. Kommer på Werock i nästa vecka, skulle jag tippa.
Se där, ett bra musik inför helgen!

The Rebel Angel Allstars - sättning 1!

Det där med att Tony Iommi knep förstaplatsen i omröstningen om Världens Bästa Hårdrocksgitarrist har fått mig att fundera lite.

Hur skulle man bestycka sitt eget band om man fick göra en Allstaruppsättning?

För egen del skulle jag nog skilja det lite, beroende på musikstil.

Uppsättningen för ett band med inriktning mot extremmetal skiljer sig helt enkelt mot uppsättningen som spelar mer rock, hårdrock.

Med lite spontanitet så får du här The Rebel Angel Allstars of extremmetal!

På sång, Thomas Lindberg med ett förflutet i At The Gates och ett nuvarande åtagande i Disfear. Detta är en bra frontman på scen, ett energiknippe som samtidigt levererar skriksång av yppersta kvalitet. En bra sångare som kommer garantera ett bra liveframträdande, typ!

Härnest - gitarristerna.

Jag anser att jag har rätt att ta två, och jag väljer här två stycken gitarrister som kan bidra med både bländande gitarrspel, bra scenframträdande, låtskrivarkompetens samt varsin strupe av guld för mer dynamik i sånge. Mikael Åkerfeldt från Opeth på ena kanten, Robb Flynn från Machine Head på andra!

Så - dags för ryggraden. Trumspelet och basen utgör ju rytmsektionen, och även om jag gillar exempelvis Thomas Haake från Meshugga så finns det en trummis som levererar maskinlikt smisk, sväng och karaktär på ett sätt som ingen anan. Frost, förstås, från Satyricon och 1349. Vilken stjärna!

Han får sällskap av riffmakaren, tyngden personifierad. Leif Edling, Candlemass. Ett tag var jag verkligen inne på att ha Geezer Butler här (jasså, du tvekar på om han kan lira extremmetal? Kolla in hans soloprojekt G/Z/R då, det svänger stenhårt!), men i slutänden anser jag att herr Edling bör ta den platsen. Då får jag dessutom ännu en gudabenådad låtskrivare!

Så, det är The Rebel Angel Allstars of Extreme Metal.

Imorgon blir det mer rock och hårdrock i Allstargänget.

Hur skulle ditt Allstar ser ut?

Skivleverans!

Igår väntade paket 1 av 2 från Record Heaven i brevlådan.
Innehöll bland annat nya High On Fires "Snakes For The Divine", och redan efter de inledande 2 lyssningarna kan jag ju säga att detta är bra. Början är riktigt riktigt bra, t o m, och har du tvekat på om det är värt tiden och pengarna så kan du sluta med det nu..!
Dessutom godbitar som Death Angel live, 1349 och Jupiter Society.
Med andra ord kommer den kommande veckan att domineras av ny musik i spellistan - men tills vidare får ni hålla till godo med förra veckans vanligaste:

• Astral Doors
• Dark Tranquillity
• Badlands
• Bolt Thrower
• Ov Hell

En rätt blandad kompott, med andra ord.

För övrigt präglas tiden för eder Rebellängel av arbete. Det börjar komma igång efter pappaledigheten nu, på riktigt. Dessutom har den senaste tiden inneburit lite avslut här på bloggen - tävlingen med Dark Tranquillity är klar, samarbetet med Record Heaven är lanserat, Tvekampen mellan AC/DC och Metallica - med efterföljande omröstning - är avklarad.

Det är med andra ord dags att ta ett djupt andetag och börja jobba lite bakom kulisserna med nya idéer och nytt material. Jag ska bara, som Alfons Åberg sa, och jag gör det till de krossande tonerna av High On Fire!

Recension: Ov Hell "The Underworld Regime"

Ov Hell skulle kunna beskrivas som en form av allstar-projekt, bestående av norsk black metal-elit - om man nu visste att det bara var ett projekt. Det vet man inte, för initiativtagaren och skaparkraften King Ov Hell (bas) säger att mycket av materialet skrevs som en ny Gorgorothskiva, och vad som händer framgent står skrivet i stjärnorna. Det kanske blir en fortsättning på Ov Hell, eller inte. Det som talar mot en fortsättning kanske är just den stjärnspäckade uppställningen, då i stort sett alla har fullt upp med sina huvudsysslor. Sången hanteras av Shagrath (till vardags i Dimmu Borgir), trummorna av Frost (Satyricon, 1349), gitarrerna av Teloch och Ice Dale (Enslaved). Extra fundersam blir man då alla dessutom anges som enbart studiouppsättning, inte som fullvärdiga medlemmar.

Nå - vi lämnar den frågan därhän ett tag, och fokuserar istället på den musik som ges.

Det är - föga oväntat - traditionell black metal med både rens och svängiga partier, och detta ska väl antagligen ses som Kings svar på Infernus nyligen släppta Gorgorothplatta (recension med bakgrundshistoria här), och en sak är enkel att konstatera:

Gorgoroth äter Ov Hell till frukost!

Med den besättning Ov Hell förfogar över så blir det aldrig dåligt. Hela tiden ges habil, kvalitativ black metal - men allt är tyvärr ganska trist. Efter bara 8-10 varv är jag personligen rätt trött på plattan, och inser att detta inte är något jag kommer plocka fram i fösta taget när jag är sugen på denna typ av musik. Bra black metal får mig alltig att vilja uppgå fullständigt i musiken och blir en del av den, oavsett om det rör sig om sväng, piskrens eller onda stämningsfulla partier. Här händer det exakt noll gånger.

Visst, "Post Modern Sadist" och "Ghosting" svänger stundtals, och "Krigsatte Faner" har ett ursinne som känns ganska äkta, men... visst kan man kräva mer än så av ett så rutinerat gäng?

En gissning är att detta är både första och sista skivan vi ser under namnet Ov Hell. King kommer naturligtvis tillbaka, han är alldeles för begåvad och kreativ för att vila på hanen, men jag tror det blir i andra former. De"The Underworld Regime" känns lite hafsig och forcerad, och jag kommer ofta på mig att fundera över hur pressad King varit att svara med eget material. För mycket, tror jag...

Du hittar plattan på Spotify här, och bandets MySpace finns här. Vill du handla så gå direkt till bloggens nya samarbetspartner Record Heaven - då hittar du plattan här!

Bästa Spår. "Krigsatte Faner"

Ov Hell "The Underworld Regime" - 2

Ov Hell!

Ni minns kanske turerna runt Gorgoroth och God Seed? (om inte, friska upp minnet lite här: http://metalyze.blogspot.com/2009/10/veckans-tips-gorgoroth-ad-majorem.html )

Nu händer det nya saker.
Gaahl har kastat in handuken, och kvar står King ov Hell med stridsyxan i kläm.
Nu verkar han få hjälp av Shagrath från Dimmu Borgir i nya projektet Ov Hell, och redan finns låtar uppe på deras hemsida MySpace. Där kan man också läsa om vilken studiolineup som står listad... vad sägs om Frost (Satyricon, 1349), Ice Dale (bl a Enslaved) och Telloch (bl a 1349)?
Läs mer om detta på eminenta blackmetalbloggen Shadows of the North, följande länkadress: http://shadowsofthenorth.blogspot.com/2009/10/ov-h.html

Vill du hoppa direkt till MySpacegrejorna så har du dem här... http://www.myspace.com/ovhell
Ja. Det låter jävligt bra redan nu!