Recension: Kvelertak "S/t"

Norge är ett land som gett oss fantastiskt mycket bra musik. Det är också ett land vars språk ibland gör att man gör sig lustig på dem. Fantomen heter till exempel vad jag förstår Trikågutten, så ibland behöver man helt enkelt påminnas om storheten som finns i att hylla Satan på norska, eller hur tufft det kan vara med text på sitt modersmål om man tillhör Norge (ja, eller Sverige för den delen, personligen skulle jag nog kunna ge nästan vad som helst för att The Haunted skulle göra en platta under namnet De Hemsökta och köra sin vansinniga text med svenska texter).

Kvelertak betyder stryptag på svenska, och här har vi ett gäng norska gutter som är redigt förbannad, och villiga att köra ner sin säregna blandning av thrash, black, rock och punk i halsen på allt och alla.
Låtar med namn som "Ulvetid", "Mjød" och "Fossegrim" lyser som en fyrbåk och gör att bandet förtjänar alla sina hyllningar för debuten (skivan levereras nedklistrad med omdömen från norska medier, där enbart fullpoängare delas ut av i stort sett alla som är något, tillsammans med superlativ som "den bästa norska debuten någonsin"...).

För så här är det: Kvelertak har en äkthet och en ådra av inre energi som lyser igenom.
Jag tror det är omöjligt att känna sig oberörd av det här, även om man inte skulle gilla det så väcker det en reaktion.

Å andra sidan - varför skulle man inte gilla det?
Innan du läser vidare, öppna Spotify och lyssna t ex på det obarmhärtiga svänget i "Blodtørst", eller rock'n'rollöset som inleder "Offernatt". Det sprider nog ett leende på läpparna på vem som helst som inte är död...

Omslaget är ritat av en viss John Baizley, frontman i det här bandet, och kollar man in den lite skruvade, halvpsykedeliska skapelsen samtidigt som man lyssnar på musiken så stämmer de faktiskt rätt bra överens, på nått sätt. Så när som på en sak, tycker jag. Kvelertaks musik är mer energifylld än målningen som pryder deras konvolut.

Nåväl.

Skivan är grym, helt enkelt. Du hittar en fet dubbelrecension på plattan här, signerad Werock-kollegorna Stones & Metallbibliotekarien, och de beskriver den långt mycket bättre än vad jag kan. Jag nöjer mig med att fläska på volymen och få ett epileptiskt anfall av glädje när Kvelertak öser från hjärtat!

Du hittar bandets MySpace här, och var du en av dem som fick spana in bandet här i Stockholm häromdagen så vore det ju super om du ville dela med dig av upplevelsen!

Bästa Spår: Jaaaaaadu.. hur fanken spikar man det? Kanske "Mjød"? Eller tidigare nämnda "Fossegrim" och "Blodtørst"? Eller bandets enda låt med engelsk titel, "Sultans Of Satan"? Svaret är ju då - man kan inte. Inte jag i alla fall, och hela skivans styrka ligger faktiskt lite i att låtarna är ganska olika uppbyggda, men ändå helt klart lika i sitt sound.

Betyg då? Oj. Svårt, faktiskt. Initialt var detta en klockren femma, sen hittade jag lite småskavanker efter ett tag som lade plattan på en fyra (när smekmånaden gick över!), och nu har jag lärt mig leva med dem. Tror jag. Eller inte. Äh, vad fan, hellre fria än fälla. Svaret är ju nämligen att du inte får missa det här. Du behöver det. Så får vi se hur vi står om ett halvår eller år...

Kvelertak "S/t" - 5