Veckans Tips: Wolf "Evil Star"

Idag fyller Rebellängeln år.
39 år gammal, och kanske är det så att jag föddes under en ond stjärna?
Jag tänker i alla fall låtsas det, för det ger en sån där härligt krystad koppling till den här skivan.
Wolf "Evil Star" från 2004.
Bandet i sig var (i alla fall då, numera har man utökat sig till en kvartett) en trio från Örebro med starke mannen Niklas A Olsson i spetsen (igen, i alla fall då, numera heter han Niklas Stålvind) som spelar klassisk heavy metal.
Iron Maiden, Judas Priest och Motorhead i ohelig allians, typ.
"Evil Star" är tredje plattan efter den obigatoriskt sjävbetitlade debuten och efterföljaren "Black Wings", och den första skivan med bandet som jag sprang på.
Jag gillar det.
Det är okomplicerad hårdrock med galoppriff och bra, melodiösa refränger. Niklas sjunger med karakteristisk heavy metal-nasal röst.
Produktionen är signerad Peter Tägtgren i Abyss Studios och är bra. Michael Goding och Daniel Bergqvist spelar bas respektive trummor bra.
Låtarna är bra. Framförallt är låtarna bra.
"Wolf's Blood", "Evil Star", "Devil Moon" är topplåtar. Till och med covern av Blue Öyster Cults engångshit "(Don't Fear) The Reaper" är bra.
Det är hårdrock som gjord av avnjutas i jeansväst med mycket knappar på.
I baksätet på en gammal bil, med en karta folköl att dela på. Med nitarmband och allsång som sällskap.
Wolf har efter denna skiva fortsatt sin resa, och är väl ändå ett ganska aktat namn numera.
Musikaliskt vägrar man ändå att kompromissa.
Det ska kännas som när man hörde Iron Maiden första gången, typ.
Och sämre mål kan man ju ha, eller hur?
Ladda in skivan i Spotify, vrid upp till elva och dra på jeansvästen. Det är dags att fira födelsedag!

Veckans Citat: Eric Bloom, Blue Öyster Cult

Veckans Citat hämtar ganska ofta sina pärlor från boken "Sex, droger och tinnitus - Satansverserna" av Klas Ericsson.
Den borde du köpa.
Där finns nämligen en hel del roliga uttalanden från de vanliga misstänkta (Ozzy, Lemmy...), samt även de lite mindre bredkäftade artisterna. De som är lite i skymundan.
Eric Bloom, Blue Öyster Cults frontman, är ju en sån.
Bandet är för min del närmast facit när det gäller one hit wonders (den enda låt jag kan med dem är "Don't Fear The Reaper", sen är det blankt), och därför är det kul att kika lite närmare på ett citat från just Eric.
Kommer här:

"Ibland skrev tidningarna typ "jag skulle inte vilja möta Eric Bloom i en mörk gränd". Det var lite löjligt eftersom jag är 160 lång och väger 70 kilo."
Eric Bloom, Blue Öyster Cult

Kul - och, till sist... visst blir alla hårdrocksgrupper lite tuffare med prickar över bokstäverna?
jag menar, Blue Oyster Cult låter betydligt anonymare och tröttare än Öyster Cult!