Veckans Tips: Supermachine "S/t"

Hehehehehe... nu, när jag skriver detta i april 2013, så känner jag mig otroligt busig.
Tanken med dessa Veckans Tips, så här i början av 2014, är ju att presentera en del lite hemliga grupper och plattor som inte yppats så mycket om sedan tidigare, och som kan tänkas ha så starka låtar att de varit med på Hårdrockskväll 2014 (och om det nu blev så vet jag ju alltså inte vid skrivande stund).
Anledningen till att jag känner mig busig är att det förstås finns flera sätt att gömma saker. 
Antingen döljer man det helt - eller så tänker man "nål i höstack"-tanken, och stoppar in det relativt anonymt bland massor av annat.
Så är fallet med den här skivan, amerikanska Supermachines självbetitlade debut.
Den fick sin plats i solen på denna blogg genom det här inlägget, sammanställningen av min rekorduppladdning av recensioner på Werock.
Hand upp alla ni som var med då, och dessutom orkade kolla in recensionen samt sen själva skivan med Supermachine?
Nä.
Just det. Inte så många.
Men pillutta er - då är det dags nu!
Detta är nämligen en alldeles utmärkt skiva att fira Alla Hjärtans Dag med.
Det är en platta med sånt fläskigt driv att det borde vara kriminellt.
Gitarrljudet från Jay Fortin är tjockt och minner nästan om Pantera men med mer groove, och samspelet mellan Paul Jarvis (bas) och Mike McNeil (trummor) är en ren fröjd att höra.
Ovanpå det - David Nebbias sång som passar den här musiken som handen i handsken.
Vad är då "den här musiken"?
Jo, det är en korsning mellan groove metal som har rötterna i modern metal som Lamb Of God och ett mer traditionellt hårdrockssväng som känns hämtat från akter som gamla hederliga The Almighty. Uttrycket hamnar nästan som tidiga Alice In Chains, men det är nog mer min känsla än en likhet med musiken.
Låtarna är också mycket bra.
Redan från start ger bandet full gas med inledande kvartetten "Solution", "Broken", "Transformer" och "MT", men det är slutet som är bäst. "Buffalo", och framförallt de tre sista låtarna som heter "Crutch", "Heavy Bullet" och "Warlord", och det är dessa tre jag funderar på till Hårdrockskvällen.
De skulle sitta som en fläskläpp i fejset på din ärkefiende.

Det roligaste med skivan kanske ändå är att det finns inte en chans att jag hade upptäckt den på egen hand.
Omslaget ser ju lite epigt ut, och med dagens utbud så saknas det ju inte musik att upptäcka direkt. Dessutom har jag inte läst speciellt mycket om Supermachine, vare sig recensioner eller intervjuer, i svensk press.
Den här skivan kom istället i ett promopaket från Small Stones Records.
Utan att jag var beredd på det (de övriga plattorna var DeVille "Hydra" och Gozu "The Rage Of A Patient Man", men de föll mig inte i smaken på samma sätt som denna pärla).
Alltså - en ganska hemlig skiva, trots att den recenserats av undertecknad.
Missa den inte du med, speciellt efter den här hyllningen.
På Spotify. Här!

Äntligen: vettiga in ear-lurar!

Jag har letat.
Och letat.
Så, när mina a-Jay's gick sönder (som vanligt, ena sidan tappar ljudet) i samband med att jag åkte till Metallsvenskan i Örebro och jag knatade in på Teknikmagasinet i Centralen så kanske lösningen uppenbarade sig.
Ett par vettiga in ear-lurar!

Det är ju lurigt (hahahaha) det där, att man inte får prova innan man köper.
Passform är nämligen lika viktigt som ljudet, tycker jag, när det kommer till just sådana lurar. De ska sitta bekvämt under lång tid, utan att trilla ur eller tappa i ljudkvalitet för att de måste tryckas in i örat.
Pioneer  SE-Cl541.

Jag har nu testat dem rätt hårt, och passformen är bland det bästa jag varit med om. Bekväma. Luftiga. Sköna - utan att ge avkall på ljud.

Har testat med svängig organisk rock som Black Sabbath "Sabbath Bloody Sabbath" eller nyare Graveyard "Lights Out". Check på det.

Smutsig sludge i form av Rwake? Yes, funkar bra.

Extremare musik i form av köttig döds från Bloodbath eller elak black metal från Funeral Mist? Absolut, det funkar fint det med.

Det känns som om man kan rada upp modern metal modell Gojira, tung goth av modell Deathstars eller fuzzig stoner från exempelvis Gozu och det spelar ingen roll - allt låter bra.
Inte perfekt, men ändå väldigt bra.

Jag är nöjd. Mycket nöjd. Hoppas de håller bara...

Nu ska jag bara fortsätta med att försöka hitta ett par bra lurar att springa med. Har provat lite olika där, Sennheiser med båge bakom huvudet, Phillips med bygel över örat - men ingen känns klockren, speciellt inte om man betänker att jag vill kunna springa även på vintern med mössa över.
Men kanske har du något tips?

Recension: Gozu "The Fury Of A Patient Man"

I ena ringhörnan: ett skönt sväng och helt magiskt bra låttitlar.
I andra ringhörnan: det faktumet att jänkarna Gozu trots sina uppenbara lockelser inte riktigt lyckas få fäste.
Matchen slutar, efter otaliga varv, med en seger för det lite tråkigare slaget, för det är svårt att lura sig själv att man gillar något när hjärnan i stort sett vid samtliga gånger skivan spelas vill koppla bort musiken och bli mindre närvarande ju längre in på skivan och låtarna man kommer.
Tyvärr.
För det här är en sån där skiva som jag egentligen vill gilla.
Det är rock'n'roll som minner om öken (Queens Of The Stone Age) lika mycket som det känns som en buffel som mest är ute efter att välta mer eller mindre allt i sin väg (Soundgarden).
Starten på nästan alla spår är dessutom av sådan karaktär att jag påfallande ofta finner mig tänka att "nu, nu kommer en riktig höjdarlåt som möblerar om världen för mig" - och innan låten är slut har jag tappat intresset och slutat lyssna.

Bandet som sådan sparkade igång verksamheten runt 2008, och debuten "Locust Season" ramlade ut på världens skivdiskar 2010. Uppföljaren har alltså fått den ganska passande och lite finurliga titeln "The Fury Of A Patient Man", något som känns väl valt om man lyssnar på musiken. Det känns som om det är en återhållsam ilska och risk för utbrott som sjuder under ytan ganska stora delar av tiden.
Och, som sagt - på tal om titlar.
Det är en stor del av behållningen med skivan.
Låtarna heter saker som "Snake Plissken" (du har väl koll på dina post-apokalyptiska filmer så du vet vem det är?), "Irish Dart Fight" (som nog är bästa spåret på plattan, vill jag påstå, tillsammans med "Salty Thumb"), "Disco Related Injury", "Signed, Epsteins Mum" samt "Bald Bull".
Bandet med frontmannen Marc Gaffney på sång och gitarrljud av Doug Sherman, samt rytmsektion med basspel signerat Jay Cannava och trumspel av Barry Spillberg gör det bra, och klarar av att leverera såväl High On Fire-minnande bitar som "Charles Bronson Pinchot" som halvflummigt instrumentalt fribasande i "The Ceaseless Thunder Of Surf".
Ljudbilden matchar dessutom dessa titlar på ett bra vis, och läser man texten ovan så är det egentligen glasklart att jag verkligen vill att detta ska vara skitbra.
En ny, hittills oupptäckt, pärla som man kan gotta sig åt.

Så blev det inte denna gång, inte för min del i alla fall - men du kanske fastnar?
Kolla in Gozu på Spotify, tycker jag, speciellt om du tycker att referenserna och stilen verkar intressant.

Bästa Spår: "Irish Dart Fight" och "Salty Thumb". Dött lopp!

Gozu "The Fury Of A Patient Man" - 2
 

Ett oväntat inlägg

Årets bästa film förorsakar årets mest oväntade inlägg.
Typ.
Ganska kort, men ändå.
Jag och hustrun hade - efter diverse tips - haft ögonen på denna sak ett tag innan vi kollade i helgen.
Bra det.

Fantastiskt bra, så bra att man liksom glömmer att det är en fransk film och att man inte fattar något egentligen. Historien om den rike invaliden som anställer värstingen som personlig assisten är dessutom baserad på en verklig historia, så det blir knappt mer solsken än så.
Bra lördagstips, tycker jag!

Vaddå?
Inte hårdrock?

Nä.
Antagligen inte.

Men då kan jag säga att jag planerar att premiärlyssna på denna platta idag.

Jupiter Society "From Endagered To Extinct" är uppföljaren på "Terraform" (som alltså varit bland annat Veckans Tips på just den här bloggen), och det är bandets/projektets starke man Carl Westholm himself som försett undertecknad med en promoversion.
 
Det lär väl fan vara hårdrock enough för vilken lördag som helst?
Stay tuned för recension. Innan dess ska bara Noumena och Gozu få sina fiskar varma. Till veckan. 

Du fattar ju. Njut av lördagen, så händer det grejer sen. Hyr/sno/köp "En oväntad vänskap", så ses vi imorgon. 
Over and out..