Ibland är det bra med semester.
Hjärnan får lite tid att fundera på mindre vardagliga saker, utan bara följa den tråd som råkar dyka upp medan man slappar.
Den här gången tänkte jag lite på texter. Fundera på vad Maria i Beast sa när vi var på Metallsvenskan förrförra året, att det är jävligt knepigt att skriva texter som passar till musiken, konceptet och personen som ska sjunga dem. De ska sitta bra i såväl munnen som hjärtat.
Och så har jag läst den fantastiska intervjun med Mortuus från Marduk och Funeral Mist, den som finns publicerad på Bara Metal och egentligen kommer från begravningsbranchens tidning Memento. Bilden ovan hämtad därifrån och tagen av K.Forsberg, och där pratar man bland annat om döden som center för lyriken.
Det är fascinerande och väl berättat, och det fick mig att tänka ännu lite mer på det där med texter och lyrik.
Det spelar roll.
Stor roll.
Ta ett exempel som Shining. Där har jag tidigare konstaterat att deras tema, självmord och människans svartaste hål, gör mig så illa till mods att jag inte riktigt klarar av det - trots att musiken är bra av det jag hört. Eller band som Running Wild och Manowar, som förmodligen får många att rata dem redan utan att egentligen lyssna på dem, helt enkelt för att lyrik och tema inte lockar och känns lite nördigt.
Dessutom tänker jag att de skivor som verkligen får fäste hos mig ofta har ett djup i texterna som ger ett extra lager att upptäcka, men där är min utvilade och lite mosiga semesterhjärna lite för slö för att slänga fram massor av exempel.
Men.
Döden.
Det är ett alldeles utmärkt basämne om man vill skriva texter (ja, med mitt undantag från självmordet då)
Det finns dödsmetallens slafsande bland inälvor och gravstenar, odöda och skräck.
Där trängs det ockulta i såväl rock'n'roll som livet bortom döden som ger många av black metalorkestrarna sina svarta eldar.
Man kan också konstatera att själva rädslan inför döden, med dess ångest och frågeställningar också har en given plats.
I alla riktigt intressanta fall tycker jag att det är när döden ställs som kontrast mot livet som det är som mest intressant, som bäst.
Idag - liv, förhoppningar, vardag med alla dess brister, glädjeämnen och utmaningar.
Imorgon - döden, med allt vad det innebär för dig, baserat på din tro och dina övertygelser.
Om jag nu skulle starta ett band (eller kanske ännu troligare, bli som Demonaz är för Immortal och bara medverka med lyrik) så tror jag att det är där jag skulle försöka hålla mig.
Baserat på att musiken passade då.
Och jag inte fick prestationsångest.
Sannolikt att något av det skulle hända - troligare då att jag skulle försöka skriva något skönlitterärt.
Nå, hur som helst - jag vet egentligen inte var jag vill komma med det hela.
Delvis kanske det är en anledning att länka till den där fantastiska intervju, eller för att få höra era tankar om lyrik och texter.
Eller så saknar jag bara bloggandet lite, att sitta vid tangentbordet.
Du får oavsett gärna ge dina tankar på det där med text.
Vad gillar du?
Och har du något som ger dig kalla kårar och får dig att avstå?
Visar inlägg med etikett Funeral Mist. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Funeral Mist. Visa alla inlägg
torsdag 10 juli 2014
Om döden, livet och lyrik
Etiketter:
Beast,
Demonaz,
Funeral Mist,
Immortal,
Manowar,
Marduk,
Running Wild,
Shining
lördag 6 juli 2013
Äntligen: vettiga in ear-lurar!
Jag har letat.
Och letat.
Så, när mina a-Jay's gick sönder (som vanligt, ena sidan tappar ljudet) i samband med att jag åkte till Metallsvenskan i Örebro och jag knatade in på Teknikmagasinet i Centralen så kanske lösningen uppenbarade sig.
Ett par vettiga in ear-lurar!
Det är ju lurigt (hahahaha) det där, att man inte får prova innan man köper.
Passform är nämligen lika viktigt som ljudet, tycker jag, när det kommer till just sådana lurar. De ska sitta bekvämt under lång tid, utan att trilla ur eller tappa i ljudkvalitet för att de måste tryckas in i örat.
Pioneer SE-Cl541.
Jag har nu testat dem rätt hårt, och passformen är bland det bästa jag varit med om. Bekväma. Luftiga. Sköna - utan att ge avkall på ljud.
Har testat med svängig organisk rock som Black Sabbath "Sabbath Bloody Sabbath" eller nyare Graveyard "Lights Out". Check på det.
Smutsig sludge i form av Rwake? Yes, funkar bra.
Extremare musik i form av köttig döds från Bloodbath eller elak black metal från Funeral Mist? Absolut, det funkar fint det med.
Det känns som om man kan rada upp modern metal modell Gojira, tung goth av modell Deathstars eller fuzzig stoner från exempelvis Gozu och det spelar ingen roll - allt låter bra.
Inte perfekt, men ändå väldigt bra.
Jag är nöjd. Mycket nöjd. Hoppas de håller bara...
Nu ska jag bara fortsätta med att försöka hitta ett par bra lurar att springa med. Har provat lite olika där, Sennheiser med båge bakom huvudet, Phillips med bygel över örat - men ingen känns klockren, speciellt inte om man betänker att jag vill kunna springa även på vintern med mössa över.
Men kanske har du något tips?
Och letat.
Så, när mina a-Jay's gick sönder (som vanligt, ena sidan tappar ljudet) i samband med att jag åkte till Metallsvenskan i Örebro och jag knatade in på Teknikmagasinet i Centralen så kanske lösningen uppenbarade sig.
Ett par vettiga in ear-lurar!
Det är ju lurigt (hahahaha) det där, att man inte får prova innan man köper.
Passform är nämligen lika viktigt som ljudet, tycker jag, när det kommer till just sådana lurar. De ska sitta bekvämt under lång tid, utan att trilla ur eller tappa i ljudkvalitet för att de måste tryckas in i örat.
Pioneer SE-Cl541.
Jag har nu testat dem rätt hårt, och passformen är bland det bästa jag varit med om. Bekväma. Luftiga. Sköna - utan att ge avkall på ljud.
Har testat med svängig organisk rock som Black Sabbath "Sabbath Bloody Sabbath" eller nyare Graveyard "Lights Out". Check på det.
Smutsig sludge i form av Rwake? Yes, funkar bra.
Extremare musik i form av köttig döds från Bloodbath eller elak black metal från Funeral Mist? Absolut, det funkar fint det med.
Det känns som om man kan rada upp modern metal modell Gojira, tung goth av modell Deathstars eller fuzzig stoner från exempelvis Gozu och det spelar ingen roll - allt låter bra.
Inte perfekt, men ändå väldigt bra.
Jag är nöjd. Mycket nöjd. Hoppas de håller bara...
Nu ska jag bara fortsätta med att försöka hitta ett par bra lurar att springa med. Har provat lite olika där, Sennheiser med båge bakom huvudet, Phillips med bygel över örat - men ingen känns klockren, speciellt inte om man betänker att jag vill kunna springa även på vintern med mössa över.
Men kanske har du något tips?
Etiketter:
Black Sabbath,
Bloodbath,
Deathstars,
Funeral Mist,
Gojira,
Gozu,
Graveyard,
Rwake
onsdag 21 november 2012
25 Black Metal-skivor du måste höra innan du dör.
Lars Martinsson är Sveriges bästa skribent när det kommer till black metal.
Anser jag.
Han skriver för Close-Up Magazine, och han har inte bara koll på de stora akterna och all historia, han har också en osviklig förmåga att sålla bland geggan i denna genre och hitta de riktiga guldkornen. Ibland har jag och han lite olika smak vad det gäller musiken (han har lite smak för det kaotiska än jag stundtals klarar av), men mången gång är dte hans tips som leder mig till alla dessa mörka pärlor. Hans årsbästalistor är ALLTID en anledning till glädje och utforskande (yes, snart dags igen!). I det senaste numret av Close-Up bjuder han så på riktigt matig läsning.
25 Black Metal-skivor du måste höra innan du dör, och just för att han är Lars Martinsson så är det av intresse.
Överst ligger skivan som avbildas längst upp här. Abigor "Opus IV", och eftersom jag inte hört den är det inte mycket att fundera på. Det är bara att beställa. Genast.
I övrigt ser toppen ut så här:
1) Abigor "Opus IV"
2) Mayhem "De Mysteriis Dom Sathanas"
3) Dissection "Storm Of The Lights Bane"
4) Deathspell Omega "Si Monumentum Requires, Circumspice"
5) Emperor "In The Nightside Eclipse"
6) Sarcófago "I.N.R.I"
7) Katharsis "Kruzifixxion"
8) Bathory "The Return..."
9) Funeral Mist "Salvation"
10) Blasphemy "Fallen Angel Angel Of Doom..."
11) Dodsheimsgard "666 International"
12) Xasthur "Nocturnal Poisoning"
.....rätt spännande va? Några har tagits upp sen förr på bloggen, andra lovar jag kommer (bland annat kan jag utlova en fortsättning på traditionen om en speciell black metal-skiva på just Långfredag, och denna gång blir det Deathspell Omegas mästerverk...om du nu orkar vara med så länge!).
De andra 13 plattorna?
Köp tidningen, snåljåp!
Det du kan få är plats 26-50 som finns på Close-Up Magazines web, men rent krasst borde du bara gå till Sjuelva eller Presbyrån och handla.
Detta är bra!
Du får text om alla skivor, lite intervjuer och Lars Martinssons insikt.
You gotta love it, in a black metal world.
Dessutom är det ju minst sagt fog för köplistan.....
Anser jag.
Han skriver för Close-Up Magazine, och han har inte bara koll på de stora akterna och all historia, han har också en osviklig förmåga att sålla bland geggan i denna genre och hitta de riktiga guldkornen. Ibland har jag och han lite olika smak vad det gäller musiken (han har lite smak för det kaotiska än jag stundtals klarar av), men mången gång är dte hans tips som leder mig till alla dessa mörka pärlor. Hans årsbästalistor är ALLTID en anledning till glädje och utforskande (yes, snart dags igen!). I det senaste numret av Close-Up bjuder han så på riktigt matig läsning.
25 Black Metal-skivor du måste höra innan du dör, och just för att han är Lars Martinsson så är det av intresse.
Överst ligger skivan som avbildas längst upp här. Abigor "Opus IV", och eftersom jag inte hört den är det inte mycket att fundera på. Det är bara att beställa. Genast.
I övrigt ser toppen ut så här:
1) Abigor "Opus IV"
2) Mayhem "De Mysteriis Dom Sathanas"
3) Dissection "Storm Of The Lights Bane"
4) Deathspell Omega "Si Monumentum Requires, Circumspice"
5) Emperor "In The Nightside Eclipse"
6) Sarcófago "I.N.R.I"
7) Katharsis "Kruzifixxion"
8) Bathory "The Return..."
9) Funeral Mist "Salvation"
10) Blasphemy "Fallen Angel Angel Of Doom..."
11) Dodsheimsgard "666 International"
12) Xasthur "Nocturnal Poisoning"
.....rätt spännande va? Några har tagits upp sen förr på bloggen, andra lovar jag kommer (bland annat kan jag utlova en fortsättning på traditionen om en speciell black metal-skiva på just Långfredag, och denna gång blir det Deathspell Omegas mästerverk...om du nu orkar vara med så länge!).
De andra 13 plattorna?
Köp tidningen, snåljåp!
Det du kan få är plats 26-50 som finns på Close-Up Magazines web, men rent krasst borde du bara gå till Sjuelva eller Presbyrån och handla.
Detta är bra!
Du får text om alla skivor, lite intervjuer och Lars Martinssons insikt.
You gotta love it, in a black metal world.
Dessutom är det ju minst sagt fog för köplistan.....
Etiketter:
Abigor,
Bathory,
Blasphemy,
Deathspell Omega,
Dissection,
Dodsheimsgard,
Emperor,
Funeral Mist,
Katharsis,
Mayhem,
Sarcófago,
Xasthur
söndag 24 juni 2012
Recension: Marduk "Serpent Sermon"
Norrköpings elakaste hårdrockare heter Marduk.
Black metal rinner i deras ådror, och de har framfört sitt mangel från scen och på skiva i fler år än vad man kan föreställa sig, nästan.
"Serpent Sermon" är bandets tolfte studiogiv, och det är en skiva där bandet inte ger sig av på speciellt mycket utsvävningar och experiment, utan håller sig till grundformeln: högkvalitativ, rensig och elak black metal som ändå lyckas vara lättillgänglig.
Bra så.
Faktum är att "Serpent Sermon" är löjligt jämn, och att det är just hög kvalitet på låtarna som är den mest sammanhållande faktorn.
Visst, inledande "Serpent Sermon" kanske är snäppet bättre än de andra (refrängen är fantastisk, med ett episkt anslag som faktiskt får mig att tänka en del på Amon Amarth och deras sätt att närma sig just refrängen... bara... att detta är bra mycket ondare, liksom), men sen får man 9 spår där intet av dem faller ur ramen det minsta.
Firma Broddesson (trummor), Devo (bas) och starke mannen Morgan Håkansson (gitarr) blästrar på precis som man vill, och över detta regerar Mortuus med sin sång (för övrigt, den mannens andra projekt Funeral Mist är inget du vill missa om du gillar denna typ av musik!).
Werockkollegan Martin nämner Watain som en samtida musikreferens i sin recension, och det får jag ställa mig bakom - även om det egentligen kanske borde vara tvärtom. Alltså, att Watain stundtals låter som Marduk!
Som vanligt är hela plattan genomarbetad, även när det kommer till bildmaterialet. "Serpent Sermon" i CD-format väger massor, vilket förklaras av den tjocka och påkostade booklet som medföljer. Antagligen är ne vinylversion dessutom snäppet värre, och jag gillar den tanken.
Den där att dte är en produkt man får som lyssnare.
En helhet.
Texterna är viktiga, även om Mortuus faktiskt hör till de extremmetallsångare som lyckaas låta jävligt elaka men ändå få tydlighet i vad man sjunger.
Själva låtarna då?
Tja. Inledningen är, förga förvånande, brutal. Redan nämnda "Serpent Sermon" är för mig vassast av alla, men den följs av bästerfesten "Messianic Pestilence" och sen singeln "Souls For Belial", en låt som vuxit med tiden. "Into Second Death" kunde legat på någon av de senaste Watain-skivorna, "Temple Of Decay" drar ner lite på tempot til förmån för tyngden, medan höjdarna "Damnation's Gold" och "M.A.M.M.O.N" gör lite tvärtom. Bjuder på rens utan att tappa tillgängligheten.
För det är faktiskt så, detta är nog den Mardukskiva som satt sig snabbast av de jag har i hyllan.
Trots att bandet inte kompromissar en enda sekund så bara fastnar spåren.
Jävligt läckert, faktiskt, och dessutom är det som vanligt med de senaste skivorna som Marduk står bakom - produktionen är ruggigt bra. Hård, tydlig, bra.
Årets black metal-platta so far!
Bästa Spår: Titellåten, för refrängens skull. Magisk, så att håret reser sig på armarna!
Marduk "Serpent Sermon" - 4
Black metal rinner i deras ådror, och de har framfört sitt mangel från scen och på skiva i fler år än vad man kan föreställa sig, nästan.
"Serpent Sermon" är bandets tolfte studiogiv, och det är en skiva där bandet inte ger sig av på speciellt mycket utsvävningar och experiment, utan håller sig till grundformeln: högkvalitativ, rensig och elak black metal som ändå lyckas vara lättillgänglig.
Bra så.
Faktum är att "Serpent Sermon" är löjligt jämn, och att det är just hög kvalitet på låtarna som är den mest sammanhållande faktorn.
Visst, inledande "Serpent Sermon" kanske är snäppet bättre än de andra (refrängen är fantastisk, med ett episkt anslag som faktiskt får mig att tänka en del på Amon Amarth och deras sätt att närma sig just refrängen... bara... att detta är bra mycket ondare, liksom), men sen får man 9 spår där intet av dem faller ur ramen det minsta.
Firma Broddesson (trummor), Devo (bas) och starke mannen Morgan Håkansson (gitarr) blästrar på precis som man vill, och över detta regerar Mortuus med sin sång (för övrigt, den mannens andra projekt Funeral Mist är inget du vill missa om du gillar denna typ av musik!).
Werockkollegan Martin nämner Watain som en samtida musikreferens i sin recension, och det får jag ställa mig bakom - även om det egentligen kanske borde vara tvärtom. Alltså, att Watain stundtals låter som Marduk!
Som vanligt är hela plattan genomarbetad, även när det kommer till bildmaterialet. "Serpent Sermon" i CD-format väger massor, vilket förklaras av den tjocka och påkostade booklet som medföljer. Antagligen är ne vinylversion dessutom snäppet värre, och jag gillar den tanken.
Den där att dte är en produkt man får som lyssnare.
En helhet.
Texterna är viktiga, även om Mortuus faktiskt hör till de extremmetallsångare som lyckaas låta jävligt elaka men ändå få tydlighet i vad man sjunger.
Själva låtarna då?
Tja. Inledningen är, förga förvånande, brutal. Redan nämnda "Serpent Sermon" är för mig vassast av alla, men den följs av bästerfesten "Messianic Pestilence" och sen singeln "Souls For Belial", en låt som vuxit med tiden. "Into Second Death" kunde legat på någon av de senaste Watain-skivorna, "Temple Of Decay" drar ner lite på tempot til förmån för tyngden, medan höjdarna "Damnation's Gold" och "M.A.M.M.O.N" gör lite tvärtom. Bjuder på rens utan att tappa tillgängligheten.
För det är faktiskt så, detta är nog den Mardukskiva som satt sig snabbast av de jag har i hyllan.
Trots att bandet inte kompromissar en enda sekund så bara fastnar spåren.
Jävligt läckert, faktiskt, och dessutom är det som vanligt med de senaste skivorna som Marduk står bakom - produktionen är ruggigt bra. Hård, tydlig, bra.
Årets black metal-platta so far!
Bästa Spår: Titellåten, för refrängens skull. Magisk, så att håret reser sig på armarna!
Marduk "Serpent Sermon" - 4
fredag 9 mars 2012
Veckans Tips: Funeral Mist "Salvation"
Söker du lättlyssnad black metal som baserar sig på sväng och melodi?Titta då annorstädes.
Söker du däremot black metal med svindlande mörker, ett grymt rens och bra låtar?
Som bjuder tuggmotstånd och som belönar lyssnaren rikligt för det tålamod som krävs?
Då är Veckans Tips något för dig.
Funeral Mist "Salvation" spelades in 2001 i Necromorbus Studio, och bandet är egentligen Ariochs egna skötebarn och projekt - trots att hans huvudsakliga syssla numera egentligen är att hantera micken i Marduk.
Här finns dock inga restriktioner, och det har gett karl'n fullständig frihet att leva ut det alla rösterna från alla sina inre demoner.
Det resulterar i en skiva som faktiskt låter ungefär som omslaget ser ut.
Inledande "Agnus Dei" kan luras lite då de första tonerna är på låg volym och relativt trevande. Det ändrar sig dock snart, då alla volymreglage trycks uppåt samtidigt som tempot ökar.
Sen kastas lyssnaren in i en malström av snabba, intensiva och svarta låtar.
"Breathing Wounds" kombinerar pisk och sväng, "Sun Of Hope" rensar med härlig frenesi. "Across The Qliphot" (svänget och drivet i bryggorna och introt!), "Perdition's Light" (gitarrslingorna!) och kanske framförallt "Realm Of Plagues" är pur kvailtet - ur ett rensande black metalprespektiv, då.
När jag köpte plattan var jag egentligen ute efter 2009 års "Maranatha", som fått strålande kritik.
Den fanns dock inte, varpå den snälla försäljaren sa att det spelar egentligen ingen roll, den skivan du behöver är "Salvation". Den är bättre.
Kanske tänkte han att han ville bli av med den skivan han hade, kanske inte.
Det spelar mindre roll.
Jag är ändå vansinnigt nöjd, då jag har återvänt till den här skivan med jämna mellanrum sen dess, och tagit till mig bit för bit, elak stavelse för elak stavelse.
Funeral Mist, "Salvation". Kvalité!
lördag 27 februari 2010
Close Up-båten i korthet!
Kanoten höll ihop, jag höll ihop - allt gick fint, och som vanligt var det resa med oerhört mycket skratt! Senare kommer korta sammanfattningar av alla spelningar (tillsammans med de få bilder jag lyckades fixa till med mobilen), men jag tänkte ändå ge er kryssningen i korthet nu med en gång!
- Grymt kul resesällskap. Tack Per, Tobbe & Magnus för en riktigt bra båttur!
- Cult of Luna var - lite oväntat för undertecknad - bäst av alla.
- Tekniska problem för i stort sett alla band under hela torsdagen. Trist...
- Jag undrar om jag inte köpte hela båten. Taxfree gav karameller, parfy & leksaker hem till familjen och 2 fina flaskor till mig; Glenrothes Robur Reserve samt Balvennie 21 YO PortWood. Spännande!
- ...dessutom var det skivmässa. Plockade upp Funeral Mist "Salvation", The Gates of Slumber "Conqueror" samt Bolt Thrower "Mercenary". Fina grejer, men inte slut med det - jag hittade även juniortröjor till lillgrabben; Iron Maiden "Killer" samt Motorhead!
- Priserna på båtarna är inte längre speciellt bra. En öl är ju fan dyrare än i land numer..
- Träffade Metallbibilotekarien & Manhammer från Werock. Det var roligt, hedersknyfflar bägge två.
- T-shirtköp blev det också. Tribulation & Entombed!
- Åldern visade sig tyvärr. I säng nån gång 4, halv 5 - och lik förbannat vaknar man 7. Som en jävla gubbe som inte kan sova längre på morgonen. Usch.
Hemlängtan, speciellt sista 2 timmarna. Skönt att komma hem till familjen.
Till sist - såhär såg det ut. Ungefär! :)

Etiketter:
Bolt THrower,
Cult of Luna,
Entombed,
Funeral Mist,
Gates of Slumber,
Iron Maiden,
Motorhead,
Tribulation
söndag 10 januari 2010
Försäljningslistan 2009
Kollade runt lite på en del siter jag kikar in hos då och då - och hittade en lite kul sak.
Sound Pollutions försäljningslista för 2009.
För min del är det i stort sett bara överraskningar!
Att Cult of Luna skulle toppa hade jag aldrig gissat, inte på 100 försök.
Att Funeral Mist skulle kamma hem andraplaceringen är också oväntat - och det fortsätter i samma stil.
Först på plats 7 hittar vi ett "stort" namn som släppt nytt i år, Mastodon.
För egen del kan jag också konstatera att den ebb i skivfloden som förra inlägget handlade om kommer att innebära att denna blogg kikar på lite äldre skivor. Du får bland annat en snabbgenomgång av de svenska debutalbum som är röstningsbara på Werock.se, och dessutom markerar måndagen en form av återgång till vardagen - serierna med Veckans Tips, Remasters och Live! kommer att återupptas.
Sound Pollutions försäljningslista för 2009.
För min del är det i stort sett bara överraskningar!
Att Cult of Luna skulle toppa hade jag aldrig gissat, inte på 100 försök.
Att Funeral Mist skulle kamma hem andraplaceringen är också oväntat - och det fortsätter i samma stil.
Först på plats 7 hittar vi ett "stort" namn som släppt nytt i år, Mastodon.
För egen del kan jag också konstatera att den ebb i skivfloden som förra inlägget handlade om kommer att innebära att denna blogg kikar på lite äldre skivor. Du får bland annat en snabbgenomgång av de svenska debutalbum som är röstningsbara på Werock.se, och dessutom markerar måndagen en form av återgång till vardagen - serierna med Veckans Tips, Remasters och Live! kommer att återupptas.
Etiketter:
Cult of Luna,
Funeral Mist,
Mastodon
tisdag 29 december 2009
Årets miss...
...av undertecknad är en gnagande känsla av att det finns MINST 2 plattor som jag borde satt mig in i.
torsdag 3 december 2009
Skivor som ligger på väntelistan...
2009 har varit ett ganska bra skivår, och det börjar dra ihop sig till summering.
Med det inser jag att det finns ett antal skivor som jag verkligen vill lyssna på, men aldrig kommit fram till, tyvärr.
Ska försöka göra det till ett projekt under jul- och nyårshelgerna, men vad vet man.
Det kan ju fortsätta misslyckas.
Dessutom innebär det att följande skivor inte kommer finnas med i mina summeringar av 2009 - helt enkelt för att kjag inte har hört dem!
Med det inser jag att det finns ett antal skivor som jag verkligen vill lyssna på, men aldrig kommit fram till, tyvärr.
Ska försöka göra det till ett projekt under jul- och nyårshelgerna, men vad vet man.
Det kan ju fortsätta misslyckas.
Dessutom innebär det att följande skivor inte kommer finnas med i mina summeringar av 2009 - helt enkelt för att kjag inte har hört dem!
- Alice In Chains "Black Gives Way To Blue"
- Funeral Mist "Maranatha"
- Gorgoroth "Quantos Possunt ad Satanitatem"
- Marduk "Wormwood"
- Rammstein "Liebe Is Für Alle Da"
- Hypocrisy "A Taste Of Extreme Divinity"
...som märks är det rätt tunga titlar, en del av dem. Vete fanken varför jag inte kommit över dem, det har bara inte blivit. Ännu. För naturligtvis måste dessa verk absorberas. Jag ska bara, som Alfons Åberg sa...
Etiketter:
Alice In Chains,
Funeral Mist,
Gorgoroth,
Hypocrisy,
Marduk,
Rammstein
onsdag 2 december 2009
Dödsmetallen flyttar in!
Denna veckans spellista domineras fulltständigt av dödsmetall.
Anledningen är att jag försökt hitta en låt till Hårdrockskväll 2010, kategorin om Bästa Träningsmusik.
Och jag tränar bäst till dödsmetall. Det ger ett sjysst flyt i löpningen, och bra adrenalin vid styrkepass.
Det betyder följande alster på veckans Mest i Spelaren:
"Crippled and Broken" med Kataklysm, "Plague Rider" med Witchery, "Eaten" med Bloodbath samt "Death In Fire" av Amon Amarth är alla spår som fått sig en riktig syn i sömmarna för att se om de duger. Till detta ska läggas nya liveplattan från Dark Tranquillity, "Where Death Is Most Alive" - en riktigt höjdare, måste jag säga!
Om något av dessa spår duger för mitt val?
Vete fanken. Är rätt tveksam till det just nu... det finns andra hetare kandidater till "Bästa Träningsmusik" som det är idag. Men det kan ju ändras..
Dessutom - idag ramlade senaste Close Up in i brevlådan, årets roligaste nummer pga Årsbästalistorna.
Att Mastodon toppade med "Crack The Skye" förvånar inte, men att Candlemass knep andraplatsen med "Death Magic Doom" överraskade mig. Visst är det en bra platta, men... sååå bra?
För övrigt var det som vanligt fullt av intressanta namn. Jag inser att jag verkligen måste komma ikapp med viss lyssning jag bara inte hunnit med än (Alice In Chains, Funeral Mist..), samt kolla en del andra akter (Wolves In The Throneroom, Propagandhi...).
Dessutom börjar dte verkligen vara dags att arbeta med sin egen Årsbästalista, både för den här bloggen och för Werock. Ett kul arbete som jag tror att jag ska kasta mig över i nästa vecka!
Anledningen är att jag försökt hitta en låt till Hårdrockskväll 2010, kategorin om Bästa Träningsmusik.
Och jag tränar bäst till dödsmetall. Det ger ett sjysst flyt i löpningen, och bra adrenalin vid styrkepass.
Det betyder följande alster på veckans Mest i Spelaren:
"Crippled and Broken" med Kataklysm, "Plague Rider" med Witchery, "Eaten" med Bloodbath samt "Death In Fire" av Amon Amarth är alla spår som fått sig en riktig syn i sömmarna för att se om de duger. Till detta ska läggas nya liveplattan från Dark Tranquillity, "Where Death Is Most Alive" - en riktigt höjdare, måste jag säga!
Om något av dessa spår duger för mitt val?
Vete fanken. Är rätt tveksam till det just nu... det finns andra hetare kandidater till "Bästa Träningsmusik" som det är idag. Men det kan ju ändras..
Dessutom - idag ramlade senaste Close Up in i brevlådan, årets roligaste nummer pga Årsbästalistorna.
Att Mastodon toppade med "Crack The Skye" förvånar inte, men att Candlemass knep andraplatsen med "Death Magic Doom" överraskade mig. Visst är det en bra platta, men... sååå bra?
För övrigt var det som vanligt fullt av intressanta namn. Jag inser att jag verkligen måste komma ikapp med viss lyssning jag bara inte hunnit med än (Alice In Chains, Funeral Mist..), samt kolla en del andra akter (Wolves In The Throneroom, Propagandhi...).
Dessutom börjar dte verkligen vara dags att arbeta med sin egen Årsbästalista, både för den här bloggen och för Werock. Ett kul arbete som jag tror att jag ska kasta mig över i nästa vecka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




