Ikväll intar Opeth Stockholm, och är det något som kommer lysa med sin frånvaro så är det väl ovanstående fightingface från Åkerfeldt. Setlistan innehåller följande spår: "The Devil's Orchard" "I Feel The Dark" "Face Of Melinda" "Porcelain Heart" (ink trumsolo) "Nepenthe" "The Throat Of Winter" "Credence" "Closurer" "Slither" "A Fair Judgement" "Hex Omega" "Folklore"
Inte så mycket chugga-chugga och growl där inte. Men det verkar kanske inte spela så stor roll - kolla in Martins och Henriks dubbelsrecension från spelningen i Göteborg... de är lyriska, båda två!
Värt att veta är också speltider. Live Nation skickade info om att Pain Of Salvation går på 19:30, och Opeth ungefär 20:30. Låter rimligt, och då hinner undertecknad med lite socialt samkväm innan. Läsning ska vi dock ha mer av. Du hittar recension av Pain Of Salvationssenaste (?) alster "Road Salt One" här, likväl som undertecknads recension av Opeths "Heritage" här. När det gäller just "Heritage" så rekommenderar jag också 3 Röster om Opeth, det var en intensiv kommentarsdiskussion till följd av det inlägget...
Vill du istället ha bilder så gäller två alternativ. Antingen "gillar" du Metalbloggen på Facebook och tar del av bilderna från jubileumsspelningen där, eller så klickar du här eller här och kollar lite. Rörliga bilder finns nedan i form av video från absolut bästa spåret på "Heritage" - nämligen kvällens öppningsspår "The Devil's Orchard"!
Till sist - detta är väl sjätte eller sjunde gången jag ser Opeth, och jag är faktiskt lite skeptisk. Lite orolig - för att det inte ska bli helt bra. Mina känslor för senaste skivan tillsammans med den förväntade spellistan ikväll ger mig inte bara goda vibbar. Låt oss hoppas att bandet överbevisar mig!
Svenskfranska Coexistence har varit i farten sedan 2009, men "Flow" är deras riktiga debut. Skivan ges ut på eget bevåg, och man hoppas enligt egna ord att detta ska få större skivbolag att få upp ögonen för bandet. Enkelt uttryckt kan man säga så här - håller bandet lika bra live som de gör på skiva så behöver de nog inte oroa sig. Då är det bara en tidsfråga innan de får skriva på ett snyggt avtal med ett större bolag! 10 spår serveras, totalt mäktiga 68 minuters musik - men det är lite av en lögn. Sista låten "Akira" är nämligen nästan 25 minuter lång, och resterande spår är relativt "normala" i längd - vilket är bra. Bandet spelar musik som hämtar sin inspiration av akter som Symphony X, Dream Theater, Evergrey och Pain Of Salvation, och det kräver förstås några grundbultar för att man ska komma undan med det. 1) Gott låtsnickeri. 2) Bra hantverk med instrumenten, och 3) En sångare av hög klass.
Coexistence besitter för det mesta alla tre, och det ger dem den ljusnande framtid som det talas om i inledningen av recensionen. De starka personligheterna i bandet är Gregory Giraudo som hanterar gitarrspelet och Carl Lindquist som står för sången - och de gär det båda med den äran. Framförallt finner jag sången varierad och ofta ganska fascinerande. Produktionen på skivan är också mycket passande, och gör de instrumentala insatserna rättvisa. Den sista grundbukten är då låtsnickeriet. Inledande "Carrion Comfort" är ett gott exempel på hur bandet låter sett över hela skivan, men det är i efterföljande "Web Of Oppression" som det lyfter som mest. Den låten är smittsam å det grövsta, och flera gånger har jag de senaste veckorna funnit mig själv sjunga en del av textstroferna - framförallt bryggan/inledningen av refrängen "whats the point of asking when we both know the answer..." Mycket snyggt. Även titelspåret "Flow" är riktigt bra, det startar på ett närapå balladliknande sätt innan man höjer temperaturen stegvis. Bra! Håller det dock hela vägen, i samma klass? Njaej. Visst, relativt hårda "Lord Of War" och "Seize The Day" är bra låtar men inte riktigt på samma nivå. Finurligt döpta "Layarteb" (läs det baklänges så får du se..) är också okej, liksom "Twisted Soul", men balladen "A Rose To Wither" är ett svagt kort i leken, liksom avslutande "Akira". Där har man nog fallit offer för sina egna amobitioner och pretentioner, och som lyssnare blir det helt enkelt lite för trist i längden...
Nå, totalt sett är detta ändå en bra skiva, och framförallt en mycket lovande debut. Coexistence är verkligen ett band att hålla ögonen på i framtiden om man gillar denna typ av musik, och betygstrean hade kunnat glida upp lite om avslutningen på skivan hållits upp lite i nivå. Skivan finns ju tyvärr i skrivande stund inte på Spotify, men du får kolla in bandets hemsida eller MySpace istället.
Den här bloggen följer sporadiskt tidningen Hifi & Musik - speciellt efter att just den här bloggen nämnts i tidningens förra nummer.
Senaste alstret innehöll inga recensioner avseende hårdrocksskivor, men väl en hel sida godis i form av skribenten Göran Johanssons lista över skivor som är något utöver dte vanliga under 00-talet.
En kul idé, och helst hade jag velat länka till sidan - om den fanns. Tyvärr lever tidningen enbart i pappersform, med en hemsida som lämnar... ja, en hel del att önska.
Därför - här kommer en upprabbling av samtliga album - med Spotifylänkar i de fall de existerar och kommentarer från undertecknad!
Pain Of Salvation"The Perfect Element Pt 1" En platta jag aldrig hört - och ett band som medverkade i årets Melodifestival.
Iron Maiden"Brave New World" En grym platta, en av Iron Maidens största stunder - någonsin! Jag håller den faktiskt på par med de gamla klassikerna som "Piece Of Mind" och "Number of the Beast". Så bra är den...
Evergrey "In Search Of Truth" Ännu en skiva jag inte hört, men min egen erfarenhet av Göteborgarna är att de är..meningslösa. Trista, men ändå inte dåliga.
Avantasia"The Metal Opera Pt 1" ...och vi fortsätter med ännu en skiva som är ohörd för mig - men ännu ett band jag har hört. Jag gillade senaste given "The Scarecrow" rätt mycket, och stundtals var den riktigt bra, så kanske ska man kolla in denna platta.
The Flower Kings"Unfold The Future" Inte den blekaste, faktiskt, men Göran Johansson säger att det en mycket stor stund för alla som gillar progg rock. Med andra ord - är det du så är det bara att kolla upp!
Metallica "Death Magnetic" En rätt bra comeback, som har växt en hel del med tiden. Jag har också förstått att die hard-fansen verkligen diggar den!
Opeth"Watershed" Tja, den gode Göran skriver att han hade kunnat ta i stort sett vilken som helst av skivorna med detta svenska band. Så sant så... :)
Cirkus Maximus"Isolate" Progg från Norge - helt utanför min radar!
Killswitch Engage"As Daylight Dies" Nä, Göran, det är inte den bästa plattan jänkarna fått ur sig - även om den är ganska bra, och jag håller med dig om att Howard har en bra "kombinationspipa" som klarar både growl och clean sång. Deras största stund är dock "The End Of Heartache"!
Dream Theater"Octavarium" Tja, vad ska man säga? Inte helt oväntat att Drömteatern har en representant med i en tidning vid namn Hifi & Musik. Det är ju musik för ljudfinsmakare, bland annat!
Seventh Wonder"Mercy Falls" Svenskt på listan, men inte fanken har jag hört det för det. Det verkar lovande dock, och är ett band jag absolut ska kolla in...
Kamelot "The Black Halo" Jag har faktiskt helt missat Kamelot. Jo, jag vet. Jag är rätt trög.
Katatonia "Night Is The New Day" Bra skiva, absolut, mer som en lång nattsvart resa. Recension hittar du här!
Tribulation"The Horror" En platta Göran höll på att missa och upptäckt först i sista stund. Du är förlåten, så länge du upptäckte dem - de är Sveriges framtid när det gäller döds, helt enkelt!
Min egen lista skulle inte sett ut såhär, det är ju ett som är säkert.
Rolig idé dock. Och rätt svår uppgift.
Det där var inte mindre än 17 plattor. Vilka 17 plattor som verkligen utmärkt sig under 00-talet finns på din lista? Och på min? Värt att fundera på...
Rivstart, minst sagt. Ikväll var det faktiskt tänkt att det skulle vänta jobb för undertecknad. Den årliga prisresan för de säljare som klarat 110% av sin budget går av stapeln i helgen. Bra pris egentligen, de får en resa till Stockholm med respektive, hotell för helgen, middag och show på fredagen och ikväll är det hyrd avancerad matlagning samt prisutdelning som gäller. Inte så farligt att jobba egentligen, alltså, men ni vet ju hur det är. Man vill helst bestämma själv över sina lördagkvällar... Så blir det nu inte. Sambon T har pajjat ryggen (domen lyder antagligen sprucken disk eller möjligtvis översträckt ledband), och kan inte lyfta M utan assistans. Med andra, det är bara att ställa in arbetskvällen för hemmamys. Inte mig emot egentligen. Fast inte tänker jag kolla Melodifestivalen för det, trots att Pain Of Salvation tydligen är med. Det spektaklet är inte min kopp the och går fetbort, helt enkelt!
Förövrigt har jag ett sug efter Primordial. Vete fan varför, men det har bara växt de senaste veckorna, och jag hoppas verkligen vi får nytt material snart - förutom den planerade DVD'n som släpps den första mars.
Som den minirebbel jag vill vara så tänkte jag därför bjuda på video med bra låttitel samt koppling till just Primordial. Vi pratar om Marduks mästerverk "Accuser/Opposer", med gästsång av ingen annan än AA Nemchanga. Lyssna & njut - det här är bra skit!
Ikväll intar Opeth Stockholm, och är det något som kommer lysa med sin frånvaro så är det väl ovanstående fightingface från Åkerfeldt. Setlistan innehåller följande spår: 
Inlägg
