Världens bästa doom metalband Candlemass har aviserat att svanesången har skett, i alla fall när det gäller nytt material. Trist, tycker jag, men samtidigt ska vi kanske se nyktert på bandets långa karriär.
Oavsett vad de gör, kommer de att kunna toppa den platta som fansen hyllar mest?
Nej.
Antagligen inte.
Och den skiva som de allra flesta fansen håller högst är denna. "Nightfall", andra given för bandet och den första med Messiah Marcolin på sång, från 1987.
(om det är min personliga favorit? Mja.. jag tror faktiskt inte det... jag håller nog både debuten "Epicus Doomicus Metallicus" och "Tales Of Creation" som lika bra, och även sentida alster som exempelvis "Death Magic Doom" ruggigt högt)
Omslaget är ju ruggigt fint, och såhär såg de ju ut ett tag (sviten med denna giv, "Ancient Dreams" och "Tales Of Creation" är ju pretention på en helt underbar nivå) för bandet.
Innehållet på huvudplattan behöver väl knappt kommenteras, egentligen.
Det är banbrytande och skapar nästan hela doom metal genren. Spår som "The Well Of Souls", "At The Gallows End", "Samarithan", "Bewitched" och "Dark Are The Veils Of Death" behöver ingen närmare presentation.
Ljudbilden på denna remastrade version är lite förbättrad, men det är fortfarande inte något för audiofiler direkt. Janne Linds cymbaler är överallt och ljudet känns generellt ganska daterat till just slutet av 80-talet. Det är okej ändå.
Extramaterialet är väl tilltaget, precis som med alla remastrade skivor med Candlemass.
En extra skiva medföljer, där det blandas video ("Bewitched"), intervju, demos ("Bewitched", låten "Battlecry"), live ("The Well Of Souls" och "Dark Are The Veils Of Death") samt studiouttag ("At The Gallows End" och "Morners Lament").
In alles, ett remastrat mästerverk så gott som något, och ett bra sätt att titta tillbaka på en framgångsrik karriär. Och, förstås, en given platta i din skivhylla!
Fredagslistan 2024, vecka 51: Susannes årsbästa
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar