Live!: Whitesnake "Live In The Shadow Of the Blues"

Okej, David Coverdale sjunger inte längre som i fornstora dagar, det kan vi vara överens om - men det skiter jag i.
Jag har en grej för Whitesnake och den charmige dåren som frontar/härskar i bandet.
Live!-serien har gjort nedslag i två väldigt olika skivor med dem sedan tidigare, den akustiska "Starkers In Tokyo" samt den numera uråldriga "Live... In The Heart Of The City", och det är nu dags att komplettera dem med en mer modern dubbellive.
"Live In the Shadow Of The Blues" från 2006, där bandet består av Coverdale på sång och "bodyswerves" (förstås!), Doug Aldrich och Reb Beach på gitarr, Timothy Drury på keyboard, Uriah Duffy (vilket jäkla namn det är, det låter fan Simpsons över det...) på bas samt Tommy Aldrich på trummor.
Ren elit, med andra ord, och bandet vräker på med ett låtmaterial som heter duga.
Första skivan innehåller favoriter som "Bad Boys", "Slide It In", "Love Ain't No Stranger", "Judgement Day", "Is This Love", "Crying In The Rain", "Aint No Love In The Heart Of The City" (oj... hur länge ska jag fortsätta rabbla, undrar du ju nu.. länge, ska du få se!), "Fool For Your Loving", "Here I Go Again" och "Still Of The Night".
Sug på den.
Det är lite att bita i om man gillar Whitesnake...
...och då har vi kvar andra skivan.
Tyvärr är den inte bara live, men man får i alla fall 7 låtar till där vi har sammanflätningen av "Burn" och "Stormbringer" (de gamla Deep Purple-klassikerna gör sig verkligen extremt bra ihop) som start, och fyller på med "Walking In The Shadow Of The Blues", "Ready & Willing" och "Don't Break My Heart Again". Bland annat.

Anledningen till att det inte bara är livespår på andra skivan är också ganska enkel.
Den fylls ut av fyra nya studiospår. "Dog", "All I Want Is You", "If You Want Me" och "Ready To Rock". Helt meningslöst, förstås, och visst hade jag hellre haft en fortsättning på livefesten, men man kan kanske inte få allt här i världen.
Man kanske får vara nöjd med att detta fantastiska band spelade in siina förehavanden på den där turnén 2005-2006.
Man kanske får vara nöjd med ett låtmaterial i yppersta världsklass.
Och det duger ju i ärlighetens namn rätt långt...!