Recension: Lord Fowl "Moon Queen"

Det landade ett knippe skivor i postlådan en dag. Såna där som jag inte beställt på egen hand, och kanske inte hade valt om jag surfat runt i cyberrymden med lite pengar på fickan.
Det var skivbolaget Small Stones Records som skickade de senaste alstren av Skånska Mord, Wo Fat och denna skivan, Lord Fowl "Moon Queen". Det är alltid extra roligt att lägga en sån platta i spelaren, eftersom det inte finns förväntningar eller förutfattade meningar, och den här skivan har kommit att rulla en hel del de senaste veckorna.
Bandet härstammar från New Haven, och "Moon Queen" är deras andra giv. Man serverar hårdrock som startat som en kloning av de gamla klassikerna (Led Zeppelin, Deep Purple, Black Sabbath), men som fått ett tillskott av rent och skärt sväng. Bandet består av Jon Conine på bas, Don Freeman på trummor samt två snubbar som båda spelar gitarr och sjunger om vartannat, Vechel Jaynes och Mike Pellegrino. På skivan så lyckas man med konststycket att servera 12 spår som alltid låter egna, men ändå har en vansinnig variation mitt i sin enkla fåra av svängig rock/hårdrock. Låtar som "Split" och "The Queen Is Not Impressed" får mig att tnka på en akt som Foo Fighters, inledande duon "Moonqueen" samt "Touch Your Groove" svänger så kraftigt att det är svårt att inte tänka på en så aktuell akt som Rival Sons - men ändå är det aldrig tal om att kopiera.
Det är alltid en egen ton som bandet har, och det är bra.
Bäst är "Streets Of Evermore", som har en sån där refräng som fastnar direkt och som man vill stå upp och sjunga med i. Gärna med handen i luften, på något sätt!

Skivan som helhet är snyggt producerat, och jämn. Förutom nämnda "Streets Of Evermore" så är det väl "Hollow Horn" och just inledande "Moonqueen" som kommit att bli mina favoriter, men det är en behaglig resa hela vägen, och detta är definitivt en skiva som du ska kolla in om du har en svag punkt för de referenser som angivits ovan. 
Extra kul tycker jag också att det är att man delar på sången, och att Mike och Vechel faktiskt låter lite olika. Inte olika som "en sjunger rent och den andra tar all growl", utan med en egen ton och ett eget uttryck. Det ger spännvidd i låtarna, helt enkelt, och jag kan med lätthet se den här skivan dyka upp som "Veckans Tips" vad det lider.

Betyget är stabilt 4, inte mycket att snacka om egentligen, och har du läst såhär långt så vet du ju vilken bästa låten är... just det. "Streets Of Evermore". Det återstår väl egentligen kanske bara att upptäcka skivan på egen hand? Okej då. Spotify finns här.
Till sist - värdelöst vetande. Artemis Fowl är en bok av irländska författaren Eoin Colfer, där huvudfiguren tillhör den kriminella familjen Fowl, och har det märkliga namnet Artemis Fowl II. Lord Fowl. om det har ett samband med gruppen? Inte den blekaste. Jag har inte ens läst boken....!

Lord Fowl "Moon Queen" - 4