Werock fläskar på - månadsrecensioner!

Detta månadsskifte har Werockskribenterna verkligen fläskat på.
10 recensioner med så spretiga akter som Bonafide, James LaBrie, IWrestledABearOnce (högst betyg av alla i denna omgång med 9/10), Fleshgod Apocalypse och Watain. Bland annat.
Från min penna två helt olika alster:

Du hittar System Annihilated "Furor" samt Bazooka "S/t" om du klickar på respektive bild, och det är verkligen helt olika erfarenheter. En från Umeå, en från Grekland - och i en av recensionerna får du också veta hur det känns att pinka på ett kostängsel.
De är också väldigt olika i sitt betyg, där den förstnämnda sopar hem en betygsåtta medan den andra får kravla sig upp till hälften av det.

Nå.
Det om det.
Jag tänkte vi skulle prata lite mer om den här plattan och recensionen:

Watain "The Wild Hunt" tog alltså topplaceringen på skivförsäljningslistan, och det är väl ingen överdrift att säga att det är en av de största snackisarna i år. Fredrik delar ut 8 i betyg i recensionen och har en hel del poänger i sitt resonemang.
Jag har ett par varv med skivan under bältet, och närmar mig så sakta en recension... och den känns som en sådan som kommer ta lite tid att skriva.
Det blir till att väga sina ord, min inställning är nämligen en aning kluven så här långt.
"The Wild Hunt" är, med lätthet, den minst vildsinta skiva bandet kläckt ur sig - och det myntet har helt klart två sidor.

Nå - du hittar alla Werocks månadsrecensioner här. Det är mycket läsning.
Och duger inte det så har ju såväl Veckans Tips som Besatt sparkat igång igen. Du har har direktlänkar ute till höger om du kör fullversionssidan, och om du kör mobilversionen så klickar du här för Red Hot Chili Peppers-Besatt samt Napalm Death-Veckans Tips här.
Och för att lätta upp måndagen i övrigt bjussar jag på den här.
Ibland kan skyltar piffas upp så de blir roliga, och den som handgnuggat om ett "a" till ett "o" har faktiskt gjort en kulturell välgärning, vill jag påstå. 
Glad Måndag!

Recensioner av In Flames och Decapitated!

Werock fortsätter förstås firandet av 5 år, och tävlingarna rullar som vanligt. Det har du säkert inte missat. Vad du kanske inte sett är de nya liverecensionerna som kommit upp på siten.

Fredrik står får en mycket fin litterär insats när han beskriver In Flames (ja, och förbanden Ghost och Trivium också för den delen) spelning i Göteborg, och det får i alla fall mig att önska att jag var där. Episk känsla i både text och spelning, vad jag förstår - och du hittar den här.

Är du mer inne på fullständigt röj så kanske en recension av livepaketet med Fleshgod Apocalypse, Aborted och Decapitated som Martin har satt i sig. Det verkar ha varit en mastig måltid, men visst blir man sugen på att nu äntligen ta sig an de där skivorna som legat på "att kolla in"-listan och som för min del innehåller både Fleshgod Apocalypse som helhet och Decapitateds senaste? Kolla in recensionen och bilderna här!

Så. God morgon!

Läsgodis på Werock - recension av The Konsortium, Ghost Brigade...

...och mycket mer! Mitt i månaden bjuder nämligen denna gång på rätt mycket riktigt spännande läsning. "Until Fear No Longer Defines Us" med Ghost Brigade är en av de plattor jag ser mest fram emot just nu, och Martins recension gör ju inte saken sämre. Kan den spöa föregångaren "Isolation Songs"?

Dessutom har kollegorna risat och rosat Unearth, Fleshgod Apocalypse (namnet, namnet!) och Sectu.

Själv har jag delat ut betyg och omdömen till Örnsköldsviks Meadows End och Norges The Konsortium. Följer man med Rebellängelns tankar så vet man att i alla fall de sistnämnda får mig att gå ner i spagat lite...

Recension August Burns Red - och en massa svammel!

Werockrecensionerna denna månad bjöd från min penna (eller..ja, tangentbord då, men ni fattar...) på två alster. Dels gammal skåpmat där jag i stort sett plankade min egen recension av Saxon, och dels August Burns Red som totalt överraskat mig. Riktigt bra skit, och det betyget var välförtjänt. Finns här, om du vill läsa!
Kollegorna har inte heller legat på latsidan. Stones presterar en riktigt vass sak om Rival Sons (jodå, dte kommer en på denna site av undertecknad så småningom... jag bara sparar den lite...hehe...), medan Martin som vanligt sätter tänderna i en packe rens (smaka bara på namnet Fleshgod Apocalypse!).
Alla recensioner här, och det är väl finfin läsning såhär en torsdag i hettans Sverige?

Bra. Redo för något hemskt då?

Aftonbladet har ju sin Rockbjörnenomröstning, och Metallbibliotekarierna har uppmärksammat en abomination. En av kandidaterna är... håll i er nu... Dead By April.

Jo, dte är sant. VAD I HELVETE?

Visst är det så att man egentligen inte får klaga om man inte röstar (och det har jag ju inte gjort, så jag borde bara hålla klaffen), men visst blir man lite orolig? Vad är det med folk? Kan man inte, med dagens utbud, hitta en bättre liveakt inom kategorin hårdrock så är det verkligen illa ställt med världen. Det är ju så att an önskar att.. ja... saker och ting var döda till april, typ...

Jaja. Från ett elände till ett annat. Det här.

Jag försöker under sommaren att springa lite, med hjälp av denna. Det går... sådär. Kul att se satellitmottagare med exakt avstånd, men jag har inte ens vågat koppla in pulsmätaren. Tror inte den fixar den frekvens mitt hjärta haft på de 6-7 grispass jag lyckats slugga mig runt.
Fy fan.
Får kämpa som ett djur för att hålla mig runt 4:30 per kilometer, och egentligen skulle jag vilja spela Iron Maidens "The Loneliness Of The Long Distance Runner" från coola "Somewhere In Time" nu, men för att göra det borde man väl.. ja, ha sprungit långt?
Jag har hållit mig mellan 6-9 km per pass.
Det blir mer den här låten då...

Skulle egentligen vilja skylla på att det är varmt och dagarna ägnas åt sånt här:

...men det är inte sant.

Sanningen är att jag är otränad, och gillar öl för mycket när jag har semester.

Fan.

Alltså - tips på musik som får mitt lite för tjocka arsel runt spåret oftare?