Metalbloggens samarbetspartner:

Visar inlägg med etikett Therapy?. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Therapy?. Visa alla inlägg

torsdag 25 juli 2013

Record Madness: T

Record Madness.
En serie där Metalbloggen och Tune Of The Day skärskådar sina egna skivsamlingar bokstav för bokstav för att egentligen titta vad som döljer sig där, och där det hela avslutas med att man kastar en utmaning till den andre, i form av vilken bokstav som ska få hamna under lupp.
Serien har pågått sedan årsskiftet, och under sommaren har det stått lite still.
Det är inte bara okej, utan var ett av de gemensamma kriterierna.
Att serien, varje inlägg, får ta precis så lång tid som det råkar bli, och att varje inlägg blir som det blir. mastodontlångt eller rätt kort. Det får aldrig bli ett tvång, för annars dör alla möjligheter att vi ska orka igenom hela jämra alfabetet.
Och nu... nu är det min tur att ta i min utmaning.
Den som heter T.

Record Madness: T
Första tanken när jag fick min "lott" i form av bokstaven T var... fan. Det är en stor bokstav. Där ligger ju skitmycket bra.
Så jag gick till hyllan, och... se på fan - jag hade tjockt fel?!?!
T finns där du ser de oranga fyllestrecken. Hyllan delas dessutom med bokstaven U, så ska man vara krass kan det inte vara mer än kanske 50 plattor som trängs under T.
Vad beror då det på?
Jag tror det är Testaments fel.
Tanken på att det bandet skulle finnas under bokstaven har liksom lurat mig att tro att det är en massiv bokstav, men ännu en gång visar det sig, när man tittar noga, att verkligheten inte alltid stämmer överens med bilden mitt huvud vill visa för mig (ja, den som ser riktigt noga och har hängt med märker kanske också att själva hyllsystemet är nytt, men det är en annan femma).
Som vi kommer att återvända till så finns det under T en hel del skivor som är intressanta men som jag inte har fysiskt (promoexemplar och annat), men det är väl ändå lika bra att vi börjar med den klump som lurade mig, eller hur?
Överst ett knippe studioalbum som på ett ganska fint sätt visar bandets fantastiska karriär. Det spretar en del (notera att en av skivorna som saknas tyvärr är dödsmetalldängan "Demonic", vete fan varför egentligen och det är en sån där typisk grej som jag egentligen upptäckte nu när jag la ut skivorna...trodde jag hade den?!?), men är ändå alltid Testament.
Därefter både skivan och DVD'n från London, "Live In London". En av världens bästa ensamfylle-sysselsättningar!
Men... vänta nu.
Kan detta enbart vara anledningen till min oro för mängden skivor under T?
Nej.
Antagligen inte.
Kombinerar man det däremot med de här grupperna så är det kanske logiskt.
 
Detta är två grupper som jag har för mig att jag har massor med plattor av.
Det är, förstås, Thin Lizzy och Tiamat.
Som ni kan se på bilderna ovan så är det, minst sagt. en sanning med modifikation.
Visst har jag en del skivor, men det är långtifrån så många som jag inbillar mig, och detta är en sån där typisk anledning till att det går helt överstyr med mitt skivköpande i år.
Jag fyller så sjukt många hål som jag trodde att jag redan fyllt.
Skivor jag trodde att jag hade, men som det visar sig - vid närmare kontroll - att jag inte har.
Och som jag vill ha.
I båda ovanstående fall så finns dessutom (om ni kollar noga) en samlingsskiva.
Den finns till vänster i bild i båda fallen.
Måhända bidrar det till min illusion, men framförallt är det intressant... jag är generellt inte ett fan av samlingsskivor, men får tillstå att jag - igen, vid närmare kontroll - tycks ha en hel del sådana i min ägo.
Kanske fog för ytterligare funderingar någon dag, eller rent av en hel serie vad det lider.
Men.. som sagt...detta är Record Madness, och det betyder att vi ska kasta oss vidare med innehållet under T.
I min botanisering noterade jag att det var en hel massa skivor som jag hade två ex av. Alltså, två skivor med en grupp. Låt oss ta en kavalkad!

 
 
 
Uppifrån och ner i en svit rätt pissiga foton...:
Throwdown
Talisman
Tribulation
Therapy?
Teddybears

Rätt spretigt, faktiskt, men jag gillar dem allihop på sitt sätt.
Och dessutom ger det oss möjligheten att lite snabbt konztatera att det under T finns en hel del gamla Veckans Tips. Samlar man dem på samma bild så får dels lite gammal skåpmat från nyligen dassiga bilder samt en del nykomlingar:
Känner du igen dem alla?.
Överst, halvt dolt, har du Temple Of The Dog. Den SKA Du ha koll på, annars är det dags att skaffa det ögonaböj. Därfter, nedåt i ordning, med länkar till deras respektive Veckans Tips-artikel...
Throwdown, Tribulation, Trident och Tyrant.
Rätt så jäkla hårt, faktiskt, om man kollar på dessa plattor överlag.
Verkar ha blivit så, och då är det fog att kolla vad som är lite mjukare i hyllan.
Samlade ihop dem såhär:
Oj.
Vilken kass bild det här visade sig vara.
Inte riktigt high standards, kan man säga, men... nu orkar jag liksom inte göra om det, föra över bilden igen och så.
Istället ska jag förklara vad ditt öga ser suddigt.
Det är Texas, Timbuktu (ggr 2), Toto och KT Tunstall.
Kan inte säga att jag spelar någon av dessa plattor numera, men det har funnits tillfällen när de alla spelats. Utom Toto. Den tror jag att jag fått på pin tji nån gång när jag fyllde år...
Främst KT Tunstall "Eye To The Telescope" är riktigt fin singer-songwriter om du vill ha sånt.

Okej. Vidare!
Men - vadfan!?
Bilden är visserligen bättre, men vad gör den här skivan här?
Takida - bra eller anus. Svaret börjar på a...
Jag sa: vidare!
 
Detta, vänner, är den sista bilden från själva hyllan.
Det är faktiskt slut sen.
Type O Negative, sen ett knippe ströskivor med Taake, Terrorizer, Terrortory, To Dust och Triptykon tar oss i mål avseende de fysiska exemplaren.
Det finns inte fler.
Trots vad jag trodde.

Men vi ska denna gång komplettera lite med elektroniska exemplar. Sådana som jag vill lyfta lite. Jag tänker inte konstatera att jag saknar en skiva som Talisman "7" fysiskt utan enbart har en elektronisk kopia (fas tden varit Veckans Tips, lite skämmigt är det...), eller en del andra mer logiska saker.
Jag vill istället lyfta fram dessa skivor som några jag borde skaffa riktiga skivor av, och det så snabbt som möjligt:
 
 
 
Du är med va?
Thalamus första, This Gift Is A Curse fullkomliga överkörning, Three Seasons mix av 60- och 70-tal samt Torture Divisions trilogi av EP's som utgör "With Endless Wrath..."-sviten.
Bra plattor allihop, som inte fysiskt i min hylla. Som borde göra det.

Nu är det slut. Hela bokstaven T visade sig vara lite av ett luftslott, tycker jag, men det lär väl jämna ut sig. Nästa gång får man väl nåt man tycker verkar lugnt men som visar sig ha en jävla massa mer än man tror.
Nu återstår bara att kasta tillbaka handsken, så att säga, och denna gång ska jag försöka göra det på ett sätt som Stones kan hantera hyggligt trots att det är sommar och högsäsong för hans del när det gäller jobb. Alltså - något som jag tror är relativt enkelt att hantera.
Vi pratar alltså om bokstaven F, som i Faith No More, förbannade sommarvärme och fåtal artister. Jag tror att det - relativt då, han har ju en del skivor den gode Stones... - är en  liten bokstav att bita i, men vet inte säkert. Ska bli spännande att se vad som döljer sig i alla fall.
Record Madness är fortfarande kul!

fredag 13 januari 2012

Veckans Tips: The Presidents Of The United States Of America "S/t"

Tjohoo!
Veckans tips återvänder från sitt jullov, och vi öpnar upp 2012 med en redig klackspark.
The Presidents Of The United States Of America och deras självbetitlade album från från 1995 är förmodligen den perfekta skivan om man vill ha en kul, svängig och glad början.
Och det vill vi ju!
Här duggar råmaterialet till underbara citat tätt, och texterna handlar om allt från persikor till ensträngade gitarrer och hur spindelmannen tar en tur med spindelkvinnan i sin sandbuggy.
Det är, helt klart, en skiva som man bör närma sig utan krav på tunga filosofiska analyser.
Musiken som serveras av trion Chris Ballew (two-string basitar), Dave Dederer (three-string guitbass och sång) och Jason Finn (no-string drums och sång) varierar mellan jävligt svängig rock som i "Kick Out The Jams" och tillbakalutad halvcountrurock som i "Back Porch". Alltid finns de fantastiska och skruvade texterna med, men det som lyfter skivan är ju att låtarna är bra.
"We're Not Going To Make It", "Candy", "Dune Buggy" är alla minst lika bra - eller bättre - än låten "Lump" som blev bandets hit tillsammans med underbara "Peaches".
Just "Peaches" är förresten livsfarlig.
Lyssnar man en enda gång på den så sitter den i skallen flera dagar.
Nå, ska man börja på ännu en "säsong" med Veckans Tips så känns dte fantastiskt att kunna göra det med en så livsbejakande skiva.
För egen del köpte jag skivan när den kom ut för dryga 15 år sen. Det var en period då akter som Therapy? och Whale sålde bra, och jag tror nog att detta är den skiva som håller bäst av dem.

Detta är glädje. Detta är sväng. Detta är The Presidents Of The United States Of America!

Spotify?
Visst. Här. En extra jubileumsutgåva, dessutom.
Mycket nöje!

söndag 19 december 2010

Jullov för Remasters - och en skräll från Fu Manchu


Söndag idag. och det innebär jullov även för Remasters-serien, Dissections mästerverk "Storm Of A Lights Bane" blev sist ut den här terminen.

Du hittar hela arkivet här, eller klickar på rullbandaren som symboliserar just Remastersarkivet (visst är väl det en fräck bild?) medna serien vilar sig. Den kommer att "återfödas" efter helgerna!
Förutom det så tipsade Daniel om en liten skräll.
Jag har faktiskt funderat lite över trenden att band framför sina "klassiska" skivor i samband med turnéer eller jubileum. Megadeth, Opeth och gårdagens Candlemassspelning är några exempel som jag kommer på, och Daniel lägger till Cathedrals "Forest Of Equilibrium" som spelades när han besökte UK nyligen (och som tydligen var bland det bästa han sett).
Dessutom annonserade tydligen band som Therapy? och Paradise Lost om liknande event.
Bra så.
Jag gillar det, även om jag ibland kan fundera på syftet.
Är det för att tjäna pengar? En artistisk välgärning? Ett nostaligiskt sug?
Spelar ingen större roll egentligen, jag gillar det ändå.
För det mesta.
Men ibland blir man extra fundersam.
Som i fallet Daniel tipsar om, då Fu Manchu bjuder på en liten skräll, tycker jag.
Kolla på den här pressreleasen bara:


"Fu Manchu (us)Brewhouse, onsdag 16 marsI år är det 15 år sen Fu Manchu släppte plattan "In search of...".Plattan anses vara en av de verkliga 90-tals klassikerna och enmilstolpe för stoner-rocken. Plattan innehöll bland annat singlarna"Asphalt Risin", "Redline" och publikfavoriten, "Cyclone Launch". Nu ger sig bandet ut på turné och spelar succé-plattan från start tillslut! En hel del av låtarna har dessutom aldrig tidigare spelats live! Missa inte denna chans som får anses vara en once in alifetime-möjlighet!"

Okej, jag är inget stenhårt Fu Manchu-fan, men var inte det där en liten skräll, minsann?
Det är helt klart ett band som jag förknippar med ett jäkla sväng och ös, men inte så pass "pretentiösa" att de skulle nöta vägarna med detta koncept...

Fast som vanligt kanske jag är ute och cyklar. Det har ju hänt förr, och kommer hända igen!
Tacj Daniel för tipset i alla fall, och den absolut största frågan kommer nu på slutet (ja, förutom om vad som händer med bilder och text från gårdagens spelning med Candlemass, men där är svaret att du får vackert vänta lite - jag är helt enkelt lite för bakfull för att fixa ihop det nu!)..

Nämligen - hur påverkas kreativiteten och sugen på att överträffa sig själv med nytt material om man just hyllat ett av sina egna, 20 år gamla, verk som det bästa man åstadkommit i karriären?
Sug på den, och fundera på om Slayer går in i studion med syftet att göra en platta som spöar skiten ut "Reign In Blood", eller om de gett upp på förhand...