Record Madness: T

Record Madness.
En serie där Metalbloggen och Tune Of The Day skärskådar sina egna skivsamlingar bokstav för bokstav för att egentligen titta vad som döljer sig där, och där det hela avslutas med att man kastar en utmaning till den andre, i form av vilken bokstav som ska få hamna under lupp.
Serien har pågått sedan årsskiftet, och under sommaren har det stått lite still.
Det är inte bara okej, utan var ett av de gemensamma kriterierna.
Att serien, varje inlägg, får ta precis så lång tid som det råkar bli, och att varje inlägg blir som det blir. mastodontlångt eller rätt kort. Det får aldrig bli ett tvång, för annars dör alla möjligheter att vi ska orka igenom hela jämra alfabetet.
Och nu... nu är det min tur att ta i min utmaning.
Den som heter T.

Record Madness: T
Första tanken när jag fick min "lott" i form av bokstaven T var... fan. Det är en stor bokstav. Där ligger ju skitmycket bra.
Så jag gick till hyllan, och... se på fan - jag hade tjockt fel?!?!
T finns där du ser de oranga fyllestrecken. Hyllan delas dessutom med bokstaven U, så ska man vara krass kan det inte vara mer än kanske 50 plattor som trängs under T.

Vad beror då det på?
Jag tror det är Testaments fel.
Tanken på att det bandet skulle finnas under bokstaven har liksom lurat mig att tro att det är en massiv bokstav, men ännu en gång visar det sig, när man tittar noga, att verkligheten inte alltid stämmer överens med bilden mitt huvud vill visa för mig (ja, den som ser riktigt noga och har hängt med märker kanske också att själva hyllsystemet är nytt, men det är en annan femma).
Som vi kommer att återvända till så finns det under T en hel del skivor som är intressanta men som jag inte har fysiskt (promoexemplar och annat), men det är väl ändå lika bra att vi börjar med den klump som lurade mig, eller hur?

Överst ett knippe studioalbum som på ett ganska fint sätt visar bandets fantastiska karriär. Det spretar en del (notera att en av skivorna som saknas tyvärr är dödsmetalldängan "Demonic", vete fan varför egentligen och det är en sån där typisk grej som jag egentligen upptäckte nu när jag la ut skivorna...trodde jag hade den?!?), men är ändå alltid Testament.
Därefter både skivan och DVD'n från London, "Live In London". En av världens bästa ensamfylle-sysselsättningar!
Men... vänta nu.
Kan detta enbart vara anledningen till min oro för mängden skivor under T?
Nej.
Antagligen inte.
Kombinerar man det däremot med de här grupperna så är det kanske logiskt.

 

Detta är två grupper som jag har för mig att jag har massor med plattor av.
Det är, förstås, Thin Lizzy och Tiamat.
Som ni kan se på bilderna ovan så är det, minst sagt. en sanning med modifikation.
Visst har jag en del skivor, men det är långtifrån så många som jag inbillar mig, och detta är en sån där typisk anledning till att det går helt överstyr med mitt skivköpande i år.
Jag fyller så sjukt många hål som jag trodde att jag redan fyllt.
Skivor jag trodde att jag hade, men som det visar sig - vid närmare kontroll - att jag inte har.
Och som jag vill ha.
I båda ovanstående fall så finns dessutom (om ni kollar noga) en samlingsskiva.
Den finns till vänster i bild i båda fallen.
Måhända bidrar det till min illusion, men framförallt är det intressant... jag är generellt inte ett fan av samlingsskivor, men får tillstå att jag - igen, vid närmare kontroll - tycks ha en hel del sådana i min ägo.
Kanske fog för ytterligare funderingar någon dag, eller rent av en hel serie vad det lider.
Men.. som sagt...detta är Record Madness, och det betyder att vi ska kasta oss vidare med innehållet under T.
I min botanisering noterade jag att det var en hel massa skivor som jag hade två ex av. Alltså, två skivor med en grupp. Låt oss ta en kavalkad!

 

 

 

Uppifrån och ner i en svit rätt pissiga foton...:

Throwdown

Talisman

Tribulation

Therapy?

Teddybears

Rätt spretigt, faktiskt, men jag gillar dem allihop på sitt sätt.

Och dessutom ger det oss möjligheten att lite snabbt konztatera att det under T finns en hel del gamla Veckans Tips. Samlar man dem på samma bild så får dels lite gammal skåpmat från nyligen dassiga bilder samt en del nykomlingar:

Känner du igen dem alla?.
Överst, halvt dolt, har du Temple Of The Dog. Den SKA Du ha koll på, annars är det dags att skaffa det ögonaböj. Därfter, nedåt i ordning, med länkar till deras respektive Veckans Tips-artikel...
Throwdown, Tribulation, Trident och Tyrant.
Rätt så jäkla hårt, faktiskt, om man kollar på dessa plattor överlag.
Verkar ha blivit så, och då är det fog att kolla vad som är lite mjukare i hyllan.
Samlade ihop dem såhär:

Oj.
Vilken kass bild det här visade sig vara.
Inte riktigt high standards, kan man säga, men... nu orkar jag liksom inte göra om det, föra över bilden igen och så.
Istället ska jag förklara vad ditt öga ser suddigt.
Det är Texas, Timbuktu (ggr 2), Toto och KT Tunstall.
Kan inte säga att jag spelar någon av dessa plattor numera, men det har funnits tillfällen när de alla spelats. Utom Toto. Den tror jag att jag fått på pin tji nån gång när jag fyllde år...
Främst KT Tunstall "Eye To The Telescope" är riktigt fin singer-songwriter om du vill ha sånt.

Okej. Vidare!

Men - vadfan!?
Bilden är visserligen bättre, men vad gör den här skivan här?
Takida - bra eller anus. Svaret börjar på a...
Jag sa: vidare!

 

Detta, vänner, är den sista bilden från själva hyllan.
Det är faktiskt slut sen.
Type O Negative, sen ett knippe ströskivor med Taake, Terrorizer, Terrortory, To Dust och Triptykon tar oss i mål avseende de fysiska exemplaren.
Det finns inte fler.
Trots vad jag trodde.

Men vi ska denna gång komplettera lite med elektroniska exemplar. Sådana som jag vill lyfta lite. Jag tänker inte konstatera att jag saknar en skiva som Talisman "7" fysiskt utan enbart har en elektronisk kopia (fas tden varit Veckans Tips, lite skämmigt är det...), eller en del andra mer logiska saker.
Jag vill istället lyfta fram dessa skivor som några jag borde skaffa riktiga skivor av, och det så snabbt som möjligt:

 

 

 

Du är med va?
Thalamus första, This Gift Is A Curse fullkomliga överkörning, Three Seasons mix av 60- och 70-tal samt Torture Divisions trilogi av EP's som utgör "With Endless Wrath..."-sviten.
Bra plattor allihop, som inte fysiskt i min hylla. Som borde göra det.

Nu är det slut. Hela bokstaven T visade sig vara lite av ett luftslott, tycker jag, men det lär väl jämna ut sig. Nästa gång får man väl nåt man tycker verkar lugnt men som visar sig ha en jävla massa mer än man tror.
Nu återstår bara att kasta tillbaka handsken, så att säga, och denna gång ska jag försöka göra det på ett sätt som Stones kan hantera hyggligt trots att det är sommar och högsäsong för hans del när det gäller jobb. Alltså - något som jag tror är relativt enkelt att hantera.
Vi pratar alltså om bokstaven F, som i Faith No More, förbannade sommarvärme och fåtal artister. Jag tror att det - relativt då, han har ju en del skivor den gode Stones... - är en  liten bokstav att bita i, men vet inte säkert. Ska bli spännande att se vad som döljer sig i alla fall.
Record Madness är fortfarande kul!

Recension: Taake "Noregs Vaapen"

Hoest, ensam styrande och presterande i norska black metal-projektet Taake verkar vara en besynnerlig man. En mångsidig och kompetent musiker och artist, och en man med bestämda och ganska udda åsikter. Intervjun som publicerats på Werock är mycket intressant läsning, likväl som den efterföljande recensionen av förra självbetitlade given.
För egen del har jag sedan innan ingen erfarenhet av Taake, och även om jag ibland har svårt med alltför mörk och framförallt realistisk black metal som skärskådar mänsklighetens svaghet så finner jag omdömen om bandets black metal för lockande för att motstå. Detta måste kollas, för om musik kan vara så nattsvart men ändå oändligt vacker att det drar lyssnaren tillbaka om och om igen som en ond drog... då vill jag veta vad det är för något.
Sagt och gjort - senaste given "Noregs Vaapen" är inhandlad och intensivt belyssnad under de senaste veckorna. Nu är det dags att ge de egna tankarna ord!

Det första som verkligen är uppenbart med den här skivan är att den kommer från Norge. Visst, det står "True Norwegian Black Metal" på baksidan av skivan, men det är inte det som gör det så uppenbart. Inte heller är det faktumet att alla titlar och all text är på norska. Det är istället själva musiken som är den tydligaste vägledningen. Detta kan verkligen inte komma från någon annanstans än Norge!
Inledande "Fra Vadestad Til Vaandesmed" bjuder på snygg, melodisk och förförisk black metal av typisk snitt från vårt västra grannland. För sången står förutom Hoest även en viss Nocturno Culto från Darkthrone, och detta är ett av skivans vassaste spår. Låten drivs av en bra gitarrslinga, och mot slutet får vi även lite mellotron som ytterligare fördjupar spårets hållbarhet.
"Orkan" är okej, likväl som "Dei Vil Alltid Klaga Og Kyta", men vi ska prata mer om de andra spåren.
Det finns totalt 7 låtar på den relativt korta skivan, och det är verkligen en salig blandning.
"Helvetesmakt", "Du Ville, Ville Vestland" (med gästvokaler av bland annat Demonaz) och framförallt singelspåret "Nordbundet" (som gästas av Attila Csihar från Mayhem) är riktigt bra och smittsamt svängig black metal - allt snyggt levererat och producerat av Hoest och Bjoernar E Nilsen. I "Helvetesmakt" inleder man med talad röst - något som jag oftast är allergisk mot - men styr sedan upp skutan under resten av låten, men i låten "Myr" låter man det gå åt motsatt håll.
Snygga riff blandas med ett banjosolo (!) och talad kvinnoröst, och det slutar med en låt som jag inte på något sätt kan ta på allvar.
Vafan?
Supit till lite i studion eller vad var anledningen till det där, egentligen?

Till slut är dte ändå stabil och bra black metal som levereras, och låtarna håller bra kvalitet.
Det blir för min del inte den där totala förälskelsen, och det beror oftast på lyriken.
Inte för att den är genommörk - det är den väl stundtals - men för att det helt enkelt låter bisarrt ibland när man tror att Hoest vrålar "gummistövlar", typ.
Det är svårare att värja sig mot Shinings självmordstexter på svenska, tycker jag, för även om norska är närbesläktat så blir det nästan lite komiskt ibland.
I alla fall i mina öron.
Men det bästa är väl om du lyssnar själv, skivan finns på Spotify.

Bästa Spår: "Nordbundet". Ett bra val som singelspår, faktiskt. Dessutom extra plus för att man får med videospåret till den låten på skivan.

Betyget då?
Efter en hel del velande så väljer jag en stark trea snarare än en svag fyra. Det är bra och väl värt tid och pengar, men för mig slutar det mer med "nice to have" än "need to have". I alla fall än så länge.

Taake "Noregs Vaapen" - 3

Ladda ner gratisskiva från Earache - och Mest i Spelaren

Earache släpper sin nya katalog nu, och för att locka folk att ladda hem den så adderar man fläskigt med gratismaterial. Vad sägs om låtar från:

* Rival Sons
* Evile
* White Wizzard
* Savage Messiah
* Cauldron
* Diamond Plate
* The Browning
* Wormrot
* Cerebral Bore
* SSS
* The Soulless
* Hour Of 13
* Woods Of Ypres

En helt okej start på onsdagen, eller hur? Du laddar hem härligheten här.

Annars tänkte jag orda lite om vad som spelats mest den senaste veckan. Beskedet att Candlemass lägger ner kom i lördags. Det har inneburit extremt mycket spelning av bandets backkatalog. Fan, vad mycket kvalitetsmaterial det bandet har månglat ut..!

Mer då? Följande plattor är de som gått mest varma!

Machine Head, Mastodon, Red Hot Chili Peppers och The Konsortium har rullat fint. Ovanpå det en massa demoskivor, samt Taake - men det kommer mer om det (inklusive recension) i nästa vecka...