Dags för ännu en platta med Megadeth, denna gång med finfina recensioner i press och med mycket lovord i övrigt. Som vanligt är plattan också breddfull med läckra solon, snygga detaljer och klassiska bra texter a la Dave Mustaine. Dessutom är det hela producerat av Andy Sneap (som en gång i tiden hade brittiska thrashgruppen Sabbath. Jag hade en CD med dem i nån låda nånstans... undrar var? Om den ens finns kvar?) - och han har gjort ett grymt jobb!
Ljudbilden är riktigt bra, och bandet spelar som ett band istället för en egotripp av Mustaine - trumspelet är bra, gitarrarbetet är bra, allt är tajt. Plattan startar med instrumentala "Dialectic Chaos", en snygg gitarrduell som sedan övergår i snabba "This Day we Fight". Sedan följer sega "44 minutes", rätt sköna "1320'', meningslösa "Bite the Hand" och den lite udda men smittande "Bodies". hux flux har halva skivan gått, och allt är bra... men inte så mycket mer.
Kanske är detta ett klassiskt fall av att ha för höga förväntningar, för jag tycker allt är bra, men inget är riktigt bra.
Slutet är bäst i mina öron, "How the Story Ends" och "The Right to Go Insane" ger mig mersmak, och många gånger när jag lyssnat på skivan så har jag kommit med själv med att "stå ut med" de två spåren innan dessa avslutslåtar.
Kort sagt - här finns egentligen allt men jag saknar ett gäng starka låtar - eller i alla fall en monsterhit för att jag ska tokdigga denna giv. Det är absolut bättre än förra "United Abominations", men jag hade hoppats på mer.
Bästa Spår: "The Right to Go Insane". Tror jag, denna gången var det rätt svårt att peka på något spår med bestämdhet.
Megadeth "Endgame" - 3
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar