Metalbloggens samarbetspartner:

onsdag 7 oktober 2009

Recension Pearl Jam "Backspacer"



Herrejisses, det här trodde jag inte om bandet! Visst visade förra självbetitlade plattan från -06 att det fanns en del torrt krut i bössan, men att Pearl Jam på sitt nionde album skulle hitta så rätt... nä, det trodde jag inte att de var kapabla.

Det som serveras är inte längre någon form av grunge eller ens hårdrock, så hoppas du att bandet ska återuppfinna succén "Ten" så kan du sluta leta. Nä, denna giv består istället av rak, varmhjärtad rock med finurliga texter och en ärlig ton. Som om Pearl Jam mognat under en massa år och nu äntligen kommit ifatt sig själva och vågar stå för det.

Bandet har jobbat med Bredan O'Brien (hur många plattor har han producerat i år? I alla fall Killswitch Engage och Mastodon som jag vet om...), och tillsammans har de skapat ett alster som passar perfekt en höstdag med sol i träden och hög, klar luft. Spela den i bilen eller på promenaden, det passar lika bra oavsett. Låtarna är - som sig bör på en rockplatta - föredömligt korta. Ingen är över 5 minuter, de flesta håller sig runt 3 minuter, och här finns ingen låt som är utfyllnad.

Alla spår står helt på egna egna ben och förtjänar sin plats på skivan. Sången är bra, förstås, och hela bandet verkar mer inspirerade än på år och dar. Dessutom finns en skön blandning av låtar att leka med, från enkla men genialiska "Force of Nature" till episka "Amongst the Waves".

En liten plump är dock omslaget. Bandet envisas med att göra konstiga format som knappt går att placera i en skivhylla (som tidigare "Vitology", exempelvis). Detta är inget undantag, en pappförpackning som är större än en CD-skiva, samt med konstiga inlägg för själva skivan. Fult och opraktiskt.

Det hindrar ändå inte bloggen att ropa ut: Årets bästa rockplatta så här långt. Med råge!

Bästa Spår: "Force of Nature"

Pearl Jam "Backspacer" - 4

9 kommentarer:

  1. Fortfarande ingen platta som är värde en femma?

    SvaraRadera
  2. Nja. Som sagt, Amorphis skulle jag ha satt en 5:a på nu så här i efterhand, och Tribulation + Mastodon som kom så tidigt på året att jag inte recenserat dem.

    Denna når nästa upp, även om jag inser att jag låter lyrisk när jag läser texten.
    Ska vi säga ett poäng avdrag för det störda formatet på konvolutet? :)

    SvaraRadera
  3. Jag kände mig tvungen att lyssna på detta album. Jag är inte lika lyrisk. Jag tycker att det låter som Pearl Jam möter The Hives och Hellacopters....

    SvaraRadera
  4. Håller med Chiefen, kanonplatta.
    Behövs några lyssningar för att den ska sätta sig dock!

    SvaraRadera
  5. En grym platta. Bästa Plattan sedan no code!!
    Den går varm i ipoden just nu.

    SvaraRadera
  6. Riktigt bra skrivet! Håller helt med om att Force of nature är det bästa spåret. Angående envisandet med de knepiga omslagen beror detta på att bandet envisas med att hobby-knäcka som designers, dvs att det gör alla dessa grejer själva. Tror även att någon i bandet (tror det är Stone) målar motiven själv.

    SvaraRadera
  7. Tack för de snälla orden Anonym, och än mer tack för informationen.
    Spontant vill man kanske utbrista "skomakare, bliv vid din läst", men Pearl Jam verkar ju gå sina egna vägar!

    SvaraRadera
  8. Håller med Hellan om att detta är den bästa plattan sen No Code. Och appro på designen så brukar vanligtvis Jeff (tillsammans med andra) fixa omslagen. I detta fall är det dock Dan Perkins som jobbade i 6 månader med designen. Lite nördig fakta kanske, men va fan, ni tog upp ämnet! Peace!

    SvaraRadera
  9. ...och så fick vi helt utrett vem som står bakom designen. Synd bara att man på 6 månader inte inser att standardstorlek gör sig bäst i en skivhylla... :) Tack Anonym!

    SvaraRadera