Hardcore Superstar, partajjens svenska mästare. Röjig sleazethrash med ett helt eget sound. Den sjävbetitlade svarta plattan från 2005 - med underbara "We Don't Celebrate Sundays" är en av de absoluta favoriterna hemma, och för mig är de bandet som närapå välte Close Up-båten när de var med.
De måste väl ha stått sig bra med senaste skivan "Beg For It"?
Dags att kolla!
Den gamla recensionen ( som för övrigt var en av bloggens allra första) säger betyg 4, fast det var svagt då. Den placerar också skivan mitt emellan de två föregångarna - och så kan jag säga att den har belyssnats sen recensionen skrevs.
Problemet är, precis som i fallet med Mustasch tidigare idag, att jag hellre väljer en annan skiva med bandet när jag är sugen - till stor del beroende på att den andra skivan innehåller högre toppar.
Baserat på hur pass lite jag lyssnat på skivan efter release, och hur den står sig bara ett år senare så skulle jag nog, i dagsläget, ha gett den en stark 3:a istället för en svag 4:a.
Märkligt egentligen. Jag gillar ju Hardcore Superstar, och undrar faktiskt lite för mig själv varför jag inte lyssnar mer på den här plattan...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar