Recension: Keep Of Kalessin "Reptilian"

Det här är en av de plattor som jag varit mest nyfiken - och haft mest onda aningar om - under året. Norska Keep Of Kalessin har sen utmärkta "Armada" haft en stående plats i alla spellistor och hållits högt hos mig, men deras medverkan i norska melodifestivalen gav mig kalla kårar. Inte för att låten, "The Dragontower" var dålig, utan för att jag var rädd att kommande plattan skulle vara ett hafsverk ihopspikat snabbt och så enkelt som möjligt för att surfa på en framgångsvåg skapad av TV-genomslaget.

Resultatet "Reptilian" ger mig dock snabbt anledning att andas ut och dra en lättnadens suck. Här finns inget hafsverk, inga kompromisser eller försök att rida på någon kommersiell våg. Här finns bara en enorm portion av det som bandet kallar epic extreme metal, något som håller på att växa fram till ett helt eget sound som funkar bra för Obsidian C, Thebon, Vyl och Vizziac.

Inledande "Dragon Iconography" är hård blästrande black metal med en fantastisk refräng och "The Awakening" och "Judgement" är typiska Keep of Kalessin-dängor. Tidigare nämnda "The Dragontower" är representerad av en annan version än i den anpassade melodifestivalen, och funkar här finfint. Tunga och lite långsammare "Dark As Moonless Night" har en smittande refräng och funkar som avbrott från de högre tempot på ett mycket bra sätt (låten är dessutom mycket bra, så bra att Werock-kollegan BiblioteKarin utnämnde den till bästa spår i sin eminenta recension av plattan). Det får också till följd att efterföljande "The Divine Land" och avslutande "Reptilian Majesty" når fantastiska höjder, och avslutningen på plattan är helt enkelt magnifik.

Är det här lika bra som "Armada"? Kanske. Inte just nu, i mina öron, men det kan bero på något så enkelt som att "Armada" haft mer tid att växa. Jag ser mycket fram emot att se hur "Reptilian" mognar!

Keep Of Kalessin har sin sajt på internet här, och plattan finns för lyssning på Spotify om du är nyfiken. Och det borde du vara - för det här är verkligen mycket bra.

Jag har spelat den här plattan 10 gånger på raken utan att tröttna, och varje gång jag stuckit emellan med något annat så har den växt till sig lite till nästa gång jag återvänt.

Det finns inget svagt spår på skivan, och gott om höjdpunkter, helt enkelt!

Bästa Spår: Oj.. det är lurigt. Men, jag får nog säga avslutande titelspåret "Reptilian Majesty", som på ett utmärkt sätt fångar det som är Keep Of Kalessin. Det är stundtals hårt, det svänger, det finns avbrytande stick.... det är verkligen eoic extreme metal!

Keep Of Kalessin "Reptilian": 5