Live!: Ozzy Osbourne "Tribute to Randy Rhoads"

Hmm... få se nu... såhär långt har över 25 liveplattor som är absolut nödvändiga för din skivhylla avverkats, däribland några superklassiker.

Kan det finnas några såna kvar?

Tacka fanken för det!

Den här veckan kikar vi på en skiva som av många hålls som en av världens bästa liveskivor, legendaren Ozzy Osbournes hyllning till sin tragiskt avlidne gitarrist Randy Rhoads. "Tribute"!

Skivan som sådan spelades in med Randy på gitarr, och tanken var att släppa en dokumentation av den pågående turnén där Ozzy slutligen tog steget till att stå på egna ben som soloartist, men efter den trista olyckan med flygplanet (turnébussens chafför var påtänd men envisades med att ta upp delar av sällskapet i ett litet sportplan, varpå han störtade när Randy var med i kärran) så beslutades att göra det hela till en hyllning.

Och det är ett mycket fint sådant.

Dels är låtarna sådana som inte finns på speciellt många andra livetagningar med Ozzy, dels är ljudet riktigt bra och speciellt. Lyssna t ex på "Children Of The Grave" eller "Paranoid", där det är tydligt att det inte är Tony Iommi som spelar - den där brutala domedagstyngden saknas utan att det för den skull är dåligt. Randy Rhoads gör det istället till sina egna låtar, utan att bruka våld på orginalen. Det är samma låtar - men ändå inte!

Klassikerna som Ozzy släppt på soloväg finns förstås med, och öppningen med "I Don't Know", "Crazy Train", "Believer", "Mr Crowley" och "Flying High Again" är verkligen något att skriva hem om. Det roliga är att vi också får fina versioner av låtar som "Revelation (Mother Earth)" och "Goodbye To Romance", ovanliga i livesetet numera.

Ozzy Osbourne har medverkat i Live!-serien tidigare med miniplattan "Just Say Ozzy", men det här är en helt annan typ av skiva. Det är ett annant ljud, en annan tid, och det är ett mycket fint sätt att hedra en av de stora gitarristerna som inte fick uppleva sin fulla potential.

Just den skiva jag har är remastrad, och skulle alltså lika gärna ha kunnat medverka i serien Remasters, men som liveskiva betraktat står den snäppet högre.

Oumbärlig, skulle jag vilja säga!