Demorecension: Black Barrel Smoke

Värnamo är inte bara gummi och hårt arbetande smaulänningar.
Det är också death'n'roll!
Stan är är rätt charmig i all sin enkelhelt, vill jag minnas från genomfarter i mitt tidigare liv, och nu är det alltså sen ett drygt år tillbaka också hemvist för bandet Black Barrel Smoke.
Medlemmarna har förstås funnits längre än så, men bandet - som är ett resultat av att akterna Age Of Fury och The Warheads kraschat och lämnat efter sig ett antal medlemmar med sug på musik - har ungefär ett år på nacken.
En demo är tillverkad, och det är den som ska skärskådas här.
4 spår med en blandning av Age Of Furys döds och The Warheads punkrock ger resultatet att det ska vara tungt och svängigt enligt bandet själva, och det går rätt fort att konstatera att det stundtalsstämmer riktigt bra.
Det är en seriös och proffsig demo, med snyggt omslag och innerkonvolut som bjuder på texter, och med en ljudbild som är riktigt bra - framförallt har gitarrljudet stundtals precis rätt klös för denna typ av musik.
För, let's face it, spelar man musik som man vill kalla death'n'roll så lär man någon i karriären jämföras med de allsmäktiga Entombed.
Det går liksom inte att undkomma, speciellt med "Wolverine Blues" i minnet.
Och på den nivån är inte bandet, i alla fall inte ännu.
Istället är det endast i en låt som alla delar verkligen faller på plats, avslutande "Dead Men Walking" är demons överlägset bästa spår. Där stämmer både refräng, gitarriff, sånginsats och svänget som det ska, och den lovar mycket gott.
Övriga spår är heller inte dåliga, men där är det snarare detaljer som jag gillar istället för helheten. Inledande "Down" drivs att ett riff som faktiskt känns en aning för meckigt, det flyter inte helt smidigt. "Bleeding" är tvärtom, riff är bra i sin enkelhet och driver låten framåt med ett sväng som är skönt. "Unbreakable" innehåller en bra sånginsats och ett kort men välplacerat och snyggt solo.
På det hela en habil insats, och ett bra första försök med flera lyckosamma delar av låtarna samt en låt som är fullträff hela vägen.

Och det är väl bra.
Bandet i sig då?
Jo, jag gillar Erik Johanssons growl, det funkar väl till musiken. Trumspelet signerat Andreas Wahl är också ganska drivet och framförallt med ett mått av sväng - det är förstås livsviktigt om man ska spela döds med rock (kul va, livsviktigt inom döds... hehe...). Strängbändarna Erik Göransson (bas), Pierre Holmström (gitarr) och Johan Carlsson (gitarr) gör också en stabil insats och levererar precis vad man ska. Ljudet är rätt bra, och som bäst tycker jag att det blir när man inte ger sig på för meckiga grejer utan försöker få det enkla att svänga.
Det märks ändå att killarna spelat ett tag, både i andra konstellationer och tillsammans, för det är ganska tajt och man "hittar varandra" bra.

Förstår jag det rätt så är Black Barrel Smoke på väg att kliva in i studion för att kräma ur sig ett album med 8-10 spår, och det ska bli spännande att se hur man lyckas hålla kvalitét med det.
Klarar man att hålla ihop låtarna på samma sätt som "Dead Men Walking" kan det bli riktigt bra.
Sprider man ut de högkvalitativa idéerna så att varje låt endast innehåller några bra detaljer kan det bli rätt trist med en så lång skiva.

Nåväl, du hittar bandets MySpace här, och hela demon finns faktiskt på Spotify om du vill lyssna!