Metalbloggens samarbetspartner:

lördag 17 mars 2012

The Damned Things - en supergrupp?

Ni känner till uttrycket. Supergrupp. En sammanslagning av musiker som egentligen har en annan huvudsyssla, men som samlas under gemensam flagg med mer eller mindre jämna mellanrum för att spela ihop. De finns i alla dess former, och så sent som i januari använde jag uttrycket i samband med recensionen av svenska Krux senaste alster "III - He Who Sleeps Among The Stars". Jag har också benämnt Bloodbath som en sådan grupp, men ibland måste man fundera på uttrycket.
När det är relevant.
För inte så länge sedan försåg en av vännerna mig med lite musik, däribland en grupp som jag sett benämnd som just "supergrupp".
Ja, vi snackar om The Damned Things och skivan "Ironiclast".
Bandet består av ett ihopplock från tre grupper.
Man har hämtat Scott Ian och Rob Caggiano från Anthrax, Joe Troeman och Andy Hurley från Fall Out Boy samt Josh Newton och Keith Buckley från Every Time I Die.
I alla fall enligt Wikipedia (och, lite extra krydda, den promobild som dominerar om man googlar bandet har fem av dessa sex herrar avbildade...)

Så, nu till mina tankar.

Av de grupper som snubbarna egentligen spelar i så har jag (förstås) en relation till Anthrax, samt mycket vagt till Every Time I Die. Fall Out Boy är ett sånt där namn jag känner igen, men aldrig har hört hur de låter.

Personernas namn säger mig egentligen inte ett smack sånär som på Scott Ian.

De andra är för mig anonyma namn som skulle kunna vara vem som helst, och då infinner sig frågan: är detta verkligen en "supergrupp"?


Jag tycker ju inte det, men kanske baserar det sig på min ringa erfarenhet av mannarna som ingår i sättningen. Musikaliskt har jag inga invändningar, jag tycker till och med att plattan är riktigt skön, men jag har ändå dubier mot uttryck som "supergrupp" - och särskilt om det ska devalveras av att användas för ofta.

The Damned Things. Är det verkligen en supergrupp?

2 kommentarer:

  1. för mig är en supergrupp ett band där medlemmarnas kändisskap är mer intressant än musiken.

    bloodbath och damned things för mig är snarare band som är bra in their own right, så att säga. att medlemmarna råkar vara med i andra band känns sekundärt.

    de flesta musiker är väl med i mer än ett band, så på så vis skulle vilket band som helst kunna räknas som en supergrupp om man är ett fan av något av medlemmarnas andra band

    SvaraRadera
  2. Patrick -> Intressant reflektion, det där med att när medlemmarnas person är intressantare än vad bandet åstadkommer så blir det alltid benämningen "supergrupp".
    Tål att tänkas på, men ändå är jag ju benägen att kalla t e x BLOODBATH för just supergrupp.
    Även om det bandet verkligen är bra in their own right.

    Fan, kanske är det så enkelt att när just denna specialkonstruktion kommer i andra (eller tredje..) hand och därför inte spelar så mycket live eller ger ut skivor i vansinnig takt så blir det en supergrupp av det?

    SvaraRadera