Full Of Hate. Bilder, recension - och Werocks månadsrecensioner!

Tidigare i veckan fick du bilder från Behemoths spelning på Full Of Hate-turnén, och jag lovade då mer bilder och tankar från resterande band. Dags för det nu, och mer än så!
Werockkollegan Martin har nämligen recenserat hela spelningen samt bjuder på ytterligare fina bilder, och det är bra jäkla läsning. Den artikeln finns här, och stämmer rätt väl med mina egna tankar. I alla fall på det stora hela. Om Behemoth ska jag inte orda så mycket, det mesta har sagts förr. Kort kan man säga att jag ansåg bandet dominera Full Of Hate, men att jag ändå sett dem i bättre form både visuellt och framförallt i framförandet. Både en och två gånger, faktiskt, och det säger ju en hel del om vilken larvigt hög nivå polackerna har på sitt liveframträdande.
Det om det.
Bilden överst - och de två efterföljande - är från kvällens andra höjdpunkt. Misery Index.

Vilket sjukt jäkla ställ det bandet hade, och snortajt. Alla låtar lät som på skiva - fast bättre.
Jag tänkte flera gånger på hur jävla bra framförandet var, och dessutom ska en eloge ges till ljudgubbarna. Det var ett fläskigt men ändå tydligt ljud som bandet fick leverera, och att få höra favoriter som "The Spectator", "You Lose" och "Traitor" på det där sättet... ouch!
På trummorna arbetade herr Jarvis febrilt, och dessutom var det en annan sak som noterades.
Killen nedan heter Mark Kloeppel.
Han borde ha ett nickname som är "spott".

Samtliga i de första raderna måste ha blivit grymt nedsprayade av hans saliv i samband med att han sjungit/skrikit/vrålat/hetsat sig genom setet! Vi stod lite från sidan, och i ljuset stod edt liksom en plym av saliv rakt ut, hela tiden. Kanske var det därför mikrofonen pajjade tre gånger i Göteborg, som Martin skriver om...
Sen hade man bestämt att efter denna överkörning - som de flesta ville se - så släpper vi på lite meningslös pausmusik. Legion Of The Damned.

Alltså.. bandet har en del riff som är sköna, men sången... den är undermålig. Dessutom är det musik som det görs prick hur mycket som helst av, och holländarna sticker inte ut alls.

Det mesta av tankarna under spelningen gick väl till att fundera varför de fick ha en bättre speltid än Misery Index?

Rätt snygg backdrop dock, och skärmarna såg elaka ut. Överlag var bandets merch helt okej och rätt elak i sin image. En motsats till musiken, alltså.

Cannibal Corpse då? Tja, jag såg inte speciellt mycket av den spelningen. Det låter ju helt okej, sångaren (?) George "Corpsegrinder" Fisher slår världsrekord i antalet headspinn, men ändå.. det bleknar i jämförelse med Behemoth. Dessutom tycker jag att just sången är bandets akilleshäl (i övrigt är det ett stadigt, tungt och habilt gitarrspel). Det låter bra när han går upp lite i tonart, men blir för monotont för min smak när det bara låter hund som gläfser. Dags att krama kudden istället, måndag och allt. De flesta där var väl nöjda ändå, det kanske var ett bra val av headliner.

Så, vill du ha mer elak musik så rekommenderas Werocks månadsrecensioner. De är publicerade precis nu, och innehåller alseter av Terrorizer, Napalm Death och Asphyx. Bland annat, alla recensioner som är nya för mars hittar du här.

Själv bidrar jag denna månad med... inget!

Ganska märkligt, faktiskt. Jag har ett par recensioner på gång, men månadsskiftet lyckades liksom smyga sig på mig denna gång. Hux flux så var det visst mars, och inte har jag publicerat mina bidrag. Nåväl, jag får gottgöra det. Håll ögonen öppna för Werock-recensioner av Noctum och The Wretched End. Det är bara resten kvar, sen är det klara...! :)