Metalbloggens samarbetspartner:

fredag 12 oktober 2012

Veckans Tips: Ne Obliviscaris "Portal Of I"

Ibland, bara ibland, fegar jag.
Struntar i att försöka skriva en recensino på en ny skiva, och tar den enklare vägen ut - gör den till Veckans Tips.
Så är fallet denna gång.
Anledningen är tveeggad, dels anser jag att Martin har levererat en äckligt bra recension på Werock när det gäller denna skiva, en sådan recension som täcker i stort sett allt jag vill säga, och dels är dte så att den här skivan är episk och inte helt enkel att sätta ett sifferbetyg på.
Det kommer nog ta många månader innan jag är beredd att sätta ner mina tankar i recensionformat avseende australiensiska Ne Obliviscaris debut "Portal Of I".
Korta basfakta då, ifall du nu är så slapp att din läst recensionen (trots min uppning av den):
Bandet släppte en demo för 5 år sen. Man är från Australien, och består av 6 snubbar som har följande roller: Xenoyr - harsh vocals, Tim Charles - Violin och clean vocals, Matt Klavins - gitarr, Benjamin Baret - lead gitarr, Brendan "Cygnus" Brown - bas och Nelson Barnes - trummor.
Jo, du läste rätt. Fiol.
Och två sångare.
Ska man förkorta skivan så kan man nog säga att den låter rätt så jäkla mycket som omslaget ser ut. Bombastiskt, progressivt, döds men ändå inte.
Bandet väljer att blanda harsh och clean vocals samtidigt, och attt jobba mycket med kontraster. Det är snabba partier, sköna lugna partier och mycket växelverkan som gäller under de långa spåren.
Visst, det är Opeth-långa låtar, och många gånger är det svårt att inte tänka på just Opeth, men ändå är det helt eget. Fiolsolon, plockande gitarrer, black-metal-growl, dubbelkaggar, sväng av klassiskt snitt i en enda gegga som funkar så fantastiskt mycket bättre än vad man kan tro när man läser det.
Inledningen är "Tapestry Of The Starless Abstract", dryga 12 minuter som tar andan ur en - och sen fortsätter det. "Xenoflux", 10 minuter. Korta "Of The Leper Butterflies" på bara dryga fem minuter innan ett av skivans riktiga mästerverk får breda ut sig.
"Forget Not" är 12:02 examensarbete med toppbetyg, men ändå inte min favorit på skivan.
Det är istället avslutande "And Plague Flowered The Kaleidoscope", med sitt black metal-sväng.
Överlag älskar jag alla partier på skivan när bandet tar sats ur ett lugnare parti och går in i ett hårdare, och är det något man kan vara tveksam över så är det väl det som antyds i låttitlarna... det är pretentiöst så det förslår.
Köper man inte in på konceptet så är nog detta en skiva man kan tycka illa om, rent av.
För oss som sväljer det med hull och hår så är det en av årets pärlor, och ett perfekt Veckans Tips. Kolla upp!

8 kommentarer:

  1. Kan bara säga att jag håller med fullständigt! Kommer inte ihåg hur det kom sig att jag hittade den skivan, kan vara pga mitt begynnande intresse för australiska band, eller om det var för recensionen på werock eller ev. metalcentral.

    Skitsamma! Kommer bli svårt att hitta en platta som slår den här i år!

    SvaraRadera
  2. Metalpeps -> ...just nu tror jag ändå inte att jag håller den allra högst... :-)

    SvaraRadera
  3. Det är väl där baken kommer in... Smaken är som... :)

    Men det ÄR en jävligt bra platta!

    Vilken håller du själv högst i år?

    SvaraRadera
  4. Åh! Intressant fråga, kluvet svar.
    Jag tycker väl att det finns några plattor som står ut lite extra. ALCEST, GOJIRA, SOEN är nog mina favoriter , med NE OBLIVISCARIS, NEKROMANTHEON, BLACK BREATH i stort sett lika bra. Det ät nästan dagsformen som avgör - senast spelade skiva av dess toppar rankingen! (säkert har jag glömt någon också, i min hast att ge ett svar...)

    SvaraRadera
  5. Hehehe... Många bra band och skivor på min ära! Måste säga att jag gillar din spridning av musiken. Själv skulle jag gärna lägga till Avatar som jag egentligen aldrig gillat, men som släppte en kanonplatta helt plötsligt! Ne Obliviscaris, så klart...

    Sen blir det svårare. Det är ju alltid jävligt svårt att faktiskt rangordna musik. Men om jag ska ge en liten lista över grupper som jag upptäckt i år (iofs så tror jag att många av dem gav ut plattan förra året, men jag upptäckte det i år...) och då skulle jag vilja lista ett gäng grupper från Australien: Börjar med favvon därifrån: Deprivation Hårt och melodiskt. Truth Corroded (ännu hårdare!), 4Arm (lite som Kreator).

    Sen kommer de lite snällare... Sparzanza tycker jag har släppt ett fantastiskt album. Terrortory och Days of Anger (från min lilla hemstad!) även om de är förmodligen från 2011.

    Sen kan jag inte hjälpa det, men jag är en sucker för Sabaton, och jag älskar verkligen deras senaste!

    Nä fan, nu är det dax att återgå och se slutet av Hårdrockens historia! :)

    SvaraRadera
  6. Australien alltså? Borde kollas..helt klart. Tack för det tipset! :-)

    SvaraRadera
  7. För fan, glömde ju BARONESS! Skäms...

    Bland gamlingarna vill jag nog lyfta fram CANDLEMASS, ACCEPT, KREATOR, PARADISET LOST, MARDUK, HIGH ON FIRE, TESTAMENT, KATATONIA - men jag är verkligen osäker på om jag kommer ha med någon enda av dem på årets Topp Tio. Trots deras fina insatser

    SvaraRadera
  8. Du slipper skämmas, du kom ju ihåg! ;)

    Var så god med tipset! Här får jag skämmas lite... Glömde helt bort bandet Ouroboros (ja vet, helt hopplöst att komma ihåg stavningen på dessa herrar!), de fick tydligen nåt inhemskt pris för nåt tag sen. Tekniskt trillande döds... :-D

    SvaraRadera