Metalbloggens samarbetspartner:

fredag 10 januari 2014

Veckans Tips: Sons Of Aeon "S/t"

Detta är det första Veckans Tips som publiceras för 2014, och det är inte vilket Veckans Tips som helst. Det är också det första i en rad som ingått i Rebellängelns hemliga projekt under 2013.
Hemliga projekt?
Jo, så här.
I början av året bestämde jag mig för att årets Hårdrockskväll skulle bjuda på i stort sett bara överraskningar. Band och skivor som jag upptäckt under året och hållit hemliga, för att i upptäcktes stund skriva om dem som Veckans Tips och schemalägga publiceringen till början av året. Alltså - nu.
På så sätt blir detta lite av en lucköppning för undertecknad också, eftersom dessa rader skrivs i februari 2013 men läses nu. Ska bli lite kul att se om jag tog med de olika alstren som skärskådas i projektet på den slutliga skivan med godbitar till Hårdrockskväll 2014.
Även om det förstås blir svårt att inte tjuvkika under året...

Nå.
Det om det, låt oss kolla på hur detta hemliga projekt ska inledas då.
Det görs med ett band från vårt västra grannland, och som Werockkollegan Martin presenterade i januarirecensionerna. Sons Of Aeon med sin självbetitlade platta, där man levererar modern metal med fingertoppskänsla. Det är en platta med bra ljud, snygga riff, bra musikalisk leverans och ruggigt bra skriksång/growl, och det är framförallt en platta med bra låtar.
Det är ju någonstans det viktigaste.
Inledande "Faceless" startar med blytungt riffande för att sedan släppa alla tyglar och påminner inte så lite om Slayer i sin drivna form - och sen kommer de på ett pärlband. "Cold Waves", "Burden" (en av de bästa låtarna på skivan), "Enemy Of The Souls", "Havoc & Catharsis"...  listan kan göras lång, och allra bäst är duon "Weakness" och "Wolf Eyes".
Det är "Wolf Eyes" jag tänker på när jag tänker Hårdrockskväll.

En sån dänga sätter ett brett grin i ansiktet på undertecknad att det är rent av löjligt!

Kanske är det egentligen ingen överraskning att bandet är så pass moget och bra egentligen. Kollar man killarna så ser man att varenda position är befolkad av rutinerade herrar från akter så som Ghost Brigade, Swallow The Sun, Code For Silence och Endstand, så det finns erfarenhet att ta av. Herrar Tapo Vartianen, Wille Naukkarinen, Tony Kaikkonen, Pasi Pasanen och Tommi Kiviniemi kan vara stolta över sitt verk, och att man väljer att klä det i sobert grått på omslaget är bara värdigt.
Detta är en skiva för dig som gillar akter som Slayer, Dark Tranquillity och dylikt, men som längtar efter en ny bra skiva att ha som sällskap när du tränar och springer.
Som sådan är den alldeles utmärkt, och det har varit en pärs att hålla den hemlig i samband med att 2013 skulle sammanfattas.

Lyssna?
Visst. På Spotify här!

3 kommentarer:

  1. Jag hade faktiskt som smått börjat undra om denna pärla till skiva gått dig förbi i skivflödet...men nu fattar jag, ju!
    Given etta för mig år 2013!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mycket bra skiva. Hade den just utanför topp10..

      Fråga: du som håller den så högt, vilka låtar är topparna (efter vad jag då antar är väldigt många varv med skivan)?

      Radera
  2. Ja du! Enormt hög lägstanivå på denna skiva måste jag säga, och med en öppningsfyrpel som inte går av för hackor. Men den absoluta toppen är ju ändå första låten, "Faceless", där dom bygger upp stämningen så jävla snyggt. Lite av årets låt, kanske?
    Sedan rullar det bara på en efter en. Och säg den som kan låta bli att hålla hornen i luften och headbanga till låtar som "Enemy of the souls" och "Cold Waves"!?
    Och försök att inte drömma dig bort under sista låten "Black sheep process" samtidigt som du tittar på det genialiska omslaget.
    Nej, som sagt, detta är helt enkelt ruggigt välspelad melodisk Death med grym growl.(så här ska det låta) Dessutom helt befriad från ren sång.

    Visst nämde jag "weakless" och "seeds of destruction" va...?

    SvaraRadera