Ronnie James Dio - 4 års frånvaro

Va, tänker du?
Inget Veckans Tips - det är ju fredag. Vafalls?
Lugn. Det kommer, men det är skjutet till imorgon.
Idag är det nämligen inte vilken dag som helst.
Det är den 16:e maj.
Den dagen Ronnie James Dio lämnade jordelivet. Det var 2010, fyra år sen, och eftersom Ronnie får sägas vara min favoritsångare genom tiderna så har jag skrivit oändliga mängder text om det där.
Krönikan "I Slutet Av Regnbågen - Himmel och Helvete".
Werockredaktionens omedelbara raktioner.
Vännerna och kollegornas citat om Ronnie.
Förra årets konstaterande av att tiden går fort.
Recensionen av den alldeles färska hyllningsplattan.

Det här året tycker jag att det är en markant förändring i mitt egna förhållningssätt till att han är borta. Kanske beskrivs det allra bäst av Alice In Chains albumtitel: Black Gives Way To Blue. Precis så känns det nu, tycker jag.
Saknaden och känslan är inte svart längre.
Den är snarare mörkt blå, och det är med mer värme och glädje jag tittar tillbaka på hans karriär och prestationer.
Sorgen är helt enkelt på väg att dra sig tillbaka.

Därför blir det inte speciellt mycket mer än det traditionella "hail to Ronnie James" idag.
Inga långa krönikor eller utlämnande texter.

Faktum är att "gillar" man Ronnie James Dio på Facebook så känns han mer levande än många andra. Det är en rasande aktivitet, och jag tänker hylla honom genom att lägga en beställning på senaste livegiven.
 

"Live In London" från 1993.
Det blir ett fint sätt att hålla fanan högt ett tag till.

Dessutom kommer ett inlägg på söndag om Dio, och vilken skiva som egentligen är den ultimata plattan att ha liggande i bilen at all times. 
Till dess spelar vi väl valfria skivor med Ronnie?
Det är Dio-dags!