Vi måste prata om... Dio "Collection"

I helgen har det alltså gått ännu ett år sen han gick bort, Ronnie.
Det vet vi.
Kanske är det då passande att vi måste prata lite om skivan på bilden ovan, den som går under namnet "The Collection".
Som du ser är bilden tagen i bilen.
Det är, tycker jag, den optimala platsen för den här skivan - och kanske finns det ingen skiva som har en bättre bakgrund, som passar bättre eller som känns mer skapad för att möta efterfrågan på klassisk hårdrock i bilen än just den här.
Låt oss kolla lite på varför, och vi börjar med bilen som sådan.
På bilden är det insidan av min Ford.
Det spelar mindre roll.
Men det viktiga är att det i den modellen finns en CD-spelare, och knappt något annat användbart system för att spela musik. Det finns en 3,5-mm plugg, men det blir dassigt ljud, och saknas kopplingar som på ett bra sätt sammanfogar en smartphone med bilen (bilen är från -09, och eftersom det tar rätt lång tid för produktutvecklingen i en bil så gissar jag att mediasystemet designades ganska många år innan, i en tid när streamingtjänster och smarta telefoner knappt var något man behövde ta hänsyn till).
Ska man lyssna på egen musik är det CD som gäller.
Inte mig emot, det vet ni sedan tidigare, och jag drar gärna de där plattorna mellan bilen och hemmet. Ärligt talat kan jag till och med finna ett nöje i att kvällen innan ställa mig framför skivhyllan för att välja ut morgondagens lyssning, och det enda jag egentligen tycker är synd är att skivorna slits ganska mycket. Speciellt om det är digipack och vinter.
Nu är det inte vinter, och det där med att lämna kvar skivor i bilen över natten innebär inte kyla och fukt på samma sätt, och då uppstår helt plötsligt ett behov hos undertecknad.
I det där utrymmet mellan förarsätena - där man kan lyfta på locket till stödet för armen, det just bakom handbromsen - finns plats för ett par CD-plattor.
Sådana som alltid får följa med, och bo i bilen under sommaren.
Som man kan plocka fram oavsett om det är familjeutflykt eller egen tid på agendan.
De som passar särdeles bra för just bilen, och som alltid funkar.
Och där är det få - om någon - som slår den här skivan.
Dio "The Collection" är egentligen mycket att orda om musikaliskt. 
Ni vet vad som finns. 
Skitbra hårdrock som alltid funkar.
Det är egentligen inte därför den passar så bra (även om det förstås är ett grundkrav).
Det är istället så enkelt att detta är en skiva jag inte saknar annars.
Det skulle, med lätthet, kunna ligga i bilen i ett år utan att jag skulle märka det eller sakna den någon annanstans.
Jag har ju prick alla låtarna på andra skivor.
Och ärligt?
Det är bara i bilen som jag lyssnar på samlingsskivan med denna man, annars föredrar jag hela plattor. (Vilket kanske skulle ha kommenterats när vi pratade om samlingsskivor.)
Alltid.
Och jag tror att det där var en grej som identifierades en gång i tiden.
Den här skivan brukar nämligen finnas i det där ställen med CD-skivor som man ser på bensinstationer ibland.
Ganska billigt.
En sådan plats letar nog inte den normala skivnörden på (även om det kanske är svårt att gå förbi ett sådant ställ om man ser det), och publiken som finns där är de som vill ha musik till just bilen.
Det är helt enkelt en perfekt matchning.

Således ligger den nu i bilen, mer eller mindre permanent för denna sommar, Dio "The Collection".
Världens bästa bilskiva.
Se där ett arv att tala om...!