Metalbloggens samarbetspartner:

Visar inlägg med etikett Emperor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Emperor. Visa alla inlägg

onsdag 7 maj 2014

Record Madness: E

Record Madness är en bloggöverskridande serie inlägg där eder Rebellängel och Stones på Tune Of The Day dyker ner i våra skivsamlingar och sedan passar bollen vidare.
Alltså - det startade med att jag dök ner i bokstaven "A", för att sedan, när inlägget avslutades, skicka vidare att Stones skulle starta med bokstaven "L". Han visste inte vilken bokstav det skulle bli, och det betyder att när han väl fått "L" så hade han fria tyglar att skriva sitt inlägg hur och när han ville - så länge han avslutade med att välja en bokstav som han skulle skjuta tillbaka till den ovetande Rebellängeln. 
Och så har vi hållit på.
Det har väl tagit snart 1,5 år nu, och vi har publicerat en 7 bokstäver var så här långt.
Blir liksom så, det hamnar inte överst i listan man gör - och det tar också en hel del tid att pilla ihop ett sånt här inlägg (speciellt för Stones, dels för att han är noggrannare med bilderna än vad jag är, och dels för att han har så sjukt mycket skivor...!).
Du har alla hittills publicerade artiklar i serien i detta arkiv om du är nyfiken, och hela syftet med serien är faktiskt inte att lura Stones att visa alla godsaker han har i sin hylla även om man kan tro det - istället är det att på ett lustfyllt sätt visa på hur en skivhylla kan se ut, i all sin spretiga underbara och konstiga form.
Det samlas ju märkligheter under året, och det upptäcks - i falla för min del - en hel del hål som jag knappt visste eller trodde att jag hade.
Det är helt enkelt kul!
Så.
Dags för min senaste utmaning.
Stones avslutade ju bokstaven "E" med att kasta tillbaka samma bokstav till mig.

RECORD MADNESS: E
Ärligt talat... jag har bävat lite för den här bokstaven. E.
Bokstäverna A-D upptar typ halva skivhyllan som det känns, medan bokstäverna E-H är klart minimalistiska, och av alla dessa så har jag noterat att bokstaven E är underrepresenterad. Det är så enkelt att jag känt lite prestationsångest!
Nåväl, skit i det - det blir en lite annorlunda utmaning.
Vad finns det på E, vad saknas - och varför det?
Låt oss kika, helt enkelt!

Här står de.
Samlade i sin enstaka prakt. Delar hylla med "D", men då har "D" ett hyllplan till...
Kan inte vara mer än ett tjugotal eller så, och jag har faktiskt funderat en del på hur det kan komma sig att det inte är fler?
Slumpen, tror jag, för det finns mycket bra grupper på just "E" - men jag har inte speciellt många skivor av någon enskild artist.
Det är väl de här som har flest representanter..
Just det.
Entombed - med skivan som jag hämtat mitt nickname från längst fram. "Morning Star" som inleds med helt magiska "Chief Rebel Angel"!
Ändå ser ju alla att här finns det hål.
"To Ride, Shot Straight And Speak The Truth", någon? Som exempel?
Nåväl, detta är en del av grejen med Record Madness, det blir liksom en inventering!
Bara att addera lite plattor på den där ruskigt långa listan med "....att köpa..."

Okej.
Vidare.
Och jag tror att vi tar dubbla foton av lite oväntade och udda plattor härnäst.
 
 Överst - det som inte är hårdrock. Rätt lite faktiskt, och riktigt spretigt. E-Type, Eminem, Eagle-Eye Cherry (borde han vara sorterad på "C" egentligen?) och en samling med Elvis.
Underst lite överraskande för att det faktiskt inte finns mer.
ELO har jag bara en samling med, och det finns dessutom enbart en enda giv med Edge Of Sanity. Det är verkligen inte mycket att hänga i julgranen, men det är kanske den viktigaste Edge Of Sanity-skivan: "Unorthodox". Eller, vad fan vet jag, jag har ju uppenbarligen inte koll, haha! 

Trots att "E" inte har speciellt många skivor i min hylla har bokstaven vaskat fram ett par riktigt bra Veckans Tips, tycker jag.
Dessutom är de nästan färgkodade på ett häftigt sätt, eller hur?
Eldbakgrund och svart olycksbådande front med rök på..
Skivorna där uppe är Ex Deo "Romulus" samt tyska Exumer "Possessed By Fire", medan det undre alstret är Electric Wizard "Black Masses". Tre rätt olika stilar, tre rätt olika alster men jag gillar dem allihop.
Så pass mycket att jag kan reagera på att jag ju faktiskt inte fått tummen ur och dragit på mig fler skivor med dem, framförallt med Electric Wizard som ändå har en ganska diger katalog. Kan ju bli svårt med Exumer, det finns liksom inte lika mycket där... 

Okej. Vad finns det mer då?
 
 
Mycket blandade bilder, detta.
Toppbilden visar Electric Boys, Eclipse och Evilyn Strange i en salig blandning.
Samtliga dessa är sådana där som inte spelar mig så stor roll, liksom.
Jag varken gillar eller ogillar dem.
I mitten ett band som jag först gillade, sen inte (för att det var lite ohäftigt, kanske?), och nu tycker är lite bra igen. Ett band som nog samtliga rockers har någon form av relation till.
Europe.
Du vet.
"The Final Countdown". "Cherokee". "Caaaaaaaaaaaarie".
 De skulle jag egentligen gärna ha fler skivor av (och så dyra kan ju inte de vara numer, eller hur?), men där står enbart en samlingsplatta samt pärlan "Secret Society" som faktiskt är otroligt mycket bättre än du tror.
Vi avslutar denna bildsvit med lite nyare saker.
Extol, som jag inte tycks fatta trots flera varv och ett antal personer som säger mig att detta borde vara precis min grej (varför blir det så ibland?) och Exodus ("Exhibit B: The Human Condition") som ju är rätt bra men jag av någon anledning ändå inte har mer material av (hey, "Bonded By Blood" någon?!?).

Ni ser mönstret va?
Enkelskivoreller fåtalet skivor med typ alla grupper.
Vi ska avsluta med två grupper som det nog ändå är konstigast av allt att jag inte gått bananer på och inhandlat mer av. Två norska band.
Emperor och Enslaved.

Mest konstigt med Enslaved, faktiskt.
Med tanke på att jag gillade "Ruun" starkt, och fullkomligt föll pladask för "Riitiir" samt deras digra utbud av skivor så finner jag det udda.
Det får åtgjärdas.
Helt klart!

Sen är det faktiskt slut på fysiska skivor.
Elektroniskt finns lite att addera, men det är inga mängder. 
Empire "The Raven Ride".
Egonaut "Mount Egonaut"
Elevators To The Grateful Sky "Cloud Eye"
Typ.
Promos som jag spelat rätt mycket ändå, men inte funnit tillräckligt magiska för att köpa den fysiska skivan av, alltså. Inte mycket att orda om.

"E" är avklarat, och det blev ju ganska smidigt när det inte var så många.
Det betyder att det är dags att bolla tillbaka till Stones på Tune Of The Day, och den här gången ska vi ta en bokstav som jag tror det kan finnas en hel del under.
Vi ska kolla på bokstaven "I"där jag tänker mig att Thetanias favoriter In Flames är väl representerade, och där det säkert finns en hel del godsaker i form av samlarföremål och/eller signerade alster...

Mycket nöje! :)

onsdag 21 november 2012

25 Black Metal-skivor du måste höra innan du dör.

Lars Martinsson är Sveriges bästa skribent när det kommer till black metal.
Anser jag.
Han skriver för Close-Up Magazine, och han har inte bara koll på de stora akterna och all historia, han har också en osviklig förmåga att sålla bland geggan i denna genre och hitta de riktiga guldkornen. Ibland har jag och han lite olika smak vad det gäller musiken (han har lite smak för det kaotiska än jag stundtals klarar av), men mången gång är dte hans tips som leder mig till alla dessa mörka pärlor. Hans årsbästalistor är ALLTID en anledning till glädje och utforskande (yes, snart dags igen!). I det senaste numret av Close-Up bjuder han så på riktigt matig läsning. 
25 Black Metal-skivor du måste höra innan du dör, och just för att han är Lars Martinsson så är det av intresse.

Överst ligger skivan som avbildas längst upp här. Abigor "Opus IV", och eftersom jag inte hört den är det inte mycket att fundera på. Det är bara att beställa. Genast.
I övrigt ser toppen ut så här:

1) Abigor "Opus IV"
2) Mayhem "De Mysteriis Dom Sathanas"
3) Dissection "Storm Of The Lights Bane"
4) Deathspell Omega "Si Monumentum Requires, Circumspice"
5) Emperor "In The Nightside Eclipse"
6) Sarcófago "I.N.R.I"
7) Katharsis "Kruzifixxion"
8) Bathory "The Return..."
9) Funeral Mist "Salvation"
10) Blasphemy "Fallen Angel Angel Of Doom..."
11) Dodsheimsgard "666 International"
12) Xasthur "Nocturnal Poisoning"

.....rätt spännande va? Några har tagits upp sen förr på bloggen, andra lovar jag kommer (bland annat kan jag utlova en fortsättning på traditionen om en speciell black metal-skiva på just Långfredag, och denna gång blir det Deathspell Omegas mästerverk...om du nu orkar vara med så länge!).
De andra 13 plattorna?
Köp tidningen, snåljåp!

Det du kan få är plats 26-50 som finns på Close-Up Magazines web, men rent krasst borde du bara gå till Sjuelva eller Presbyrån och handla.
Detta är bra!
Du får text om alla skivor, lite intervjuer och Lars Martinssons insikt.
You gotta love it, in a black metal world.
Dessutom är det ju minst sagt fog för köplistan.....

söndag 4 mars 2012

Live!: Emperor "Live Inferno"



Norska Emperor härjade ju som bäst under 90-talet. Skivor som "In The Nightside Eclipse" och "Anthems To The Welkin At Dusk" blandades med domar för mord (trummisen Faust) och mordbrand (Samoth).

Bandet lade ner i efter fjärde skivan - men inte för gott.

Under andra halvan av 2000-talet har man nämligen återförenats för framträdanden live, och denna gång rekommenderar Live!-serien en dubbelupptagning av det återuppståndna bandet.

Samoth (gitarr), Ihsahn (sång och gitarr), Trym (trummor) får sällskap av Seethdamon på bas och Einar på keyboard för att leverera dubbla tagningar. Vi pratar om 12 låtar fångade på Wacken 2006 och 15 låtar som upptagits på Inferno Festival i Norge år 2008.

Setlistan skiljer sig endast lite, då man vid det senare tillfället lagt till "Wrath Of The Tyrant", "Ye Entranceemperium" och "Opus a Satana" - i övrigt är det i stort sett samma spelordning på låtarna också.

Det är faktiskt en del av anledningen till att detta är en skiva du behöver - möjligheten att lyssna på en närapå identiskt upplagd spelning vid två olika tillfällen. Personligen gillar jag tanken, att ge lyssnaren möjligheten att jämföra framförandet av låtar som "Thus Spake The Nightspirit", "Curse You All Men!", "Towards The Pantheon" och förstås "Inno A Satana".

Det ger ju dessutom en hel del värde för pengarna.

Dubbla spelningar. Och Emperors vansinnigt snygga logo på alla bilder och i hela bookleten, det räcker rätt långt när man parar ihop det med låtmaterialet. Det håller ju fortfarande

fredag 11 november 2011

Veckans Tips: The Wretched End "Ominous"

När jag recenserade The Wretched End för Werocks räkning så delade jag ut betyget 7 av 10, samtidigt som jag lade in en brasklapp om att det kanske skulle komma att höjas upp med tiden.
Kanske borde jag försöka ta över efter Saida, för dte är ju precis vad som hänt.
Eller så är jag bara en fegis när det kommer till betyg.
Låt oss inte undersöka det för noggrannt, jag är inte säker på att jag verkligen vill ha svaret, utan istället konstatera att detta är en skiva som passar alldeles ypperligt som Veckans Tips.
Samoth - med förflutet i Emperor - har fått sällskap av en viss Jens Fjellström (ex Dark Funeral, Aeon) på trumpallen och Cosmo (Mindgrinder)på bas och sång för att prestera en platta som sparkar röv hela vägen från start till mål.
Det är dödsthrash med känsla av närvaro i spår som "Red Forest Alienation" (med sitt underbara aviga riff), "The Armageddonist", "Of Men And Wolves" samt "With Ravenous Hunger".
Det är Behemoth-minnande svärtad döds i spår som "numbered Days" och avslutande "Zoo Human Syndrome".
Det är, på det hela taget, en skiva som är riktigt jäkla bra, och som verkligen förtjänar att vara Veckans Tips - för trots att laguppställningen är relativt namnkunnig så verkar bandets debut ha passerat ganska obemärkt. Skivan slutförsäljs till exempel på Ginza för ynka 69 spänn.
Ett bra köp om jag nånsin såg ett.

Hur som helst, har du missat denna platta och har en febless för bra musik i den lite hårdare skolan där thrash möter döds så har du en riktig höjdpunkt att se fram emot.
Spana in den på Spotify så länge, innan du bestämmer, men när du gör det - var medveten om att detta är en sån där skiva som växer hela tiden.
Så pass att undertecknad själv får stå här med foten och skrapa och be om ursäkt nu, för att jkag inte fattade storheten då...

onsdag 13 oktober 2010

Recension av The Way Of Purity - och uppdatering av spellistan....


...lång rubrik idag.

Men det beror väl på att det hänt en del.

Först ut - The Way Of Purity. Läser du Close Up eller Sweden Rock (eller båda) så vet du kanske att det är ett band som vill ge ett straight edge-budskap, och göra det genom en image där de inte avslöjar något om sig själva och bär mask. Bandet har släppt en film för att stärka detta, en film som är rena struntet, och har för en månad sen gjort klart med en ny frontfigur, 15-åriga tjejen Tiril Skårdal som från och med nu ska growla för gruppen, och vara ett ansikte utåt för bandets blodiga "skära-sig-i-armarna"-stil.
Det låter som ett skämt alltihop, egentligen.
Speciellt som bandet enligt pressmaterial vill låta musiken tala för sig själv, och låta budskapet komma fram genom att inte ta onödig uppmärksamhet genom flashiga bilder.
Läs den meningen en gång till, och sen klickar du på den här länken och tittar på den photoshoppade bilden.
Motsägelsefullt?
Jodå, så det förslår.
Men det funkar ju ändå, på nåt sätt. Jag har ju ödat massor av ord på bandet redan i det här inlägget. Och musiken i sig är faktiskt inte oäven. Du hittar mer i recensionen som precis publicerats på Werock (jodå, vi är ju så stora numera att vi publicerar en "mitt-i-månaden"-batch också...)
Dessutom har Mest i Spelaren som vanligt uppdaterats eftersom det är onsdag. Där återfinns igen The Way Of Purity (svårt att recensera utan att lyssna...) samt nyheter som Stone Sour och Volbeat. Ska man slå ett slag för något mindre känt så är det väl The Wretched End som jag ska recensera för Werock. Detta är Samoth (Emperor) nya band, och denna platta smiskar faktiskt stjärt på ett riktigt skänt vis. Gillar du Behemoth och ett sound av svärtad döds så borde detta vara precis din kopp te!
För övrigt laddar jag lite i bakgrunden. Dags för Lördagslyx, lite Blogg i Fokus och annat snart, får se hur mycket jag hinner med redan till den här helgen...

torsdag 23 september 2010

Härligt mejl

Det kom ett mejl i den elektroniska brevlådan i dag.
Ett sånt som lyfte hela den VAB:ande torsdagen.
Det var från Record Heaven och lyder som följer:

Din order har levererats 2010-09-23!

Ordernummer: #10651
Lagd: 2010-09-22
Item Format Qty à Price Amount
QUEENSRYCHE - Promised land CD 1 99.00 SEK 99.00 SEK
BRAZEN ABBOT - Guilty as sin CD 1 189.00 SEK 189.00 SEK
EMPEROR - Live Inferno (2xcd) CD 1 189.00 SEK 189.00 SEK
OPETH - In live concert at the royal albert hall (5pc) DVD 1 379.00 SEK 379.00 SEK


Ser enormt mycket fram mot Opeth-boxen från jubileeumsspelningen, speciellt som jag nyligen genomfört en intrevju med Axe, trummisen, och där vi pratade en del om bandets upplevelse av de spelningarna (kommer nog på Werock snart, ha tålamod...).
Dessutom är detta bara del ett av beställningen. Del två har lite längre leveranstid, och innehåller bland annat Megadeths nya liveskiva, senaste Bad Religion och annat mumsigt...

Dessutom kanske det är läge att förtydliga det där med reklam i blogg, alltså det förra inlägget.
Jag har inte, och har aldrig haft, för avsikt att sparka igång reklam på den här bloggen.
Det är inte intressant för min del.
Däremot har jag noterat att en del andra kollegor i bloggandets ädla konst använder sig av det, och jag ville bra gärna ha lite tankar och reaktioner över just reklamfunktionen.
Som jag fick! Tackar!

lördag 18 september 2010

Recension: Abigail Williams "In The Absence Of Light"


Nä, men se där en trevlig bekantskap!
Amerikanska Abigail Williams andra platta "In The Absence Of Light" är min första kontakt med gänget, och eftersom jag för tillfället varit sugen på högkvalitativ black metal med en egen själ så har den här skivan gått varm ett tag nu!
Kim, alias BiblioteKarin, är en av kollegorna på Werock, och i samband med hennes recension av plattan så träter vi lite om betygsskalan (recensionen är dessutom bra skriven och full med fakta om bandet, så är du nyfiken så rekommenderas varmt en läsning av den...), men trots det så håller vi oss både i den övre skalan av betygssystemet - något som kanske är en indikation på kvalitén på den här given.
Tyvärr börjar det rätt svagt.
Inledande "Hope The Great Betrayal" är rätt bra men innehåller så pass mycket pretentiösa detaljer att gränsen för vad som är okej passeras (vargtjut i en låt kan funka, men fasen inte dåligt samplade vargtjut som kommer som floskel nummer 5 i låten).
Nåväl, sen blir det fest.
Efterföljande "Final Destiny Of The Gods" börjar med en fantastisk gitarrslinga, och bakar stundtals in perioder när jag nästan kan svära på att det är Opeth som spelar. "The Mysteries That Bind The Flesh" är en av skivans starkaste spår och bjuder både på ett inledande sväng, krossande tyngd och ett skönt rens, "Infernal Divide" är episkt skön med ett bra riff - och så fortsätter det.
Bra och lite udda black metal.
Jag hör stundtals element som kan vara tagna från Enslaved likväl som tidigare nämnda Opeth, medan det andra gånger låter Satyricon eller för den delen Gorgoroth, och kanske är det bloggläsaren Per som beskriver det bäst när han sa "du, det där låter väl ungefär som om det är Emperor"... det har jag för dålig koll på Emperor för att avgöra (den enda skiva jag har är "In The Nightside Eclipse") Likväl tycker jag att Abigail Williams har något eget, och jag gillar plattan.
Den är mångfacetterad och växer med varje lyssning.
Det är, med andra ord, black metal värd att kolla upp!
Du hittar bandets MySpace här, och eftersom plattan inte finns på Spotify ännu så får du nöja dig med lite aäldre alster på sagda tjänst.
Bästa Spår: "What Hells Await Me" är fantastisk black metal!
Abigail Williams "The Absence Of Light" - 4