Recension av The Way Of Purity - och uppdatering av spellistan....

...lång rubrik idag.

Men det beror väl på att det hänt en del.

Först ut - The Way Of Purity. Läser du Close Up eller Sweden Rock (eller båda) så vet du kanske att det är ett band som vill ge ett straight edge-budskap, och göra det genom en image där de inte avslöjar något om sig själva och bär mask. Bandet har släppt en film för att stärka detta, en film som är rena struntet, och har för en månad sen gjort klart med en ny frontfigur, 15-åriga tjejen Tiril Skårdal som från och med nu ska growla för gruppen, och vara ett ansikte utåt för bandets blodiga "skära-sig-i-armarna"-stil.

Det låter som ett skämt alltihop, egentligen.

Speciellt som bandet enligt pressmaterial vill låta musiken tala för sig själv, och låta budskapet komma fram genom att inte ta onödig uppmärksamhet genom flashiga bilder.

Läs den meningen en gång till, och sen klickar du på den här länken och tittar på den photoshoppade bilden.

Motsägelsefullt?

Jodå, så det förslår.

Men det funkar ju ändå, på nåt sätt. Jag har ju ödat massor av ord på bandet redan i det här inlägget. Och musiken i sig är faktiskt inte oäven. Du hittar mer i recensionen som precis publicerats på Werock (jodå, vi är ju så stora numera att vi publicerar en "mitt-i-månaden"-batch också...)

Dessutom har Mest i Spelaren som vanligt uppdaterats eftersom det är onsdag. Där återfinns igen The Way Of Purity (svårt att recensera utan att lyssna...) samt nyheter som Stone Sour och Volbeat. Ska man slå ett slag för något mindre känt så är det väl The Wretched End som jag ska recensera för Werock. Detta är Samoth (Emperor) nya band, och denna platta smiskar faktiskt stjärt på ett riktigt skänt vis. Gillar du Behemoth och ett sound av svärtad döds så borde detta vara precis din kopp te!

För övrigt laddar jag lite i bakgrunden. Dags för Lördagslyx, lite Blogg i Fokus och annat snart, får se hur mycket jag hinner med redan till den här helgen...