My new (kind of) precious!

Okej - bloggen kommer att flytta till Heavy Metale, så mycket har vi klargjort.
På måndag ska det fyllas fem (ta chansen nu - det ser ut att bli näst sista inlägget på denna sidan...skicka din hälsning på chief-rebel-angel@hotmail.com) år... men jag kan liksom inte låta bli att kommentera detta.
Bilden ovan.
Letade egentligen efter en ny väska till jobbet/datorn, men jag har ett tag varit på jakt efter uppgraderat ljud till min iPod som oftast gör mig sällskap till sängen - och just dessa har jag spanat efter.
Sennheiser Momentum.
Klart bättre än mina Creative som just nu tjänstgör, framförallt måste jag säga att de äldre skivorna verkligen kommer fram fantastiskt (Rainbow "Rising" eller Deep Purple "Made In Japan" innebär nu ett jäkla åka av!) - skillnaden på episk black metal (exempelvis Winterfylleth och deras alldeles utmärkta "The Threnody Of Triumph") är mindre.. och huruvida det beror på produktionen eller att Creative-lurarna klarar sig bättre vid snabba rörelser i musiken ska jag låta vara osagt. Det är väl egentligen en lur skapad för spel, och som sådan kanske den klarar snabb eldgivning bättre än närapå analogt inspelad 8-kanalers-lir. Typ.

Jag har också testat hörlurarna i min stereo - direkt i hörlursutgången på CD-spelaren (Marantz 8006), men där är jag inte lika övertygad och är på fortsatt jakt inför hösten och vintern - och det av flera anledningar.
Dels är ju sladden fel - man måste ha en extern plugg för att nå rätt tjocklek, och den är förstås på tok på kort eftersom luren är gjord för användning i bärbart ljud och därmed saknar typ 3 meters längd för att man ska kunna ligga bekvämt i soffan och lyssna - men dessutom tycker jag att det mer direkta och den djupdimension som spelaren återger inte riktigt kommer fram som jag vill.
I alla fall inte om man jämför med om jag spelar på vanliga externa högtalarna.
Ska leta vidare där - och måste förstås också komma fram till om det krävs en separat hörlursförstärkare för att nå dit jag vill, eller om jag "borde" klara mig med direktutgången på spelaren. Tycker liksom det..

Ändå - väldigt nöjd med dem så här långt, speciellt för syftet de var tänkta.

Allra mest gillar jag kanske att man verkligen kan lyssna länge i dem utan att bli trött i öronen, och att man kan spela närapå hur högt som helst utan att det känns olidligt eller för vasst.
Och, som sagt, de gamla plattorna låter faktiskt fantastiskt bra i dem!

Mina nya precious. I alla fall nästan allt jag vill ha för tillfället...

Metalbloggen + Heavy Metale = sant!

Vänner - det är dags att låta ridån falla.
Som du säkert har lagt märke till har det jäst lite (tihi, phun intended!) de senaste veckorna, och nu är det dags att avslöja vad som händer.
Metalbloggen försvinner, och kommer att återuppstå som på Heavy Metale.
Bloggen är död, länge leve bloggen!

Ja.
Du läste rätt.
Den 18/8 firar Metalbloggen fem år (skicka nu in din hälsning på chief-rebel-angel@hotmail.com bums!), och det ser även ut att bli ett av de sista inläggen på den här adressen - fortsättning kommer istället att följa på www.heavymetale.com. 
Anledningen till detta äro legio.

För det första - det blir en kul nytändning för undertecknad. Heavy Metal har resurser som Metalbloggen inte kan drömma om, vilket kommer att ge enorma möjligheter till tävlingar, samarbeten och annat kul.

För det andra - Rebellängeln gillar öl. Kombinationen av ett gott hantverksöl och möjligheten att inte bara bidra till utan faktiskt bli essentiell för den digitala satsningen för benet "hårdrock" är fantastisk. 

För det tredje - eder Rebellängel får fortsätta härja.
Det är viktigt. Det betyder till exempel att serier som "Veckans Tips" kanske kommer att byta namn men ändå fortsätta rulla, samt att de fina delarna av den här bloggen (let's face it, inte alla av bloggens ca 2 500 inlägg sen starten är fantastiska...) kommer vad det lider att porteras över till den nya siten, och på så sätt kommer nytt liv kanske samtidigt blåsas i sviter som Remasters, LIve! eller Lördagslyx. Och - det kommer innebära mer att läsa, eftersom det finns fler hugade skribenter.
Kort sagt - det blir kul!

Heavymetale.com är ännu inte "färdig", men finns ändå för åskådan om du vill kika.
Så småningom kommer väl ett FAQ (exempelvis påverkas inte skriverier för Werock), men just nu är egentligen det bästa tips jag kan ge följande:
Gå in på Facebook, leta upp Heavy Metale Brewery AB och tryck "gilla" på den sidan.
Jag vet en del av vad som komma skall, och tro mig - du vill inte missa den här resan...!

Bildspecial: Getaway Rock Festval 2014

Så var den över för i år, Getaway Rock.
Du har kanske sett en del kommentarer på Facebook, eller så har du läst dag 1 och dag 2-rapporterna som jag petade ut på Werock.
Men det finns bra många fler bilder, somliga bra, somliga sådär.
Enkelt uttryckt så kan man sammanfatta festivalen som Mille Petrozza från Kreator ovan.
YEEAH!

Bäst var nog Kadavar (vilken röra av svett, skägg och sväng!), Mantar och Slayer (överraskande vitala), men generellt tänkte jag inte kommentera så mycket om respektive band eller så. Det mesta av de tankarna står i rapporterna på Werock, så du får vackert läsa dem om du vill veta mer.
Istället blir det en lång radda bilder som jag hoppas ska visa vad jag upplevde dessa dagar, och så får du fråga via kommentarerna om du undrar mer!

Okej - nu kör vi. Bilderna är skapligt i kronologisk ordning, från dag 1's början till dag 2's slut!

 

Mot Gävle och Getaway Rock!

...efter att ha försökt komma norrut på Getaway Rock i typ tre år så är det äntligen dags nu. Mot tåget, kompisen Per och ett par dagar av hårdrock. Det ska bli riktigt härligt, även om vardagslogistiken inte tillåter mig att närvara vid hela festivalen (missar faktiskt hela lördagen) så är det i stort sett det enda musikarrangemang jag kommer närvara på under sommaren... och vilket program sen!
Spelschemat ser löjligt bra ut, vill jag påstå, och fet är för min del väldigt lite krockar.

Torsdagen innebär att jag får se The Haunted, Possessed, Kreator, Vader, Steel Panther, Arch Enemy, delar av Volbeat eftersom jag sen går till Kadavar samt sist men inte minst: Opeth. Fin dag, men fredagen blir ännu mer spännande.
Vad sägs om min tanke här: Napalm Death, Mantar (jäklar vilken pepp jag har för det giget!), Black Star Riders, Solstafir, lite av Heaven Shall Burn, Slayer och sist men för min del mest emotsedda: Gorgoroth. 

Jäklar!

Vill du följa vad som händer så kommer en del rapporter att komma upp successivt och efter bästa förmåga på Werock.se, samt en del kommentarer på Metalbloggens facebooksida.
Näst sist: Fortsätt skicka in era reflektioner och texter till 5-årsjubileet! Ett par fyra -fem texter har kommit in, men det behövs fler tycker jag.

Sist...en ledtråd för det som komma skall, och ett sätt för er som ska på Getaway att kanske känna igen undertecknad. Titta noga...

Så.
Ses vi Gävle?

NP: Novembers Doom "Bled White"

Det är inte bara en av årets bästa skivor - det är dessutom en enorm bedrift av Chicagobandet att så här på den nionde fullängdaren klämma ur sig sitt starkaste alster hittills.
Imponerande!

Så pass att det får mig att känna mig extra glad över att jag började min utmaning till Jarno på A Fair Judgement med titelspåret från "The Pale Haunt Departure", en skiva som varit Veckans Tips 2 ggr här på bloggen (!)...
Vi pratar alltså om Novembers Doom, en sorts musik som kanske inte egentligen borde passa så här i sommarvärmen, men ändå vinner över allt motstånd. Dessutom gjorde administrativa problem (läs: Rebellängeln är dum i huvet) att det råkade förhandsbeställas 2 exemplar av skivan, så du kommer under andra halvan av augusti att få chansen att vinna ett eget ex. Bara att hänga med, och till dess kolla in plattan på Spotify.
Klart värt det.
Mycket mycket bra platta...!

Metallbloggen fyller snart 5 år - och du får bidra!

Den här månaden fyller Metalbloggen 5 år.
Det sker den 18/8 om man ska vara exakt (symboliskt, då Rebellängelns äldsta grabb börjar skolan den dagen, och bloggen startades lite av en slump i samband med föräldraledighet med samma grabb, för att ha något att koppla av med när han sov middag..!), men ännu är inget bestämt om hur detta ska firas.
Utom en sak.

Du får vara med.
Din röst betyder något.

Därför startas nu insamlandet av material, och vill du medverka så plitar du ner lite rader och skickar till chief-rebel-angel@hotmail.com. Märk ditt mail med "Metalbloggen 5 år", och sen står det dig ganska fritt att skriva vad du vill.
Några tips kan vara...

• Ditt namn/alias, och adressen till ev site/blogg/bild du vill länka till
• En hälsning
• Hur du hittade hit, hur ofta du läser och eventuella andra åsikter om innehållet
• Favoritinlägg under dessa 5 åren (gärna med länk, för inte fanken kommer jag ihåg allt som skrivits..!), eller om det är en speciell serie som varit extra uppskattad
• Har vi träffats i riktiga livet, och hur gick det till?
• Skivtips just nu, eller under de senaste fem åren? Vilken platta har varit bäst under just denna tid?

...men det är verkligen fritt fram att skriva i stort sett vad som helst. Du behöver ju kanske inte racka ner på mig alltför hårt, men tips om förbättringar och förslag på nya inslag funkar alldeles utmärkt de med, och så får vi se hur det hela kommer att publiceras.
Kan hända att det blir en enda världslång grej i samband med den 18:e, eller utspritt över en vecka eller så. Beror ju liksom lite på hur många (om någon?) av er som skickar in några rader.
Så.
Häll upp en kopp, öppna ett fönster i din telefon eller dator (eller var du nu läser detta) och plita ner några ord som du skickar iväg.
Så firar vi 5 år tillsammans sen!

Werock-recensioner: Below, W.E.T och viktigt avslöjande om Metalbloggen...!

Månadsskifte återigen, och förutom att se fram mot Elitserielagens (ja, SHL då) ispremiärer så kan man konstatera att sommaren lider mot sitt slut. För mig räknas väl juni, juli och augusti som sommarmånaderna, och detta innebär att vi avverkat två tredjedelar av den.
Ska bli kul att få sätta tänderna i allt som väntar, och utan att avslöja för mycket så kan jag ändå glänta på förlåten lite: det kommer att bli stora förändringar på den här bloggen om allt går i lås!
Se till att följa med de närmsta veckorna, för faller allt på plats som det är tänkt - och det tror jag, känslan är sådan - så är det så kallade "strukturförändringar" på gång, och det av mycket stor magnitud... Kanske är allt på plats innan Getaway Rock Festival nästa helg, men om inte så är det nära förestående.
Och ja.
Det handlar bland annat om ett nytt samarbete som verkligen ger undertecknad nytändning...!

Nå.
Innan dess så är det som sagt månadsskifte, och det innebär i vanlig ordning recensioner på Werock. Från min penna kommer denna gång två stycken, och det rätt olika alster.
Liveplattan med W.E.T är som att skopa upp en slev sommar, och faller faktiskt inte riktigt på plats förrän den får rätt omgivning, tycker jag.
Med grillen tänd, solen gassande på en bar överkropp och en iskall Miller som svalkande sällskap så är detta helt perfekt musik. Betygssjuan känns i så fall nästan snål...
(erkänn förresten att dryckesvalet är ett av de bästa i sommarhettan, och att det ser aptitligt ut...!)

Näst ut - en riktigt trevlig ny bekantskap.
Below spelar musik som hämtar sin stil från Candlemass, och för att vara precis som en korsning mellan "Ancient Dreams" och "Chapter VI". 
Debuten "Across The Dark River" är som den felande pusselbiten däremellan, komplett med ljudbild och allt (framförallt trummorna har det där speciella "Candlemass/Jan Lindska" soundet), och jag velade länge och väl med betyget här.
Till slut hamnade jag på det lägre sju snarare än åtta, helt enkelt för att om man ställer ett sånt här band jämt föregångarna så har de en bit kvar (och som bekant fick bandets svanesång "Psalms For The Dead" just 8 i betyg när det begav sig).
Ändå rekommenderar jag detta starkt om du gillar typen av musik!

Du vet var allt finns va?
Werock.se

Så. Med det sagt.
Det händer verkligen saker.... du får se till att hålla ögonen på den här siten för att få veta mer om dess framtid och det kommande (förhoppningsvis, håll tummarna!) samarbetet!

NP: Velvet Revolver "Contraband"

Den här skivan gillade jag som fanken när den kom.
Velvet Revolver "Contraband", där jag tycker att bandet verkligen lyckas vara ett band.
Dave Kushner och Slash hanterar gitarrerna, Matt Sorum trummorna, Duff McKagan basen och Scott Weiland sången. Kanske beror det på att det man ju i stort sett har kärnan från gamla Guns'N'Roses (förutom Kushner och Weiland) att luta sig mot, men jag tror inte att det är allt.
Jag tror det är lika viktigt att man får just Weiland att inrätta sig i helheten och verkligen vända in och ut på sig själv för låtens bästa, i kombination med att just låtmaterialet är starkt.
Det gör totalt sett att Velvet Revolver på debuten "Contraband" (2004) känns oerhört samspelta, tighta och fokuserade.
Låtar som "Sucker Train Blues", "Illegal I Song" och "Superhuman" svänger lika kraftigt som balladerna ""Fall To Pieces" och "You Got No Right" är självfulla.
Framförallt måste jag säga att Scott Weiland gör - om inte den bästa så en av de bästa - sånginsatserna i karriären på just "Fall To Pieces". Den gamle Stone Temple Pilots-sångaren lyfter den låten till något alldeles extra måste jag säga.
Och just nu spelas plattan här hemma igen.
Det har varit en sån skiva de senaste 10 åren, alltså en sån som legat i vila i ett år eller två för att sedan åka fram och intensivspelas under en period.
Snygg är den också, eller hur?

Jag måste säga att jag gillar looken de har på både omslag och själva skivan.
Passar både titelns på bandet och stilen på musiken.
På efterföljaren så lyckades man med att snickra ihop ett rätt tjusigt omslag också, men... jag tycker att musiken är helt ointressant i jämförelse med "Contraband".
På "Libertad" är magin, samhörigheten och fokuset borta.
Det är en produkt snarare än en skapelse.

Synd, och inte bara för att själva skivan i sig inte håller samma nivå, utan för att Weilands äventyr i drogträsket verkar ha satt resten av bandet i ett läge där man tappar sugen.
Det har väl ryktats om en uppsjö mer eller mindre spännande ersättare som sångare, men det än så länge har det väl runnit ut i sanden, och jag gissar att sagan är över.
Det blir spontana samarbeten istället, där man släpper skivor under eget namn eller med andra konstellationer (inte fel heller ibland, bl a är jag väldigt förtjust i Slash självbetitlade soloplatta från 2010).

Tyvärr.
För Velvet Revolver var en supergrupp som faktiskt kunde kännas som en riktig grupp, och som sådan träffade riktigt rätt med just "Contraband".

Spelas nu. 
Now Playing. 
NP. 
Velvet Revolver "Contraband".
Fint så!

Bästa skivan att vara snorpackad till: "Panopticon"

Det finns inte mycket som är bättre än bra musik när man är sådär riktigt packad.
Alltså, inte sådär lite lullig eller bara roligt onykter, utan rent snorpackad.
Som man så sällan blir numera (jag har ju fyllt 40 så jag överlever inte sådana rus!), men som alla vet hur det känns. 
Och det finns inget bättre än sludge då.
Tycker jag.
Brutala, vackra och högljudda riff.

Bäst av alla kanske den här skivan är.
Isis "Panopticon" är snyggsludge, det är melodiskt och harmoniskt och ändå tufft.
Det är musik man kan börja grina till när alkoholen har brutit ner barriärerna som normalt håller alla känslor i schack.
Det är musik som vid sådana tillfällen kan bli större än livet.
Det är musik som skapt att vara totalt utom-kontroll-snorpackad till.
Den bästa musiken för sånt.

 "Panopticon" är för övrigt bra som fan även annars.
I normaltillstånd.
Och kanske är det därför den gör sig så bra när man är utom normaltillstånd och har tappat kontrollen.
Jag kan längta efter det ibland.
Fast jag vet att det inte är bra eller fungerar i mitt liv så kan jag längta efter det.
Att vara helt själv och sådär bortom-kontroll-full hemma, med Isis på stereon, volymknappen så nära max som öronen. hjärnan och grannarna klarar.
Att få uppgå helt i något större och viktigare än mig själv.