Veckans Tips: Soul Asylum "Grave Dancers Union"

I den här bloggens "programförklaring" står det att den musik som anhandlas är från rock till black metal.

Det har nog, i ärlighetens namn, inte varit sådär jäkla mycket rock den senaste tiden.

Veckans Tips ändrar lite på det, och det görs genom en skiva som du känner igen - men förmodligen knappt hört.

Soul Asylum fick en monsterhit med låten "Runaway Train" som finns med på den här plattan, och omslaget är av den där sorten som du minns när du ser det.

Men jag gissar att det inte är så jäkla många som faktiskt äger - eller ens har hört - hela skivan för vad den är.

Själv fick jag den i samband med att gode vännen Magnus Ö rensade ut sitt lager av CD-plattor, och jag hade inte lyssnat på skivan alls innan.

Eller, jag hade nog hört den en gång för 20 år sen (ja, nästan, den kom -92 så jag skarvar väl lite här...), men inte lyssnat.

Tur jag gjort det nu då, för på den här skivan har bandet klämt in en försvarlig mängd tillbakalutad rock med en nerv av närvaro.

Det gungar stundtals åt R.E.M (ett band som jag för övrigt aldrig riktigt sett storheten med), det svänger stundtals lite åt punkhållet, men alltid är det bra.

Och grejen är att resten av skivan har fått stå i skuggan av just den där superhiten.

"Runaway Train".

Visst, den är väl bra, men lyssna på resten av plattan också. Inledande "Somebody To Shove" är klassisk rock, "Keep It Up" flirtar med bilmusik av bästa AOR-snitt, och på det hela är det här en nostalgiskiva som är värd att tipsa om.

Det är, i motsats till den här skivan, musik som ger och ger och inte kräver ett smack av dig som lyssnare. Du behöver inte ha hört det innan, eller koncentrera dig, utan bara följa med på resan. Alla skivans låtar kanske inte är helt glimrande, det finns mot slutet lite utfyllnad om man ska vara ärlig, men resterande delar är så pass bra att det verkligen är värd spelningar.

Se bortom det uppenbara, bara. Det tåget har ju tydligen redan gått...