Inför Årsbästalistan: M-S

...som utlovat, det smäller in ett gäng fläskiga inlägg med skivorna som på allvar är med och konkurrerar om en plats på Årets Topplista.
Sedan tidigare har bloggen rasat igenom bokstäverna A-L, och nu går vi vidare och täcker M till och med S. Precis som förra gången så klickar du på respektive skivomslag om du vill läsa själva recensionen.
Och varför vila på hanen?
Vi sparkar igång med ett knippe tungviktare direkt!
M som i Machine Head, Mastodon och Megadeth!

Jasså, säger du?

Jo, att Machine Head och Mastodon skulle dyka upp som starka kandidater var väl ingen överraskning, men Megadeth?

Saken är den att jag lyssnat en hel del på den senaste tiden, och jag tror nog kanske inte själv att det är en av skivorna jag kommer att ha med när alla gallringar är gjorda... men jag vill heller inte avspisa den bara sådär.

Den kommer att få speltid och jämförelse med de andra skivorna. Trots sin ostiga titel... De andra två, Machine Head och Mastodon, ser jag som mycket starka kandidater till att klara sig hela vägen in på listan. Ja, de också, kanske man ska säga...!

Sen då, mera överraskningar?
Kanske. Opeth blir härnäst, och den största överraskningen med den skivan var väl först att den inte var bättre. Just nu känns det inte alls som om den kommer att klara sig till topplistan, men det kommer ju en spelning med bandet här i veckan. I samband med det komemr den här skivan att spelas hos undertecknad. ....och det kan mycket väl få mig att revidera mina tankar. Det vore inte första gången som lite distans till en skiva ger den ett annat skimmer. Och Opeth räknar man liksom inte ut så enkelt!

Under bokstaven P hittar två riktigta favoriter i år. Portrait och Primordial!

Svenska Portrait har klämt ur sig en skiva som jag håller väldigt högt, och att jag är stormförtjust i Irländska Primordial är förstås ingen hemlighet. Två urstarka kandidater till den kommande årsbästalistan. De också!

Och, på tal om starka kandidater och stormförtjusning.

Visst finns de med när det närmar sig upploppet, Red Hot Chili Peppers.

Förstås. Som bekant är en svag skiva med detta band bra, en bra skiva med dem är fantastisk - och "I'm With You" är en sån där skiva som snurrat... och snurrat...och snurrat i år.

Mera skivor på R? Jajamen. Black metal från Rev 16:8 och svängig rock'n'roll från Rival Sons.
Båda två framstår som bland det bästa i sina respektive genrer, och är såna där skivor som både tål och växer med många spelningar.

Jag gissar för övrigt att båda dessa band går en fin framtid till mötes. Tror de kommer bli stora framöver!

Kommer de att bli lika stora som nedanstående två band dock?

Kanske, kanske inte - men både Saxon och Symphony X är ju giganter. Saxons skiva blåste mig ur stolen med den nivå som bandet lyckas hålla, och Symphony X har med sin mörkaste skiva lyckats skapa en sån där skiva som kräver ett gäng lyssningar för att verkligen bita sig fast.

11 skivor på ett bräde. 11 bra skivor. Men topplistan på Werock rymmer ju bara 10 platser!