Citatet: System Of A Down

System Of A Down är klara för Getaway Rock i Gävle.
Jag ska till Getaway Rock i Gävle - men det är fanken inte för det här bandet.
Det Armensk-Libanesisk-Amerikanska bandet tillhör verkligen inte till mina favoriter, och denna gången ska vi landa Citatet hos just dem - och undersöka lite om varför jag nu inte gillar det. Eller, varför jag nu tror att jag inte gillar dem.
Okej?
Bra.
Jag gissar att det kommer bli lite av ett ramaskri nu, det verkar som om det inte är speciellt många som delar min uppfattning om bandets brist på lockelse, men häng med och läs mina tankar först så kan du såga sen. Kommentarsfältet är fritt!

Jag har en skiva med bandet.
"Toxicity".

Den köptes på grund av en enda låt, som spelats på radion. Den mäktiga "Aerials", som än till denna dag är det enda vettiga jag hört med bandet. Ja, det, och att jag gillade att omslaget var lite finurligt i sin kombination med titeln på skivan. Med på skivan ligger även "Chop Suey!", en låt jag nog inte hade hört när jag köpte plattan.
Hade jag hört den så vete fasen om jag hade genomfört köpet.
"Aerials" är nämligen inte helt typisk för System Of A Down, tycker jag. Av det jag nu har hört, i ärlighetens namn så inskränker det sig nog till det som spelats på radion, men min känsla är att just den låten, "Aerials", är mer standardlåtbygge än vad som är normalt hos bandet.
Det finns inga vansinniga taktbyten eller spontana skrik om att en snorre är större än någon annans. Det finns enbart en helt vanlig låt som tillåts rulla ut (i alla fall i radioversionen, på platta kan bandet inte riktigt hålla sig och gör lite såna där tona-in-och-ut-grejer på slutet av låten, men i alla fall). 
Och det är nog det som gör att jag inte riktigt klarar av dem.
Stundtals kan jag nämligen tänka att "jävlar, detta satt ju bra... bra sång också". Sen dröjer det tio sekunder och bandet drar iväg på ADHD-resa rätt ut i vansinnesland.
För mig blir det ploj.
Black Ingvars nästa, typ.
Jag har svårt att ta det på allvar, och musik, hårdrock, som inte är på allvar är för mig snäppet värre är ointressant. Det gör mig avogt inställd i grunden, med mycket stora svårigheter att se bortom mina förutfattade meningar och ge bandet ifråga en ny chans.

Med det sagt så har jag haft tankar på att skriva en Tvekamp om de två tvillingskivorna "Mezmerize" och "Hypnotize"

 

I teorin ett perfekt jobb.
Två skivor som kan med fördel ställas mot varandra, och med utmaningen att hitta de fina sakerna trots att jag inte gillar bandet. Dessutom en chans att kanske ge mina förutfattade, radioinfluerade negativa tankar en utmaning.
Det är bara det att jag liksom inte kan förmå mig.
Inte för att det inte vore kul, utan för att jag ju hellre intensivlyssnar på bra musik än inspelade deliriumfasoner.
Därför är dagens Citat mycket kort, och hämtas från den enda vettiga låten bandet gjort, enligt mig. "Aerials". 

"Life Is A Waterfall,
We're One In The River"
System Of A Down - "Aerials"

Tänkvärda ord trots allt, i all sin korta enkelhet.
Livet är ett vattenfall, och vi är alla en i floden. 
Det vi åstadkommer mot denna värld drabbar oss alla.

Med den typen av texter borde jag kanske vara glad att bandet slagit så stort, något gott måste ju komma ur det. Personligen läser jag det dock hellre än hör bandet uttrycka det...