Jäkligt bra musikperiod

Egentligen är det helt galet just nu.
Musikperioden alltså.
Utan att avslöja för mycket om kommande recensioner på bloggen och Werock (där det är på gång tidernas stjärnsmäll när det gäller recensioner, tror det är rekordantal som laddas upp när som helst... håll ögonen öppna!) så kan jag ju säga att det är en extrem bra musikperiod nu.

Khoma, Keep Of Kalessin, Misery Index, Bullet For My Valentine, Coheed & Cambria...
Riktigt jäkla bra. Och då står Grand Magus, Nevermore, Ozzy, Watain och Soilwork runt hörnet och knackar. Det är nästan så att jag tycker lite synd om ett band som Exodus, vars platta "Exhibit B: The Human Condition" är bra - och lik förbannat förbisprungen i den nu stenhårda konkurrensen!

Undrar om inte 2010 kommer att gå till historien som ett av de vassaste skivåren någonsin.
Bäst hittills?
High On Fire. Tror jag. I alla fall av de som hitills recenserats...

Krönika: Det här med Ljud

Idag publicerades Rebellängelns första krönika i en serie om 3 stycken.
Serien kommer att publiceras under veckan, och tar upp och ger exempel på det här med ljud och detaljer i lyssnandet - kopplat till hårdrock.
Först ut är en krönika som heter "Det här med Ljud", och den fokuserar primärt på just ljud och hifi. Dessutom nosar den på det som är krönikornas gemensamma nämnare, exempel på detaljer som du som läsare lätt kan lyssna på. I de kommande krönikorna så blir det väsentligt fler sådana detaljer, och samtliga krönikor är relativt långa saker.
En hel del läsning, alltså.

Jag efterfrågar också massor av feedback från er läsare, antingen på Werock-siten, eller här på bloggen.
Vad tycker ni om krönikan i sig, och kanske framförallt, är detta en typ av krönika och artikel som DU tycker passar in på Werock och den här bloggen?

Tveka inte att ge din åsikt, ris som ros. Du hittar hela första krönikan här på Werock, och jag föreslår att du kastar dig över den med en gång.
Mycket nöje!

Vinnare av "I Am Ozzy"

Grattis till Thetania, skribent på bloggen Tune Of The Day - du kammar hem ett färskt ex av "I Am Ozzy". Thetanias favoritplatta med galningen är "Sabbath Bloody Sabbath" (god smak har hon...hehe...), och motiveringen lyder såhär:

Jag skriver bara en platta för det var den som jag hörde hemma hos polarn Ante.
kastade mig över Ante och sa JAG VILL HAAA,
vilken av mina skivor vill du ha för att jag ska kunna äga denna fantastiska skiva...
han knorrade och skruvade på sig..

hmmm får jag din Sheer heart Attack så kan du vell få den....
Sagt var gjort, jag blev ägare till "Sabbath Bloody Sabbath" ÅÅÅÅHHH
Vad jag njöt :D
Så det får bli den skivan då.

Det var för övrigt den som öppnade dörren till hård rock för mig.

Ja, det räcker för att få boken, även om det var massor av riktigt jäkla bra förslag den här gången. Fortsätt ösa på så med tävlingsbidrag, det är riktigt kul!

För övrigt har jag läst ut mitt ex av boken, och jag håller den för en av de bättre rockbiografierna. Den är absolut att rekommendera, och jag är förvånad över hur mycket detaljer han har lyckats få med, allt i en vinkling av humor. Finns det någon del som jag tycker är mindre bra så är det att hans soloår inte beskrivs lika noggrannt som starten med Black Sabbath. Det har ju sina förklaringar, han minns antagligen inte mer, men det gör att man exempelvis inte får veta något om varför det skar sig med Jake E Lee, eller hur Zakk Wylde kom in i bilden.
Det hade varit intressant läsning. Att karl'n dessutom skulle kunna utklassa Mötley Crüe i dumheter råder inga som helst tveksamheter om, men det försvinner också in i minnets gråa dimbank och tas inte upp speciellt mycket.
Inte för att det gör så mycket.
Han var ju rätt galen redan innan de galnaste åren, så det saknas inte direkt vansinniga episoder...

Nåväl, än en gång - grattis Thetania, boken är på g!

Ozzy-quizz

Idag är det sista dagen att deltaga i tävlingen om Ozzy-boken.
Bara därför får du ett litet mini-quizz med frågor om The Prince Of Darkness. Frågorna och svaren är hämtade ut boken, förstås...
Håll till godo!

1) Ozzy hatar en färg, och vägrar ha den på sig. Vilken?
a - lila, b - grön, c - röd, d - gul
------
2) Under sina år som heavy drinker så utvecklade Ozzy en favoritdryck. Vilken av följande?
a - whisky, Jack Daniels, b - gin, Beefeaters, c - konjak, Hennesy's, d - vodka, Stolichnaya
-----
3) Innan de formade och tog namnet Black Sabbath så hette de...
a - Fairies Boots, b - Sky, c - Honky Tonk Blues Band, d - Earth
------
4) Om man läser boken "I Am Ozzy" så uttalas det aldrig, men det framgår vilken av legendens gitarrister som är hans personliga nummer ett.
a - Tony Iommi, b - Rhandy Roads, c - Jake. E. Lee, d- Zakk Wylde
------
5) Hur många gånger har Ozzy suttit i fängelse (INTE häkte, utan fängelse)?
a - 0 och intet, b - 1 gång, c - 2 gånger, d - 3 gånger
------
6) När Black Sabbath uppträdde på engelska programmet Top Of The Pops så var en anna framstående gäst med, en nu avliden stjärna. Den personen var så påverkad & hög att grabbarna i Sabbath var säkra på att det inte skulle gå att genomföra uppträdandet - men tji fick de, det gick bara fint. Vem var personen?
a - Janis Joplin, b - Bob Marley, c - David Bowie, d - Jimi Hendrix
------

Tja, det var alla frågor för den här gången. Försten med alla rätt får äran, och en spontan skiva ur kartongen som Magnus Ö har donerat!

Live: Ozzy Osbourne "Just Say Ozzy"

Självklart har legenden Ozzy Osbourne medverkat på sinnessjukt många livetagningar, och självklart finns det så många av dem som du behöver. Den här gången ska vi kolla på vad som kanske är en liten slamkrypare dock, och som du verkligen behöver i din skivsamling - EP'n "Just Say Ozzy" från 1990 (ja, den här omslagsbilden är från den remastrade versionen, men plattan kom ursprungligen 1990...).

Den är bara drygt halvtimmen lång, och innehåller bara 6 låtar - men gosse vilken skiva det här är!

Zakk Wylde spelar gura som om livet hängde på det, och det sväng som presteras av hela bandet är helt klart något i hästväg.

De versioner av "Miracle Man", "Bloodbath In Paradise", "Shot In The Dark" och "Tattooed Dancer" som presteras får faktiskt albumversionerna att verka som trista och stela klumpar av sten i jämförelse, så bra är det. Dessutom fortsätter bandet att visa klassen i "Sweet Leaf" och "War Pigs", som här får mindre tyngd än i originalen - något ersätts av mer rock'n'roll.

Inte många låtar, inte så många ord att säga om skivan ifråga heller.

Du behöver den.

Det kan vara den bästa halvtimmen du någonsin investerat (ja, bortsett från "Reign In Blood med Slayer då, förstås), så det är bara att kasta sig ut i cyberrymden och handla ditt exemplar!

Blogg i Fokus: Mr MASA Made OF Metal

Det var ju ett tag sen, men nu är det dags igen - att kika lite mer på en av de bloggar som Rebellängeln håller koll på, och höra vad dess skapare säger om livet i allmänhet och bloggandet i synnerhet.
Den här gången har turen kommit till Mr MASA, Made Of Metal, en blogg som jag följer frekvent och finner en hel del nöje i, framförallt när det gäller konsten att skapa nedräkningar deLuxe. Dessutom gillar jag ägarens uppenbara kärlek till klassisk heavy metal och power metal, det är för mig härligt uppfriskande med en lite "enögd" blogg som inte trasslar in sig i allehanda sub-genres. Ja, som jag gör själv, alltså.
Med andra ord - vad säher Mr MASA själv om livet?

Mr MASA, Made of Metal - vad hittar man på din blogg?

Oj. Everything between Heaven and Hell egentligen. Mest skriver jag dock om hårdrock av det melodiösa slaget. Jag skriver om viktiga nyheter i metalvärlden och då och då recenserar jag någon ny skiva också. Men jag skriver bara om sånt som intresserar mig. Om man vill läsa om blodig, extremt våldsam och satanistisk hårdrock så är min blogg helt fel ställe.
Då och då försöker jag även slänga in lite som inte handlar om metal.
Jag har till exempel skrivit två inlägg om två av mina favoritböcker och nu när valet närmar sig skulle jag inte tro att det är otroligt att något sådant hamnar på bloggen också.

Du är en fena på att köra nedräkningslistor, alltså "de 10 bästa....". Listor är förstås alltid kul, och då måste man fråga... vilken lista har varit roligast att göra? Ballader? Videos? Och - här kommer en riktigt svår följdfråga... vilka är de FEM bästa grupperna du vet?

Kul att du tycker att jag är en fena på det! Jag är själv ganska nöjd med de två (eller ja... en av dem är ju inte avslutat ännu) listor jag gjort hittills. Det är svårt att välja någon som varit roligast.

Men om jag måste så skulle jag nog säga att det är den listan som jag håller på med nu, om balladerna, som är den skojigaste. Mest för att jag nu börjat komma in i formatet men också för att det är lättare att analysera vad som är "bra" när det gäller musik, tycker jag i alla fall.

De fem bästa grupperna? Detta kan vara en av världshistoriens svåraste frågor. Men jag har försökt besvara den i alla fall.


1. HammerFall (det band som fick mig att börja lyssna på metal är självklart min nummer 1)

2. Helloween (Power Metal legender, nästan oöverträffade inom genren)

3. Edguy (det andra metal band som jag började lyssna på. Tobias Sammet är kung!)

4. Iron Maiden (min favorit bland de "stora")

5. Sabaton (först hatade jag detta band. Men med tiden har de växt till ett av mina favoritband)

Ja, när man läser din blogg så framgår ganska tydligt att melodisk heavy metal & power metal står högt i kurs. Har du några härliga tips att ge på mindre kända akter för oss som också gillar den typen av musik?

Det finns MÅNGA sådana band som är bra.
Ett exempel är Nocturnal Rites från vårat egna land, som aldrig fått det erkännande de förtjänar. Ett annat Svenskt band som fortfarande är relativt små är Steelwing (dessa tror jag dock kommer att växa sig betydligt större allt eftersom åren går).
Sedan har vi kanadensarna i Icewind.
Ett bra Power Metal band som jag alldeles nyligen upptäckt.
Vi har även tyskarna i Axxis, som funnits sen slutet av 80-talet men aldrig riktigt breakat...

Tillsist måste jag slå ett slag för Blaze Bayley. Han har gjort två fantastiska skivor i rad nu och han förtjänar helt klart betydligt mer uppmärksamhet än han fått.

Bloggande, det är ju ganska stort numera. Så, vad har du för filosofi när det gäller ditt bloggande och dina inlägg? När skriver du, och om vad?

Jag försöker ha samma filosofi som Jerry Sienfield hade när han gjorde sin klassiska tv-serie; nothing!
Jag tror att om man överanalyserar allt man skriver så blir det tillslut väldigt opersonligt och tråkigt. Men jag har några riktlinjer, en sak är att jag aldrig har haft med mitt riktiga namn eller någon bild på mig. Jag skriver även ytterst lite om mitt privatliv. Jag tror att det skulle kännas ytters märkligt om jag lämnade ut hela mig på en blogg. Så därför försöker jag alltid att vara relativt anonym på min blogg. MEN ibland så slänger jag in lite mer personliga saker för att göra det hela mer spännande.

Vilka bloggar följer du själv? Finns det några guldkorn som du kan tipsa om?
Detta är en skojig fråga och innan jag besvarar den vill jag säga att jag ALDRIG läste några bloggar själv förrän efter jag själv bloggat i cirka ett halvår. Numer följer jag ungefär 9 stycken bloggar mer eller mindre aktivt. En av mina favoriter är denna blogg ;-) Men annars så gillar jag bland annat:

Ztizzie (http://ztizze.blogg.se/)

En skön snubbe (av en ålder som jag inte känner till, men jag TROR att han är mellan 30 och 50 år) som skriver om hårdrock. Han har ett väldigt bra skriftspråk och han skriver, oftast, väldigt intressanta saker. Helt klart läsvärt.


Grimgoth (http://grimgoth.blogg.se/)

Jag skulle gissa att detta är en av de största metalbloggarna out there. Och jag förstår varför. Välskrivet och intressant. Även fast jag inte alltid håller med...


Miranda Hårdrock (http://aerime.blogg.se/)

Cool metaltjej från någonstans neråt göteborgstrakten till som bloggar om... håll i dig nu... hårdrock! Oftast välskrivet och intressant är det också. Dock kan jag tycka att hon är lite dålig på att uppdatera just nu :-P



Baron La Croix (http://baronlacroix.blogg.se/)

...bloggar egentligen inte längre. Numer driver han den väldigt intressanta sidan http://morbidunderground.webb.se/. Kände att jag behövde tipsa om den också! Fantastiskt initiativ!

Okej, näst sista frågan... vilken musik är bäst just nu? Vad snurrar i din spelare, och vad har varit bäst hittills i år?

Just nu är det faktiskt, tro det eller ej, Status Quo Live at Montreux som rullar i skivspelaren. Annars är det just nu mycket Sabaton (jag har ännu inte köpt deras nya skiva dock...) och såklart skivor med herr Dio på sång... R.I.P

Bäst hittills i år är såklart de två nya Avantasia plattorna, The Wicked Symphony och Angel of Babylon. FANTASTISK musik! Jag är helt tagen och uppmanar ALLA som har det minsta intresse för metal och rock att lyssna på dem!

Till sist - skivåret 2010 ser ut att bli fantastiskt, liksom festivalsommaren. Vad ser du mest fram emot för egen del? Du har ju nedräkning till en del spelningar på din sida, men vilka skivsläpp lockar mest?

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte har någon jättestor koll på vilka skivor som kommer ut under sommaren. Senare däremot ser jag väldigt mycket fram emot Helloweens och Iron Maidens kommande plattor. Jag tror väll även att det snart börjar bli dags för både Alice Cooper, Edguy och HammerFall att spela in nytt snart. Och det ser jag väldigt mycket fram emot!


Det var allt för mig! Tack för uppmärksamheten!

Tack själv MASA, och fortsätt blogga! Gillar du MASA och liknande musik så rekommenderas helt klart ett besök på siten. Dessutom kan jag avslöja att han dyker upp på den här bloggen mer under kommande månader, då som del i panelen av "3 Röster.."

Det blir nåt, eller hur?

Den eviga frågan - vilka är de 5 bästa plattorna?

Jag har en fallenhet för att prata med folk.
Kända som okända, jag kan liksom inte hjälpa det. Det bara blir så.
Detta leder inte sällan in på musik, och till slut har jag en tendens att hamna i frågan "vilka 5 skivor tycker du är de bästa som någonsin gjorts". (jodå, det där händer oftare när jag har druckit rusdrycker).

Omöjlig fråga, förstås.
Själv har jag dock, efter alla dessa år av att trakassera folk på rockbarer som Kelly's och diverse festivaler, kommit fram till att jag är ganska nära.
Jag har nämligen 4 av dessa 5 klart för mig.

Utan inbördes ordning är det Black Sabbath "Sabbath Bloody Sabbath", Queensryche "Operation: Mindcrime", Dio "The Last In Line" och Opeth "Ghost Reveries" som befolkar min lista. Ja, fyra femtedelar av den alltså, den sista femtedeln har en tendens att variera beroende på vad jag nyligen spelat...

Frågan är lika intressant fortfarande dock.
Vilka är de 5 bästa skivorna som någonsin gjorts, och vad har DU för kriterier på en sån skiva?

Veckans Tips: Black Sabbath "TYR"

Black Sabbath, det är väl den där gruppen som hade Ozzy som sångare, eller kanske Ronnie James Dio?

Det är faktiskt inte helt ovanligt att detta är bilden av legendarerna ute bland "gemene man", bland de med sådär lagomt brinnande intresse för hårdrock. Och det är förvisso inte fel, men då missar man att sångaren Tony Martin faktiskt har frontat bandet på hela 5 plattor, alltså fler än Dio.

Musiken blev dessutom ganska annorlunda jämfört med tidigare, och i mina öron så är Black Sabbath verkligen ett band med helt olika ansikten. Man låter inte alls på samma sätt när Ozzy sjunger, som man gör när Dio eller Tony Martin sjunger, och jag tycker det är bedårande charmigt.

Det ger mig olika perioder att njuta av helt enkelt, och denna Veckans Tips är en representant för eran med Tony Martin vid micken, och plattan ifråga är proppfull med starka låtar, grymma riff och en fantastisk sång. Det här är verkligen ljusår från den skadeskjutna kråka till sångare som gästade Candlemass 20-årsjubileum - lyssna bara på känslan karl'n har i balladen "Feels Good To Me", t ex. Ståpäls!



Detta är den sista skivan du kan lada hem via den här bloggen, den här gången i alla fall. Det beror helt enkelt på att det är lögn i helvete att få tag i plattan, och så borde det inte vara. Detta borde vara allemans ägo. Låtlistan är i stort sett oklanderlig, från inledande "Anno Mundi" och "The Law Maker", via episka och tunga "Jerusalem" och "The Sabbath Stones" till avslutande "Heaven In Black" är det grymt bra hårdrock hela vägen - även om den (förstås...) inte är riktigt lika bra som föregångaren "Headless Cross"!



Sluta tveka, alltså.

Skivan finns här!

Vinn Torsdagstraven!

Dagens trave med skivor kan du vinna nu!
Det är en samling spretiga alster, i varierande skicka. Några repiga, andra fräsha, några trasiga plastbitar... men ändå, det är en hög som innehåller Nirvana, Metallica, Creedence Clearwater Revival, Fireside, Green Day, Electric Banana Band (!), Millencollin, Nick Cave & Kylie Minogue. Inte illa, eller hur?

Så, hur vinner man då?

Enkelt. Besvara nedanstående fråga i kommentarsfältet. (ja, givetvis har frågan samband med en av skivorna du kan vinna, närmare bestämt Nirvana...)Först med rätt svar vinner!

Vilken låt med Red Hot Chili Peppers är skriven efter Nirvanas frontman Kurt Cobains bortgång, och handlar om när Anthony Kiedis träffade Kurt första gången?

EDIT: Svaret var förstås "Tearjerker", som R2 så snabbt noterade.
Texten lyder som följer:

My mouth fell open
Hoping that the truth
Would not be true
Refuse the news

I'm feeling sick now
What the fuck am I
Supposed to do
Just lose and lose

First time I saw you
You were sitting
Backstage in a dress
A perfect mess

You never knew this
But I wanted badly for you to
Requite my love

Chorus :
Left on the floor
Leaving your body
When highs are the lows
And lows are the way
So hard to stay
Guess now you know
I love you so

I liked your whiskers
And I liked the
Dimple in your chin
Your pale blue eyes

You painted pictures
Cause the one
Who hurts
Can give so much
You gave me such

Nu är frågan. Var det här kul? Ska vi ha fler såna här snabba grejer?

Recension: Khoma "A Final Storm"

Umeåbandet Khoma gör väldigt säregen musik. Jag kan inte likna den vid någon annan, och när jag lyssnat på "A Final Storm" så har jag flera gånger reflekterat över det där med referenspunkter.

Det finns knappt några användbara, förutom bandets egna alster.

Visst läser man liknelser med band som Radiohead, och visst består bandet av medlemmar som även är aktiva i Deportees och Cult Of Luna, men det är ändå inte helt rätt beskrivning av bandets sound.

"A Final Storm" är tredje skivan efter "Tsunami" och "Second Wave", och den musikaliska idén är i stort sett densamma; öppna själ och hjärta och häll ner det i en gryta av svidande vackra melodier.

Det är musik som du förstås kan ha i bakgrunden när du diskar, men som inte lyfter på riktigt förrän du faktiskt lyssnar på den.

Då och först då ger man den här skivan den typ av uppmärksamhet den förtjänar!

Nå, "A Final Storm" är som skiva en enda stor enhet. I samband med den här recensionen är det för mig i stort sett omöjligt att plocka ut bästa spåret, då det verkligen känns fullständigt genomarbetat - det här ska lyssnas på som helhet. Inledande "Army Of One" är ett bra öppningsspår, och efterföljande "From The Hands Of Sinners" är en av mina absoluta favoriter på plattan. Det roliga är att det fortsätter så; det spår som spelas för tillfället är ofta det spår jag vill sätta som min favorit!

Jag håller personligen "The Second Wave" som en av de bästa skivorna som släppts de senaste åren, och en av anledningarna är att den hela tiden växer. Khomas musik, med sångaren Jan Jemtes röst som skör, ledsagande mistlur genom dimslöjorna som bandet lägger ut äter sig fast med tiden. Just nu tycker jag inte att "A Final Storm" är riktigt lika bra, men samtidigt är jag helt säker på att även den här skivan kommer att växa till en koloss, och att den ska ha en plats på åprets topplista känns nästan självklart.

Khoma har sin hemvist på nätet här, och skivan finns på Spotify om du vill lyssna själv hur det låter. Dessutom rekommenderar jag Werock-kollegan Jonas recension av skivan som du hittar här.

Bästa Spår: Ja... det var ju just det. Det går faktiskt inte att säga!

Khoma "A Final Storm" - 5

En trave skivor...

Hehe, i helgen tillbringade jag en del tid med Magnus och hans familj.
Ni vet, grillen går, gubbarna (sorry dude, vi är gubbar numera) dricker öl medan någon bit kadaver fräser till skosula, barnen härjar runt, bättre hälfterna ser till att det blir något mer än skosula att äta... Kort sagt, samkväm.
Riktigt kul.

Dessutom så hade Magnus sagt att han hade rensat i förrådet, och undrade om jag ville ha lite skivor, en kartong sådär. Han kör ju inte med skivor numera, det är bara stofiler som undertecknad som verkligen gör sånt.

Ja, det är ju lite som att fråga en alkoholist om han vill ha en låda pilsner.
Skiter björnen i skogen?
Har BP problem i havet utanför USA?
Gillar en ohälsosam andel katolska präster småbarn?
Har Björklöven fler liv än en katt?

JAAA!

Alltså, lådan skulle hem.
Det var ju bara det att det var knappt en låda. Det var fan en mindre skivaffär, som det kändes.
Höll knappt på ta mig till bilen med grejerna!

Jaha, undrar du, vad har allt det här med mig att göra?
Jo, i den häringa lådan finns en salig blandning av skivor - och massor av dem är förstås dubletter med dem jag redan har. Och en del är inte riktigt min kopp the, så att säga.
Det betyder att samtliga sådana ska bort, på ett eller annat sätt.
Och då tänker jag - varför inte tävla bort dem här på bloggen?
I befintligt skick, och i travar med en salig blandning.
Torsdagstraven, kan vi kalla den.
Låter det trevligt?

För i så fall kör vi en test redan imorgon. Och - det blir inte vilken test som helst.
Någon gång under dagen kommer en bild med Dagens Trave att läggas ut, tillsammans med en fråga. Först att svara rätt på frågan i kommentarsfältet vinner.
Enkelt!

Vaddå - inte lyssnar på Dio?

Förra veckan vet ni alla att Ronnie James Dio gick bort.Media fylldes med hyllningar och kommentarer, massor av band skrev en egen hälsning.
Även den här bloggen svämmade över av minnesinlägg.

Såhär i efterhand har jag ändå lyckats reta upp mig på en grej.
Det finns helt klart folk som på fullaste allvar tror att man inte lyssnar på Dio längre.

Att man nu, när han har gått bort, ser storheten.

Kungen av svordomar, Djävulene Marlin, skriver om det i det här inlägget (ja, det är långt så du får läsa länge, men i slutet kommer det), och Jonathan som kör Värmlands Hårdrocksblogg skriver t o m om det hela i en krönika i NVT.


Allvarligt talat, visst skämtar ni?


Jag köper att den typ av musik som Dio stod för var en inkörsport till hårdare alster, och jag älskar även sådan musik, men vafaaaaan?
Tror ni att vi inte finns?
Vi som har "The Last In Line" konstant bland de mest spelade i vår iPod?
Som min vän Nicke, som är rent puritan och i stort sett vägrar lyssna på något annat än AC/DC, Dio, Black Sabbath, Iron Maiden.
Som CrimsonAnna, som i stort sett kört non-stop peppning och goodwill-tankeöverföring till karl'n det senaste året.
Som Jolly Jonny som alltid spelat Ronnie och egentligen bara anser att det är KISS som är större i världen.


Det kanske verkar konstigt för en del, men vi finns.
Vi som på allvar lyssnar på Dio, även innan helgen, och vi som tog hans bortgång riktigt hårt.



Fis på tvären idag?

Jovars. Lite kanske... :)

The Big Four på bio

Gillar du Metallica, Megadeth, Anthrax och Slayer - de gamla banden som en gång gick under epitetet "The Big Four"?
Sugen på att se dem allihop?

Nu testas det ett nytt grepp. Man filmar Sonispherespelningen i Sofia och visar den i HD på biografer samma kväll. Kul idé, tycker jag, men håller med tipsaren Magnus i hans kommentar.
"Säljer de öl"?

Såhär säger de i alla fall om eventet:

The Big Four . . . Coming To A Theatre Near You!


Can't make it to Europe this June for one of the seven Sonisphere "Big Four" shows featuring us along with Slayer, Megadeth, and Anthrax?
No problem... we've got the next best thing through the magic of satellite technology with a special HD simulcast from Sofia, Bulgaria on June 22!
Here's how it works: The live show will be transmitted via satellite to over 450 movie theaters in the U.S. and over 350 theaters across Europe, Canada, and Latin America. Within hours of all of us walking off the stage, depending on what time zone you live in, you'll be able to rock out to each set in the cozy confines of your local movie theater that same night.

Now the nitty gritty details: Tickets for the one night only event are available at the local theater box offices and online at thebigfourlive.com where you can see a complete list of presenting theaters. They will start to go on sale Friday, May 21 in the U.S and Friday, May 28 internationally. Please note that ticket on sale times and even days will vary by theatre, so check with your friendly neighborhood participating movie theatre for exact days and times tickets will be available and keep watching thebigfourlive.com for theatre additions/changes. For our friends in Australia, South Africa and New Zealand, delayed screenings will be coming your way. Again, keep watching here and thebigfourlive.com for updates.

A few more tidbits you might find helpful: Ticket prices in the U.S. will be around $20 plus whatever service charges your local theater may add. No, unfortunately each band's entire set will not be shown, but trust us, you'll see most of the action.

If you're still with us here and want a little more info about the good people helping to make this happen, check out: byexperience.net. They've done some awesome events!

Orkar du inte läsa på utrikiska så finns en artikel i Aftonbladet om det här också, här.

HårdrockVM - final

Så var det alltså äntligen dags.
Finalen i Hårdrocks-VM startar nu!

Ett tag hade jag tänkt mig att kanske skriva en Tvekamp om det här, men tiden sprang ifrån mig. Det gick helt enkelt inte att få till, så ni får finna er i en enklare sammanställning.
Fast det borde ju räcka ändå.
Inget av banden är ju direkt okända...

Iron Maiden säljer slut alla plåtar varenda gång de kommer till Sverige, och de står bakom en av världens mest kända hårdrockslåtar - "Number Of The Beast". Kollar man på Wikipedia så får man löjligt mycket information om bandet, och förfinar man den sökningen till att gälla diskografin så inser man ganska fort att detta är en riktig tungviktare - kommande studioplattan "The Final Frontier" blir bandets 15:e album!
Räcker det till att bli världsmästare dock, det är frågan?
Kika på den här videon medan du klurar över hur du ska lägga din röst...




Svenska Opeth vann till slut den långa proceduren av omröstningar i SM i Hårdrock på den här bloggen. Gruppens progressiva dödsmetall, byggd på långa svepande låtar verkar falla många av bloggens läsare i smaken, och trots att man i semifinalens ställdes mot Behemoth (som på sin väg framåt hade manglat allt motstånd, inklusive storheter som AC/DC och Metallica) så lyckades man ta sig vidare till en välförtjänt final. Säker man på Wikipedia så får man relativt fyllig information, och även Opeth har en imponerande diskografi - hela 9 studioalbum har man hunnit med än så länge.
Frågan är ju dock givetvis densamma.
Räcker det för din röst? För seger?
Videon som du kan kolla på när du funderar över svaret är eminenta "Ghost Of Perdition" från livegiven "The Roundhouse Tapes"

Klart för final: Iron Maiden vs Opeth!

Nu är det slut på förspelet.
Alla omröstningar och lottningar har till slut gett bloggen en final i Hårdrocks-VM.

Iron Maiden vs Opeth.

Det är inga duvungar direkt. och det var väl kanske inte att vänta.
Känns rätt bra att vi närmar oss slutet också, om jag ska vara ärlig.
Jag är helt enkelt nyfiken på vilken av de här grupperna som kammar hem bucklan!
Nå, omröstningen öppnar imorgon, då även lite text och kanske en videosnutt eller två läggs ut.
Vem tror du vinner?

Tävling: Vinn "I Am Ozzy"

Den här boken har jag kastat mig in i, och det är ett absolut tips till er med en gnutta humor.

Jag läser den på engelska, och det är något som jag absolut rekommenderar för er som känner att ni klarar det.

Lyriken är fullständigt nedlusad med uttryck som används i dagligt engelskt tal, slang och andra sätt att beskriva vardagen som gör att jag tvivlar på om andan kan översättas på ett bra sätt. Jag tror att det är svårt.

I stort sett varenda sida innehåller humoristiska meningar, likväl som ett stort stänk sorg och vemod.

Det kanske är lite jobb att läsa på engelska, men det ger en hel del i retur. Känslan, humorn - allt får en annan dimension. Har man dessutom som jag bott i England så antar jag att det lyfts ännu ett snäpp.

Måste nog helt enkelt klippa in ett litet exempel. Det här handlar om att skivbolaget valde att döpa om andra plattan till "Paranoid" istället för det tilltänkte "War Pigs":

"The only problem was the album cover, which had been done before the name change and now didn't make any sense at all. What did four pink blokes holding shields and waving swords have to do with paranoia? They were pink because that was supposed to be the colour of the war pigs. but without "War Pigs" written on the front, they just looked like gay fencers.

"They're not gay fencers, Ozzy" Bill told me. "They're paranoid gay fencers"

Underbart, eller hur?

Och - nu har du dessutom chansen att vinna boken.

Jag har nämligen ett extra, finfint obrutet exemplar liggande på skrivbordet, ett exemplar som kan bli ditt!

Det du behöver göra för att delta i tävlingen är att skicka ett mejl till chief-rebel-angel@hotmail.com och skriva ner vilken den bästa av alla plattor Ozzy medverkat på, samt varför.

Svårare än så är det inte - och du har en vecka på dig. Nästa måndag avslöjas vinnaren!

De bästa plattorna med Ronnie James Dio - del 2

Dags för del två av masspublikationen av Dio-plattor, den där bloggen kikar på hedersutnämnaden bland diskografin.
Vi kastar oss över listan, utan krusiduller!

BÄSTA LIVESKIVA: Dio "Holy Diver Live"

Stenhård konkurrens, förstås, och man måste ju även nämna epos som "Live Evil" med Black Sabbath samt sologiven "Evil Or Divine - Live In New York City" och "Live At Radio City Hall" med Heaven And Hell - men ingen slår den här på fingrarna. Här står frontmannen på scen med ett tajt och taggat band, och har i stort sett hela sin låtskatt till förfogande. Vi får "Holy Diver" ograverad, tillsammans med alla favoriter från andra skivor genom åren, och jag har svårt att se att det kan bli så mycket bättre än så här. Spelningen finns som DVD för den som vill - kolla in tipset undertecknad gav på Werock.se!

--------------------------------------------

SNYGGAST OMSLAG: Rainbow "Long Live Rock'n'Roll"

Jag kan inte hjälpa det - den här plattan är så jäkla klassisk i sitt omslag. Stilrent, innovativt, tufft. Härligt psykedeliskt och ändå 70-talshårdrock ut i hårtopparna. Tänk om man kunde ha den här bilden som gigantisk målning på en fondvägg! Naturligtvis fanns den här plattan med när jag listade mina favoritomslag på Werock. Kolla själv. Att detta dessutom är en skiva inspelad på ett slott som Ronnie och bandet absolut hävdar var hemsökt av demonen Baal gör ju inte saken sämre - notera att skivan avslutas med att bandet tackar alla de vill, och sen kör in slutklämmen "No Thanx to BAAL". Kungligt!

------------------------------------

FÖRSTA EGNA SKIVAN: Dio "Sacred Heart"

Första gången jag hörde Dio var förstås betydligt tidigare än just "Sacred Heart" - det var min morbror Anders som stod för inspirationen back in the days - men det här var den första skivan jag själv hade i min ägo. Den kom -85, så jag var 11 år gammal när jag fick den på LP av mamma (tack!). Till saken hör att vi båda lyssnat massor på Fontanders Rockbox (tror jag i alla fall att det var...) på radio, och de hade kört stenhårt med hiten "Hungry For Heaven" från den här plattan. Jag hade spelat av radion på kassett, och lyssnade om och om på den.

Jo, min mamma var cool. Hon prenumererade på Fantomen & lyssnade på Dio.

Respekt!

---------------------------------------------

BRUTALAST LJUD: Dio "Strange Highways"

Det är förstås två skivor som sticker ut produktionsmässigt i Diokatalogen (och som dessutom är BRA): "Dehumanizer" med Black Sabbath och "Strange Highways" med Dio. Här är den traditionella lite polerade ljudmixen som i alla fall jag förknippar med Dio borta - här finns istället en egg av skärpa och brutalitet som ger skivan en känsla av ilska och aggressivitet.

"Strange Highways" är Dio som det inte är vid andra tillfällen. Det är både hårt och melodiskt samtidigt. Bra som fan, förstås!


------------------------------------

MEST UNDERSKATTADE SKIVA: Dio "Lock Up The Wolves"

Ny gitarrist, inga uppenbara hits... det är fallet på "Lock Up The Wolves". Resultatet är en lite tillbakalutad platta med grymt skön känsla, en sån jag ofta plockar fram när öronen måste få lite balsam. Här finns massor med melodier ("Born On The Sun", "Night Music", "Evil On Queen Street", "Hey Angel", "Between Two Hearts", "Why Are They Watching Me"...) som är så jäkla bra att plattan borde få massor med uppmärksamhet. Tyvärr valde de en av de sämsta låtarna på skivan - "Wild One" som singel, och den här skivan känns helt bortglömd i Dio's övriga diskografi.

Dags att åtgärda det, tycker jag!

Remasters: Running Wild "Death Or Glory"

Tyska Running Wild får rätt ofta utstå spott och spe av kritikerna, vilket antagligen beror på att bandets kreativa kraft Rock'n'Rolf allt eftersom åren gick fastande i sina egotrippade hjulspår och i slutet av bandets levnad producerade samma saker om och om igen.

Tyvärr.

För ska sanningen fram så var Running Wild i sina glansdagar ett fantastiskt band, och de bör bli ihågkomna för sitt bidrag till framförallt power metalscenen.

Under 8 år från mitten av 80-talet och framåt så släppte bandet inte mindre än 7 plattor som var banbrytande - och den absolut bästa är "Death Or Glory".

Adelsmärket för den här skivan är jämnheten - här finns inte ett enda spår som faller ur ramen eller inte håller måttet. Inte en enda utfyllnad!

Originalet släpptes 1989, och det finns en remastrad version om utkom tio år senare, med ett lite mer städat ljud och 4 extralåtar som alla är ganska bra och för sig värt att kolla in skivan för.

Dessutom får du ju som sagt alla dessa fantastiska låtar.

"Riding The Storm", "Tortuga Bay", "Marooned", "Renegade", "Battle Of Waterloo"... ja, power metal från Tyskland blir helt enkelt inte så mycket bättre än såhär, och i min bok så borde den här skivan ha en lika hög ranking som Helloweens både "Keeper Of The Seven Keys".

Så bra är den!

De bästa plattorna med Ronnie James Dio - del 1

Den senaste veckan har verkligen gått i minnets tecken efter Ronnies bortgång.

Det är dags att se vidare nu, och jag kan knappast tänka mig ett bättre sätt att gå vidare på än en lista med de bästa skivorna han stått bakom. Med tanke på den digra lista av skivor han medverkat på så blir det två inlägg; idag kommer de bästa skivorna att avhandlas i en nedräkning från plats 5 till plats 1. Imorgon blir fokus på hedersutmärkelser så som "mest underskattade skiva". Häng med!

PLATS 5: Black Sabbath "Dehumanizer"

En skräll, kanske, men lyssna på den här plattan. Hårdare än sten, brutalt ljud och krossande tyngd kombineras med Black Sabbaths oefterhärmliga känsla för riff och låtar - samtidigt som Ronnie sjunger de flesta låtarna i en lite mörkare och djupare ton än vanligt. Resultatet är en skiva som knäcker fullständigt, och jag älskar den förbehållslöst. Den har kanske hamnat i skymundan jämför med "Mob Rules" och "Heaven and Hell", men den är nog så bra...om inte bättre!

------------------------------------------

PLATS 4 - Dio "Holy Diver"

Ännu en skräll, kanske - men inte för att den finns med på listan, snarare för att den inte är högre upp då. Solodebuten är helt klart en av Ronnies största stunder, och kanske var det i samband med låtar som "Rainbow In The Dark" och just "Holy Diver" som han slog igenom hos den breda massan. Bra skiva, förstås. Helt fantastisk skiva, rent av - men konkurrensen är ju mördande... Detta är en dock den perioden då hans röst är som bäst, åren 80-84 står hans vokala förmågor på topp enligt mina öron.

---------------------------

PLATS 3: Black Sabbath "Heaven And Hell"

Tja, inte speciellt konstigt att den här given tar en placering bland Topp 3, eller hur?

Det räknas väl som Black Sabbaths Magnus Opus när det gäller Dio-åren, och här finns verkligen inget att klaga på. Rösten är som bäst, låtmaterialet är helt okladerligt - och omslaget är precis sådär lagomt uppkäftigt som man vill. En klassiker som bör finnas i varje skivhylla - oavsett musiksmak.

---------------------------------

PLATS 2 - Rainbow "Rising"

Tänk att den här skivan är från -76. Det är helt ofattbart hur de kunde spika ihop en så komplett platta redan då, låtar som "Starstruck", "Tarot Woman", "Stargazer" och "A Light In The Black" måste ha varit helt utan föregångare då, och det känns nästan som om de skapande en ny subgenre av heavy metal med den här skivan. Samarbetet mellan Ronnie och Ritchie Blackmore mynnade alltså i detta epos - 6 låtar magi. En värdig tvåa på listan!

----------------------------------

PLATS 1 - DIO "The Last In Line"

Obestridlig etta.

Mästerverk extraordinaire.

En av de fem bästa plattorna som någonsin gjorts.

"The Last In Line" har verkligen allt, och utgör för min del det slutgiltiga hedersmonumentet över Ronnies röst och låtsnickeri. Från inledande furiösa "We Rock" till avslutande episka "Egypt (The Chains Are On)" så känns det som om jag kan varenda textrad, varenda riff, varenda trumslag - och allt är indrivet med perfektion. Den här skivan är konstant uppe i min iPod bland de 25 mest spelade - och det är den värd. Dyrka!

Dagens Dio: Egypt/Children Of The Sea

Sist ut i raden av Dagens Dio blir den fantastiska ihopsmälta versionen av "Egypt (The Chains Are On)" och "Children Of The Sea". Det är såhär livelåtar ska vara.
R.I.P Ronnie, tack för allt!

Fredagsmys i solen

Var du än är i världen - idag är det fredag, och då kan man vara värd lite mys i solen.
Såhär, till exempel.
Fan, man önskar man var där... sjukt bra, helt enkelt!



Själv är jag på seminarium om lönesättning under dagen.
Spännande.
Näääääääää...

Veckans Tips: Memento Mori "Rhymes Of Lunacy"

Veckans Tips den här gången är en riktig klassiker - men en sån som glidit under radarn på de flesta. Faktum är att bilden till höger anges som cover på de felsta reultaten man får vid en sökning i Google, men... så ser den inte ut! Fronten ser ut såhär, men det hittar jag fanken ingen vettig bild på, inte en av hyffsad storlek i alla fall...

Det är dessutom lite konstigt, för det här är inget annat än en supergrupp. Messiah Marcolin på sång, Mike Wead och Nikkey Argento på gitarr, Marty Marten på bas och Snowy Shaw på trumpallen - det säger sig självt att det här borde varit vida spritt. Som tur är får du chansen nu, för det här är en skiva du bör kolla in.

Musiken är metal med inslag av doom (eller, det kanske mest är för att Messiah även sjungit i Candlemass som jag tänker doom, gör en egen bedömning!). Låtmaterialet är extremt starkt, och från inledande "The Rhyme" och "The Seeds Of Hatred" så är det fest hela vägen till avslutande "The Monolith".
Däremellan hinner vi med "The Caravan Of Souls", en cover på gamla MSG's örhänge "Lost Horizon", "When Nothing Remains"... en ren fest, med andra ord!

Faktum är att Rebellängeln ska sluta babbla om hur bra den här plattan är nu.
Kolla in den själv istället. Den finns här!

Dagens Dio: "The Chase"

Dagens Dio är inte ens en Dio-låt... men ett fantastiskt bra exempel på hur den mannen kunde liva upp vilken låt som helst. Vi pratar om Queensryche's "The Chase" från "Operation: Mindcrime 2". Jag gillar Queensryche, som fan till och med, och de frontas ju av en sångare som också är helt otrolig - men notera hur hela den här låten lyfter pga Ronnies närvaro.
Grymt bra!

Månadens DVD-tips på Werock

Varje månad levereras ett DVD-tips på Werock.se

Där får du lite hjälp att hitta pärlorna i djungeln, och hittills har undertecknad stått för flertalet av tipsen.

Så är fallet även denna månad, då det är dags att djupdyka i en riktig black metal-legend - Gorgoroths ökända spelning från Krakow 2004, komplett med nakna korsfästa människor & avhuggna djurhuvuden på scen!

Här hittar du artikeln, tillsammans med videon "Of Ice And Movement" från den aktuella spelningen.

Gillar du norrmännen kan du läsa mer om dem på den här bloggen - här finns recension av senaste plattan, samt det gamla Veckans Tips där de medverkat!

Dagens Dio - "Tarot Woman"

Dagens Dio är hämtad från eminenta "Holy Diver Live", men det som ges är en gammal dänga. "Tarot Woman", som i original har ett skönt och ganska långt intro. Låten ligger ursprungligen som öppningsspår på "Rising", och det här är ett sånt där tillfälle som jag vill minnas. Den här låten ger mig ståpäls i stort sett varenda gång, och var en av huvudanledningarna till att jag valde den här DVD:n som första tips på Werock.se. Skruva upp volymen och njut!

Werock.se hyllar Dio

Nu ligger lite hyllningstexter till Ronnie James Dio ute på Werock.se.
Fattas bara annat - sajten är ju faktiskt döpt efter en av legendens låtar - och personligen kändes det bra att få skriva lite kort om vad han ändå betytt för mig.

Du hittar texterna här!

Dessutom går det rykten om ersättare för Heaven And Hell på Sonisphere.
R2 tipsade om den här artikeln, som anger Metallica. Jag är lite tveksam, men det som talar för att ryktet skulle kunna vara sant är 1) att de faktiskt är lediga, de har semester från slutet av juni till september om jag förstår rätt, och 2) med tanke på Lars hyllningsbrev kan det vara ett sätt att hedra Ronnie.

Vi får se - jag tror inte det dröjer så länge innan man vet!

AC/DC - behöver de verkligen mer pengar?

Allvarligt talat, kolla på den här bilden. Det är omslaget till AC/DC's första samlingsskiva.
AC/DC.
Skapare av rock'n'roll.
Mer cred & pengar än man kan shake a stick at.
En del av historien - och fortfarande ett band som drar fulla hus på turné.
Dags för första samlingen, vad som egentligen borde vara en milstolpe - och kanske, med tanke på medlemmarnas ålder och trots allt avtagande hunger - en avslutning.
Så, hur har de valt att göra?

Sälja ut hela klabbet till en film.
Och inte ens en förstgångsfilm, utan skivan heter - på fullaste allvar - "Iron Man 2". Vad ända in i glödheta är det för ett namn på en första samling???
Låtlistan är ju förstås knäckande bra, men... nu spelar det ju ingen roll.
Den där skivan bara måste ju bojkottas!

Dagens Dio - "Holy Diver"

Dagens Dio innehåller kanske det mest kända riffet som han haft, ledriffet i "Holy Diver".
Att videon dessutom är underbart ostig gör ju det hela bara bättre. Bitterljuvt att se.
Njut, helt enkelt. Dio "Holy Diver"!

Förhandstips på Remasterskivor..

...fick hem de här två juvelerna i helgen. Nysläppta, remastrade & extraladdade versioner.

Det säger sig ju självt att de så småningom kommer att dyka upp i serien med Remasters, konstigt vore det ju annars, men det blir nog inte förrän tidigast till hösten.

Nu finns det ju ingen anledning att vänta för det.

Beställ dem genast, här och här.

Anger du dessutom koden u3Rrx7c6 så får du 10% rabatt på inköpet hos bloggens samarbetspartner Record Heaven. Rätt bra, eller hur?

Dagens Dio - "Falling Off The Edge Of The World"

Jodå, det blir lite hyllningar till mannen som gått hädan.
Under den närmaste tiden kommer det att finnas en Dagens Dio på den här bloggen.
En video som låter oss minnas honom för den scenpersonlighet och den röst han besatt.

Först ut - Heaven And Hell "Falling Off The Edge Of The World".



Dessutom kan du ju alltid läsa den Tvekamp som bloggen haft med Dio i huvudrollen. Då han gick head on med Ozzy. Den finns här, och kan verkligen få en att fundera hur det kom sig att Dio gick hädan före Ozzy. Did not see that one coming..

VM i Hårdrock - semifinaler

Mitt i måndagens sorgearbete så släpper vi loss en anledning till att titta framåt - semifinalerna i VM i Hårdrock!
Lotten har fallit såhär:

Iron Maiden-Kreator
Opeth-Behemoth

På papperet gissar jag att den första fajten avgörs ganska fort, men Kreator har å andra sidan överraskat mig varenda gång de medverkat, så jag kanske inte ska säga så mycket.
Den andra fajten vågar jag inte ens fundera på - vilken som helst av de gruppåerna kan stå kvar när krutröken lägger sig...

Fantastiskt fint brev till Ronnie

Fick ett tips från R2 & The Woan, om ett brev från Lars Ulrich (Metallica) till Ronnie James Dio.
Läs det.
Hela.
Det ger lite perspektiv på karl'ns storhet!

Det finns nedan i sin helhet, eller på denna länk.

A Letter To Ronnie
5/16/2010


Dear Ronnie,
I just got off stage in Zagreb. I was met with the news that you've passed on. I'm kind of in shock, but I wanted you to know that you were one of the main reasons I made it onto that stage to begin with. When I first saw you in Elf, opening for Deep Purple in 1975, I was completely blown away by the power in your voice, your presence on stage, your confidence, and the ease with which you seemed to connect to 6000 Danish people and one starry-eyed 11 year old, most of whom were not familiar with Elf's music. The following year, I was so psyched when I heard the results of you joining forces with my favorite guitar player. You guys sounded so right for each other and I instantly became Rainbow's #1 fan in Denmark. In the fall of 1976, when you played your first show in Copenhagen, I was literally in the front row and the couple of times we made eye contact you made me feel like the most important person in the world. The news that you guys were staying in town on your day off somehow embedded itself in my brain and I made the pilgrimage to the Plaza Hotel to see if I could somehow grab a picture, an autograph, a moment, anything. A few hours later you came out and were so kind and caring... pictures, autographs and a couple minutes of casual banter. I was on top of the world, inspired and ready for anything. Rainbow came to Copenhagen a couple more times over the next few years and each time you guys blew my mind, and for a good three years were my absolute favorite band on this planet. Over the years I've been fortunate enough to run into you a half dozen times or so and each time you were as kind, caring and gracious as you were in 1976 outside the hotel. When we finally got a chance to play together in Austria in 2007, even though I may not have let on, I was literally transformed back to that little snot nosed kid who you met and inspired 31 years earlier and it was such a fucking honor and a dream come true to share a stage with you and the rest of the legends in Heaven and Hell. A couple of weeks ago when I heard that you were not going to be able to make it to the Sonisphere shows that we would be sharing this June, I wanted to call you and let you know that I was thinking of you and wish you well, but I kind of pussied out, thinking the last thing you needed in your recovery was feeling obligated to take a phone call from a Danish drummer/fan boy. I wish I'd made that call. We will miss you immensely on the dates, and we will be thinking of you with great admiration and affection during that run. It seemed so right to have you out on tour with the so-called “Big Four” since you obviously were one of the main reasons that the four bands even exist. Your ears will definitely be burning during those two weeks because all of us will be talking, reminiscing and sharing stories about how knowing you has made our lives that much better.

Ronnie, your voice impacted and empowered me, your music inspired and influenced me, and your kindness touched and moved me. Thank you.

Much love,

Lars

Ronnie James Dio - en legend har gått ur tiden

Det blev alltså så. under helgen var rapporterna lite splittrade, men till slut, på söndagen, så bekräftades att världens bästa heavy metalröst genom tiderna inte längre finns bland oss.
Ronnie James Dio har avlidit.
Mannen som frontat Rainbow, Black Sabbath och Dio finns inte mer.

Jag är otroligt ledsen, och saknar honom redan så mycket att det är nästan larvigt - jag känner ju inte honom, det är ingen som är mig närstående som gått bort...och ändå är det det. Han var mig nära. Han har funnits hela mitt liv. Min andra LP i livet var en Dio-platta.

Du kommer att bli saknad Ronnie.
Och hyllad.
Den närmaste veckan kan du räkna med att den här bloggen har ett och annat inlägg som handlar om den lilla mannen med den stora rösten. Och, faktiskt, det var en slump att veckans live är en Dio-skiva, det inlägget skrevs tidigare i veckan och publicerades på söndagmorgon.
Men det blev ju ganska passande, för det är ett mycket bra monument över honom.

R.I.P Ronnie. We Rock!


"Message from Wendy Dio

Today my heart is broken, Ronnie passed away at 7:45am 16th May. Many, many friends and family were able to say their private good-byes before he peacefully passed away. Ronnie knew how much he was loved by all. We so appreciate the love and support that you have all given us. Please give us a few days of privacy to deal with this terrible loss. Please know he loved you all and his music will live on forever.

- Wendy Dio"

Klart för semifinal...

...efter att omröstningen tagit slut. Personligen är jag förvånad över att Behemoth slog ut självaste Metallica, men så blev det! Dessutom hyggligt enkla segrar för Iron Maiden & Opeth, medan Kreator och Amorphis hade en hårdare fight som tyskarna till slut tog hem.

Dags för seminfinaler, alltså.
De kommer imorgon, runt lunch - och även denna rond kommer att lottas.
Spännande.

Tyvärr hamnar det ju i skymundan för vad som upptar det mesta av hårdrocksvärlden nu - Ronnie James Dio's tillstånd. Det bådar inte gott, och karl'n verkar ju kämpa för sitt liv. (de rykten som sa att han har avlidigt är alltså felaktiga. Än så länge...)
Skulle det gå så illa så vet jag faktiskt inte vad jag gör. Inser nu - när det ställs på sin spets - att detta är den hårdrocksångare som betytt mest för mig genom livet.
Huga...

KÄMPA RONNIE!!!

Live: Dio "Evil Or Divine"

Ronnie James Dio, legend. Mängder av klassiska skivor i diskografin och med 100-talet otroliga låtar på repertoaren.

Kan det då bli annat än fantastiskt när han samlar ett band som består av idel superproffs (Doug Aldrich, Jimmy Bain, Simon Wright & Scott Warren), turnerar till dess att maskinen är väloljad och sen spelar in allt på en spelning i New York?

Nä.

Förstås inte.

"Evil Or Divine - Live In New York" är inget annat än en ren uppvisning av den lille mannen med den fantastiska rösten!

Skivan öppnar med relativt färska "Killing The Dragon", titelspåret på plattan som var anledning till turnén, och naturligtvis ett av de svagaste spåren på hela spelningen. Nu gör det inte speciellt mycket, för som andra låt ligger en kombination av "Egypt" och "Children Of The Sea" där bandet väver ihop låtarna på ett helt magiskt sätt. Faktum är att det kan vara det bästa livespåret jag någonsin har hört!

Skivan bjuder sedan på mer eller mindre makalösa versioner av "Stand Up And Shout", "Holy Diver", "Heaven And Hell", "The Last In Line", "Rainbow In The Dark", "We Rock" och "Don't Talk To Strangers", men det är ändå två andra spår som fångar mitt intresse. "Long LIve Rock And Roll" har nämligen aldrig låtit såhär bra, och den följs sen direkt av en version av "Fever Dreams" som är riktigt svettig.

...oj, jag har nog snart rabblat upp hela setlistan som fantastisk.

Fast det kanske inte är så konstigt, med tanke på vad karl'n kan välja på.

Helt klart är i alla fall att detta är en liveskiva utöver det vanliga, och att du gör dig själv en tjänst om du kollar in den!

NHL-slutspelet

Sjukt konstiga resultat so far i Stanley Cup.
Philly Flyers lyckades som första lag på typ 30-40 år att vända ett 3-0 underläge till seger med 4-3, bragden fullbordades i natt mot Boston och mitt favoritlag Canucks har slagits ut mot ett vasst Chicago medan Detroit bet i det sura gräset mot San José Sharks. Rätt udda, men mäktigast av allt är ändå Montreals uppvisning.
Först möäter de storfavoriten Washington Capitals, och lyckas mot alla odds slå ut dem.
Som belöning får de försvarande Stanley Cup-mästarna Pittsburgh.
Tack för den, liksom.
Men, de små stenhårda fajter som befolkar Montreal Canadiens vägrar ge tappt, och lyckas på nåt skumt jäkla sätt slå ut även Crosby & grabbarna i Pittsburgh Penguins!

Finns bara en sak att göra.
Ge dem cred, oavsett hur det slutar.
Och jag tror inte finns någon låt som de förtjänar mer. "Killer Of Giants", Ozzy Osbourne!

Bilder på grabbhelgen

Sambon - tillika lillkillens mamma - är iväg på bus i Rikets andra stad Göteborg (eller första kanske, om man har hårdrocksperspektivet?), och under tiden pågår grabbhelg här hemma. 2 dagar avklarade, 2 kvar, och so far, so good. Ett enda missöde, när vi skulle mata mosters katter så passade M på att kissa i hennes soffa när jag skulle byta blöja. Oooops...

Sånt här får förstås inte lillkillen dricka. Det är till pappa. Däremot ska jag säga att burken var tuffare än innehållet. Ganska klen öl, men det förstås... den är väl gjord för att svalka en varm dag och vid grillen. Jag provade den på kvällen, efter en dag i gråmulet regndis.

Snygg pose?

Sådan far, sådan son...

Ja, det blev lite trist stundtals, så vi tog sällskap av nallen. För att den skulle passa in så gav vi den snygga kläder. En turnétröja från 2004, senast Whitesnake var här med David Coverdales röst i behållning?

The Vitruvian Man

Såhär ser den ut, den nya Exodus-plattan. Brutal. Det är, som du ser om du kollar närmare, en variant av Da Vincis berömda målning "The Vitruvian Man" som i sitt ursprung symboliserar människans perfekta symmetri - här förvridet för att visa människans fullständiga våldsamhet.

Själv har jag en variant på den där på min egen rygg. Tatuerad.

Kallar den "The Vitruvian Devil", då den är modifierad för att visa hur det i varje människa finns en lite jävul... typ. Om man vill vara filosofisk.

Vill man istället vara helt ärlig så var jag inspirerad av omslaget till In Flames platta "Clayman", och tyckte att det skulle bli snyggt... såhär såg det ut när det precis var klart!

Noterbart är ju att det där är en svunnen tid. Den då jag hade mer hår på huvudet än på ryggen. Det känns som länge sen nu... :)