Spelschema Sonisphere

Om en vecka landar Sonisphere här i Stockholm.

Som noterat på flera ställen - bland annat här - så är makalöst många biljetter sålda, och eftersom jag vet att Stones från siten Tune Of The Day är inblandad i set-up:en av hela spektaklet så kanske det kan komma bilder på området och artisterna på den siten så småningom.

Men, det var ju inte det som inlägget skulle handla om.

Det var ju spelschemat. Som ni kan se så börjar allt ganska tidigt, och slutar rätt tidigt. I o f s kommer väl Iron Maiden att spela två timmar eller så, men i alla fall. Dessutom ser jag själv att det blir lite av en lucka för egen del. Efter att Slayer spelat så blir det läge att inta mat & dryck innan jag kollar in Mötley Crüe!

Vill du ge din egen röst så rekommenderas antingen en kommentar, eller att du röstar på Werock!

Zakk hälsar!

Yess!

Nu blev den äntligen av, intervjun med Black Label Societys frontman och ledare Zakk Wylde.

Jag har just lagt på luren efter ca 20 minuters samtal, och en sak kan jag säga.. han pratar fort och mycket!

Rätt surrealistsik känsla, faktiskt, att svara i telefon och höra "Hi, dude this is Zakk Wylde"..

Nå, intrycken ska smältas och sammanfogas till en artikel för publicering på Werock så småningom, tillsammans med en recension av skivan "Order Of The Black". Tills vidare får du hålla tillgodo med intrycken från förhandslysningen.

Tills vidare får ni samma avsked som jag fick. "Keep Bleeding Black man"!

Recension: Soilwork "The Panic Broadcast"

Svenska Soilwork är veteraner numera.

Med 8 plattor i ryggen och ett sound som faktiskt är helt eget - det hörs att det är just Helsingborgarna som är i farten - så förväntas knappast att bandet ska vara fullständigt nyskapande på "The Panic Broadcast", även om Peter Wichers är åter i uppställningen igen. Däremot förväntas högkvalitativ modern metal med bra växling mellan aggression, growl och melodiska slingor med ren sång.

Och det är på pricken vad man får!

Sångaren och frontmannen Björn Stridh besitter en förmåga att sjunga både rent och med tryck i sitt growlande och skrikande som få andra vokalister når upp till, och det ger bandet en möjlighet att ställa just det medryckande smittande melodiska mot en tungt svängig och aggressiv fond.

Inledande ""Late For The Kill, Early For The Slaughter" bjuder på finfin rensande och sätter fart på anrättningen på ett utmärkt sätt, och i efterföljande ""Two Lives Worth Of Reckoning" så har bandets lyckats skapa en refräng som sätter sig som ett klistermärke direkt. Därefter får man standardkompositioner i "The Thrill", "Deliverance Is Mine" och "Night Comes Clean" innan det hettar till rejält.

"King Of The Threshold" är vansinnigt svängigt piskande som får mig att trumma snabbt på bilratten eller skaka mer eller mindre ofrivilligt på nacken. Dessutom lyfter den snabba attacken det kommande lite lugnare stycket "Let This River Flow" på ett riktigt bra sätt; kontrasterna samverkar gynnsamt.

Även avslutningen på skivan med "The Akuma Afterglow" och "Enter Dog Of Pavlov" är mycket stark, och det är egentligen bara "Epitome" som inte riktigt faller mig i smaken.

På det hela taget är det här kanske inte Soilworks starkaste platta någonsin, men det är ändå riktigt bra. Och, som vanligt med det här bandet, så växer skivan ju mer man lyssnar på den. Förra släppet "Sworn To A Great Divide" slutade till slut som en av de mest spelade under året för min del, något jag inte alls trodde i samband med release!

Betyget blir ganska enkelt denna gång, det känns som en helgjuten 4:a. Förväntningarna infrias.

Du hittar mer om bandet på deras MySpace, eller så kollar du dem på Spotify.

Bästa Spår: Hmm... rätt svårt, faktiskt. Antingen öset i "Late For The Kill, Early For The Slaughter" och "King Of The Threshold", eller melodin i "Let This River Flow". På det hela en ganska jämn skiva ändå, så det är väl sak samma!

Soilwork "The Panic Broadcast" - 4

Jonah Hex trailer

En del av er kanske minns det här inlägget, då Rebellängeln fick reda på att Jonah Hex skulle bli film.
En del av kanske inte minns det.
Det är väl sak samma.

Det intressanta var hur som helst att det är Mastodon som står för filmmusiken, och nu kan du beskåda nedanstående trailer till spektaklet. För det verkar vara ett spektakel till film...



Förstås ska jag se den ändå. På DVD. Hemma. Så att jag kan fläska på ljudet.
Man vill ju inte missa Mastodon!

Förresten verkar det vara högsäsong för gamla serietidningshjältar. Såg på min Rom-resa att även Solomon Kane kommer på film. Tror det kan vara ungefär samma sak som Jonah Hex, möjligen lite mindre spektakulärt.

Förhandsboka Spiritual Beggars

Spiritual Beggars släpper sin nya platta "Return To Zero" den sista augusti i Europa - men redan nu kan du förhandsbeställa den, och få med en rätt enkel men snygg T-Shirt (bilden till höger, förstås...).

Jag tror helt klart att nya plattan blir en stänkare, och undrar du varför så kan du alltid glida över till bandets MySpace och spela låten "Star Born" som nu finns tillgänglig i sin helhet.

Jag gillade ju förra plattan "Demon" så pass att jag hade den som Veckans Tips, och föll den även dig i smaken så finns ingen anledning att vila på hanen.

Skaffa ditt ex av kommande given du med!

3 Röster om Khoma "A Final Storm"

Den sista stormen, uppföljare till Den Andra Vågen. Umeås stoltheter Khoma gör svårplacerad, vemodig och vacker musik som hyllats av kritiker världen över. "A Final Storm" passade dessutom Rebellängeln som handen i handsken, och recensionen smiskade hem maxbetyget 5.
Panelen visar dock totalt splittrade åsikter!

Mr MASA: Det är inte ofta jag totalsågar ett musikalbum, i alla fall inte inom Rock-genren. Jag försöker alltid hitta i alla fall någonting som tilltalar mig. Men i detta fall måste jag tyvärr säga att jag inte kan göra annat än att ge denna platta lägsta betyg. I mina öron låter det som någon slätstruken emo-sympfoni som går i samma spår från början till slut. I stort sätt varje låt bjuder på samma slätstrukna arrangemang och sång vilket gör det lite svårt att höra skillnad på dem. Den närmaste referens som jag kan se är Kent, för det låter precis som Kent fast på Engelska, och i mina öron är det aldrig bra.

Om jag nu ändå ska försöka hitta något positivt så skulle väll det kunna vara att det hörs att Khoma egentligen består av ganska kompetenta musiker. Och jag tror att de skulle kunna vara bra, om de hade bättre och mer fantasifulla låtar.

Bästa låt: Osiris (den enda låt som avviker från mallen, i alla fall lite)

Betyg: 1

JonteRoyal: Ta en klunk vin, luta dig tillbaka, stäng ögonen och låt Khoma ledsaga dig igenom den närmaste timmen. "A Final Storm" är ett episkt märsterverk där skönheten ligger i det enkla och avskalade, där protesten ligger i att sakta ner och begrunda. Efter otaliga lyssningar är jag nödgad att revidera min tidigare åsikt om att "The Second Wave" är Khomas mästerverk. "A Final Storm" växer större för varje gång och är inte detta årets album blir jag väldigt förvånad.
Betyg: 5

Stones: A Final Storm innehåller majestätiska tongångar, med en känslomässig beröring, denna går rakt in i hjärta och själ. Denna skiva har en given plats på årsbästa listan.
Betyg 5

Ehh? Jaha? Två fullpoängare, och en sågning med stora motorsågen? Vad betyder det? Snittet hamnar alltså på 3,66, men det spretar ju oerhört.
Det verkar som om Khoma inte lämnar någon oberörd i alla fall!

Uppdaterad spellista

Onsdag, och en halv arbetsvecka har avverkats.
Det betyder också att det är dags att uppdatera "Mest I Spelaren"!

Senaste veckan har bjudit på följande alster...

• Soilwork "The Panic Broadcast"
• Grand Magus "Hammer Of The North"
• Iron Fate "Cast In Iron"
• Jorn "Dio"
• Black Label Society "Order Of The Black"

Bara skivor alltså, inga enskilda låtar eller artister eller DVD's som dominerat.

Iron Fate och Jorns hyllningsplatta till Ronnie James Dio kommer det recensioner på strax, på Werock. Black Label Society's kommande "Order´Of The Black" också, även om det kanske dröjer lite extra - du får helt enkelt nöja dig med informationen från förhandslyssningen.

Grand Magus har spelats i bilen när jag och lillkillen M har åkt fram och tillbaka till hans mormor där han är på dagarna den här veckan. Och, det roliga är att han headbangar i perfekt takt! Sånt gör förstås en far stolt - och, i mitt fall, fundersam. Var har han fått den där taktkänslan ifrån? Inte är det från sina föräldrar i alla fall...

Soilworks senaste verk "The Panic Broadcast" har också rullat flitigt (recension på den här bloggen vilken dag som helst, jag ska bara...i väntan på mina tankar rekommenderar jag dock Werock-kollegan Martins recension av plattan), och det har också fått mig att reflektera över en sak. Soilwork och Dark Tranquillity är lite samma sak!

Ja, alltså inte så att de låter lika, men ändå. Alltså, båda grupperna har hållit på rätt länge. Båda grupperna har ett alldeles eget sound, trots att de håller sig i samma subgenre av hårdrocken. Båda grupperna är riktigt stora internationellt, men inte riktigt på världselitnivå. Faktum är att det lockar lite att göra en Tvekamp mellan de två. Vill ni ha det?

..tja... vad annars?

Jo, jag har uppdaterat arkivet med alla recensioner, och även adderat "3 Röster om.." i de fall dessa finns. Sjukt många recensioner ligger faktiskt där, måste jag säga. 22 stycken som hamnat på Werock och 23 stycken på den här siten... bara i år! Du hittar arkivet här!

3 Röster. Det kanse var ett tag sen, men nu har det plingat in lite mejl från panelen. Jag kan alltså utlova mer eller mindre spretiga åsikter om i alla fall Khoma och Misery Index under de kommande dagarna. Vi ses. Här!

Windy City

Det är i Chicago det händer i år.
Windy City.
Stanley Cup hamnade där, rättvist.
Och där gör inga mindre än Soundgarden comeback, på riktigt!

Efter att ha tränat sig lite under fakenamnet Nudedragons (ett anagram för bandnamnet) på hemmaplan i Seattle så verkar den kommande starten av Lollapalooza ändå göra Cornell och pojkarna lite nervösa - så nu gör de ett uppvärmningsgig.
Jodå.
Det sker i Chicago det med.

Du hittar mer på den här länken, och det påminner mig om att jag faktiskt var på väg att lämna Sverige för just Chicago för ett par år sen. Ett jobberbjudande låg i potten, men dels var jag lite för feg, dels var det inte ett perfekt erbjudande så allt las i malpåse.
Tur var väl det, med tanke på allt som hänt efter det - även om jag gärna hade kollat in både Soundgarden och Blackhawks...

Månadens DVD-tips

Sommaren har ju bjudit på fantastiska dagar. Sol, grillande och slappande i massor har dominerat, men kanske är det läge för att krypa upp i soffan nu, och avnjuta en bra film.

Varför inte en musik-DVD?

Och varför inte en riktigt bra sådan?

Senaste budet i Werocks serie om tips i DVD-djungeln är en riktig pärla, tycker jag. Rage Against The Machine rockar, minst sagt, på den här spelningen som även varit med i bloggens live-serie.

I Månadens DVD-tips får du dock chansen att kolla in mästerverket närmare, med bild och grym klippning och mixning.

Glid dit med en gång, så vet du hur du ska ladda rejält inför det kommande upproret. Fuck You, I Won't Do What You Tell Me!

Missa inte Record Heavens Sommarrea!

Du missar väl inte rean hos bloggens samarbetspartner Record Heaven?
10% är väl i o f s precis som vanligt för dig som läsare, men ändå... :)

Själv har jag fyndat bland annat Graveyard som jag upptäckte på den här bloggen, en äldre platta med Soilwork, Nifelheim och ett remastrat kanonpaket med Whitesnake!

Close Up Festival på Münchenbryggeriet

Idag är det vardag för Rebellängeln.

Tillbaka på jobbet, och så här första dagen ser det ut att vara oväntat mycket att stå i.

Trots det ska jag försöka hinna med ett träningspass (jo, det behövs, något har hänt med alla mina kläder under sommaren... de sitter inte alls så bra just nu. Eftersom jag är för snål för att köpa nya så ska jag istället försäka ändra på mig själv!)

Och, den t-shirt som jag fann när jag grävde i garderoben för att packa träningsväskan var inget annat än en lite bortglömd raritet. Ovanstående bild visar fronten på festivaltröjan, och det väcker i alla fall två tankar hos mig:

1) Jävlart, vilken line-up de lyckades spika ihop!

2) Ehh... varför har Evergrey hamnat överst tillsammans med Opeth & Satyricon? Före band som Katatonia, Khoma, Bolt Thrower, Cult Of Luna, Nifelheim, Amon Amarth, Deathstars m fl?

Ny vecka idag. Häng på. Hepp!

Slut på sommaren

För mig i alla fall.
Eller, kanske inte sommaren, det är väl lite fel uttryck. Snarare på semestern - imorgon börjar jag jobba igen. Lite surt, minst sagt, men samtidigt lite skönt med vardag.
Förresten har det varit ganska bra drag på bloggen under sommaren ändå, trots det magiska vädret. Som sämst 25 unika besökare en av de riktigt heta dagarna, men oftast mellan 50-65 pers dagligen. Det tycker jag är riktigt bra för att vara sommartid, och det är väl runt hälften ungefär om man jämför med "normalt".

Och, som en tillbakablick innan det är dags att gå på jobb så tänkte jag bjuda på en lite specialare. Lite nedladdning (ojoj, busigt!) med tema Rom. Jag och frugan var ju där nyligen, och det kan väl vara ett fint sätt att sammanfatta sommaren, tycker jag.

Du hittar mappen med filerna här, och det som bjuds är först Marduk, öppningsspåret från eminenta "Rom 5:12", sen lite hederlig hårrock med Virgin Steele, "The Burning of Rome".
Sist men inte minst kommer 3 spår från den här skivan med Ex Deo!

...undrar du förresten hur det går med intervju med Zakk Wylde?
Ja, du är inte ensam.
Jag har faktiskt haft 2 inbokade tider, men båda har skitit sig. Trist, så nu får vi se vad som händer.
Håll tummarna!

Formfaktor?

Hm.
Jag undrar.
inom Werock använder vi STORA BOKSTÄVER för bandnamn, "inom konstiga tecken" för namn på skivor samt kursiv stil för namn på låtar. Dessutom, och kanske viktigast, så sträcker sig betygsskalan mellan 1-10.

På den här bloggen har namnen på grupper alltid varit i fetstil, och både namn på skivor och låtar !"inom konstiga tecken"... ja, och, alla betyg inom skalan 1-5.

Det där kanske inte är helt jäkla praktiskt.
Jag kan tänka mig fortsätta med det, men det är ju ändå bara en tidsfråga innan det blir ex en "3 Röster om..." på en skiva som recenserats på Weock istället för på den här siten, och då kanske det blir förvirrat? Eller inte?
Vad tycker du?

Ska jag ändra här till samma som Werock, eller inte?

Bloodbath live

Det är ju verkligen en av de akter jag skulle vilja se. Bloodbath.
Det ges tyvärr inte så många chanser, så man får nöja sig med det lilla.
Som den här intervjun som Åkerfeldt gjorde i samband med franska Hellfest!

Dessutom får du den här videon som finns med på livegiven "The Wacken Carnage", en av de riktigt köpvärda paketen. "Like Fire" är en av mina favoriter att springa till, takten är rätt skönt gungande - och det kan ju passa nu. Dags att sluta ha semester strax, och gå stenhårt in i vardagen. Det betyder att återuppta löpningen, och varför inte med den här låten som soundtrack?

Hårdrockskväll 2011

Nu är det på gång.
Kanske det som är Årets bästa kväll.
Hårdrockskväll!

I år blir det 2011, och som vanligt siktar vi på att ha själva kvällen i samband med Trettondagsafton, traditioner är ju faktiskt till för att följas...
Vad är det då som gör det på gång?
Enkelt.
Första kvällen, med röstningen, är bokad.
Vi pratar alltså 21:a augusti, en lördag, för val av kategorier!
Hur själva valet kommer att gå till är ännu inte spikat (förra året hade alla deltagare 10 poäng att fördela, nu får vi se om vi ändrar reglerna.....), men helt klart blir det nya kategorier i år.
Förra årets kategorier hittar du här, liksom en sammanställning av vad Hårdrockskväll är....
Nå, sista kategorin blir ju som vanligt "Bäst Just Nu", men annars...
Nya förslag kommer att innefatta exempelvis:

• Bästa Skandinaviska Akt
• Bästa Låt -10-talet
• Spela något Överraskande
• Bästa Pudelrock
• Coolast detalj

...men, som vanligt, kära läsare.-..kommer du på någon fräsig kategori så är du mer än välkommen att dela med dig av den!

Kvar sen tidigare är bland annat...

• Bäst Soundtrack
• Bäst ballad
• Låt som förtjänar mer speltid
• Bästa låttitel
• Bästa instrumentala låt
• Bästa titelspår
• Bästa/mest passande sånginsats
• Bästa episka mästerverk (minst 9 minuter)
• Underbart är kort (högst 2,5 minuter)
• ...med flera. Det finns fortfarande liiiiite att välja på... :)

Ozzy och Iommi enas om Black Sabbath

Kanske vet du det sedan innan, kanske inte - men en tvist avseende namnet Black Sabbath har pågått under en ganska lång tid mellan de två huvudfigurerna Tony Iommi och Ozzy Osbourne.
Det är bland annat därför som Iommi använde namnet Heaven And Hell för sina eskapader med Dio vid micken. Nu verkar det, paradoxalt nog, som om den store hårdrocksröstens bortgång har hjälpt till att lösa tviste avseende namnet Black Sabbath.
Under begravningen så började legendarerna prata med varandra igen, och enligt den här länken så har de enats om att de är vänner igen.

Och - ingen av dem utesluter fortsatt samarbete.

Hoppla. Nu blommar löken!

Förhandslyssning Black Label Society och Intervju Istapp

Mitt i sommaren, i hetaste sommaren så händer det grejer på Werock.
Publicerat är nu mina intryck av förhandslyssningen på Black Label Societys nya skiva "Order Of The Black", samt en rätt annorlunda intervju avseende svenska black metal-kombon Istapp.
Båda artiklarna är rätt annorlunda, så jag mottager gärna era kommentarer om dem!

3 Röster om Exodus "Exhibit B: The Human Condition"

Är gammal äldst?
Kanske. När nu 3 Röster återvänder efter en tids tystnad så är i alla fall frågan berättigad. Veteranerna Exodus visar fin form, i alla fall tyckte Rebellängeln det i samband med recensionen av den här högersmockan. Men - vad säger panelen?

Mange: Hm, när lyssnade jag på Exodus senast? LP? Nu har jag iallafall denna CD med trashveteranerna och jävlar de här gubbarna kan lira trash! Plattan innerhåller mängder av hårda riffkombinationer. Burn, Hollywood, burn är till en början bästa spåret, men efter ett par lyssningar till på att Exhibit B: Human condition kommer andra inte lika lättsmälta spår växa till sig. Jag har även kollat upp att de besöker Debaser Medis 8 december. Vi ses där.
Betyg: 4

SheerFaith: Exodus är ett band som förtjänar att bli betydligt större. Problemet på senare plattor är Rob Dukes. Han är i ärlighetens namn en tråkig vrålare/sångare.
Dukes har dock ryckt opp sig en smula på senaste plattan så man sitter inte och irriterar sig hela tiden och drömmer om att Paul Baloff ska återvända från de döda och överta micken. Exhibit B är ett stycke habilt verk thrash som sparkar röven av Exhibit A. Gary Holt är en grym thrashkompositör som spelar skjortan av de flesta. Hoppas att han en dag får den framgång han förtjänar.
Betyg 3/5


Stones: Från öppningsspåret och framåt har Exodus tydligt beslutat att fortsätta utvecklingen för att driva den kreativa skapandet för thrash metal framåt. Plattan innehåller en bred arsenal av galopperande riff och ett låtskrivande stark nog för att hålla intresset uppe även om denna skiva är i det längsta laget.
Betyg: 3.5

Ganska bra ändå. 3+3,5+4, dvs ett snitt på 3,5 för grabbarna i Exodus. En stark trea, på gränsen till 4:a, eller svag 4:a om man så vill.
Helt klart är ändå att skivan är fullmatad med riff, glimrande spel och en grym ambition!

Lugnet före stormen?

Såhär mitt i sommaren är det festivaler som dominerar hårdrockscenen.
Inte skivsläpp.
Men om man kollar på en del av de släpp som stundar de närmsta månaderna så får man faktiskt känslan av att det är lugnet före stormen, och att exempelvis september blir lika het som förra året..
Kolla bara vilka tungviktare som närmar sig release (ja, och saknar du de upprabblingar över månadens skivsläpp och koncerter som den här bloggen körde förra hösten så.. tja, jobbigt. För dig. För det var jobbigt att hålla reda på dem. För mig. De är med andra ord innefrusna tills vidare...)

Volbeat "Beyond Hell/Above Heaven"
Black Label Society "Order Of The Black"
Iron Maiden "The Final Frontier"
Primordial ..och dessutom förstås en massa fler.
Härligt, det blir en hård höst, helt enkelt...

I väntan på dessa godbitar kan du ju alltid roa dig med att läsa Martins fina intervju med Ryan Glisan i Allegaeon, eller att kolla in nya videon med Iron Maiden nedan. Tack Kim för tipset om var den fanns!


The Final Frontier - Director's Cut

Iron Maiden MySpace Music Videos

Lite blandade nyheter...

...kommer här. Håll till godo!



Megadeth släpper en härlig livesamling i september. Det är hela "Rust In Peace" som framförs, och sen adderade godbitar från karriären, och det ser ut som om det släpps som DVD, Blueray och CD. Mer info här!



Kungen på skorna? Snart så. Både King Diamond och Mercyful Fate har sålt sina klassiska omslag för att pryda... skor! Udda kanske, men håll... visst är de rätt coola?

Sanctuary är på väg att återupplivas. Warrel Dane uppges arbeta med bandet igen, och ny platta planeras till hösten - den första sen "Into The Mirror Black". Något skumt är det med Nevermore och stämningen i det bandet, kan man tro...

Iron Maiden har släppt sin senaste video, till låten "The Final Frontier" från kommande plattan med samma namn. Den kan man inte bädda in ännu, men du hittar den här!

Tja, det kan vi väl säga var alles för denna gång. Nu ska jag fixa upp lite info om intrycken av förhandslyssning av Black Label Societys kommande skiva "Order Of The Black". Håll ögonen på Werock för mer info!

Dimmu Borgir till Sverige

Norska episka black metalveteranerna Dimmu Borgir släpper sitt 9:e album "Abrahadabra" i september, och följer upp med turnén "Darkness Reborn" som bland annat kommer till Stockholm och Göteborg.

Vad "Abrahadabra" betyder, och alla datum för turnén, hittar du här.

Där finns även lite mer info om plattan som ser ut som ovan.

Kan bli bra!

Hm...nåt är fel..

Hm, under dagen var det tänkt att jag just skulle lagt på luren med ingen mindre än Zakk Wylde.
Men, trots inbokad tid 13:20 till 13:40 så har det inte blivit av. Nåt är fel, och jag kan bara hoppas att det är missförstånd med tiden som spökar. Skulle vara helt ofantligt surt att missa den här chansen!

I går fick jag dessutom chansen att förhandslyssna på kommande plattan "Order Of The Black" från Black Label Society. Det är - kan jag redan nu säga - en riktigt bra skiva bandet har skapat, och gillar du deras säregna grooviga hårdrock så ska du förvänta dig en riktig fest.

Nu ska jag försöka forska i varför jag missat intervjun, eller tiden, så får vi se om följetången kan nå ett lyckligt slut. Dessutom försöka skriva ihop lite fler tankar om förhandslyssningen. Och ta hand om lillkillen M, som dukat under för hög feber under dagen. Man har att göra, kan man säga! :)

Avslutningsvis kör vi en video som jag aldrig tröttnar på.
"In this River", tillägnad Dimebag Darrel.
Skruva upp volymen och njut...

I Backspegeln: Necrophobic "Death To All"

Necrophobic.

Svensk superelit när det gäller svärtad dödsmetall, och ett av Veckans Tips. dessutom en av de första plattor som den här bloggen recenserade, efter att ha haft den som konstant följeslagare i hörlurarna under otaliga träningspass. Recensionen var ganska enkel, och betyget hamnade på en trygg och stabil 4:a.

Såhär i efterhand måste jag tyvärr erkänna att jag inte lyssnat lika mycket på den här plattan som jag borde. Den är helt enkelt jävligt bra, men det har inte blivit av. Det beror delvis på att jag valt föregångaren "Hrimthursum" när jag spelat Necrophobic, men även på att det varit mer musik än tid, helt enkelt. Och det är ju synd, för herrejävlar, vilken pärla det här är!

När jag nu spelar plattan så måste jag säga att den åldras med värdighet.

Detta är bra.

Det är kanske inte en fullpoängare, men det är baske mig inte långt därifrån.

Ljudet är briljant, produktionen känns lagom påkostad utan att tappa känsla, låtarna är bra och ruggigt jämna - det finns inga dalar alls på plattan!

betygsfyran får väl stå kvar såhär i efterhand också, men... grymt stärkt, Nära nära en femma!

Bra avslutning på dagen

Såhär avslutades en helt fantastisk familjedag med Skansenbesök som största händelse.
Perfekt för grillning, köttet är fågel - kalkon och kyckling.
Grymt bra.
Ölen är Gotlands Bryggeri Sleepy Bulldog Summer Pale Ale, en riktig hit som du kan läsa mer om här. Och, det kanske största av allt.
När grillen fräste som bäst ringde det i telefonen.
Det verkar som om det är back on, intervjun med en viss Zakk Wylde.
Stay tuned, håll tummarna och grillen het.. :)

Recension: Danzig "Deth Red Sabaoth"

Elake Elvis, Glenn Danzig är förstås lite av legend.

Förutom ett förflutet i kultgruppen Misfits så står han bakom en av de starkare albumsviterna som gjorts med sina första 4 soloplattor, innan han började sväva iväg på skummare vägar och till slut klassas i stort sett som ett skämt.

Nu, med "Deth Red Sabaoth" så bryter han tystnaden igen, och det har i förväg pratats om en återgång till samma sound och kreativitet som under de första soloplattorna. Då blir man förstås nyfiken...

"Deth Red Sabaoth" är också en väsentligt bättre platta än de senaste spektaklen som Danzig presterat, men det är förstås ingen höjdpunkt som exempelvis "II - Lucifuge". Konstigt är det förstås inte heller, att toppa en sådan platta är inget som gjörs speciellt enkelt.

På denna skiva har Glenn själv spelat alla instrumen utom trummor (utom på en låt, "Black Candy" då han faktiskt också intar trumpallen...), och han har producerat hela klabbet också.

Tyvärr.

För, så här är det: "Deth Red Sabaoth" innehåller en hel del riktigt bra låtar, det är helt klart råmaterial för en riktigt bra Danzigplatta - men det är bara en demo. Ljudet är alltför ruffigt och dåligt för att man ska komma undan med det idag, och jag är helt övertygad om att dynamiken hade mått bra av att få Glenn utmanad kreativt och musikaliskt av andra bandmedlemmar.

Trots allt så är en gitarrist bäst på att spela gitarr, en basist på att spela bas!

"Deth Red Sabaoth" känns annars delad i två delar. Den första är mer experimentell och öppnar med ett passande nummer i "Hammer Of The Gods" och svängiga "The Revengeful", men känns initialt som den svagare halvan. Andra halvan innehåller höjdpunkter som titelspåret, "Night Star Hel" och plattans bästa spår - avslutande "Left Hand Rise Above". Det är antagligen också den andra halvan som fått igång pratet om återgång till gamla tiders Danzig, då det är som mest likt i sound och låtstruktur här.

Synd bara det där med ljudet och att han envisats med att göra precis allt själv...

Bästa Spår: "Left hand Rise Above". Klassisk Danzig!

Betyget blir en 3:a, men åååhhhhh - tänk vad bra det hade kunnat bli!?

Danzig "Deth Red Sabaoth" - 3

Jag och Zakk..

...verkar ha svårt att få till det.
Såhär skrev jag tidigare i våras, och vad ser jag när jag kommer hem från Rom?
Jo, bolaget har beviljat intervjun.
Den helgen jag var borta.

Jamenvafaaaaan?!?
Nu ger jag i o f s inte upp, ska försöka få till det ändå, men i alla fall.
Vad irriterande. Får fortsätta tjata. Och kanske komma på några bättre frågor.. hehe..

Lite svalare!

Det är fortsatt varmt, men idag finns det lite hopp. Lite svalare.
Tur det, den senaste värmeböljan är helt enkelt för mycket för mig. Det har faktiskt varit så varmt att inte bara kreativiteten hämmats för Rebellängelns del - jag har inte ens kunnat dricka öl för jag känner av vätskebrist som det är!!! ILLA!

Så, istället bjuder jag på lite smått och gott idag.
Lästips, Blasphemedias utmärkta krönika om tjejers allt större plats på metalscenen, t ex. Den finns här, och jag tycker du ska kika lite på den, det är den värd! På Werock hittar du faktiskt också lite sprillans nya recensioner, bland av Torture Division! Och, på tal om Torture Division - de går ju sin egen väg. Du hittar faktiskt hela deras katalog för nedladdning på deras hemsida, i något som de kallar "Downloadgraphy", istället för discography.
Glid dit med en gång och plocka hem detta skolboksexempel på hur svängig, brutal, högkvalitativ döds ska låta!

Själv ska jag pilla ihop recensionen på Danzigplattan närsomhelst nu. Vilken dag som helst. Bara solen ger mig lite andrum... det passar sig väl knappt att skriva om Elake Elvis under en brännande sol. Den är mer eller mindre klar i mitt huvud - jag ska bara, som Alfons sa! :)

Boktips i sommarhettan...

Det är för varmt.

En norrlänning som jag klarar inte riktigt det - och jag känner att det pajjar min kreativitet. Det blir ingen recension av Danzig idag.

Istället får ni ett litet tips på en bok att avnjuta i skuggan.

Jean-Christophe Grangé har skrivit en klassisk internationell thriller i samma stil som gamla Ludlum, eller för den delen Dan Browns "Da Vinci Koden" och "Änglar och Demoner" (även om jag personligen inte gillar just Dan Brown, men det är ju en annan femma..).

Under det usla omslaget döljer sig en bok som behandlar djävulssekter, katolska kyrkan, bisarra ritualmord och en förtappad före detta präst som numera är snut mitt i smeten. Boken är skriven i jag-form, så för mig tog det lite tid att fastna, men gillar du spänningsböcker med en känsla av "det här kanske är sant, fast det inte kan vara det..." och inblandning av djävulen - plocka upp ett ex!

R2 vinner - igen!

Som vanligt var det R2 och Oscar, två av bloggens ständiga deltagare i tävlingar som var först.

Det skiljde inte mycket, bara minuter - men R2 var något före denna gång!

Upp kom plattan "Persistence Of Time" med Anthrax, en riktig klassiker.

Hoppas du inte har den. Och grattis!

Edit: Fan, sommarvärmen har bränt min skalle. Eller i alla fall hjärnan. Jag glömde ju för bövelen svaret på frågan som var inbäddad i det här inlägget!!! Helmiss.

Nå, svaret var ju förstås Opeth med "Reverie/Harlequin Forest"!

The Age Of Nero

Rom är ju verkligen en stad som präglats av sina antika kamper. Julius Ceasar har de flesta hört talas om, liksom Augustus, hans son. Men den mest kände kanske ändå är Nero, galningen som bärnde Rom och som verkligen dyker upp lite då och då i metalkretsar. Jag tänker spontant på Satyricons senaste verk, även om jag vet att de menar "svart" istället för den galne diktatorn.
Fast... inte ser han väl så farlig ut ovan?

----


Fontana di Trevi, där svenskan badade. Tillsammans med Spanska Trappan var det grymt tråkiga jäkla ställen. Fina, javisst, men helt överbelamrat med folk - och, egentligen, i en stad proppfull med antika sevärdheter... hur häftig är en fontän, egentligen?

---

...into the trees, past meadow grounds. And further away from my home...
Försten som mejlar mig vilken grupp & låt får ett spontant pris. Ska vi säga en platta ur skatthögen? Härlig park var det i alla fall, speciellt med tanke på temperaturen. Typ 40 grader..
-----



Hotellet. Litet, bara 40 rum. Bra klass, bra service - och i stort sett mitt på en av Roms hemliga skatter, Kappuchinkryptan. Som Per tipsade om. Som vi missade för att den var stängd!!

---

Piazza Navona. Grymt härligt torg, med liknande fontäner (erkänn, de tog liksom i lite mer dramatiskt när de skapade grejer förr...) och massor av bra cafér och restauranger.

Missa det inte om du åker dit...

----

Vittriano. Mitt i Rom, bredvid de gamla antika lämningarna från Forum Romanum och Colossuem - helt i vit marmor och fucking gigantiskt. Lokalbefolkningen kallar den visst bröllopstårtan, och det är ett passande namn. Ful och snygg samtidigt. Mäktig, och helt jävla felplacerad!

----

Inne på Forum Romanum. Vi var där en jävulskt het dag, så vi tog ingen guidad tur. Antagligen en miss, för man fattade nog bara hälften... men, mäktiga grejer som stod kvar. Colossuem var bra, mest för att vi kom in utan att köa. Dessutom undrar jag om inte Necrolord snott den här blåfärgen ovan till sina alster med Grand Magus och Netherbird?

Så, vad övrigt?

Vi kollade förstås Sixtinska Kapellet (mäktigt), åt bra (bland annat den bästa pasta jag någonsin ätit, min hustru förbannade resan för att hon aldrig mer kan äta pasta här "hemma") och drack fantastiska viner. Shoppade på tax free. Fick ett paket med Soilwork och Jorns hyllningsskiva till Dio i postlådan när vi kom hem. Och gick.

Över hela jäkla Rom.

Så nu har jag vader som en arbetshäst!

Borta bra - men hemma bäst!

Det känns rent av grymt skönt att vara hemma igen.
Rom var häftigt - ovan en bild på en liten delmängd av alla antika lämningar, detta är ett gammalt fort - men det är alltid lika skönt att komma hem.

Under kvällen eller morgondagen ska jag försöka ladda upp lite mer bilder och intryck. Sen kommer även en recension av Danzigs nya giv "Deth Red Sabaoth" som rullat flitigt under resan!
Hej Sverige!

Candlemass - nytt jubileum!

Fira jul med Candlemass?
Ja, nästan. I alla fall 25-årsjubileum med de svenska doompionjärerna!

Den 18/12 smäller det på Debaser Medis här i Stockholm, och de verkar ha laddat med en hel del kul, bland annat debutskivan "Epicus Doomicus Metallicus" i sin helhet - med originalsångaren Johan Längqvist - som en teaser. För oss som var där när bandet firade 20 år så kan man kanske tänka sig att det finns ännu fler överraskningar i kulisserna...

Såhär säger bandet själva på sin hemsida:

ONE EVENING WITH CANDLEMASS!!
by candlemass on Jun.16, 2010, under News

The legends of doom celebrates 25 years as a band with an extra long performance at Debaser Medis in Stockholm december 18.
The classic album ”Epicus Doomicus Metalicus” will be performed in its entirety for the first time with the original singer Johan Längqvist!!
Robert Lowe will of course also be on stage this evening singing both old and new material at this mega cool event!!
Expect a long show with the kings of Doom!!
Tickets: www.debaser.se/kalender/4830

Recension: Netherbird "Monument Black Colossal"

Svenska Netherbird verkar göra en riktigt fet satsning på att slå igenom. Omslag av Necrolord och en viss Adrian Erlandsson på trumpallen (även om han visst efter inspelningen av skivan hoppat av bandet, vad jag förstår) ger ju eko inom metallvärlden, speciellt om man spelar black/death metal med episka och symfoniska inslag.

Skivan börjar med stämningsfulla "Looming Majesty" som egentligen bara är ett intro komplett med åska, regn, stråkar och piano innan skivans bästa spår brakar loss; "White Noice Sky In Overdrive" är en sån där låt där allt bara stämmer och som kan få håret på mina armar att resa sig av lycka! Härligt driv, stundtals melodisk svängig black metal, stundtals ett At The Gates-minnande tvåtaktsdriv som inte går av för hackor, fantastisk sång av Nephente.

Om hela plattan varit såhär så hade betyget blivit full pott, förstås!

Nu är så inte fallet, tyvärr.

Redan efterföljande "A Shadow In The Garden Of Darkness" visar på Netherbirds svaghet - man vill helt enkelt vräka på med för mycket av det goda! Refrängen är grymt bra, men resterande del av låten förlorar sig i intro, vers, kyrkklockor, körer och allehanda effekter.

Less is more, ibland!

Givetvis finns en hel del grymma låtar och delar av låtar ändå. Ostigt döpta "Strindbergian Fire" är riktigt bra hela vägen, liksom "The Weight Of Vapor" (trots att det här dyker upp det obligatoriska skönsångandet av kvinnlig gästvokalist..). Trumspelet är förstås tajtare än en nunnas ringmuskel, och sången är varierad och bra samtidigt som alla medlemmar gör vad de ska.

Det är ju bara det där med själva detaljeran som ibland kan bli lite för mycket, eller dra ner känslan istället för att höja den. Fast, å andra sidan, det är inte många band som går i land med en sån sak, i alla fall inte i min bok!

Nå, Netherbird har gjort en bra platta, och du har dessutom chans att ladda ner deras förra giv "The Ghost Collector" gratis via bandets hemsida! Betyget hamnar på en 3:a, men den ska ses som stark.

Bästa Spår: "White Noice Sky In Overdrive"

Netherbird "Monument Black Colossal" - 3

I Backspegeln: Ex Deo "Romulus"

Det kan ju förstås finnas få skivor som är lämpligare att skärskåda i backspegeln än just "Romulus" nu, när jag är i Rom. Att skivan dessutom är en som växt och förändrat sig lite sen recensionen gör det ju förstås än intressantare!

Ex Deo är egentligen Mauritzio Lauconos (Kataklysm) soloprojekt, och är en temaskiva om Julius Ceasar. Som sådan är den proppfull med detaljer som skall symbolisera det episka med skivan. Den delen hade jag en del emot, helt enkelt för att det kunde bli lite för mycket av det goda (samt att det faktiskt ibland inte var tillräckligt bra gjort), men under den tid som gått från recension till nu så har jag liksom förlikat mig med det. Jag bryr mig inte om att det inte är perfekt, helt enkelt, och de låtar som finns har dessutom växt till sig rejält. Rejält!

Vid recensionen var det här en klockren 3:a för mig; nu skulle jag vilja säga att betyget är lika klockrent... men en 4:a! "Cry Havoc", "Legio XIII", "The Final War", "Cruor Nostri Abbas"...det kryllar av riktigt bra döds/black här, och jag har under det här året kommit fram till att jag ändå gillar lyriken. Ex Deo kan mycket väl dyka upp som Veckans Tips så småningom!

Recension: Nevermore "The Obsidian Conspiracy"

Nevermore förknippas för de flesta metallskallar framförallt medgitarristen Jeff Loomis och sångaren Warrel Dane. Rätteligen så, det är dessa två som gör bandet unikt och intressant, då de står för ett blistrande gitarrspel och ett känsloregister i sången som är mycket svårslaget.

Det finns förstås människor som inte riktigt tål bandet, vilket antagligen alltid är fallet med grupper som inte riktigt håller sig i mittfåran. Det får man ta. Personligen gillar jag gruppens musikstil, och håller tidigare släpp som "Enemies Of Reality" och för all del också förra given "This Godless Endeavor" högt. De spelas tillsammans med briljanta liveplattan "The Year Of The Voyager" rätt frekvent hemma hos Rebellängeln. Alltså - en ny platta med Nevermore, det kan väl bara bli bra?

"The Obsidian Conspiracy" visar sig dock vara en platta som lovar mer än den håller. Jag känner mig faktiskt lite lurad; inte för att jag tycker det här är dåligt, utan för att det borde vara.. ja...bättre.

Inledande riffet på "The Termination Proclamation" får det visserligen att vattnas i munnen på mig, och "Moonrise (Through Mirrors Of Death)" samt "And The Maiden Spoke" är klassiska Nevermoredängor, men ändå. Var är den där balladen som är så bra att man nästan skiter på sig? "Emptiness Unobstructed" och "The Blue Marbel And The New Soul" är väl de som kommer närmast, men det är lite samma sak där; det är bra men inte så bra som man vet att Nevermore kan göra det. Och det kanske är lite där som hela kruxet är.

Bandet har helt enkelt gjort så fantastiskt bra grejer tidigare att det är svårt att toppa, och kanske är det lika mycket mina egna förväntningar som sätter bandet i klistret. Fast, det finns ju band där jag har likaledes höga förväntningar och dessa infrias, så någon universalursäkt kan gänget inte få på grund av det.

Helt klart är i alla fall att herr Loomis kan konsten att hantera en gitarr, och att herr Dane fortfarande besitter en av metallvärldens mest spännande och unika röster, och gillar du bandet sen tidigare så fins ingen anledning att hoppa över "The Obsidian Conspiracy" - även om det kanske är bra att inte hissa förväntningarna genom taket...

Nevermore har sitt hem på internet här, och finns givetvis på Spotify.

Bästa Spår: "Moonrise (Through Mirrors Of Death)" eller "Emptiness Unobstructed" tycker jag nog.... men, som skrivet, det är överlag ganska jämntjockt.

Betyget för den här skivan blir en klockren 3:a i min bok. Det är bra, men kanske inte så bra att du måste ha den. Dock - i ärlighetens namn - det här är en skiva som jag redan nu känner kan ta vägen var som helst. Det kan blir en sån som växer sig monumentalt stark, eller en som parkerar i hyllan och aldrig spelas. Det är med andra ord en alldeles perfekt kandidat för att göra en backspegel på senare under året!

Nevermore "The Obsidian Conspiracy" - 3

Semester - mot Rom

Idag lättar jag och hustrun mot Rom för en minisemester. Smekmånad, som inte är en månad utan bara en långhelg. Vi lämnar lillkillen hemma med sin gudmor, vilket känns både lite läskigt (första gången vi åker bort flera dagar, och så pass långt utan honom) och ganska skönt.

Sen väntar en helg av rätt lata dagar, sightseeing, gott vin, god mat och kärlek.
För att komma i rätt stämning tror jag minsann att ovanstående skiva gör susen i lurarna på planet ner. Marduks finfina "Rom 5:12" är black metal precis i min smak, och med en känsla som är svår att slå. Snyggt omslag har den också!

Kommer det att bli dött på den här siten medan jag är borta, undrar du kanske?
Nä. Inte då. Här finns en del laddat, som vanligt. Redan imorgon får du till exempel en recension på Nevermores nya platta. Stay tuned...

Ett isande inlägg såhär mitt i sommaren...

Jag vet, den här bloggen handlar om hårdrock.
Och whisky, ibland. Och, faktiskt även ishockey (det står ju till och med längst ner på profilbeskrivningen!), även om det är rätt sällan.

Men nu kan det vara läge, såhär mitt i sommarhettan, fotbolls-VM och allt vad det nu är.
Det gäller ju att hålla reda på vad som är viktigt.

Det här, till exempel. nu kan man alltså börja räkna ner! :)

Blogg I Fokus: Ljudet av ett Hårdrockshjärta

Nu är det verkligen dags.
Det är ju ett tag sen det var en Blogg I Fokus, så det åtgärdas här och nu.
Den här gången kollar Rebellängeln in CrimsonAnnas blogg Ljudet Av Ett Hårdrockshjärta, en mycket personlig blogg som varvar en hel del olika ämnen och funderingar i inläggen.
För egen del är det en skön blogg att följa eftersom det är 100% ärlighet som gäller. Här finns inga tuffa fasader som CrimsonAnna örsöker gömma sig bakom, och trots att det finns en hel del inslag av musik & hårdrock så är det inte det som är i centrum; där står istället själva livet.
Sånt gillar jag.
Människor som är sig själva!

Hej CrimsonAnna, härskare av bloggen Ljudet Av Ett Hårdrockshjärta. Berätta, vad hittar man på din blogg?
Min bloggbeskrivning är "livet ur ett metalperspektiv" Det sammanfattar bloggen ganska bra

Du har hållit på relativt länge, vad är det roligaste med att blogga? Tråkigaste? Varför startade - och har fortsatt?
Jag startade egentligen 2002 med en helt annan blogg men bloggen i nuvarande form startade 2005. Jag läser så många bloggar att jag ville ge tillbaka. Dessutom tycker jag det är väldigt kul att skriva och ville ha ett ställe där jag kunde skriva fritt.
Det roligaste är kontakten med alla sköna människor därute. Det tråkigaste är gnälliga kommentarer. Dock blir jag bara mer envis när det gäller att fortsätta skriva när de gnisslar-mobbare och näthatare ska inte få bestämma.

Jag anser att din blogg är en av de mest personliga, vad säger du om det? Finns det för och nackdelar med det, har du märkt av något sånt?
Det gör mig glad att du säger det, för min tanke är just att det ska vara skrivet från mitt perspektiv. Du kommer inte hitta rena recensioner eller referat av metalnyheter. Det finns det så många som gör bättre.
Det roliga är att de som läser verkar uppskatta det och så att låta sitt ego ta lite plats. Nackdelen är att alla inte riktigt kan ta det.

Jag skriver ju om vad jag gillar oavsett vad övriga metalscenen tycker. Har fått ta en del stryk när jag skrivit om vad jag tycker definierar en hårdrockare. Men det är bara att ta-för vem sitter egentligen på facit här?

Vad har du för filosofi när det gäller inlägg och inriktning på bloggen?
Metal är ju ett genomgående tema men jag skriver det som intresserar mig. Vill jag till exempel skriva om biologi eller om böcker så gör jag det. Dessutom har ju hårdrock en tendens att "smitta av sig" på övriga aspekter i livet-ofta kan man t.ex. se på inredningen om du är hårdrockare. Den aspekten tycker jag är skoj att ta upp.

Jag har dessutom valt att ha en positiv blogg. Istället för att länka till negativa saker och ge dem uppmärksamhet (t.ex. folk vars åsikter får mig att vilja ha en väldigt stor skämskudde) så länkar jag till saker jag tycker förtjänar uppmärksamheten.

När du själv söker läsvärt material - vad letar du efter då? Återspeglar det sig på något sätt i ditt eget bloggande?
Jag försöker skriva bloggen jag vill läsa själv-personliga bloggar, gärna med hårdrocksanknytning. Jag skulle vilja ha en "tjejtidning" med stil- och inredningstips för oss hårdrockare. Hittar man det inte så får man göra det själv.

Jag skulle gärna läsa en inredningsblogg för rockers. Ni som skriver en sådan-hör av er.

Vilka bloggar och siter följer du själv? Finns det guldkorn du vill dela med dig av?
Oj oj oj-de är många-och de flesta utanför metalscenen. Har dock plockat ut några som jag tycker sticker ut.

Mr.Masa Har varit blogg i fokus men jag tycker han är så bra att han förtjänar all den uppmärksamhet han kan få. Jag gillar att han, precis som jag, skriver om vad han själv gillar och inte för att få cred.

Morrica skriver inte alltid om hårdrock, men när hon gör det så är det med sådan klokskap och spännande tankar att det är otroligt. Hon är en klok kvinna annars också så det är mycket läsvärt.'

Werock.se hoppas jag att ingen läsare här missat ;-)

Sandra af Munkakvarn är nog utan tvivel sveriges coolaste tvåbarnsmamma. Att hon gillar goth och hårdrock och dessutom uppfostrar sina barn till att gilla det måste ju uppmuntras.

Hamnade på Mötley Crüe-Annikas av en slump och älskar att hon vågar låta sin samling ta upp hela huset. Hon ser stentuff ut men har ett gott hjärta.

Slutligen kastar jag in Häxans mat för att hon är en sådan underbar och kreativ person.

Åhå, det där var massor av spännande siter som i alla fall jag inte har någon koll på. Än. Ja... som vanligt i Blogg i Fokus: Vad är bäst just nu, musikmässigt? Vad ser du mest fram emot?
Jag vill definitivt tipsa om ett grymt band från Göteborg på väg upp, nämligen Silverhorse (http://www.myspace.com/silverhorseonline) som just givit första skivan ”The road of no return” digitalt. Finns på Spotify för alla som vill provlyssna. På sommaren ska det vara 70-talsrock, och detta är bra 70-talsrock. Lyssna på den sångaren-det är provocerande att han är yngre än jag ;-)

Inte helt nytt men grymt lik förbaskat är bandet ”Northern Kings”. Lyssna på ”My Way” och ”Don’t bring me down” Briljant! Så ska en cover-slipsten dras!
Live-mässigt ser jag fram emot Sonisphere, Pain, Europe och Silverhorse som alla kommer till stockholm i sommar/höst. Har också bestämt att jag ska se Sabaton i vinter-på land eller till havs vet bara ödet just nu.

Till sist, du ska få en liten bonusfråga... tatueringar. Vad är flipp och flopp inom motiv och stilar enligt dig?
Det är svårt. Jag tycker de snyggaste är de är personliga-tatueringar är ruskigt bra isbrytare på en fest. En kursare till mig på universitetet hade sina barns självporträtt-sådant är flipp. Men som sagt det är personligt.
Flopp är enligt mig fult gjorda tatueringar, för små och så svanktatueringar. Skulle heller aldrig tatuera in ett bandnamn-men snygga detaljer från skivkonvolut-hell yeah!

Tack CrimsonAnna, Metalbloggen uppskattar att du tagit tid & energi att dela med dig av dina tankar. Fortsätt blogga, fortsätt stå för dina tankar och åsikter.
Ni hittar Ljudet Av Ett Hårdrockshjärta här, kolla in den!

Recensioner - Ozzy, Grand Magus, Istapp

Du har väl inte missat att Werock.se publicerat sina månadsrecensioner?

För egen del har jag satt tänderna i tre stycken helt olika verk.
Svenska black metal-trion Istapp serverar riktigt röjigt och melodiskt pisk, med allehanda influenser och texter och lyrik som handlar om den eviga snön och kylan.
Totalt sett gillar jag skivan riktigt mycket, den har faktiskt lyckats kapa åt sig rejält med speltid trots konkurrens från riktiga tungviktare, och det finns en låt som heter "Bortgång Af Alvrödur, Ljusets Förfall" som är helt jävla fantastisk!
Du hittar recensionen här, och gillar du black metal med ett eget uttryck så ska du absolut kolla in det här!





Grand Magus är inte längre några duvungar, det kan man ju konstatera. Jag hade deras grymma giv "Wolf's Return" som ett av Veckans Tips, och efter "Iron Will" följer de nu upp med "Hammer Of The North". Det som serveras är melodisk högkvalitativ heavy metal, och trots att jag gav skivan 8 av 10 i betyg i min recension så tror jag att jag var snål.
Så bra är den.
Kolla in recensionen här!







Sist men absolut inte minst i laddningen från Rebellängelns penna var legenden Ozzy Osbourne med "Scream". Borta är Zakk Wylde, och ersättaren Gus G Scream (jävla uselt namn förresten...) gör väl sitt jobb. Problemet är låtskrivaren är producenten Kevin Churko. Han dränker Ozzy i en massa skit, tycker jag, och det är bara glimtvis vi får de där fantastiska melodierna med den plågade rösterna. Tyvärr.
Skivan får en ganska svag 6:a (av 10), och rent krasst kan man säga att den är ungefär som förra "Black Rain", tycker jag. Dessutom kan man konstatera att låten som är med på Slash självbetitlade platta hade platsat på den här med råge...
Recensionen finns här.

Tja.. vad mer? Jo, det finns en intressanta recensioner av Watain, Amorphis live, Soilwork och Evemaster. kolla in dem., tycker jag. Gillar du dessutom döds finns en bra intervju med Aeon som kollegan Martin gjort.

Gott om godis, med andra ord...

Bröllop!

Idag, kära läsare, är det dags. Då gifter sig Rebellängeln med sin käresta!
Klockan 16 på Häringe Slott sker ceremonin, och efter det följer en hejdundrande fest. Det betyder förstås att du idag "bara" får lite bilder från stället - tagna tidigare i våras - och att du imorgon inte får något inlägg alls. För första gången sen bloggens start för ett knappt år sen.

Jag har helt enkelt lite annat att pyssla med! :)