Citatet: System Of A Down

System Of A Down är klara för Getaway Rock i Gävle.
Jag ska till Getaway Rock i Gävle - men det är fanken inte för det här bandet.
Det Armensk-Libanesisk-Amerikanska bandet tillhör verkligen inte till mina favoriter, och denna gången ska vi landa Citatet hos just dem - och undersöka lite om varför jag nu inte gillar det. Eller, varför jag nu tror att jag inte gillar dem.
Okej?
Bra.
Jag gissar att det kommer bli lite av ett ramaskri nu, det verkar som om det inte är speciellt många som delar min uppfattning om bandets brist på lockelse, men häng med och läs mina tankar först så kan du såga sen. Kommentarsfältet är fritt!

Jag har en skiva med bandet.
"Toxicity".

Den köptes på grund av en enda låt, som spelats på radion. Den mäktiga "Aerials", som än till denna dag är det enda vettiga jag hört med bandet. Ja, det, och att jag gillade att omslaget var lite finurligt i sin kombination med titeln på skivan. Med på skivan ligger även "Chop Suey!", en låt jag nog inte hade hört när jag köpte plattan.
Hade jag hört den så vete fasen om jag hade genomfört köpet.
"Aerials" är nämligen inte helt typisk för System Of A Down, tycker jag. Av det jag nu har hört, i ärlighetens namn så inskränker det sig nog till det som spelats på radion, men min känsla är att just den låten, "Aerials", är mer standardlåtbygge än vad som är normalt hos bandet.
Det finns inga vansinniga taktbyten eller spontana skrik om att en snorre är större än någon annans. Det finns enbart en helt vanlig låt som tillåts rulla ut (i alla fall i radioversionen, på platta kan bandet inte riktigt hålla sig och gör lite såna där tona-in-och-ut-grejer på slutet av låten, men i alla fall). 
Och det är nog det som gör att jag inte riktigt klarar av dem.
Stundtals kan jag nämligen tänka att "jävlar, detta satt ju bra... bra sång också". Sen dröjer det tio sekunder och bandet drar iväg på ADHD-resa rätt ut i vansinnesland.
För mig blir det ploj.
Black Ingvars nästa, typ.
Jag har svårt att ta det på allvar, och musik, hårdrock, som inte är på allvar är för mig snäppet värre är ointressant. Det gör mig avogt inställd i grunden, med mycket stora svårigheter att se bortom mina förutfattade meningar och ge bandet ifråga en ny chans.

Med det sagt så har jag haft tankar på att skriva en Tvekamp om de två tvillingskivorna "Mezmerize" och "Hypnotize"

 

I teorin ett perfekt jobb.
Två skivor som kan med fördel ställas mot varandra, och med utmaningen att hitta de fina sakerna trots att jag inte gillar bandet. Dessutom en chans att kanske ge mina förutfattade, radioinfluerade negativa tankar en utmaning.
Det är bara det att jag liksom inte kan förmå mig.
Inte för att det inte vore kul, utan för att jag ju hellre intensivlyssnar på bra musik än inspelade deliriumfasoner.
Därför är dagens Citat mycket kort, och hämtas från den enda vettiga låten bandet gjort, enligt mig. "Aerials". 

"Life Is A Waterfall,
We're One In The River"
System Of A Down - "Aerials"

Tänkvärda ord trots allt, i all sin korta enkelhet.
Livet är ett vattenfall, och vi är alla en i floden. 
Det vi åstadkommer mot denna värld drabbar oss alla.

Med den typen av texter borde jag kanske vara glad att bandet slagit så stort, något gott måste ju komma ur det. Personligen läser jag det dock hellre än hör bandet uttrycka det...
 

Rebellängeln gör upp med 2012: Nile, Parkway Drive och Mgla

Okej, vi dyker rakt in i det va?
Det där med att 2012 svämmade det verkligen över när det gäller intressant musik, och att det var omöjligt att ha koll på alla - något som nu ska överbryggas. I alla fall hjälpligt.
Det betyder en snabb överskådande blick efter ett par två-tre varv med skivan i fråga.
Denna gång har jag bara fysiskt exemplar av en av tre, men det funkar ju ändå. Online-lyussning är inte fel för att bilda sig just en uppfattning, och det var väl därför en tjänst som Spotify bildades. Typ.
Först ut den enda fysiska plattan jag har: Nile.

För det första - det här är egentligen inget nytt under (den Egyptiska) solen. Nile står för en fantastisk teknisk leverans som vanligt, titlarna på låtarna är löjligt långa och det finns ett helt knippe riff som är så snygga att hälften vore nog. Omslaget är dessutom väldigt vackert, men efer två varv med plattan kan man ändå konstatera att det (förstås) inte är lika bra som fantastiska "Annihilation Of The Wicked". Det kanske inte spelar så stor roll i o f s, det är inte helt lätt att nå de svindlande höjderna.
Andra reflektioner: 1) är inte ljudbilden på nya "At The Gates Of Sethu" lite... svag? Eller i alla fall märklig? Nu har jag bara lyssnat på den i bilen, så den kanske inte har fått rättvisa, och jag ska spela den i den riktiga stereon innan jag uttalar mig, men det var en reflektion jag fick med en gång.
2) Ibland låter sången helt galen. Det är närapå System OF A Down-vibbar stundtals, när det blir lite sådär utflippat i rensången. Det är förstås inget jag håller på pluskontot... 
Som vanligt dock, den här skivan behöver lite varv innan man kan göra tummen upp eller tummen ner på riktigt. På Spotify här.

Sen då: Parkway Drive.

Metalcore från down under.
Jag gillar inte Metalcore.
Det är grundinställningen, och därför har jag inte köpt den här plattan. Har tagit två varv med den på Spotify dock, och jag måste ändå säga att... jo, den här skivan ska jag nog köpa.
Det här är bra, faktiskt, och det är väl bara att krypa till korset.
Det finns visst metalcore som är bra... Du hittar Parkway Drive "Atlas" på Spotify.

Sist men inte minst - en skiva vars vitsord lyft mina förväntningar sådär farligt högt att det finns uppenbar risk för ett hårt fall.
Alla låtar har enbart ett löpnummer, och den polska akten (Mgla betyder väl "dimma" på just polska, (EDIT: här stod det först "simma", en felskrivning av det roligare slaget. kolla kommentarerna!)vill jag ha för mig att bättre vetande har talat om för mig) har hyllats i såväl Sweden Rock Magazine som Close-Up Magazine...samt ett knippe olika bloggar därtill.
Det hörs också direkt, vid första lyssningen av skivan "With Hearts Towards None" - det här är kvalitét. Väl genomfört, från hjärtat och med en mix av driv och sväng som är precis upp min allé. Såklart tarvar den här skivan flera varv innan den siter, men efter bara ett enda varv med den hittills kan jag nog redan säga att den kommer att bli en av mina kompanjoner framöver.
Om det är så bra så att det hade platsat på topplistan?
Kanske.
Det får vi väl anledning att återkomma till. Tills vidare får man nöja sig med att det är väldigt bra!

Så.
Det var allt för denna gången.
Nästa gång får vi se vilka akter vi kan klämma av, men i pipen finns i alla fall Anaal Nathrakh, In Mourning, Dawnbringer och Pallbearer ...

Högkvalitetsläsning

Måste säga att senaste numret av Sweden Rock Magazine är riktigt jäkla bra. Om man som jag gillar Ronnie James Dio så är det verkligen en fest - 54 (!) sidor om karln.
Suveräna genomgångar av alla album, en initierad artikel om omslagen och massor av kommentarer och tankar från hans arbetskamrater genom åren.
Men visst är det lite smalt ändå?
Omo man inte gillar Ronnie James Dio så är väl detta det sämsta numret av tidningen, ever.
Jag kan ju bra tänka mig hur jag skulle tänka om det kom ett temanummer om, låt säga, System Of A Down. Eller Backyard Babies. Eller, hemska tanke, Sonic-Jävla-Syndicate??!!
Ugh.

Nå, annan bra läsning då.
Denna. Världens bästa farsdagspresent.

Det är, även lite efteråt, en bok som verkligen står ut för sin kvalitét.

Läs den.

Det är den och Daniel Ekeroths "Swedish Death Metal" som är de tyngsta och bästa verken som släppts avseende svensk (och till viss del norsk) metal.

Vill du istället läsa lite annat, av undertecknad, så får du vänta.

Jag har en formsvacka just nu. Bloggen hade ett oerhört intensivt år 2011 (som jag är nöjd med!), och snart stundar Hårdrockskväll 2012, så mina tankar är mest där. Och hos Werock.

Det kommer lite spännande saker där snart. Mer Ljudkrönikor (2 stycken ligger nästan lkaddade), och en intervju med gubbarna bakom Record Heaven.

Och, för tusan - Werocks samlade Årsbästalista!

Den finns att läsa nu. Här!

Mycket nöje.... (och ja, rätt skiva vann...)

Veckans Citat: Serj Tankian, System Of A Down

System Of A Down återuppstår i sommar. Precis som Jesus gjorde, enligt den högtid som ska firas snart (eller är det egentligen bara ett trick som skapats av Karamellkungen?). För min del har de två lika stor bäring på mitt liv, ungefär. VÄLDIGT liten! Oaktat det så kan det ju finnas roliga saker att använda i serien Veckans Citat. Som det här, signerat en av de kreativa hjärnorna bakom bandet... "Först slogs vi mot kristendomen, sedan mot kommunismen, och nu mot droger och terrorism. Vi hittar alltid nya ursäkter för vår strävan efter världsherravälde." Serj Tankian, System Of A Down

Getaway vs Metal Town

Igår släppte Metal Town sitt första band, en stor bokning och en av de två huvudakterna.
System Of A Down, i mina öron ett av den moderna tidens mest överskattade band.
Får mig rent av att känna det ganska bra över att jag inte kommer bevista piren i år... (jo, det är också en stor del självförnekelse med i det, eftersom jag inte ska dit så letar jag förstås anledningar att hacka på hela festivalen!)

Samtidigt släpper Getaway i Gävle fler band. Sedan tidigare klarar Immortal får sällskap av Ghost, Entombed, Vomitory, Desultory och Death Angel. Bland annat.
Den festivalen känns het!

Getaway vs Metal Town
2-0
Fortsättning följer....

Vinn torsdagstraven!

Såhär ser den ut, dagens hög med plattor som du kan vinna. Som vanligt är de donerade av Magnus Ö, och du får dem i befintligt skick!

De Lyckliga Kompisarna "Tomat"
Ardis "No Man's Land" (singel)
Ministry "Psalm 69"
System OF A Down "Toxicity"
Testament" Souls Of Black"

Traven blir din om du är först att kommentera med rätt svar på följande fråga:

...vilken av artisterna/grupperna som ingår i dagens trave har medverkat i någon av Metalbloggens serier Live!, Remasters eller Veckans Tips - och med vilken skiva?

EDIT: Stones knep denna trave med skivor, endast en kvart efter att inlägget lades ut. Svaret var Testament och skivan "Live In London". Grattis!

Det kommer förresten att bli en hel del torsdagstravar framöver. På torsdagarna (doh!). Stay tuned!