Bilder och ord från Metallsvenskan 2013

Helgen som gick var det ju dags att åka till Örebro och Metallsvenskan.
På menyn: hårdrock, sol, öl och bra sällskap.
Naturligtvis tänkte jag dela spektaklet, och varför inte börja med själva resesällskapet?
Ett vackert gäng, även om bara en har förmågan att se hyggligt normal ut. Jag är den med tungan ute. Den till höger alltså, med lite/inget hår på huvudet. Bilden tagen i öltältet, men det återkommer vi till. Istället ska vi börja med resan. Som Karin Boye sa, "resan är målet".

Vi åkte tåg.
Med minsta möjliga marginal kom vi med i tid (biljettstrul för somliga), och kunde flytta folk som trodde de skulle få sitta på våra platser. Vi hade bord. Och öl. En bra start på lördagen, och jag måste säga att det var länge sen jag åkte tåg. Hade glömt lite om hur enkelt det är när det funkar (hur ofta det funkar med tid och fungerande tåg och så, det säger jag inget om), så efter en par öl svischade vi in i Örebro. Jag fick lite blandat, godast var väl den på bilden - Modus Hoperandi India Pale Ale. Den bet också ganska bra eftersom den är rätt stark, så jag lugnande mig ett tag efter den.. och vi startade besöket i Örebro med att ramla in på pizzabuffé.
Bra.
Då står man sig.
Därefter - hotell.

 

 First Hotels. 
Helt okej, bra till och riktigt billigt. Ett rum för tre, ett singelrum.
Funkade att sova i, och märklig rockbar till granne.
Konstigast av allt kanske var att det så småningom, när vi kommit hem från festivalen och spelade lite King Diamond för att lugna oss, knackade på dörren och in ramlade en långhårig drasut som ville låna toaletten.
Trodde först han skulle klaga på musiken, men icket.
Han bodde nog i foajén, och... en av oss hävdade bestämt att det var gitarristen i Bullet.
Det tror inte jag, men vad vet jag om det bandet?
Att de var fullständigt kassa när de spelade på festivalen, men inte mycket mer.

Nå.
Det tar oss ju till själva festivalen. Nästa anhalt.
Vi var där rätt tidigt.
Kollade in området. Det var litet. Bra så.
Intressanta fynd från första varvet:

Överst - hårdrocksale, specialbryggd.
Den var bra.
Skön fruktighet i det, och lite bitter känsla. Bättre med andra muggen!
Dessutom fanns cider från Jeremiah Weed. 
Inte fantastiskt god, men okej. Ett kallt avbrott från öl också. tyvärr lyckades jag spilla på deras fina disk när jag hämtade alla bägare, men det berodde nog mer på att man fick två muggar för varje flaska (?) eftersom det skummade så mycket. Specieltillverkade bägare med loggan på. 
Tips: större bägare nästa gång ni beställer era festivalartiklar, Jeremiah Weed.

Nå.
Sist och faktiskt lite tråkigt - merch.
Djupt besviken, framförallt över den tråkiga tröja som King Diamond hade. Det var i stort sett samma tryck i lång eller kort ärm, och inget av de läckra saker jag hade sett framför mig. Synd, så jag behöll pengarna och handlade en inofficiell Black Sabbath-tischa och lite plattor istället. 

 Men?
Den undre bilden är ju inte skivor?
Nä. Just det. 
Det är istället det vi ägnade mest tid åt tidigt på dagen, Rock Science som hade en trevlig liten hörna man kunde få prova spelet på. Kul och smart!
Dessutom fick jag chansen att träffa Jarno från A Fair Judgement lite kort. Tänkte få chansen att bjuda på en öl senare också, men vi verkade springa runt varandra hela tiden. Synd, men trevligt den tid det varade.

Runt här kom själva musiken in också.
Först ut var W.E.T. Lite av en besvikelse faktiskt, för även om Jeff Scott Soto sjunger bra så blev det trist som fan i längden. Ingen variation, och lite för oseriöst i eftermiddagssolen.
Bilder dock!

Kanske var det förväntningarna som spökade, kanske inte.
Kanske var det bara en sån där dag när lättsmält melodiös hårdrock inte riktigt var rätt för undertecknad.
Bättre var i alla fall Troubled Horse, även om jag inte har någon tidigare större erfarenhet av dem. 
Kollade lite, det såg rätt bra ut (liten scen dock!) och lät ännu bättre än det såg ut.

Ska nog kolla in det bandet mer när det gäller skivor... Fåtal bilder bara, eftersom jag runt den här tiden hade ett parallellt matchande med allehanda löst folk runt Rock Sciencebordet...
Nå.
Efter det var det dags för en av de riktiga höjdarna, såväl avseende förväntan som i leverans. Primordial.
Riktigt jäfla bra, och man kan ju när man ser bilderna inte annat än konstatera att det där med dagsljus på spelningar inte alltid är tipptopp egentligen.
Trots det: ruggigt bra gig!

...ungefär här började hungern sätta in.
Rejält.
Det som fanns på stället var viltkebab och langos. Inget fel i det, men köerna var rejäla och sällskapet i övrigt törstade efter gin och tonic.
Sagt och gjort, vi ramlade mot stadens centrum en kortis och åt. Biff. Med GT för den som önskade..

Det gjorde inte jag. Jag var fortfarande så väldigt glad efter Primordials spelning (och ganska full efter att ha druckit öl sen elva). Det var smart av mig.
Däremot var det mindre smart att vi missade Vomitory-giget.
Hörde det på håll bara, det grämer mig.
Hade velat se dem, men vi hann inte fram efter vår maträd.
Istället, next up: Graveyard. Då stod vi å andra sidan riktigt bra till...

Tyvärr måste jag säga att bandet inte gjorde sin bästa spelning.
Mer en dag på jobbet.
Det saknades lite bett och hunger, helt enkelt, och det är bra tur för dem att de faktiskt har ett så svettigt bra låtmaterial. Då klarar man sig undan med lite tillbakalutad attityd.
Synd bara, för scenen var intim, vi stod bra till och mörkret började sänka sig.
Det hade kunnat vara episkt bra...

Bara att gå direkt till nästa begivenhet, och fast vi gick omedelbart från Graveyard till stora scenen där King Diamond skulle spela hamnade vi rätt långt bak. Det märktes vem som sålt festivalbiljetterna, om man säger så...
Det blev ett bra gig. Jag stod hänförd stora delar av spelningen, imponerad över det geniala men enkla scenbygget, tajtheten hos bandet, förmågan att sjunga trots åldern.
Visst, jag hade gärna tagit lite mer material från "Abigail" eller "The Puppet Master", men fullmånen lyste på oss, Kim Bendix Pedersen ylade mot oss och bandet spelade som om livet hängde på en skör tråd.
Tyvärr badade scenen mest i blått ljus, och det i kombination  med avståndet fram gör i stort sett alla bilder jag tog med min pelefön helt kassa. Av den kavallkad jag knäppte kan nedanstående möjligtvis passera för att ge en glimt av hur bra det var...

 

 

 

 

Jag slutade kvällen med att ha "Eye Of The Witch" ringande, slingrande, nynnande i skallen.
Fantastisk låt. Fantastisk slinga. Vilket riff.


Dags att nanna kudden sen, och åka hemåt dagen efter. Med tåg, igen. Mot Stockholm och Mors Dag.

Örebro, Örebro. Vi kan nog ses igen...

Örebro, Metallsvenskan - here I come!

Hey ho - lets go.
Till Örebro, där Metallsvenskan går av stapeln!
Ska bli helt vansinnigt kul, och vilket spelschema sen.

Igår var det ju fredag, för er som minns det. 
Är man som jag och åker idag så missade man alltså Hardcore Superstar och At The Gates (och lite annat löst svammel som Corroded). Det kan jag leva med.
Lördagen dock.. ujujuj.
F.K.U.
W.E.T
Troubled Horse
Primordial

Det får bli uppvärmningen (imorgon ska jag förresten använda Citatet för att svamla lite om det där med spelningar i sol och dagsljus, speciellt om man är ett band som just Primordial, dvs ett band som verkligen tjänar på att spelningen omges av lite mörker... missa inte det), innan det blir lite paus för min del. Jag kommer nog inte att se Adept och Bullet.
Det blir en lämplig vätske- och matpaus innan avslutningen stavas
Vomitory
Graveyard
King Diamond

Det, mina vänner, är riktigt bra!
Jag antar att jag förstås kommer ha kul med resesällskapet, som bland annat innefattar Jolly Jonny, samt att det kommer finnas möjlighet att kanske skaka tass med lite semikändisar inom hårdrocksvärlden - och kanske med svinga en bägare med lite nätkompisar, fast i riktiga livet så att säga. Ni är några som ska dit vet jag, pm:a mig på Facebook så kan vi byta nummer om ni vill dejta. Så att säga.
Annars kan man reflektera över just resmålet.
Örebro.
Det är en av de städer jag faktiskt knappt varit i, något som tillhör ovanligheterna efter mitt jobb på Games Workshop och ett övrigt yrkesliv som de senaste 15 åren inneburit en hel del resor och kundbesök på många ställen i vårt vackra avlånga land.
Men Örebro är lite av en doldis för mig, så jag tog den mest kända bilden överst i detta inlägg för att symbolisera stan. Det är väl en borg eller ett slott, men det är egentligen inte därför jag tänkte reflektera över stan.
Det har istället med musiklivet att göra.
Påfallande många bra band har nämligen just Örebro som hemstad.
Bara på den här bloggen har jag haft Coldworker, Millencollin, Blowback och Torture Division, och det är väl rätt överrepresenterat?
Minns jag inte helt så finns det väl band som exempelvis just Graveyard som har rötterna i stan också  (och Captain Crimson, väl), så något verkar det ju finnas i vattnet där. Vill du kan du också spendera lite tid med att läsa intervjun med Blowback, där delar av snacket handlar just om stans musikklimat. Det kan ju vara nöje en lördag i slutet av maj.

Själv har jag dragit på mig min häftigaste stass.
Hårdrocks-tischa (Behemoth!), tatueringar och kalnande hjässa.
Helt unik look i Örebro denna helg, med andra ord... :)

Spelschema Metallsvenskan

Jäklar vad bra!
Nu är spelschemat uppdaterat och klart avseende kommande Metallsvenskan.
jag ska dit. På lördagen.
Det betyder, för den som kollar nogrannt, att jag får en hel del mumsigt att se.

Det börjar 15:30 med W.E.T, en lagom uppvärming. Sen ska jag försöka kolla Troubled Horse, följt av Primordial (synd att de fått så tidig speltid, men så är det...) innan det blir en naturlig paus ett tag. Hoppas nog över såväl Bullet som Adept.
Sen blir det slutspurt.
Vomitory, Graveyard och King Diamond ska klaras av mellan 20:50 och 00:30!

Jäklar vad kul. Och det är ju faktiskt inte så långt bort heller, bara en månad kvar.
Ska du dit?
Ses vi?

Recension: Bullet "Highway Pirates"

Växjös stolthet Bullet är framme vid sitt tredje album där de blandar sin rock'n'roll-brygd av ingridienser som blivit över från AC/DC, Judas Priest och Accept. Den svenska kritikerkåren har tiagit emot skivan med ett mer eller mindre unisont jubel:

• Månadens album, 8 sidors reportage och vinnare i Juryn i Sweden Rock Magazine.


• "Redan vid en andra lyssning har albumet fastnat som ett utspottat tuggummi under min skosula." - Close-Up (9/10).


• "Hårt arbetande och ej kompromissvilliga svenska Bullet är värd all framgång som bandet rönt de senaste fem åren." - SvD (4/6).


• "Highway Pirates är likt föregångarna en väl sammanhållen platta och nu har de dessutom den goda smaken att såväl dra upp tempot som skita ner soundet en aning." - Gaffa (5/6).


• "Bullet har något som de flesta av dagens hårdrocksband saknar: en fantastisk sångare. " TT Spektra.


• "Highway Pirates är en skiva där attityden och helhetens engagemang talar högre än de enskilda låtarna. Och det är också där som Bullet träffar mitt i prick." - Aftonbladet.


• "Highway Pirates är en platta full av jävlar anamma som låter mer självsäkert och kaxigt än något gruppen gjort innan och den kommer definitivt att befästa Bullets ställning som ett av Sveriges just nu största hårdrocksband." - Smålandsposten (4/5).


• "Det heter ju att man ska smida medan järnet är varmt. Bullet är just nu glödheta och med sitt tredje album är det dags att en gång för alla lägga nationen vid sina fötter." - NWT.


• "Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att inte gilla Bullet. De har fått till helt rätt sound, krispigt och inte för mycket dist." - DT (4/5).


• "En kulkärve pansarbrytande hårdrockslåtar, som tränger in genom skallbenet och inspirerar till syndfullt leverne." - Kristianstadbladet.

Personligen anser jag att detta är komplett galenskap (speciellt partiska Smålandsposten, som hävdar att det är ett av Sveriges just nu största hårdrocksband... njaej.).

Den typ av musik som bandet spelar är sådan som lämpar sig mycket väl för en kryssning eller en öldränkt mindre klubblokal (inget fel i någon av dem), men som tarvar extraordinära kvalitéer för att orka sticka ut i längden. Det tredje albumet är svårt, och här står en klyka i vägen. Den ena grenen bär mot framgång och internationell karriär, den andra mot stagnation och ett liv som medelmåttigt band som ingen egentligen har något emot...men samtidigt inte heller älskar med passion.

"Highway Pirates" slår in Bullet på den senare vägen.

Detta är, i allt väsentligt, bandets svagaste giv, och flera gånger under mina lyssningar finner jag mig uttråkad och hoppar fram till nästa låt. Titellåten är direkt vämjelig, och spår som "Down And Out" och "Heavy Metal Dynamite" gör mig bara trött.

Räddarna heter "Blood Run Hot", "In To The Night" och "Fire And Dynamite". Stabila låtar som håller måttet, och där herr Hofer inte kraxar helt galet...

Generellt är Bullet helt okej i min bok. Musik som funkar att dricka öl till medan man lyssnar med ett halvt öra, men de når inte samma kapacitet som exempelvis Airbourne, och med den här skivan tycker jag tyvärr att bandet stagnerar och fastnar i sin egna image. De försöker så förtvivlat vara tuffa killar som festar, så mitt i allt glömde de själva hjärtat i låtarna, något som blir tydligt om man lyssnar på debuten "Heading For The Top" och jämför.

Du hittar skivan på Spotify så kan du bilda en egen uppfattning!

Bästa Spår: "Blood Run Hot". Fast den borde väl ha hetat "Caravan Woman" va, med tanke på refrängen?

Betyg: Jodu. Alltså, har du inte lyssnat på Bullet tidigare finns ingen som helst anledning att börja nu. Har du lyssnat på Bullet lite halvhjärtat tidigare finns ingen anledning att fortsätta. Är du ett av deras faktiska fans så ska du köpa plattan. Jag gillar musik som fångar mig - det är inte vad som ges här, och det är snubblande nära att detta blir ett bottenbetyg. Det hela räddas av ett fåtal spår som funkar bra.

Bullet "Highway Pirates" - 2

Paradise Lost på Close-Up jollen...

...ikväll... och - buhuhuhu, jag kan inte åka!
Visserligen är det för att vi ska ha lattjolajban med jobbet - hela gänget åker till Åre - men i alla fall.
Jag hade nog hellre varit med på den där båten, faktiskt.
Jag menar... Paradise Lost! Napalm Death!

Förra året var ju jävligt kul Sammanfattningen från den resan finns här, likväl som lite bilder och info om spelningarna med Bullet, Cult of Luna, Entombed, Deathstars och Tribulation.
Årets resa blir nog lika kul, minst.
Så, för er som ska åka så tar vi väl lite laddning?

Förraförra årets bästa video var ju titelspåret från skivan "Faith Devides Us - Death Unites Us", men den är ju spelad rätt mycket. Vi tar en annan, lite äldre dänga. Från bandets lite mjukare period...




Bandet är dessutom på väg att skriva nytt material, enligt senaste Close-Up har de ca 2 låtar klara och hoppas på att kunna släppa nästa giv i slutet av året eller början av nästa.
Det bådar gott det!

Ja, vafan - vi tar väl lite Napalm Death också. Bara för att.

Detta är en av de bättre låtarna på vassa skivan "The Code Is Red, Long Live The Code"



Tystnaden är öronbedövande, en helt briljant titel faktiskt.
Nå, för er som ska ut på böljan - ha en fantastisk resa!

Recension: Krieg "The Isolationist"

Ahhhhhhhh!

Månadsskifte - och det innebär i vanlig ordning att du hittar nya spännande recensioner på Werock.

För egen del har jag satt tänderna i ett stycke amerikansk black metal av en helt vansinnig sort. Krieg levererar en platta som stundtals får mig att applådera, stundtals ta fram stora motorsågen!

Du hittar den recensionen här, och dessutom finns fin läsning om band som Deathspell Omega, Bullet, Vreit och Intronaut. Årets första fullpoängare delas ut också.

Till Dreamshade!

Bullet på Close Up-båten

Först ut av alla band var Bullet - eller Bulle, som jag inte kan låta bli att kalla dem.

Redan från start ger bandet järnet, även om ljudet först är riktigt risigt, samtidigt som sången är nästan ännu värre. Det låter apa, rent av, i början.

Nu spelar ju bandet en musik som gjord för uppvärmning inför fest, och både ljudet och sången tar sig när bandet varit igång ett litet tag. Antagligen tar det väl lite tid att trimma in både mixning & stämband...

Bullet är ju ett band som får tokspö av exempelvis Airbourne när det gäller denna typ av musik, men det spelar mindre roll en kväll som denna. Växjögänget fyller sin funktion och gör till slut en på det hela taget habil insats. Dessutom - visst är han ganska lik Messiah, sångaren?

Sånt ger ju pluspoäng bara det...

Ah... kortvecka!

Måndag igen, men inte vilken som helst - denna vecka är det dags för Close Up-kryssning (om det nu blir av, helgen har bland annat inneburit dubbelsidig öroninflammation för lillkillen, VAB idag, så det finns ju en X-faktor att spela med...) och det innebär förstås kortvecka! Avsegling på torsdageftermiddag/kväll, så fredagen = inget jobb!
Heja!

Ser verkligen fram mot den, av flera anledningar. Jag behöver botanisera lite bland taxfree-whiskyn (sen jul har min hylla drabbats av frånfall - flaskorna med Scapa, Glenmorangie, Strathisla och Laphroaig har sinat). Jag är fortfarande ganska väl stadd med de rökigare sorterna, men en och annan lätt Speyside vore bra, och någon som ligger mellan Speyside och Islay vore fint. Man får se vad som bjuds, och i "värsta fall" kan man ju alltid ta en av de bästa sorter som ges - Highland Park 18YO!

Naturligtvis lockar även banden, trots att spellistan lämnar lite i övrigt att önska:

Torsdag
21:00-21:40 Bullet
22:10-23:10 Cult Of Luna
23:40-00:40 Entombed
01:10--2:30 Deathstars

Fredag
12:30-13:10 Tribulation
13:40-14:20 Caliban
14:50-16:00 Sonic Syndicate

Jaha, tycker ni. Vad fel på spellistan?
Låt mig säga såhär - det blir en utmaning för en småbarnsförälder att se Deathstars...
Den tiden på dygnet är inte längre min naturliga zone of comfort, så att säga. Dessutom ville jag verkligen ha Tribulation på kvälls/nattetid, när deras skräckfilmsdöds skulle göra sig bäst.

Fast, man ska väl inte klaga. Jag får se många bra band, jag kan hänga i taxfreen när Sonic Syndicate spelar, jag får bra sällskap, det finns öl på båten. Och det är kortvecka... :)

Nya band klara till Metal Town

Göteborgsfestivalen Metal Town har släppt lite fler artister, och även den här gången är ett av dem en "favorit i repris". In Flames spelade ju 2008, och nu är Bullet For My Valentine som gjorde likaledes klara för årets festival. Lite fegt kanske, men personligen gillar jag walesarna!
Dessutom Kreator, Bleeding Through, Dream Evil och mina antifavoriter Sonic Syndicate.

Ska man aldrig slippa dem?

Nå, på det hela taget ganska OK artistsläpp, tycker Rebellängeln!

Plats på scen för BULLE!

Träffade lite folk för middag och en Tuborg eller två förra veckan, bl a Per, Magnus, The Woan, R2.
Magnus berättade en skön anekdot som jag nästan glömt - och det är tur att jag kom ihåg.
Den är lite för kul för att hålla ifrån allmänheten, tycker jag!

Det rör sig om Växjöbandet Bullet, som skulle vara förband vid en spelning (och vilka som var huvudakt har jag faktiskt lyckas glömma! Hjälp?), och i samband med att de går på så pajjar deras ljusrigg.
Så istället för B U L L E T i stora lysande bokstäver står det... BULLE.
Det är ju humor! :)

Dessuto mär de ju inte ensamma om sådana missöden.
I eminenta DVD'n "Used and Abused...In Live We Trust" med In Flames så kraschar deras ljusrigg i samband med att den ska tändas (det sker i starten av "Cloud Connected, om du är nyfiken och vill kolla själv), så hela andra ordet faller bort.
Inget IN FLAMES, alltså, bara ett ensamt IN.
Det är också humor, speciellt som detta fastnar på bandets första DVD-släpp!

Caliban klart för Close Up-båten

Tyska Caliban är klara för Close Up-båten, skriver Close Up på sin site.
Jaha, tänker jag, och registrerar inte direkt någon förhöjning av pulsen.
Däremot skriver samma tidning att ytterligare ett band ska tillkomma, och dessutom går ju den tidigare listan inte av för hackor direkt.
Tiden går också ganska fort.
Nu är det faktiskt bara runt 3 månader kvar.

Tribulation, Dark Tranquillity, Bullet, Deathstars, Cult of Luna är ju sedan tidigare klara, så visst blir det en finfin resa!

Bra datum!

26:e Oktober idag, och jag har kommit på att det är ett bra datum - inte bara för att många av oss vanliga dödliga får löningen utbetald idag.
För det första fyller Rebellängelns bror år idag. GRATTIS - men du är fortfarande 2 år efter... :)
För det andra så är det ganska prick "bara" 4 månader kvar till Close Uåp Båten.
Grym laguppställning än så länge...
Dark Tranquillity.
Tribulation.
Deathstars.
Cult of Luna.
Bullet.

Bra är bara förnamnet.... ska du dit?

Close Up Båten

Jo, det blir av i år igen - och denna gång ser setlistan än så länge riktigt het ut.
Cult of Luna, Deathstars, Bullet och... Tribulation!
Tribulation var bloggens allra första Veckans Tips (länken finns här: http://metalyze.blogspot.com/2009/08/veckans-tips-tribulation-horror.html ), och med tanke på hur grym plattan är så finns risk att båten inte klarar sig hela vägen till hamn!

Naturligtvis finns all info du behöver på Close Ups hemsidan: http://www.closeupmagazine.net/index.php?id=1522