Recension: Airbourne "No Guts. No Glory."

Hänger du med på den här bloggen så har du sett att Airbourne figurerat förrut, förra släppet har innehaft titeln Veckans Tips. Du har också sett videomaterial med singeln från den här plattan, låten "No Way But The Hard Way", och du vet att musiken i sig är rak rock'n'roll utan krusiduller, allt bakat med en kärlek till hela livet som just rockstjärnelivet för med sig.

Har du inte hängt på den här bloggen men läst såhär långt så vet du numera ungefär samma sak, så med det i bakhuvudet kastar vi oss över färska plattan med namnet "No Guts. No Glory".

Inget har hänt när det gäller attityd och musikstil, och tur är väl det, för här får vi australiensarna precis som vi vill ha dem - svängigt, lagom skitigt och med smittande refränger. Ena handen i luften, den andra stadigt greppande en halvljummen folköl, typ.

Albumet sparkar igång med rätt hårda "Born To Kill", ett spår som jag tyvärr anser höra till de svagare på plattan och aningen missvisande för vad som ges resten av resan. Väl förbi just det spåret så är det dock partaj på högoktanig nivå, och det svänger rejält i stycken som "Bottom Of The Well", tidigare nämnda singeln "No Way But The Hard Way", "Blonde, Bad And Beatiful", "Chewing The Fat" och flera andra stycken.

Det som verkligen gör det hela bra är den genuina kärlek som bandet visar till rocken.

Här finns inget falskt, inget beräknande - det är hjärtat på utsidan av kläderna och full satsning för att de vill och måste leva och spela den här typen av musik. Möjlightvis kan man beklaga sig över mängden låtar - i den deLuxeutgåva jag införskaffat får man hela 5 extraspår, totalt 18 låtar - vilket kanske är i mesta laget för att vara en rockrökare.

Fast, å andra sidan, när många av låtarna är så bra så tar jag gärna det, jag gör nog gärna som bandet uppmanar - "Kicking It Old School"!

Nå, det här är jävligt kul rock, som faktiskt är betydligt mer lustfylld och vital än exempelvis förra given från landsmännen i AC/DC, och söker du ett nytt favoritband så kan nog Airbourne passa in finfint på den beskrivningen. Kolla upp!

Du hittar plattan här, eller så kollar du in Spotify.

Bästa Spår: "Bottom Of The Well". Tror jag, inte så jäkla enkelt att välja faktiskt...

Airbourne "No Guts. No Glory." - 4