Recension: Throwdown "Deathless"

Omslaget på Throwdowns nya skapelse "Deathless" är rätt fränt - den lilla skuggan av liemannenh i pupillen gör att hela det uppspärrade ögat får en annan mening än vad som annars skulle varit fallet. Det känns smart och genomarbetat - stundtals ungefär som musiken som bjuds. Den är dock ibland så pass smart och genomarbetad att det ibland balanserar på slak lina mot en avgrund av kommersialism, där det är så lätt att hamna om allt blir för smart och tillrättalagt.

Krångligt?

Jo, men häng med så ska vi se om det klarnar!

Throwdown är ett band som haft båda fötterna fast rotade i amerikansk muskelmetall. Aggression, groove och riff av samma slag som tagit band som Machine Head, Pantera och Lamb Of God till stjärnorna har även varit ledstjärna för dessa herrar. Förra släppet "Venom & Tears" var inget undantag, och agerade mer än en gång träningskamrat för undertecknad.

På "Deathless" tar dock bandet den ena foten och flyttar mot nya marker. Det låter t ex förvillande likt Killswitch Engage i refrängen på "This Scythe", det minner om band som Godsmack på "Pyre & Procession" och det är allsång a lá Bullet For My Valentine på avslutande "Burial At Sea". Däremellan hinnar jänkarna med att skicka passningar som liknar Black Label Society, likväl som de tidigare kusinerna Pantera och Lamb of God.

Kort sagt - det är en smal väg att vandra om man som band vill sammanfoga samtliga dessa delar till något eget, och jag kan tänka mig att det finns mer än ett av bandets äldre fans som är lite frågande till detta.

Jämför man framförallt förra given med denna så tycker jag att man dragit ner lite på tempot och ilskan för att ge mer plats till melodi och sväng - något som förstås kan vara kontroversiellt för vissa, men för mig funkar det.

Låtar som "This Continuum", "The Blinding Light", "Skeleton Vanguard" och "Black Vatican" är helt enkelt så pass bra att jag inte behöver högre tempo i dem, och jag undrar om inte detta tilltalar en bredare massa. Rent spontant känns detta som en skiva som skulle gå hem hårt hos många av de som håller Metallica som nummer ett inom metalvärlden. Inte för att musiken mer än stundtals påminner om giganternas, men för att här finns ett anslag som är lite påminnande - jag tror helt enkelt att det tilltalar den breda massan, och trots att det är en vansklig och smal väg att vandra (att försöka tilltala många) så tycker jag att Throwdown klarar sig i stort sett hela vägen utan att trampa i diket.

Mer info om bandet finner du via MySpace. Föredrar du att lyssna via Spotify så ligger hela skivan ute - här!

"Deathless" är ingenting banbrytande, trots sina många olika referenser, men det är aldrig dåligt - och i sina bästa stunder riktigt bra. Personligen tvekade jag rätt länge över betyget, men varje gång jag haft en paus från lyssnadet på den här skivan så har återkomsten fyllt mig med glädje - det svänger, helt enkelt, och jag väljer således det högre betyget!

Bästa Spår: Antagligen är "Burial At Sea" den bästa låten, men det känns lite för lite som just Throwdown - så jag väljer en annan; "This Continuum"!

Throwdown "Deathless" - 4